Domstolens dom (andra avdelningen) den 12 maj 2005
I mål C-347/03, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Tribunale amministrativo regionale del Lazio (Italien), genom beslut av den 9 juni 2003 som inkom till domstolen den 7 augusti 2003, i målet mellan
DOMSTOLEN (andra avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans (referent) samt domarna R. Silva de Lapuerta, R. Schintgen, G. Arestis och J. Klucka, generaladvokat: F.G. Jacobs, justitiesekreterare: avdelningsdirektören L. Hewlett,
med beaktande av det skriftliga förfarandet och efter att förhandling hållits den 14 oktober 2004,
med beaktande av de yttranden som avgetts av: Regione autonoma Friuli-Venezia Giulia och Agenzia regionale per lo sviluppo rurale (ERSA), genom E. Bevilacqua och F. Capelli, avvocati, Italiens regering, genom LM. Braguglia, i egenskap av ombud, biträdd av M. Fiorilli, avvocato dello Stato, Ungerns regering, genom J. Fazekas och M. Ficsor, båda i egenskap av ombud, Europeiska unionens råd, genom F. Ruggeri Laderchi och F. Florindo Gijón, båda i egenskap av ombud, Europeiska gemenskapernas kommission, genom E. Righini och F. Dintilhac, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 16 december 2004 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Internationell rätt
Wienkonventionen om traktaträtten
Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
Den rätt som följer av avtalet om upprättande av världshandelsorganisationen
Associeringsavtalet mellan EG och Ungern
Avtalet mellan EG och Ungern om vin
Gemenskapsbestämmelserna rörande den gemensamma organisationen av marknaden för vin
Den gemensamma organisationen av marknaden för vin som var i kraft när avtalet mellan EG och Ungern om vin ingicks
Den gemensamma organisationen av marknaden för vin som var i kraft vid den i målet vid den nationella domstolen aktuella tidpunkten
De italienska bestämmelserna
Bakgrunden till tvisten i målet vid den nationella domstolen och frågorna om tolkningen och giltigheten
Prövning av frågorna om tolkningen och giltigheten
Den första frågan
Den andra frågan
Den tredje frågan
Den fjärde frågan
Den sjätte frågan
Den sjunde frågan
Den åttonde frågan
Rättegångskostnader
1. Begäran om förhandsavgörande rör giltigheten och tolkningen av rådets beslut 93/724/EG av den 23 november 1993 om slutande av avtal mellan Europeiska gemenskapen och Ungern om ömsesidigt skydd och kontroll av vinbenämningar (EGT L 337, s. 93; svensk specialutgåva, område 3, volym 55, s. 13) (nedan kallat avtalet mellan EG och Ungern om vin) och kommissionens förordning (EG) nr 753/2002 av den 29 april 2002 om vissa tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1493/1999 när det gäller beteckning, benämning, presentation och skydd av vissa vinprodukter (EGT L 118, s. 1).
2. Begäran har framställts inom ramen för en tvist mellan Regione autonoma Friuli-Venezia Giulia (den självständiga regionen Friuli-Venezia Giulia) och Agenzia regionale per lo sviluppo rurale (ERSA) (regionala byrån för utveckling av landsbygden) (nedan gemensamt kallade Regione och ERSA), å ena sidan, och Ministero delle Politiche Agricole e Forestali (italienska ministeriet för jord- och skogsbrukspolitik), å andra sidan.
3. Tvisten avser en talan om upphävande av ministeriedekret av den 26 september 2002 om nationella villkor för användning, genom undantag från artikel 19.1 c i förordning (EG) nr 753/2002, av sådana namn på druvsorter och deras synonymer som innehåller en geografisk beteckning och som är upptagna i bilaga II till denna förordning, som får anges i märkningen av [kvalitetsvin framställt i ett specificerat område] och italienska [typiska geografiska beteckningar] (GURI nr 247 av den 21 oktober 2002, s. 3) (nedan kallat dekretet av den 26 september 2002), i den del det föreskrivs att ordet Tocai inte får användas i namnet Tocai friulano eller dess synonym Tocai italico för att beteckna och presentera vissa italienska viner, särskilt kvalitetsvin framställt i ett specificerat område (nedan kallat kvalitetsvin fso), efter en övergångsperiod som löper ut den 31 mars 2007.
4. I artikel 48.1 i Wienkonventionen om traktaträtten av den 23 maj 1969 föreskrivs följande:
5. Artikel 59 i samma konvention har följande lydelse:
6. I artikel 1 i tilläggsprotokoll nr 1 till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, vilken undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen), föreskrivs följande:
7. Avtal om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (nedan kallat TRIPs-avtalet), vilket återfinns i bilaga 1 C till Avtal om upprättande av världshandelsorganisationen (nedan kallat WTO-avtalet), har godkänts på Europeiska gemenskapens vägnar — vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet — genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 (EGT L 336, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 3).
8. Artikel 1 i TRIPs-avtalet har rubriken Skyldigheternas art och omfattning, och i artikel 1.2 föreskrivs följande:
9. Artiklarna 22-24 i TRIPs-avtalet återfinns i del II i avtalet, vilken rör Normer för tillgång till, omfattning och användning av immaterialrätter, i avsnitt 3, vilket rör Geografiska ursprungsbeteckningar.
10. Artikel 22 i TRIPs-avtalet har rubriken Skydd av geografiska ursprungsbeteckningar, och i artikeln föreskrivs följande:
11. I artikel 23 i TRIPs-avtalet, vilken har rubriken Tilläggsskydd för geografiska ursprungsbeteckningar för vin och sprit, föreskrivs följande:
12. I artikel 24 i samma avtal, vilken har rubriken Internationella förhandlingar, Undantag, föreskrivs följande:
13. Europaavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Ungern, å andra sidan, vilket ingicks och godkändes på gemenskapens vägnar genom rådets och kommissionens beslut 93/742/Euratom, EKSG, EG av den 13 december 1993 (EGT L 347, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 25, s. 3) (nedan kallat associeringsavtalet mellan EG och Ungern), undertecknades den 16 december 1991 i Bryssel och trädde i kraft den 1 februari 1994 i enlighet med artikel 123 andra stycket i nämnda avtal.
14. Interimsavtalet om handel och handelsrelaterade frågor mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska kol- och stålgemenskapen, å ena sidan, och Republiken Ungern, å andra sidan, ingicks och godkändes på gemenskapens vägnar — i avvaktan på att associeringsavtalet mellan EG och Ungern skulle träda i kraft — genom rådets beslut 92/230/EEG av den 25 februari 1992 (EGT L 116, s. 1) (nedan kallat interimsavtalet mellan EG och Ungern). Nämnda avtal undertecknades den 16 december 1991 i Bryssel och trädde i kraft den 25 februari 1992.
15. Avtalet mellan EG och Ungern om vin, vilket undertecknades i Bryssel den 29 november 1993, ingicks och godkändes på gemenskapens vägnar genom beslut 93/724 och trädde i kraft den 1 april 1994.
16. I första ledet i beaktandemeningen i beslut 93/724 anges följande:
17. Första och tredje skälen i beslutet har följande lydelse:
18. I artikel 1 i nämnda beslut föreskrivs följande:
19. I första ledet i beaktandemeningen i avtalet mellan EG och Ungern om vin anges följande:
20. I artikel 1 i avtalet mellan EG och Ungern om vin föreskrivs följande:
21. I artikel 2.2 i nämnda avtal föreskrivs följande:
22. I artikel 4 i nämnda avtal föreskrivs följande:
23. I del B (Viner med ursprung i Republiken Ungern), I (Geografiska beteckningar), punkt 3.4. (Vinodlingsområdet Tokaj-Hegyalja) i bilagan till avtalet mellan EG och Ungern om vin, vilken bilaga har rubriken Förteckning över de skyddade benämningar som avses i artikel 4, anges bland annat beteckningen Tokaj. I del A (Viner med ursprung i Europeiska gemenskapen) i nämnda bilaga omnämns varken Tocai friulano eller Tocai italico.
24. Skriftväxlingen angående artikel 4 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Ungern om ömsesidigt skydd och kontroll av vinbenämningar (EGT L 337, 1993, s. 169; svensk specialutgåva, område 3, volym 55, s. 89) (nedan kallad skriftväxlingen rörande Tocai) utgör en av de rättsakter som avses i artikel 1 första stycket i beslut 93/724 och trädde också i kraft den 1 april 1994.
25. Efter att ha hänvisat särskilt till artikel 4.3 i avtalet mellan EG och Ungern om vin, bekräftade de som undertecknade skriftväxlingen följande:
26. Även den gemensamma förklaringen angående artikel 4.5 i avtalet [mellan EG och Ungern om vin] (EGT L 337,1993, s. 171; svensk specialutgåva, område 3, volym 55, s. 91) (nedan kallad den gemensamma förklaringen om homonymi) utgör en sådan rättsakt som avses i artikel 1 första stycket i beslut 93/724. I nämnda förklaring anges följande:
27. I artikel 63 i rådets förordning (EEG) nr 822/87 av den 16 mars 1987 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (EGT L 84, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 23, s. 7), föreskrivs följande:
28. I artikel 1.3 i rådets förordning (EEG) nr 823/87 av den 16 mars 1987 om särskilda bestämmelser om kvalitetsvin framställt inom specificerade områden (EGT L 84, s. 59; svensk specialutgåva, område 3, volym 23, s. 65), i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 2043/89 av den 19 juni 1989 (EGT L 202, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 29, s. 211) (nedan kallad förordning nr 823/87), föreskrivs följande:
29. I artikel 4.1 i förordning nr 823/87 föreskrivs följande:
30. I artikel 15.4 i förordning nr 823/87 föreskrivs följande:
31. Namnet Tocai friulano förekommer i avdelning 1 i bilagan till kommissionens förordning (EEG) nr 3800/81 av den 16 december 1981 om klassificering av druvsorter (EGT L 381, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 14, s. 104), särskilt i del V i dess första underavdelning, i egenskap av rekommenderad eller godkänd druvsort i vissa italienska provinser.
32. I artikel 14.1 i rådets förordning (EEG) nr 2392/89 av den 24 juli 1989 om allmänna bestämmelser om beskrivning och presentation av vin och druvmust (EGT L 232, s. 13; svensk specialutgåva, område 3, volym 30, s. 63), föreskrivs följande:
33. I artikel 26.1 i samma förordning föreskrivs följande:
34. I artikel 11.2 i kommissionens förordning (EEG) nr 3201/90 av den 16 oktober 1990 om närmare bestämmelser för beskrivning och presentation av vin och druvmust (EGT L 309, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 35, s. 41), föreskrivs följande:
35. De ungerska viner som kallas Tokaj eller Tokaji anges i avdelning 11, punkt 5, i bilaga 2 till förordning nr 3201/90, vilken bilaga har rubriken Förteckning ... över importerade viner som anges med geografiskt område.
36. I artikel 12.1 i nämnda förordning stadgas följande:
37. I punkt 5 i bilaga 3, vilken bilaga har rubriken Förteckning ... över synonymer på namn på vinstocksarter som kan användas för att beteckna viner och kvalitetsviner fso, anges druvsorten Tocai friulano och dess synonym Tocai italico.
38. Rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (EGT L 179, s. 1) är tillämplig sedan den 1 augusti 2000.
39. I artikel 19.1 i denna förordning föreskrivs följande:
40. I artiklarna 47-53 i förordningen och i bilagorna VII och VIII till förordningen återfinns regler om beteckning, benämning och presentation av vissa vinprodukter samt även skydd av vissa beteckningar, begrepp och termer.
41. I artikel 50 i förordning nr 1493/1999 föreskrivs följande:
42. I artikel 52.1 i samma förordning föreskrivs följande:
43. Det följer av punkterna 1 och 2, under A, i bilaga VII till förordning nr 1493/1999 att märkning av kvalitetsvin fso och vin med ursprung i tredje land skall innehålla vissa obligatoriska uppgifter, såsom produktens varubeteckning, vilken för kvalitetsvin fso består av bland annat namnet på det specificerade området och för importerade viner består av ordet vin, som obligatoriskt måste kompletteras med angivande av ursprungsland och, när de är beskrivna med hjälp av en geografisk ursprungsbeteckning, med namnet på den geografiska enheten i fråga.
44. I punkterna 1 och 4, under B, i samma bilaga, föreskrivs följande:
45. I artikel 54.4 i förordning nr 1493/1999 föreskrivs följande:
46. Förordning nr 1493/1999 genomfördes genom förordning nr 753/2002.
47. Artikel 19 i förordning nr 753/2002 har rubriken Uppgift om druvsorter, och i artikeln föreskrivs följande:
48. Bilaga II till denna förordning har rubriken Druvsorter och synonymer till dessa som omfattar en geografisk beteckning och som med tillämpning av artikel 19.2 kan förekomma i märkningen av viner. I denna bilaga anges bland annat för Italien namnen Tocai Friulano, Tocai Italico. I en fotnot till detta namn anges följande: Namnet Tocai friulano och synonymen Tocai italico får användas under en övergångsperiod fram till den 31 mars 2007.
49. Några ändringar i nämnda bilaga har i det avseendet inte gjorts till följd av antagandet av kommissionens förordning (EG) nr 1429/2004 av den 9 augusti 2004 om ändring av förordning nr 753/2002 (EUT L 263, s. 11).
50. I artikel 1.1 i dekretet av den 26 september 2002 föreskrivs följande:
51. I bilaga I till dekretet av den 26 september 2002, under rubriken Druvsorter och synonymer till dessa, anges bland annat namnet Tocai friulano eller Tocai italico, vilket — under rubriken Undantagets omfattning (administrativt område och/eller särskilda [kvalitetsviner fso] och/eller [viner med en typisk geografisk beteckning] — motsvaras av följande uppgifter:
52. I beslutet om hänskjutande har den nationella domstolen uppgett att Regione och ERSA har påtalat orättvisan i att, av de 106 vinbenämningar som omfattas av undantaget från artikel 19.1 c i förordning nr 753/2002, det endast är beteckningarna Tocai friulano eller Tocai italico och den franska beteckningen Tokay Pinot gris som omfattas av ett tidsbegränsat undantag.
53. Den nationella domstolen har vidare hänvisat till de argument som Regione och ERSA har anfört för att visa betydelsen av det historiska ursprunget till beteckningen Tocai friulano.
54. Det är fråga om en druvsort som härrör från området Collio goriziano (regionen Friuli-Venezia Giulia) och har odlats där sedan urminnes tider. Druvsorten används för framställning av ett torrt vitt vin som inte är lämpligt för lagring.
55. Den nationella domstolen har angett att Regione och ERSA, mot bakgrund av det ovan anförda, har åberopat följande grunder för talan:
56. Den nationella domstolen har dessutom påpekat att de nationella myndigheterna, genom dekretet av den 26 september 2002, endast införlivade bestämmelsen i förordning nr 753/2002 och i bilaga II till nämnda förordning om tidsbegränsning av användningen av beteckningen Tocai friulano, och att de nationella myndigheterna endast preciserade att begränsningen följer av ett avtal mellan gemenskapen och Republiken Ungern.
57. Enligt den nationella domstolen är det därför uppenbart att den skada som gjorts gällande i det nationella målet, nämligen att det är omöjligt att använda beteckningen Tocai friulano eller Tocai italico efter den 31 mars 2007, direkt följer av två gemenskapsrättsakter, nämligen beslut 93/724 och förordning nr 753/2002.
58. Mot denna bakgrund anser Tribunale amministrativo regionale del Lazio att det krävs att vissa gemenskapsrättsliga frågor besvaras för att lösa tvisten i målet vid den nationella domstolen och den har därför beslutat att vilandeförklara målet och hänskjuta följande frågor till domstolen:
59. Genom begäran av den 11 mars 2005, vilken inkom till domstolens kansli den 15 mars 2005, bad Regione och ERS A att domstolen, innan den meddelade sitt avgörande, skulle ge alla berörda parter i målet tillfälle att yttra sig över vissa nya omständigheter som angavs i begäran. De nya omständigheterna avsåg att gemenskapen inom en snar framtid skulle ingå nya avtal med Australien och Förenta staterna vilket, enligt artikel 24.6 i TRIPs-avtalet, skulle ge producenterna i dessa länder möjlighet att fortsätta att använda beteckningen Tokay på sina inhemska marknader och på marknader i tredje land.
60. Domstolen erinrar om att den enligt artikel 61 i rättegångsreglerna, ex officio, på förslag av generaladvokaten eller på parternas begäran kan besluta att återuppta det muntliga förfarandet om den anser att den inte har tillräcklig kännedom om omständigheterna i målet eller att målet skall avgöras utifrån skäl som parterna inte har haft tillfälle att diskutera (se bland annat dom av den 18 juni 2002 i mål C-299/99, Philips, REG 2002, s. I-5475, punkt 20).
61. Domstolen finner att det i förevarande mål saknas anledning att återuppta det muntliga förfarandet, vilket avslutades den 16 december 2004, eftersom den har tillräcklig kännedom om omständigheterna i målet för att kunna besvara den nationella domstolens frågor.
62. Regiones och ERSA:s begäran skall följaktligen avslås.
63. Den nationella domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida associeringsavtalet mellan EG och Ungern utgjorde en korrekt rättslig grund för att anta beslut 93/724, genom vilket gemenskapen ingick avtalet mellan EG och Ungern om vin.
64. Frågan är grundad på antagandet att associeringsavtalet mellan EG och Ungern utgör den rättsliga grund som gav gemenskapen befogenhet att ingå avtalet mellan EG och Ungern om vin. Det har framgått att detta antagande bygger på den hänvisning till associeringsavtalet mellan EG och Ungern som finns i första ledet i beaktandemeningen i avtalet mellan EG och Ungern om vin.
65. Såsom rådet och kommissionen med rätta har påpekat kan detta antagande inte godtas.
66. Hänvisningen till associeringsavtalet mellan EG och Ungern har nämligen till syfte att placera avtalet mellan EG och Ungern om vin i dess politiska sammanhang. Hänvisningen skall inte uppfattas som om den anger de gemenskapsrättsliga bestämmelser som har legat till grund för att gemenskapen har ingått nämnda avtal.
67. Den rättsliga grund varigenom gemenskapen gavs befogenhet att ingå avtalet mellan EG och Ungern om vin omnämns däremot i första ledet i beaktandemeningen i beslut 93/724. Genom nämnda beslut ingicks och godkändes avtalet på gemenskapens vägnar.
68. Det framgår klart av detta led i beaktandemeningen att den rättsliga grunden var artikel 133 EG, genom vilken gemenskapen tillerkänns behörighet på området för den gemensamma handelspolitiken.
69. Frågan huruvida den rättsliga grund som rådet valde är korrekt har ställts inom ramen för den andra frågan och kommer därför att prövas i samband därmed.
70. Mot bakgrund av det ovan anförda skall den första frågan besvaras enligt följande: Associeringsavtalet mellan EG och Ungern utgör inte den rättsliga grunden för beslut 93/724, genom vilket avtalet mellan EG och Ungern om vin ingicks.
71. Den nationella domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 133 EG, genom vilken gemenskapen tillerkänns exklusiv behörighet på området för den gemensamma handelspolitiken, utgör en korrekt rättslig grund för att gemenskapen ensam skulle ingå avtalet mellan EG och Ungern om vin, med beaktande av att avtalet innehåller bestämmelser som reglerar skyddet av geografiska beteckningar som berör industriell och kommersiell äganderätt.
72. Enligt domstolens fasta rättspraxis skall valet av rättslig grund för en gemenskapsrättsakt ske utifrån objektiva kriterier som kan bli föremål för domstolsprövning. Bland dessa kriterier ingår bland annat rättsaktens syfte och innehåll (se bland annat dom av den 19 september 2002 i mål C-336/00, Huber, REG 2002, s. I-7699, punkt 30).
73. Det framgår av första ledet i beaktandemeningen i beslut 93/724 att rådet särskilt angav artikel 133 EG som rättslig grund för att ingå avtalet mellan EG och Ungern om vin.
74. Det framgår vidare av tredje skälet i ingressen till nämnda beslut att rådet ansåg att avtalet måste ingås på gemenskapsnivå, eftersom bestämmelserna i nämnda avtal var direkt kopplade till åtgärder som omfattas av den gemensamma handels- och jordbrukspolitiken, i detta fall gemenskapsbestämmelserna om vin.
75. Enligt domstolens rättspraxis omfattas en gemenskapsrättsakt av den exklusiva behörighet på området för den gemensamma handelspolitiken som föreskrivs i artikel 133 EG endast om rättsakten särskilt rör internationell handel, genom att den huvudsakligen syftar till att främja, underlätta eller reglera handeln och den direkt och omedelbart påverkar handeln generellt eller handeln med varorna i fråga (se yttrande 1/94 av den 15 november 1994, REG 1994, s. I-5267, punkt 57, svensk specialutgåva, volym 16, s. I-233, yttrande 2/00 av den 6 december 2001, REG 2001, s. I-9713, punkt 40, och dom av den 12 december 2002 i mål C-281/01, kommissionen mot rådet, REG 2002, s. I-12049, punkterna 40 och 41).
76. I förevarande mål uppkommer särskilt frågan huruvida avtalet mellan EG och Ungern om vin omfattas av gemenskapens exklusiva behörighet på området för den gemensamma handelspolitiken eller huruvida avtalet — såsom Regione och ERSA samt den italienska regeringen har gjort gällande — hör till skyddet för immateriella rättigheter, ett område inom vilket gemenskapen och medlemsstaterna har delad behörighet.
77. I det avseendet skall det erinras om de gemenskapsbestämmelser som av tidsmässiga skäl (ratione temporis) är relevanta, nämligen den gemensamma organisationen av marknaden för vin som var i kraft när avtalet mellan EG och Ungern om vin ingicks.
78. I artikel 63 i förordning nr 822/87 föreskrivs att importerade viner avsedda för direkt konsumtion som betecknas med en geografisk benämning kan, under förutsättning av ömsesidighet, vid avsättning inom gemenskapen bli föremål för den kontroll och det skydd som föreskrivs för kvalitetsvin fso. Vidare föreskrivs att dessa bestämmelser skall genomföras genom avtal med de berörda tredje länderna som skall förhandlas fram och ingås i enlighet med förfarandet i artikel 133 EG.
79. Det är uppenbart att avtalet mellan EG och Ungern om vin utgör ett sådant avtal som avses i artikel 63 i förordning nr 822/87.
80. Sådana avtal har till huvudsakligt syfte att främja handeln mellan avtalsparterna genom att på grundval av ömsesidighet dels främja försäljningen av vin med ursprung i berörda tredje länder, genom att ge dessa viner samma skydd som det som föreskrivs för kvalitetsvin fso med ursprung i gemenskapen, dels främja försäljningen i dessa tredje länder av vin med ursprung i gemenskapen.
81. Dessa avtal ger i synnerhet ett ömsesidigt skydd för vissa geografiska beteckningar som anges i den märkning som används vid försäljning av de berörda vinerna på marknaderna i gemenskapen och i det berörda tredje landet. Avtalen påverkar således direkt handeln med vin (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet kommissionen mot rådet, punkt 40).
82. Mot bakgrund av det ovan anförda, finner domstolen att sådana avtal uppfyller de kriterier som, enligt den rättspraxis som angetts i punkt 75 ovan, skall vara uppfyllda för att en gemenskapsrättsakt skall kunna omfattas av den exklusiva behörighet på området för den gemensamma handelspolitiken som föreskrivs i artikel 133 EG.
83. Härav följer att den andra frågan skall besvaras enligt följande: Artikel 133 EG, vilken anges i ingressen till beslut 93/724, utgör en korrekt rättslig grund för att gemenskapen ensam skulle ingå avtalet mellan EG och Ungern om vin.
84. Den nationella domstolen har ställt den tredje frågan för att få klarhet i huruvida, för det fall avtalet mellan EG och Ungern om vin skall anses giltigt och tillämpligt som helhet, förbudet mot att efter den 31 mars 2007 använda beteckningen Tocai i Italien, vilket följer av skriftväxlingen rörande Tocai, skall anses ogiltigt och utan verkan på grund av att det strider mot de bestämmelser om homonyma beteckningar som föreskrivs i artikel 4.5 i avtalet.
85. Frågan skall ses mot bakgrund av Regiones och ERSA:s argument att det föreligger en motsägelse mellan de bestämmelser om homonyma beteckningar som föreskrivs i artikel 4.5 i avtalet mellan EG och Ungern om vin och förbudet som följer av skriftväxlingen rörande Tocai mot att använda ordet Tocai i namnet Tocai friulano eller Tocai italico för att beteckna och presentera vissa italienska kvalitetsviner fso efter utgången av övergångsperioden den 31 mars 2007.
86. Motsägelsen består i att den ungerska beteckningen Tokaj gavs företräde i skriftväxlingen rörande Tocai framför den italienska homonyma beteckningen Tocai, trots att de bestämmelser om homonyma beteckningar som föreskrivs i artikel 4.5 i avtalet mellan EG och Ungern om vin — det vill säga det huvudavtal från vilket en bifogad rättsakt, såsom skriftväxlingen rörande Tocai, inte får avvika — grundades på en bestämmelse som skall säkerställa att beteckningarna kan existera sida vid sida under förutsättning att de inte leder till förväxling.
87. Domstolen påpekar att en sådan konflikt endast kan föreligga om de beteckningar som anses homonyma, i den mening som avses i artikel 4.5 i avtalet mellan EG och Ungern om vin, båda utgör skyddade geografiska beteckningar enligt nämnda avtal.
88. Det framgår av artikel 4.1 a i nämnda avtal att, vad avser viner med ursprung i gemenskapen, de geografiska beteckningar som är skyddade enligt detta avtal anges i bilagan till avtalet, i del A, som har rubriken Viner med ursprung i Europeiska gemenskapen.
89. Till skillnad från den ungerska beteckningen Tokaj, vilken anges i del B i bilagan vari omnämns de geografiska beteckningar för vin med ursprung i Republiken Ungern som är skyddade enligt artikel 4.1 b i avtalet mellan EG och Ungern om vin, anges inte namnen Tocai friulano och Tocai italico i del A i nämnda bilaga, vilken rör viner med ursprung i gemenskapen.
90. Det skall tilläggas att beteckningarna Tocai friulano och Tocai italico under alla omständigheter inte kan anses utgöra geografiska beteckningar i den mening som avses i avtalet mellan EG och Ungern om vin.
91. Enligt lydelsen i artikel 2.2 i nämnda avtal utgör nämligen en geografisk beteckning en beteckning, inbegripet en ursprungsbeteckning, som är erkänd i den avtalsslutande partens lagar och andra författningar som beteckning och presentation av ett vin med ursprung i den avtalsslutande partens territorium, eller i en region eller en ort inom detta territorium, när en viss kvalitet, ett visst anseende eller andra egenskaper hos vinet i allt väsentligt kan tillskrivas dess geografiska ursprung.
92. Enligt de relevanta bestämmelser som var i kraft i gemenskapen när avtalet mellan EG och Ungern om vin ingicks, utgjorde beteckningarna Tocai friulano och Tocai italico inte en geografisk beteckning utan namnet på en druvsort eller en vinstockssort som i Italien är erkänd som lämplig för framställning av vissa kvalitetsviner fso som framställs i denna medlemsstat.
93. Det är nämligen utrett att namnet Tocai friulano förekom i avdelning 1 i bilagan till förordning nr 3800/81, i egenskap av rekommenderad eller till och med godkänd druvsort i vissa italienska provinser, och i punkt 5 i bilaga 3 till förordning nr 3201/90, som synonym till druvsorten Tocai italico som kunde användas för att beteckna vissa italienska kvalitetsviner fso.
94. De ungerska viner som kallas Tokaj eller Tokaji angavs däremot i avdelning 11, punkt 5, i bilaga 2 till förordning nr 3201/90, under rubriken Förteckning ... över importerade viner som anges med geografiskt område.
95. Regione och ERSA samt den italienska regeringen har hävdat att det i Italien, i enlighet med gemenskapslagstiftningen, föreskrevs, och fortfarande föreskrivs, att berörda geografiska beteckningar som exempelvis Colilo goriziano, Collio, Isonzo del Friuli och Isonzo, för att beteckna och presentera vissa italienska kvalitetsviner fso, får kombineras med namnet på druvsorten Tocai friulano eller dess synonym Tocai italico som vinerna har framställts av, om vissa villkor som anges i tillståndet är uppfyllda.
96. Av de uppgifter som lämnats till domstolen framgår dock inte att denna medlemsstats val att tillåta en sådan kombination har medfört att den lydelse som denna kombination ger upphov till utgör en geografisk beteckning som medför att namnen Tocai friulano och Tocai italico, vilka utgör en del av denna kombination, inte längre anger en druvsort utan en geografisk beteckning.
97. Det framgår tvärtom av omnämnandet av namnen Tocai friulano och Tocai italico i bilaga II till förordning nr 753/2002 att även i de gemenskapsbestämmelser som var tillämpliga vid den i målet vid den nationella domstolen aktuella tidpunkten avsåg dessa namn fortfarande en druvsort som, enligt artikel 19.2 b och 19.3 i nämnda förordning, får förekomma i märkningen av berörda italienska kvalitetsviner fso. Det rör sig således inte om ett namn på en druvsort eller någon av dess synonymer som innehåller en geografisk beteckning, i den mening som avses i artikel 19.2 a i nämnda förordning.
98. Mot bakgrund av det ovan anförda skall den tredje frågan besvaras enligt följande: Förbudet mot att efter den 31 mars 2007 använda beteckningen Tocai i Italien, vilket följer av skriftväxlingen rörande Tocai, strider inte mot de bestämmelser om homonyma beteckningar som föreskrivs i artikel 4.5 i avtalet mellan EG och Ungern om vin.
99. Den nationella domstolen har ställt den fjärde frågan för att få klarhet i huruvida den gemensamma förklaringen om homonymi — i vilken det i första stycket anges att de avtalsslutande parterna konstaterade, vad avser artikel 4.5 a i avtalet mellan EG och Ungern om vin, att de vid tidpunkten för förhandlingarna inte hade kännedom om något specifikt fall i vilket bestämmelserna i denna artikel skulle kunna vara tillämpliga — utgör en uppenbart felaktig beskrivning av de verkliga förhållandena, som i enlighet med artikel 48 i Wienkonventionen om traktaträtten utgör grund för nullitet avseende den del av avtalet som innebär ett förbud mot att i Italien använda beteckningen Tocai efter den 31 mars 2007.
100. Frågan skall ses mot bakgrund av Regiones och ERSA:s argument att det med hänsyn till en rad omständigheter inte föreligger något tvivel om att den gemensamma förklaringen om homonymi är felaktig, eftersom gemenskapen och Republiken Ungern måste ha känt till att det förelåg homonymi mellan beteckningen Tocai för ett torrt italienskt vin och beteckningen Tokaj för ett ungerskt dessertvin.
101. Som framgår av punkterna 88-97 i förevarande dom utgör den italienska beteckningen Tocai friulano och dess synonym Tocai italico inte en skyddad geografisk beteckning i den mening som avses i avtalet mellan EG och Ungern om vin. Bestämmelserna om homonymi i artikel 4.5 a i nämnda avtal är därför inte tillämpliga för att avgöra huruvida denna beteckning skall anses homonym eller identisk med den ungerska beteckningen Tokaj, vilken utgör en skyddad geografisk beteckning enligt samma avtal, såsom konstaterats i punkt 89 i förevarande dom.
102. Följaktligen skall den fjärde frågan besvaras enligt följande: Den gemensamma förklaringen om homonymi — i vilken det i första stycket anges att de avtalsslutande parterna konstaterade, vad avser artikel 4.5 a i avtalet mellan EG och Ungern om vin, att de vid tidpunkten för förhandlingarna inte hade kännedom om något specifikt fall i vilket bestämmelserna i denna artikel skulle kunna vara tillämpliga — utgör inte en uppenbart felaktig beskrivning av de verkliga förhållandena.
103. Den nationella domstolen har ställt den sjätte frågan, vilken skall prövas före den femte frågan, för att få klarhet i huruvida artiklarna 22-24 i TRIPs-avtalet skall tolkas så, att för det fall geografiska beteckningar är homonyma, eller en geografisk beteckning och en beteckning som anger namnet på en druvsort är homonyma, båda beteckningarna får fortsätta att användas, under förutsättning att beteckningen har använts av vinproducenterna i fråga, antingen i god tro eller i minst tio års tid, före den 15 april 1994, och att beteckningen klart anger vilket land eller vilken region eller vilket område som det skyddade vinet kommer från så att konsumenterna inte vilseleds.
104. Regione och ERSA samt den italienska regeringen har hävdat att artiklarna 22-24 i TRIPs-avtalet innebär en skyldighet för gemenskapen att, i egenskap av medlem av WTO, skydda var och en av de homonyma geografiska beteckningarna, även för det fall en geografisk beteckning och namnet på en druvsort är homonyma, och att dessa artiklar följaktligen utgör hinder för att avskaffa skyddet för beteckningen Tocai friulano.
105. Domstolen kan inte godta detta argument med hänsyn till själva ordalydelsen i de relevanta bestämmelserna i nämnda artiklar i TRIPs-avtalet.
106. I artikel 23.3 i TRIPs-avtalet föreskrivs bland annat, beträffande likalydande geografiska ursprungsbeteckningar för vin, att varje beteckning skall skyddas och att varje medlem av WTO skall fastställa de praktiska villkor under vilka likalydande beteckningar skall särskiljas från varandra, under beaktande av behovet av att se till att berörda producenter behandlas lika och att konsumenterna inte vilseleds.
107. Enligt artikel 22.1 i TRIPs-avtalet avses med uttrycket geografiska ursprungsbeteckningar beteckningar som anger att en vara har sitt ursprung i en WTO-medlems territorium, eller i en region eller ort inom detta territorium, om varans egenskaper, rykte eller andra karaktäristiska egenskaper i huvudsak kan hänföras till dess geografiska ursprung.
108. Som redan har konstaterats i punkterna 88-97 i förevarande dom motsvarar de italienska beteckningarna Tocai friulano och Tocai italico — till skillnad från den ungerska beteckningen Tokaj — namnet på en vinstockssort eller en druvsort, men de utgör inte en geografisk beteckning i den mening som avses i avtalet mellan EG och Ungern om vin. Med hänsyn till att begreppet geografisk beteckning, såsom det definieras i sistnämnda avtal, i huvudsak är detsamma som det begrepp som används i artikel 22.1 i TRIPs-avtalet, blir slutsatsen densamma inom ramen för TRIPs-avtalet.
109. Följaktligen är artikel 23.3 i TRIPs-avtalet inte tillämplig i målet vid den nationella domstolen, eftersom målet inte rör två geografiska beteckningar som är homonyma.
110. Vidare föreskrivs det i artikel 24.4 i TRIPs-avtalet att inget i avsnitt 3 i avtalet skall innebära krav på en WTO-medlem att förhindra att en till ett annat medlemsland hänförlig geografisk ursprungsbeteckning för vin eller sprit blir föremål för fortsatt eller liknande användning tillsammans med varor eller tjänster av dess rättssubjekt eller personer med hemvist där, vilka kontinuerligt har använt denna geografiska ursprungsbeteckning i samband med samma eller därmed förbundna varor eller tjänster inom det medlemslandets territorium, antingen i mins. 10 års tid före den 15 april 1994 eller i god tro före denna dag.
111. Det framgår klart av denna bestämmelse att, även om gemenskapen inte är skyldig att förbjuda att en till ett annat WTO-medlemsland hänförlig geografisk ursprungsbeteckning för vin eller sprit blir föremål för fortsatt eller liknande användning av ett rättssubjekt i ett medlemsland eller en person med hemvist i ett medlemsland i den mening som avses i artikel 24.4 i TRIPs-avtalet, bestämmelsen inte utgör något hinder mot ett sådant förbud.
112. Med andra ord skall artikel 24.4 tolkas så, att det genom artikeln införs, på de villkor som fastställs däri, en möjlighet, och inte en skyldighet, att tillerkänna varje homonym beteckning skydd.
113. Vidare gör artikel 24.6 i TRIPs-avtalet det bland annat möjligt för gemenskapen att, i egenskap av WTO-medlem, tillämpa avtalets bestämmelser på en geografisk beteckning för vinprodukter som är hänförlig till en annan WTO-medlem, vilken beteckning är identisk med det vanliga namnet för en druvsort inom ett medlemslands territorium den dag då WTO-avtalet trädde i kraft.
114. Även i denna bestämmelse föreskrivs således en möjlighet, och inte en skyldighet, för gemenskapen att tillerkänna en druvsort eller en vinstockssort i gemenskapen skydd, särskilt om sorten är homonym med en geografisk beteckning för ett vin med ursprung i ett tredje land.
115. Under dessa förhållanden skall den sjätte frågan besvaras enligt följande: Artiklarna 22-24 i TRIPs-avtalet skall tolkas så, att i ett sådant fall som det som är aktuellt i målet vid den nationella domstolen, vilket rör homonymi mellan en geografisk beteckning i ett tredje land och en beteckning som anger namnet på en druvsort som används för att beteckna och presentera vissa gemenskapsviner som framställs av denna druvsort, uppställs det i nämnda bestämmelser inte något krav på att denna beteckning får fortsätta att användas, trots att den har använts av vinproducenterna i fråga, antingen i god tro eller i minst tio års tid, före den 15 april 1994, och att beteckningen klart anger vilket land eller vilken region eller vilket område som det skyddade vinet kommer från så att konsumenterna inte vilseleds.
116. Med beaktande av svaret på denna fråga, saknas anledning att besvara den femte frågan, eftersom den har ställts för det fall avtalet mellan EG och Ungern om vin, i den del det föreskrivs att ordet Tocai inte får användas för att beteckna och presentera vissa italienska kvalitetsviner fso efter en övergångsperiod som löper ut den 31 mars 2007, skall anses vara oförenligt med artiklarna 22-24 i TRIPs-avtalet, eftersom det i dessa artiklar uppställs krav på att, när beteckningar är homonyma, båda beteckningarna får fortsätta att användas.
117. Det följer nämligen av svaret på den sjätte frågan att det inte har visats att ett sådant fall är för handen i målet vid den nationella domstolen, vilket rör det förhållandet att en geografisk beteckning i ett tredje land och en beteckning som anger namnet på en druvsort som används för att beteckna och presentera vissa gemenskapsviner är homonyma.
118. Den nationella domstolen har ställt den sjunde frågan för att få klarhet i huruvida äganderätten enligt artikel 1 i tilläggsprotokoll nr 1 till Europakonventionen, vilken även anges i artikel 17 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, även omfattar immaterialrättigheter avseende ursprungsbeteckningar för vin och användningen av sådana rättigheter. Om så är fallet har den vidare frågat huruvida skyddet av denna rätt utgör hinder för att berörda näringsidkare i den självständiga regionen Friuli-Venezia Giulia fråntas möjligheten att använda ordet Tocai i namnet Tocai friulano eller Tocai italico för att beteckna och presentera vissa italienska kvalitetsviner fso efter en övergångsperiod som löper ut den 31 mars 2007, vilken följer av den till avtalet mellan EG och Ungern om vin bifogade skriftväxlingen rörande Tocai, som dock inte intagits i själva avtalet, med beaktande även av att ingen ersättning i någon form har beviljats de vinodlare i Friuli som berörs av denna expropriationsliknande åtgärd, att det inte finns något generellt allmänintresse som motiverar en sådan expropriationsliknande åtgärd och att proportionalitetsprincipen har åsidosatts.
119. Enligt fast rättspraxis ingår äganderätten bland de allmänna principerna i gemenskapsrätten. Denna princip skall emellertid inte ses som oinskränkt, utan den skall beaktas i förhållande till vilken funktion den fyller i samhället. Det är följaktligen möjligt att inskränka utövandet av äganderätten, under förutsättning att dessa inskränkningar verkligen tillgodoser ett syfte av allmänintresse som eftersträvas av gemenskapen och att de, i förhållande till det eftersträvade syftet, inte utgör ett orimligt och oacceptabelt ingripande som påverkar själva kärnan i den på detta sätt garanterade rättigheten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 december 1994 i mål C-306/93, SMW Winzersekt, REG 1994, s. I-5555, punkt 22, och av den 15 juli 2004 i de förenade målen C-37/02 och C-38/02, Di Lenardo och Dilexport, REG 2004, s. I-6911, punkt 82 och där angiven rättspraxis).
120. För att fastställa omfattningen av den grundläggande äganderätten, vilken utgör en allmän princip i gemenskapsrätten, skall bland annat artikel 1 i tilläggsprotokoll nr 1 till Europakonventionen beaktas, i vilken samma rätt fastslås.
121. Domstolen skall således undersöka huruvida förbudet mot att använda ordet Tocai för att beteckna och presentera vissa italienska kvalitetsviner fso från och med den 1 april 2007, vilket följer av skriftväxlingen rörande Tocai, utgör ett orimligt och oacceptabelt ingripande som påverkar själva kärnan i de berörda näringsidkarnas grundläggande äganderätt.
122. Detta förbud medför inte att någon berövas sin egendom i den mening som avses i artikel 1 första stycket i tilläggsprotokoll nr 1 till Europakonventionen, eftersom förbudet inte hindrar att rimliga metoder tillämpas vid försäljningen av de berörda italienska vinerna.
123. Det förhållandet att ingen ersättning har beviljats de vinodlare i Friuli som berörs av denna expropriationsliknande åtgärd, såsom den nationella domstolen har hävdat, utgör följaktligen inte i sig en omständighet som visar att den förbudsbestämmelse som är aktuell i målet vid den nationella domstolen och äganderätten är inbördes oförenliga.
124. Det saknas anledning att fastställa huruvida förbudsbestämmelsen, i egenskap av bestämmelse som reglerar nyttjandet av egendom, skall anses utgöra ett ingrepp i äganderätten som kan omfattas av artikel 1 andra stycket i tilläggsprotokoll nr 1 till Europakonventionen, och som följaktligen kan medföra en inskränkning av den grundläggande äganderätten, utan domstolen konstaterar att en inskränkning av denna rätt, om den antas vara styrkt, kan vara motiverad.
125. Det framgår av rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna att för att en åtgärd som reglerar nyttjandet av egendom skall vara motiverad krävs det att den är förenlig med legalitetsprincipen och att den eftersträvar ett legitimt syfte genom åtgärder som står i rimlig proportion till detta syfte (se bland annat Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, dom av den 21 maj 2002 i målet Jokela mot Finland, Recueil des arrêts et décisions 2002-IV, § 48).
126. Vad beträffar frågan huruvida den förbudsbestämmelse som är aktuell i målet vid den nationella domstolen är förenlig med legalitetsprincipen, är det ostridigt att detta förbud uttryckligen föreskrivs i skriftväxlingen rörande Tocai, vilken bifogats avtalet mellan EG och Ungern om vin, och att denna rättsakt har godkänts på gemenskapens vägnar genom beslut 93/724. Det är således fråga om en bestämmelse som föreskrivs i en lagbestämmelse som antagits inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden för vin som var i kraft när avtalet ingicks, såsom angetts i punkterna 77-81 i förevarande dom.
127. Vad därefter beträffar det allmänintresse som eftersträvas genom den bestämmelse som är aktuell i målet vid den nationella domstolen, har det i punkterna 80 och 81 i förevarande dom redan påpekats att avtalet mellan EG och Ungern om vin, vilket denna bestämmelse utgör en del av, syftar till att genomföra en politik inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden för vin. Det huvudsakliga syftet med denna politik är att främja handeln mellan avtalsparterna genom att på grundval av ömsesidighet dels främja försäljningen av vin med ursprung i tredje land, vilka betecknas eller presenteras med hjälp av en geografisk beteckning, genom att ge dessa viner samma skydd som det som föreskrivs för kvalitetsvin fso med ursprung i gemenskapen, dels främja försäljningen i dessa tredje länder av vin med ursprung i gemenskapen.
128. Det framgår bland annat av tredje och femte skälen i förordning nr 2392/89 att gemenskapsbestämmelserna om beskrivning och presentation av vin har till syfte att kombinera behovet att ge slutkonsumenten klar och korrekt information om de berörda varorna med behovet att skydda producenter inom medlemsstatens territorium mot konkurrenssnedvridningar.
129. Syftet med den bestämmelse som är aktuell i målet vid den nationella domstolen utgör således ett legitimt mål av allmänintresse (se domen i det ovannämnda målet SMW Winzersekt, punkt 25).
130. Slutligen skall det undersökas huruvida bestämmelsen står i proportion till detta mål av allmänintresse.
131. I ett mål som rörde en gemenskapsåtgärd som hade vidtagits inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden för vin och som innebar ett förbud mot att, efter utgången av en övergångsperiod på fem år, använda uttrycket méthode champenoise för viner som inte har rätt till ursprungsbeteckningen (appellation contrôlée) champagne, erinrade domstolen om att enligt fast rättspraxis har gemenskapslagstiftaren ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning på den gemensamma jordbrukspolitikens område, vilket motsvarar det politiska ansvar som åligger gemenskapslagstiftaren enligt artiklarna 34 EG och 37 EG, och att en åtgärd som vidtagits på ¿etta område endast kan anses rättsstridig om det är uppenbart att åtgärden är olämplig med hänsyn till det mål som den behöriga institutionen eftersträvar (se domen i det ovannämnda målet SMW Winzersekt, punkt 21).
132. Det skall i det avseendet påpekas att de berörda italienska kvalitetsvinerna fso, efter utgången av övergångsperioden, även i fortsättningen kommer att kunna framställas av druvsorten Tocai friulano och saluföras under respektive geografiska beteckning, dock utan tillägg av namnet på den druvsort som vinerna har framställts av.
133. I förevarande mål kan det inte med framgång göras gällande att den bestämmelse som är i fråga i målet vid den nationella domstolen är oproportionerlig, eftersom det föreskrevs en övergångsperiod på tretton år i skriftväxlingen rörande Tocai och, såsom kommissionen påpekade under förhandlingen, det finns alternativa namn som kan ersätta beteckningen Tocai friulano och dess synonym Tocai italico, som exempelvis Trebbianello och Sauvignonasse.
134. Under dessa förhållanden skall den sjunde frågan besvaras enligt följande: Äganderätten utgör inte något hinder mot förbudet för berörda näringsidkare i den självständiga regionen Friuli-Venezia Giulia att använda ordet Tocai i namnet Tocai friulano eller Tocai italico för att beteckna och presentera vissa italienska kvalitetsviner fso efter en övergångsperiod som löper ut den 31 mars 2007, vilket förbud följer av den till avtalet mellan EG och Ungern om vin bifogade skriftväxlingen rörande Tocai, som dock inte intagits i själva avtalet.
135. Den nationella domstolen har ställt den åttonde frågan för att få klarhet i huruvida, för det fall att avtalet mellan EG och Ungern om vin och/eller skriftväxlingen rörande Tocai skall anses ogiltiga i den omfattning som anges i föregående frågor, bestämmelserna i artikel 19.2 i förordning nr 753/2002, på grundval av vilka beteckningen Tocai friulano inte får användas efter den 31 mars 2007, skall anses ogiltiga eller i vart fall sakna verkan.
136. Denna fråga har endast ställts för det fall det av prövningen av de sju första frågorna skulle framgå att avtalet mellan EG och Ungern om vin och/eller skriftväxlingen rörande Tocai är ogiltiga i den omfattning som anges i dessa frågor. Av svaren som getts på dessa frågor i förevarande dom framgår dock att det inte har visats att så är fallet, och det saknas därför anledning att besvara den åttonde frågan.
137. Det skall vidare påpekas att det i princip uteslutande ankommer på den nationella domstolen att avgränsa de frågor som den anser bör hänskjutas till EG-domstolen.
138. Härav följer, såsom kommissionen med rätta påpekade vid förhandlingen, att domstolen inte kan pröva vissa frågor som bland annat väcktes vid förhandlingen av Regione och ERSA samt av den italienska regeringen i fråga om den åttonde frågan, nämligen huruvida avtalet mellan EG och Ungern om vin skall anses ogiltigt på grund av åsidosättande av motiveringsskyldigheten, eller på grund av åsidosättande av proportionalitetsprincipen och likabehandlingsprincipen, vilken stadgas i artikel 34.2 EG, eftersom dessa frågor klart överskrider ramen för den åttonde frågan, såsom frågan har formulerats av den nationella domstolen.
139. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
På dessa grunder beslutar domstolen (andra avdelningen) följande dom:
1) Europaavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Ungern, å andra sidan, utgör inte den rättsliga grunden för rådets beslut 93/724/EG av den 23 november 1993 om slutande av avtal mellan Europeiska gemenskapen och Ungern om ömsesidigt skydd och kontroll av vinbenämningar.
2) Artikel 133 EG, vilken anges i ingressen till beslut 93/724, utgör en korrekt rättslig grund för att gemenskapen ensam skulle ingå avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Ungern om ömsesidigt skydd och kontroll av vinbenämningar.
3) Förbudet mot att efter den 31 mars 2007 använda beteckningen Tocai i Italien, vilket följer av skriftväxlingen angående artikel 4 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Ungern om ömsesidigt skydd och kontroll av vinbenämningar, strider inte mot de bestämmelser om homonyma beteckningar som föreskrivs i artikel 4.5 i nämnda avtal.
4) Den gemensamma förklaringen angående artikel 4.5 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Ungern om ömsesidigt skydd och kontroll av vinbenämningar — i vilken det i första stycket anges att de avtalsslutande parterna konstaterade, vad avser artikel 4.5 a i nämnda avtal, att de vid tidpunkten för förhandlingarna inte hade kännedom om något specifikt fall i vilket bestämmelserna i denna artikel skulle kunna vara tillämpliga — utgör inte en uppenbart felaktig beskrivning av de verkliga förhållandena.
5) Artiklarna 22-24 i avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter, vilket återfinns i bilaga 1 C till avtalet om upprättande av världshandelsorganisationen och som godkänts på gemenskapens vägnar — vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet — genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994, skall tolkas så, att i ett sådant fall som det som är aktuellt i målet vid den nationella domstolen, vilket rör homonymi mellan en geografisk beteckning i ett tredje land och en beteckning som anger namnet på en druvsort som används för att beteckna och presentera vissa gemenskapsviner som framställs av denna druvsort, uppställs det i nämnda bestämmelser inte något krav på att denna beteckning får fortsätta att användas, trots att den har använts av vinproducenterna i fråga, antingen i god tro eller i minst tio års tid, före den 15 april 1994, och att beteckningen klart anger vilket land eller vilken region eller vilket område som det skyddade vinet kommer från så att konsumenterna inte vilseleds.
6) Äganderätten utgör inte något hinder mot förbudet för berörda näringsidkare i den självständiga regionen Friuli-Venezia Giulia (Italien) att använda ordet Tocai i namnet Tocai friulano eller Tocai italico för att beteckna och presentera vissa italienska kvalitetsviner som framställts i ett specificerat område efter en övergångsperiod som löper ut den 31 mars 2007, vilket förbud följer av den till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Ungern om ömsesidigt skydd och kontroll av vinbenämningar bifogade skriftväxlingen angående artikel 4 i nämnda avtal, som dock inte intagits i själva avtalet.
1 Rättegångsspråk: italienska.