Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 11 januari 2005

1 Originalspråk: spanska.

2 Punkt 1 i förslag till avgörande av den 26 oktober 2004 i mål C-376/03, D., dom av den 5 juli 2005 (inte ännu publicerad i rättsfallssamlingen).

3 Rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (nedan kallat ramdircktivet, EGT L 76, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 57), i här relevanta delar ändrat genom rådets direktiv 92/103/EEG av den 14 december 1992 (EGT L 390, S.124 ; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 129) och rådets direktiv 94/74/EG av den 22 december 1994 (EGT L 365, s. 46; svensk specialutgåva, område 9, volym 3, s. 3).

4 Harmoniseringen av strukturerna och skattesatserna för punktskatter på mineraloljor genomfördes genom direktiven 92/81/EEG och 92/82/EEG {EGT L 316; svensk specialutgåva, område 9, volym 2 s. 91 respektive 98). I fråga om alkohol och alkoholdrycker gjordes detta genom direktiven 92/83/EEG och 92/84/EEG (EGT L 316; svensk specialutgåva, område 9, volym 2 s. 100 respektive 108). Arbetet fullgjordes slutligen i fråga om cigaretter och andra tobaksvaror än cigaretter genom direktiven 92/79/EEG och 92/80/EEG (EGT L 316; svensk specialutgåva, område 9, volym 2 s. 87 respektive 89). De sex texterna antogs av rådet den 19 oktober 1992.

5 Gesetz und Verordnungsblatt I, nr 14, av den 23 mars 1970, s. 225.

6 Amtsblatt der Stadt Frankfurt am Main, nr 52, av den 24 december 1991.

7 Satzung über die Erhebung einer Gertränkesteuer im Gebiet der Stadt Frankfurt am Main (Amtsblatt der Stadt Frankfurt am Main, nr 25, av den 18 juni 1996).

8 Amtsblatt der Stadt Frankfurt am Main, nr 17, av den 25 april 2000.

9 I § 2 tredje stycket hänvisas angående tolkningen av på plats till Gaststättengcsetz (lagen om restaurangverksamhet) av den 5 maj 1970 (Bundesgesetzblatt I, s, 465), i dess lydelse av den 20 november 1998 (Bundesgesetzblatt I, s. 3418). Här ges ingen direkt definition av begreppet, men viss vägledning ges i 5 1 där det anges att en person som tillhandahåller livsmedel för konsumtion på samma plats bedriver sådan verksamhet.

10 Dom av den 9 mars 2000 i mål C-437/97, EKW och Wein & Co. (REG 2000, s. I-1157).

11 Enligt artikel 5.1 i ramdirektivet skall de varor som avses i artikel 3.1 beläggas med punktskatt vid den tidpunkt dä de tillverkas inom gemenskapens territorium eller när de Importeras dit. Skattskyldigheten inträder enligt artikel 6.1 när varan släpps för konsumtion.

12 Dom av den 5 april 2001 i mål C-325/99, Van de Water (REG 2001, s. I-2729).

13 Generaladvokaten Saggio hänvisade i förslaget till avgörande av den 1 juli 1999 i målet EKW och Wein & Co. till främjandet av turism, sport, kultur och underhållning (punkt 39 in fine).

14 Dom av den 24 februari 2000 i mål C-434/97, kommissionen mot Frankrike (REG 2000, s. I-1129).

15 Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system for mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28).

16 Dom av den 18 november 2004 i mål C-284/03, Temco Europe (REG 2004, s. I-11237, s. III-11239).

17 Jag förespråkade nyligen i förslaget till avgörande av den 23 november 2004 i mål C-412/03, Hotel Scandic Gåsabäck, där dom ännu inte meddelats, att domstolen skulle ge den hänskjutande domstolen de erforderliga tolkningskriterierna för alt skilja mellan dessa två slag av rättshandlingar, trots att ett utlåtande inte hade begärts (punkterna 18-21).

18 Generaladvokaten Mancini påpekade i förslag till avgörande av den 7 juli 1987, inför dom av den 23 februari 1988 i mål 353/85, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 1988, s. 817), alt det i fråga om att påföra ekonomiska pålagor är nödvändigt att med precision utreda tveksamma situationer.

19 Dom av den 2 maj 1996 i mål C-231/94, Faaborg-Gelting Linien (REG 1996, s. I-2395).

20 Jag har redan nämnt att en inrättning för dryckeskonsumtion i § 1 Gaststättengesetz definieras som den lokal där dryckerna serveras och konsumeras. Det har i tysk doktrin förklarats att denna affärsverksamhet kan bedrivas med hjälp av automater eller genom att varan ställs till kundens förfogande så att denne kan förse sig själv (Ehlers, D., Gewerbe-, Handwerksund Gaststättenrecht, i Besonderes Verwaltungsrecht, volym I, 2:a upplagan, Heidelberg 2000, s. 96 ff.), och att det krävs ett samband i tid och rum mellan köpet och konsumtionen, ett krav som tillgodoses om försäljningsstället är utrustat med de anordningar som krävs (Schmidt, R., och Vollmöller, T., Kompendium Öffentliches Wirtschaftsrecht, 2:a upplagan, Heidelberg 2004, s. 320). Varan kan även tillhandahållas genom en lucka och drickas utomhus, under förutsättning att det finns en närhet mellan platsen för tillhandahållandet och platsen för konsumtionen (Elmar, M., Das Gaststättengesetz, Heymanns. 13:e upplagan, Köln/Berlin/Bonn/München 1999, s. 70 ff.). Drycken kan också säljas av en företagare på en arbetsplats i avsikten att de anställda skall konsumera den på sina kontor eller arbetsrum (Hoffmann, E., och Seitter, O., Gaststättenrecht, C.F. Muller, 4:e upplagan, Heidelberg 1995, s. 55 ff.).

21 I dom av den 11 november 1997 i mil C-408/95, Eurotunnel m.n. (REG 1997, s. I-6315,) tillskrevs direktivet syftet att fastställa villkoren för punktskattebelagda varors rörlighet inom ramen för en inre marknad utan fiskala gränser (punkt 7).

22 Bestämmelsen tillskrevs denna karaktär inte bara av generaladvokaten Saggio, i det ovannämnda förslaget till avgörande (punkterna 23 och 28), utan även av generaladvokaten Fennelly, i förslag till avgörande av den 12 november 1998 inför dom av den 10 Juni 1999 i mäl C-346/97, Braathens (REG 1999, s. I-3419).

23 De kan även tillämpas för att finansiera vissa tjänster av allmänt intresse (som tjänster med anknytning till museer och bibliotek). Därför fann generaladvokaten Saggio i det dera ganger nämnda förslaget till avgörande att punktskatter som syftar till att främja turism, sport, kultur och underhållning är punktskatter fór särskilda ändamil. Av intresse är verken av Alvarez Garcia, S., och Arizaga junquera, M.C., La influencia del derecho tributario europeo en la legislación española sobre impuestos especiales, och av Alvarez García, S och Alvarez Villa, M.T., Los Impuestos especiales en Ia Unión Europea. ¿De una finalidad recaudatoria a la protección del medio ambiente?, båda publicerade i Noticias de la Unión Europea, nr 134 (mars 1996), s. 7I-79, respektive nr 183 (april 2000), s. 87-94.

24 Punkt 39 andra stycket I det nämnda förslaget till avgörande av generaladvokaten Saggio. Skyddet för miljön som särskilt ändamål för punktskatter nämndes av generaladvokaten Fennelly i det likaledes ovannämnda förslaget till avgörande (punkt 14).

25 I punkt 13 i förslaget till avgörande i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike förklarade generaladvokaten Saggio att denna typ av skatter, med hjälp av skatteväsendet, kan avhålla från konsumtion av alkohol för att uppnå ett effektivare skydd för folkhälsan. Jag hänvisade för min del, i punkt 25 i förslaget till avgörande i målet Van de Water, till detta ändamål, som även är bekant i den tyska doktrinen. Se, således, Jatzke, H., Das System des deutschen Verbrauchsteuerrechts unter Berücksichtigung der Ergebnisse der Verbrauchsteuerharmonisierung in der Europäischen Union, Berlin 1997, s. 61; och Stobbe, E., Die Harmonisierung der besonderen Verbrauchsteuern in der Europäischen Gemeinschaft (Teil 1), i Zeitschrift för Zölle und Verbrauchsteuern, 1993, nr 6, s. 171.

26 Alonso González, L.M., Corona Ramón, J.F., och Valera Tabuela, F., La armonización fiscal en la Unión Europea, Editorial Cedecs, Barcelona 1997, s. 74. De hävdar att ett av de centrala Övervägandena i harmoniseringsprocessen var att stärka detta inslag i punktskatterna.

27 Generaladvokaten Saggio påpekade, i förslaget till avgörande i målet Braathens, att bevisbördan för att skatten har ett reellt [...]ändamål [ligger] på de nationella myndigheterna (punkt 15 infine).

28 Kommissionen har erinrat om att det vid den föredragning som hölls den 8 november 1991 inför det kommunala organet som enda skäl för införandet av skatten framfördes att den skulle ge en årlig intäkt på 15 miljoner mark.

29 H. Jatzke framförde i nämnda arbete, s. 56, i fråga om dessa indirekta skatter att Önskan att bidra till förbättringar av folkhälsan sällan har spelat en framträdande roll utan att finansiella mål har dominerat. Författaren har betonat att ett avgörande kriterium vid valet av vilka skatter som borde harmoniseras var deras relativa ekonomiska kapacitet, enligt hans uppfattning till den grad att kommissionen, när den år 1972 utarbetade ett paket av förslag till direktiv, framhöll att huvudsyftet med punktskatterna är att inbringa medel, och att de bör tas ut på varor med vid spridning, vilket inte hindrar att de även kan användas för att begränsa användningen av produkter som är skadliga för hälsan.

30 Se Stobbe, E., a.a., s. 172.

31 I förslaget till avgörande i det flera gånger omnämnda målet EKW och Wein & Co. förnekade generaladvokaten Saggio, efter att ha medgivit att den då prövade österrikiska skatten på glass och drycker bidrog till att stärka den lokala självständigheten, att en skatt [...] inte [kan] anses ha ett särskilt ändamål [...] endast därigenom att de intäkter som den inbringar går till den lokala myndighetens budget. (punkt 41 andra stycket in fine).

32 Båda kriterierna tillämpades av generaladvokaterna Fennelly och Saggio i de nämnda förslagen till avgörande.

33 Angående kompetensfördelningen mellan gemenskapsdomstolarna och de nationella domstolarna inom ramen för artikel 234 EG och de eventuella överträdelser som domstolen ibland gör sig skyldig till, se mina överväganden i punkt 35 i förslag till avgörande av den 11 december 2003 inför dom av den 17 juni 2004 i mål C-30/02, Recheio (REG 2004, s. I-6051, s. I-6053).

34 Uppskovsreglerna tillämpas på tillverkning, bearbetning, förvaring och flyttning av varor, varvid punktskatten är vilande (artikel 4 c i ramdirektivet). Uppskovet medges således för varor avseende vilka den skattegrundande händelsen ägt rum (tillverkning inom eller import till gemenskapens territorium enligt artikel 5,1 i samma direktiv), men skattskyldigheten ännu inte inträtt. För en genomgång av ramdirektivets generella system och särskilt uppskovsreglerna, se förslag till avgörande i det ovannämnda målet Van de Water.