Domstolens dom (andra avdelningen) den 20 oktober 2005

I mål C-468/03, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av VAT and Duties Tribunal, London (Förenade kungariket), genom beslut av den 29 september 2003, som inkom till domstolen den 6 november 2003, i målet

DOMSTOLEN (andra avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans samt domarna T. Makarczyk, C. Gulmann (referent), R. Schintgen och J. Klucka, generaladvokat: M. Poiares Maduro, justitiesekreterare: byrådirektören K. Sztranc,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 14 april 2005,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Overland Footwear Ltd, genom R. Cordara, QC, Förenade kungarikets regering, genom K. Manji, i egenskap av ombud, biträdd av S. Moore, barrister, Tysklands regering, genom W.-D. Plessing och M. Lumma, båda i egenskap av ombud, Europeiska gemenskapernas kommission, genom X. Lewis, i egenskap av ombud,

och efter att den 25 maj 2005 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Målet vid den nationella domstolen, den förra begäran om förhandsavgörande och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Inledande synpunkter

Den första och den andra frågan

Den tredje och den fjärde frågan

Rättegångskostnader

1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 29, 32, 33, 78 och 236 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4) (nedan kallad tullkodexen).

2. Begäran har framställts i ett mål mellan Overland Footwear Ltd (nedan kallat Overland) och Commissioners of Customs & Excise (nedan kallade Commissioners). Målet gäller återbetalning av importtull som betalats på inköpsprovision vilken medräknas i det deklarerade tullvärdet. Begäran följer på en tidigare begäran om förhandsavgörande som framställts av den hänskjutande domstolen i samma mål och som ledde fram till dom av den 5 december 2002 i mål C-379/00, Overland Footwear (REG 2002, s. I-11133).

3. I artikel 29.1 i tullkodexen föreskrivs följande:

4. Artikel 32 i sarama kódex har följande lydelse:

5. I artikel 33 e preciseras följande:

6. Artikel 65 har följande lydelse:

7. Artikel 78 återfinns under rubriken Kontroll i efterhand av deklarationer och har följande lydelse:

8. Artikel 236 har följande lydelse:

9. Vid tiden för de omständigheter som är aktuella i målet vid den nationella domstolen köpte Overland, ett bolag etablerat i Förenade kungariket, varor, särskilt skor, tillverkade utanför gemenskapen för att därefter importera och distribuera dem inom gemenskapen. Wolverine Far East (nedan kallat Wolverine) var Overlands inköpsagent i Fjärran Östern.

10. Som ersättning för Wolverines tjänster betalade Overland en inköpsprovision motsvarande 4 procent av varornas försäljningspris. Overland betalade provisionen till tillverkaren, som därefter överförde den till Wolverine för Overlands räkning.

11. I de importdeklarationer som Overland upprättade före den 1 januari 1998, när de varor som är i fråga i målet vid den nationella domstolen övergick till fri omsättning, angavs som tullvärde hela det belopp som fanns angivet på tillverkarens faktura. Beloppet inbegrep inköpsprovisionen, vilken emellertid inte angavs separat. Importtull beräknades och erlades således även på denna provision.

12. Från och med den 1 januari 1998 angav Overland, med Commissioners samtycke, inköpsprovisionen separat från de importerade varornas försäljningspris på sina importdeklarationer. Commissioners har sedan denna tidpunkt inte uppburit någon tull på de belopp som hänför sig till inköpsprovisionen.

13. Med stöd av artikel 236 i tullkodexen tillställde Overland Commissioners fyra ansökningar om återbetalning av importtull på ett belopp av sammanlagt 38085,45 GBP, som betalats på de varor som importerades före år 1998. Bolaget gjorde gällande att en del av det värde som angetts på varje importdeklaration motsvarade inköpsprovision på vilken tull inte skulle betalas.

14. Commissioners biföll de tre första ansökningarna om återbetalning av sammanlagt 4384,29 GBP genom skrivelser av den 5 maj, den 1 juli och den 24 juli 1998, och återbetalning skedde i enlighet därmed. Efter omprövning kom dock Commissioners fram till att besluten att bevilja Overland återbetalning var felaktiga, med motiveringen att de ifrågavarande tullarna lagligen skulle ha betalats. Genom beslut av den 30 november och den 16 december 1998 begärde Commissioners att Overland skulle betala tillbaka ett belopp av 4384,29 GBP. Commissioners bekräftade sin begäran genom beslut av den 4 och den 5 februari 1999.

15. Genom skrivelse av den 29 oktober 1998 avslog Commissioners Overlands fjärde ansökan om återbetalning av ett belopp av 33701,16 GBP. Genom ett andra beslut av den 5 februari 1999 fastställde Commissioners avslaget.

16. Overland väckte då talan mot Commissioners beslut av den 4 februari 1999 och mot de två besluten av den 5 februari 1999 vid VAT and Duties Tribunal, London.

17. Genom beslut av den 24 mars 2000 beslutade VAT and Duties Tribunal, London, att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

18. I inledningen av begäran om förhandsavgörande förklarade den hänskjutande domstolen att Overland väckt talan mot tre av Commissioners beslut vilka vart och ett fastställde ett beslut att kräva betalning enligt artikel 242 i [tullkodexen] av tull som tidigare felaktigt återbetalts till [Overland] med tillämpning av artikel 236 i samma kodex. Den hänskjutande domstolen tillade att tvistefrågorna helt reglerades av gemenskapsrätten.

19. Efter en redogörelse för omständigheterna i målet påpekade VAT and Duties Tribunal, London, att de tre första ansökningarna om återbetalning som Overland tillställt Commissioners lett till återbetalning av den ifrågavarande tullen men att den fjärde ansökan avslagits.

20. VAT and Duties Tribunal, London, redogjorde därefter för Commissioners beslut av den 30 november och av den 16 december 1998 att kräva att Overland betalar tillbaka de belopp som tidigare återbetalats i enlighet med de tre första ansökningarna.

21. Slutligen sammanfattade den hänskjutande domstolen parternas argument beträffande tillämpliga bestämmelser.

22. Begäran om förhandsavgörande ledde fram till domstolens dom i det ovannämnda målet Overland Footwear. I domslutet slog domstolen fast följande:

23. I punkt 22 i den domen fann domstolen att det inte var nödvändigt att fastställa om, och i så fall på vilka villkor, tullmyndigheterna var skyldiga att vidta ändringar på deklaranternas begäran i enlighet med artikel 78 i tullkodexen.

24. Domstolen påpekade i punkt 23 i samma dom att Commissioners till att börja med bifallit Overlands ansökan om återbetalning efter att på nytt ha granskat tulldeklarationerna mot bakgrund av de nya upplysningar som Overland hade lämnat. Domstolen drog slutsatsen att myndigheterna godtagit att göra en granskning av deklarationerna och, i enlighet med resultaten av denna, fattat de beslut som krävdes för att reglera situationen enligt artikel 78.3 i tullkodexen, med beaktande av att deklarationerna var bristfälliga på grund av ett oavsiktligt misstag från deklarantens sida.

25. I punkt 24 i domen fann domstolen att det under sådana omständigheter inte var tillåtet för myndigheten att ändra sina beslut.

26. Genom beslut av den 29 september 2003 beslutade VAT and Duties Tribunal, London, på nytt att vilandeförklara målet och begära att domstolen skall meddela förhandsavgörande.

27. I sin begäran har VAT and Duties Tribunal, London, påpekat att domstolen, utan att detta misstag därvid kan tillskrivas domstolen, grundat sin dom i det ovannämnda målet Overland Footwear på felaktiga omständigheter och att svaren på de ställda frågorna därför inte är användbara för att avgöra målet.

28. Den hänskjutande domstolen har påpekat att Commissioners informerat Overland i skrivelser av den 7 och den 8 juli 1999 om att de drog tillbaka sina beslut att kräva betalning av ett totalt belopp av 4384,29 GBP med motiveringen att underrättelse om tullbeloppet till gäldenären enligt artikel 221.3 i tullkodexen inte kan ske senare än tre år efter den dag då tullskulden uppkom.

29. Vid tidpunkten för den första begäran om förhandsavgörande gällde den enda tvist som då kvarstod mellan parterna, enligt den hänskjutande domstolen, avslaget på den fjärde ansökan om återbetalning. Denna ansökan avsåg återbetalning av ett belopp av 33701,16 GBP. Den talan som sedermera väcktes inför VAT and Duties Tribunal, London, riktades även mot detta beslut.

30. Domstolen har enligt VAT and Duties Tribunal, London, inte informerats i tillräcklig utsträckning om dessa omständigheter.

31. VAT and Duties Tribunal, London, konstaterar därefter att de omständigheter som domstolen beaktat i punkt 23 i domen i det ovannämnda målet Overland Footwear, nämligen att

32. Under dessa omständigheter fann VAT and Duties Tribunal, London, det lämpligt att på nytt ställa samma frågor till domstolen som i begäran om förhandsavgörande av den 24 mars 2000.

33. I den första begäran om förhandsavgörande av den 24 mars 2000 angavs att Overlands talan riktades mot tre beslut av Commissioners. I vart och ett av dessa beslut fastställdes ett beslut att kräva betalning av importtull som tidigare felaktigt återbetalats till sökanden med tillämpning av artikel 236 i tullkodexen.

34. Avslaget på den fjärde ansökan om återbetalning behandlades i förbigående endast vid redogörelsen för de omständigheter som föregått förfarandet vid den nationella domstolen. I begäran om förhandsavgörande angavs inte uttryckligen att avslagsbeslutet ingick bland de beslut som talan riktades mot.

35. I samma begäran om förhandsavgörande nämndes slutligen ingenting om att Commissioners, under förfarandets gång, dragit tillbaka besluten att kräva återbetalning av ett belopp av totalt 4384,29 GBP.

36. Det kan därför konstateras att domen i det ovannämnda målet Overland Footwear, av de skäl som den hänskjutande domstolen anfört i sin andra begäran om förhandsavgörande, inte besvarat de ställda frågorna på ett sätt som är användbart för att lösa tvisten i målet vid den nationella domstolen, såsom den förelåg vid tiden för den första begäran om förhandsavgörande.

37. Domstolen kommer därför att pröva samma frågor mot bakgrund av de upplysningar som nu kommit till dess kännedom.

38. Som svar på de två första frågorna slog domstolen i sin dom i det ovannämnda målet Overland Footwear fast att artiklarna 29, 32 och 33 i tullkodexen skall tolkas så, att en inköpsprovision som medräknas i det deklarerade tullvärdet, och som inte anges separat från varornas försäljningspris i importdeklarationen, skall anses utgöra en del av transaktionsvärdet i den mening som avses i artikel 29 i tullkodexen och följaktligen vara tullpliktig.

39. Det faktum att målet vid den nationella domstolen endast avser Commissioners beslut att avslå Overlands fjärde ansökan om återbetalning av ett belopp av 33701,16 GBP och att beloppet inledningsvis inte återbetalats av tullmyndigheterna har, såsom generaladvokaten påpekat i punkterna 23-25 i sitt förslag till avgörande, ingen inverkan på de omständigheter som domstolen lagt till grund för sitt svar.

40. Ovanstående faktum ligger, vad gäller Overlands fyra ansökningar om återbetalning, senare i tiden än relevanta faktiska omständigheter, nämligen tulldeklarationen och påförandet av importtull.

41. Frågan huruvida en inköpsprovision kan anses ingå i beräkningsunderlaget för importtullen, när importören upptagit inköpsprovisionen som en del av tullvärdet utan att ange den separat från försäljningspriset, är densamma såväl när det gäller de tre första ansökningarna om återbetalning som när det gäller den fjärde.

42. Eftersom

43. Under dessa omständigheter, och oavsett de nya uppgifter som meddelats domstolen i den andra begäran om förhandsavgörande, skall de två första tolkningsfrågorna besvaras på exakt samma sätt som i domen i det ovannämnda målet Overland Footwear. Detta svar har återgivits i punkt 38 ovan i denna dom.

44. Den hänskjutande domstolen har ställt sin tredje och sin fjärde fråga, vilka skall prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artiklarna 78 och 236 i tullkodexen skall tolkas så, att tullmyndigheterna, efter att de frigjort de importerade varorna, på deklarantens begäran om ändring av tulldeklarationen beträffande dessa varor, är skyldiga att vidta ändringen. För det fall tullmyndigheterna vid ändringen konstaterar att en inköpsprovision av misstag medtagits i det deklarerade tullvärdet, önskar den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida de aktuella bestämmelserna skall tolkas så, att nämnda myndigheter är skyldiga att reglera situationen och återbetala den importtull som betalats på inköpsprovisionen.

45. Tullmyndigheterna får enligt artikel 78.1 i tullkodexen på eget initiativ eller på deklarantens begäran ändra deklarationen, det vill säga ompröva den.

46. Om deklaranten begär ändring skall hans ansökan prövas av tullmyndigheterna. Tullmyndigheterna är skyldiga att i varje fall utreda om ändring skall ske eller ej.

47. Vid den första bedömningen skall tullmyndigheterna särskilt beakta möjligheten att kontrollera de uppgifter som lämnats i den deklaration som skall ändras och i begäran om ändring.

48. Tullmyndigheterna kan till exempel vägra ändring om de uppgifter som skall kontrolleras kräver en rent fysisk granskning av varorna och om dessa inte längre kan uppvisas på grund av att de frigjorts.

49. Om kontrollen däremot inte ställer krav på att varorna uppvisas, till exempel när ändringen endast ställer krav på en granskning av bokförings- eller avtalshandlingar, är det i princip möjligt att vidta ändringen.

50. Efter prövningen är tullmyndigheterna således skyldiga att antingen avslå deklarantens begäran genom motiverat beslut eller vidta den begärda ändringen. Besluten kan överklagas till domstol.

51. Om begäran beviljas skall myndigheterna ånyo granska deklarationen och pröva om deklarantens påståenden kan anses välgrundade mot bakgrund av de nya omständigheter som anförts.

52. Om granskningen av deklarationen visar att de bestämmelser som gäller det berörda tullförfarandet har tillämpats på basis av felaktiga eller bristfälliga upplysningar, skall tullmyndigheterna i enlighet med artikel 78.3 i tullkodexen vidta de åtgärder som krävs för att reglera situationen med hänsyn till de nya upplysningar som föreligger.

53. Om det då visar sig att den importtull som deklaranten betalat överstiger den som lagligen skulle betalas vid betalningstillfället, krävs för att reglera situationen att den överskjutande tullen återbetalas.

54. Återbetalning av tullen skall ske med tillämpning av artikel 236 i tullkodexen om de villkor som stadgas i bestämmelsen är uppfyllda, det vill säga det felaktigt inbetalda beloppet skall inte vara en följd av en medveten handling från deklarantens sida och den frist om i princip tre år som gäller för att inkomma med begäran om återbetalning skall ha iakttagits.

55. Den tyska regeringen och Förenade kungarikets regering menar att artikel 78.3 i tullkodexen endast är tillämplig vid felaktig klassificering av varorna, räknefel, användning av felaktiga valutakoder eller felaktiga mängdangivelser.

56. Bestämmelsen är däremot enligt de båda regeringarna inte tillämplig om en inköpsprovision inte angetts separat från varornas pris. I sådant fall ingår provisionen i tullvärdet varför den importtull som tagits ut på provisionen också var den som lagligen skulle betalas.

57. Enligt den tyska regeringen har Overland gjort ett val genom att inte ange inköpsprovisionen i sin tulldeklaration. Aktören har inte begått något fel på grund av just denna valfrihet.

58. Förenade kungarikets regering har gjort gällande att om artikel 78.3 i tullkodexen var tillämplig under de omständigheter som är aktuella i målet vid den nationella domstolen, skulle det innebära att artikel 65 i samma kodex berövades all verkan. I artikel 78 görs undantag från förbudet i artikel 65, men undantaget har en begränsad räckvidd.

59. Den tyska regeringen och Förenade kungarikets regering anser att inte heller artikel 236 i tullkodexen skall tillämpas på en situation sådan som den i målet vid den nationella domstolen. Den importtull som uppburits på inköpsprovisionen var den som lagligen skulle betalas vid betalningstillfället enligt ovannämnda bestämmelse.

60. Domstolen godtar inte dessa argument.

61. Enligt artikel 65 i tullkodexen är det inte möjligt för en deklarant att rätta sin deklaration sedan varorna frigjorts. Ett liknande förbud förelåg även innan tullkodexen började tillämpas den 1 januari 1994.

62. Genom artikel 78 i tullkodexen infördes från och med den 1 januari 1994 uttryckligen en möjlighet för tullmyndigheterna att ändra en tulldeklaration på deklarantens begäran efter det att varorna frigjorts.

63. I artikel 78.3 görs ingen skillnad mellan fel och brister som får ändras och fel och brister som inte får lov att ändras. Begreppet felaktiga eller bristfälliga upplysningar skall tolkas så, att det omfattar såväl materiella fel och brister som felaktig tolkning av tillämplig rätt.

64. Att tillämpa artikel 78 i tullkodexen på en situation sådan som den i målet vid den nationella domstolen kan inte anses, vare sig helt eller delvis, innebära att artikel 65 i samma kodex fråntas all verkan. I de båda bestämmelserna föreskrivs två olika förfaranden som är tillämpliga, före respektive efter det att varorna frigjorts, på eventuella ändringar av de uppgifter som beaktats för att fastställa tullvärdet och följaktligen importtullen.

65. Deklaranten får enligt artikel 65 i tullkodexen själv rätta sin tulldeklaration innan varorna frigjorts. En sådan rätt förklaras av att tullmyndigheterna, fram till dess att varorna frigörs, med lätthet kan kontrollera om rättelsen är riktig genom att fysiskt granska varorna. Rättelse kan dessutom i förekommande fall ske så länge importtullbeloppet ännu inte fastställts av tullmyndigheterna.

66. I artikel 78 i tullkodexen införs ett strängare förfarande. Bestämmelsen är tillämplig efter det att varorna frigjorts, då det kan komma att visa sig omöjligt att uppvisa varorna och då importtullen redan fastställts. Det är därför tullmyndigheterna som enligt bestämmelsen har möjlighet att vidta en ändring på deklarantens begäran och som också skall göra såväl en principiell bedömning av ändringen som en bedömning av dess resultat.

67. Det skall vidare påpekas att den omständigheten att en tulldeklaration i formellt hänseende inte innehåller en separat angivelse av en inköpsprovision som dock är skild från inköpspriset endast medför att provisionen med fog anses tullpliktig och att den importtull som beräknas på dess värde lagligen kan uppbäras.

68. Eftersom det föreligger en möjlighet att vidta ändring av en tulldeklaration i efterhand på deklarantens begäran, medför inte ovannämnda omständighet att tull som lagligen uppburits, i efterhand enbart på grund av bevisregler, skall likställas med tull som lagligen betalas enligt artikel 236.1 i tullkodexen, trots att tillräcklig bevisning härför framlagts.

69. Domstolen konstaterar slutligen att ett misstag som består i en oavsiktlig Underlåtelse inte kan anses utgöra ett val, vilket per definition är avsiktligt.

70. Av det som ovan anförts följer att artiklarna 78 och 236 i tullkodexen är tillämpliga på en tulldeklaration där en inköpsprovision av misstag medtagits i tullvärdet.

71. Den tredje och den fjärde frågan skall därför besvaras så, att artiklarna 78 och 236 i tullkodexen skall tolkas på följande sätt:

72. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttranden till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

På dessa skäl beslutar domstolen (andra avdelningen) följande dom:

1) Artiklarna 29, 32 och 33 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen skall tolkas så, att en inköpsprovision som medräknas i det deklarerade tullvärdet, och som inte anges separat från varornas försäljningspris i importdeklarationen, skall anses utgöra en del av transaktionsvärdet i den mening som avses i artikel 29 i tullkodexen och följaktligen vara tullpliktig.

2) Artiklarna 78 och 236 i förordning nr 2913/92 skall tolkas på följande sätt:

1 Rättegångsspråk: engelska.