lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Francis G. Jacobs föredraget den 26 maj 2005

CELEX
62004CC0071
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: engelska.

2 EGT I. 380, s. 27; svensk specialutgåva, omräde 8, volym 3, s. 3.

3 För en översikt av dessa regler fram till och inklusive rådets förordning (EG) nr 1540/98 av den 29 juni 1998 om fastställande av nya regler för stöd till varvsindustrin (EGT L 202, s. 1), se Hancher, L., Ottervanger, T. och Slot, P.J., EC State Aids, London 1999. Sedan denna förordning upphörde att gälla den 31 december 2003 styrs kommissionens praxis på området av Rambestämmelser för statligt stöd till varvsindustrin (2003/C-317/06) (EGT 2003 C 317, s. 11).

4 Tribunal Supremo liar citerat artikel 87.3 d EG i beslutet om hänskjulande, trots att det av sammanhanget står klart att hänvisningen egentligen avser artikel 87.3 e KG som den relevanta bestämmelsen. I det följande hänvisar jag således till den senare bestämmelsen.

5 Se, bland annat, domstolens dom av den 24 juli 2003 i mål C-280/00, Altmark Trans GmbH (REG 2003, s. I-7747), punkterna 74 och 75 och där angiven rättspraxis.

6 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Capotorti i mål 730/79, Philip Morris (REG 1980, s. 2671 på s. 2701; svensk specialutgåva, volym 5, s. 303).

7 I tredje skillet, hänvisas till betydliga förbättringar på världsmarknaden för varvsindustrin, vilka dock ännu inte har visat sig i en tillfredsställande balans mellan tillgäng och efterfrågan eller i en återgång till en normal marknadssituation. I fjärde skälet nämns den positiva tendensen, i femte och sjätte skälen hänvisas till de internationella ansträngningar som inom ramen för OECD görs för alt få till stånd ett multilateralt avtal mellan världens ledande varvsintlustrinationcr om en avveckling av offentligt stöd till sektorn, och till alt en sund internationell konkurrens mellan varv skall säkras genom all pä ett balanserat och rättvist salt avveckla alla befintliga hinder för normala konkurrensvillkor. I.åttonde skälet ullalas alt en konkurrenskraftig farlygsbyggnadshuluslri är av betydande intresse för gemenskapen; i nionde skälet motiveras alt stöd till sektorn upprätthålls för att säkerställa en tillräckligt hög aktivitetsnivå vid europeiska varv och därmed överlevnaden av en effektiv och konkurrenskraftig europeisk varvsindustri. Se också förstainslansrältcns dom av den 28 februari 2002 i de förenade malen T-227/99 och T-134/00, Kvaerner Warnow Werft GmbH mot kommissionen (RKG 2002, s. II-1205), punkt 96.

8 Samma sak gäller för dess närmaste föregångare. Se ingressen till rådets direktiv 87/167/EKG av den 26 januari 1987 om stöd till varvsindustrin (EGT I. 69, s. 55).

9 Dom av den 29 april 2004 i mål C-278/00, Grekland mot kommissionen (REG 2004, s. I-3997), punkt 69 och där angiven rättspraxis.

10 Domen i det i fotnot 4 ovan nämnda målet Altmark, punkt 77 och där angiven rättspraxis, domstolens dom av den 17 juni 1999 i mål C-75/97, Belgien mot kommissionen (REG 1999, s. I-3671), punkt 47.

11 Rådet har utnyttjat befogenheten enligt artikel 89 EG genom att bland annat anta rådets förordning (EG) nr 994/98 av den 7 maj 1998 om tillämpningen av artiklarna [87] och [88] i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen på vissa slag av övergripande statligt stöd (EGT L 142, s. 1). Artiklarna 1 respektive 2 i direktivet ger kommissionen befogenhet att genom förordningar besluta att vissa kategorier av stöd skall vara förenliga med den gemensamma marknaden och att vissa former av stöd inte uppfyller samtliga villkor i artikel 87.1 EG, och därför skall undantas från anmälningsförfarandet enligt artikel 88.3 EG. På den grunden antog kommissionen förordning (EG) nr 70/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag (EGT L 10, s. 33) och förordning (EG) nr 69/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse (EGT L 10, s. 30), Stöd som överensstämmer med bestämmelserna i dessa förordningar behöver inte anmälas enligt artikel 88.3 EG. Dessa förordningar gällde dock inte vid den i målet relevanta tidpunkten.

12 Domstolens dom av den 11 juli 1996 i mål C-39/94, SFEI, REG 1996, s. I-3547, punkterna 39 och 40 och där angiven rättspraxis.