Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 29 september 2005

1 Originalspråk: franska.

2 Denna fotnot är inte av intresse för den svenska versionen.

3 Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28), i dess lydelse enligt rådets direktiv 91/680/EEG av den 16 december 1991 med tillägg till det gemensamma systemet för mervärdesskatt och med ändring av direktiv 77/388 med sikte på avskaffandet av fiskala gränser (EGT L 376, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 33) (nedan kallat sjätte direktivet).

4 Nedan kallad FCE Bank.

5 Den hänskjutande domstolen har bland annat åberopat dom av den 3 mars 1994 i mål C-16/93, Tolsma (REG 1994, s. I-743), i vilken domstolen fastslog att den direkta koppling mellan den tillhandahållna tjänsten och den erhållna ersättningen, som krävs för att det skall föreligga ett tillhandahållande av tjänster mot vederlag i den mening som avses i artikel 2.1 i sjätte direktivet, skall utgöras av ett rättsförhållande. Frågan gällde huruvida en musiker som framträder på en allmän väg och som mottar småpengar från de förbipasserande tillhandahåller tjänster mot vederlag i den mening som avses i artikel 2.1 i sjätte direktivet. Med en formulering som därefter ofta återkommit i rättspraxis fastställde domstolen att ett tillhandahållande av tjänster endast är beskattningsbart om det mellan leverantören och mottagaren föreligger ett rättsförhållande under vilket ömsesidiga tjänster utväxlas, varvid den betalning som leverantören uppbär utgör det faktiska motvärdet av den tjänst som tillhandahållits mottagaren. Domstolen ansåg att dessa villkor inte var uppfyllda i det målet, eftersom de småpengar som de förbipasserande utbetalat inte utgjorde ersättning för en tillhandahållen tjänst. Det förelåg nämligen ingen överenskommelse mellan parterna, eftersom de förbipasserande frivilligt utbetalade småpengar vars belopp de bestämde efter eget gottfinnande. Det fanns således ingen nödvändig koppling mellan den musikaliska prestationen och de utbetalningar som den gav upphov till, eftersom de förbipasserande inte hade begärt att musiken skulle spelas för dem och de inte utbetalade beloppen med hänsyn till den musikaliska prestationen utan med hänsyn till subjektiva motiveringar.

6 I artikel 7.2 i OECD:s modellavtal föreskrivs att [o]m företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs … i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör. I punkt 3 i denna artikel föreskrivs följande: Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes.

7 Modell som den 29 april 2000 reviderades av skattekommittén vid OECD, volym 1, nedan kallad OECD:s modellavtal.

8 Dom av den 17 september 2002 i mål C-498/99, Town and County Factors (REG 2002, s. I-7173), punkterna 21 och 22.

9 Se beslutet om hänskjutande, punkt 5.1.

10 Ibidem, punkt 5.5.

11 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EGT L 126, s. 1).

12 Min kursivering.

13 Se dom av den 4 juli 1985 i mål 168/84, Berkholz (REG 1985, s. 2251; svensk specialutgåva, volym 8, s. 253), punkt 18, av den 20 februari 1997 i mål C-260/95, DFDS (REG 1997, s. I-1005), punkt 20, av den 17 juli 1997 i mål C-190/95, ARO Lease (REG 1997, s. I-4383), punkt 15, och av den 7 maj 1998 i mål C-390/96, Lease Plan Luxembourg (REG 1998, s. I-2553), punkt 24.

14 Se, särskilt, dom av den 1 april 2004 i mål C-286/02, Bellio F. lli (REG 2004, s. I-3465), punkt 27 och där angiven rättspraxis.

15 Rådets åttonde direktiv 79/1072/EEG av den 6 december 1979 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Regler för återbetalning av mervärdesskatt till skattskyldiga som inte är etablerade inom landets territorium (EGT L 331, s. 11; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 84).

16 Se dom av den 15 juni 1989 i mål 348/87, Stichting Uitvoering Financiële Acties (REG 1989, s. 1737), punkt 10.

17 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 november 2000 i mål C-142/99, Floridienne och Berginvest (REG 2000, s. I-9567), punkt 19.

18 Se, i fråga om ett enskilt bolag bildat enligt nederländsk rätt, dom av den 27 januari 2000 i mål C-23/98, Heerma (REG 2000, s. I-419), punkt 8.

19 Se domen i det ovannämnda målet Town and County Factors (punkt 21), beträffande frågan huruvida tjänster mot vederlag skall vara mervärdesskattepliktiga trots att leverantören endast var moraliskt bunden att tillhandahålla dessa tjänster.

20 Se dom av den 26 mars 1987 i mål 235/85, kommissionen mot Nederländerna (REG 1987, s. 1471), punkt 14.

21 Se dom av den 25 juli 1991 i mål C-202/90, Ayuntamiento de Sevilla (REG 1991, s. I-4247; svensk specialutgåva, volym 11, s. 385), punkterna 11–15.

22 Ibidem, punkt 13.

23 Se domen i det ovannämnda målet Heerma, punkt 8.

24 Se domen i det ovannämnda målet DFDS, punkt 26.

25 Detta ställningstagande av kommissionen återfinns även i dess Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 77/388/EEG med avseende på platsen för tillhandahållande av tjänster (KOM(2003) 822 slutlig), eftersom den har föreslagit rådet att tillägga följande punkt 6 till artikel 6:Om en och samma rättsliga enhet har mer än ett fast etableringsställe, skall tjänster som utförs mellan etableringsställena inte betraktas som tillhandahållande av tjänster. Det kan vara av intresse att påpeka att Europeiska ekonomiska och sociala kommittén i sitt yttrande om detta förslag inte redovisar denna punkt som en ändring av sjätte direktivet utan som en erinran om det sätt på vilket direktivet borde tillämpas (Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 77/388/EEG med avseende på platsen för tillhandahållande av tjänster KOM(2003) 822 slutlig — CNS 2003/0329 (EGT C 117, 2004, s. 15)).

26 Harmoniseringen av villkoren för auktorisation och tillsyn för tillträde till verksamhet i kreditinstitut och utövandet av denna syftar till att göra det möjligt för varje kreditinstitut som är auktoriserat och underkastat tillsyn av behöriga myndigheter att antingen genom etablering av en filial eller genom direkt tillhandahållande av tjänster utöva den verksamhet som täcks av denna auktorisation inom en annan medlemsstats territorium (se fjortonde skälet och artikel 18 i direktiv 2000/12).

27 Enligt artikel 13 i direktiv 2000/12 får ett värdland, i fråga om filialer till kreditinstitut som är auktoriserade i andra medlemsstater, inte kräva vare sig auktorisation eller särskilt tillskjutet kapital.

28 Se domen i det ovannämnda målet Berkholz, punkt 17, dom av den 2 maj 1996 i mål C-231/94, Faaborg-Gelting Linien (REG 1996, s. I-2395), punkt 16, samt domarna i de ovannämnda målen ARO Lease, punkt 15, DFDS, punkt 19, och Lease Plan Luxembourg, punkt 24.

29 Se den rättspraxis som anges i fotnot 11.

30 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet DFDS, punkt 23.

31 Se domen i det nämnda målet DFDS, punkt 25.

32 Det skall erinras om att det i denna artikel föreskrivs följande:I detta direktiv avses med skattskyldig som inte är etablerad inom landets territorium en sådan skattskyldig som avses i artikel 4.1 i [sjätte direktivet] som … i det landet varken har haft sin näringsverksamhets säte eller ett fast driftställe från vilket affärstransaktioner genomförs …

33 Kommissionen har i detta avseende angett att Republiken Italien är föremål för ett fördragsbrottsförfarande, eftersom lagstiftningen i denna medlemsstat kräver att det företag som har ett fast driftställe i Italien på nytt skall registreras i denna stat i fråga om de transaktioner som det genomför direkt från utlandet (punkt 21 i dess skriftliga yttrande).

34 Konvention 90/436/EEG av den 23 juli 1990 om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap (EGT L 225, s. 10).

35 Begreppet fast driftställe i OECD:s modellavtal definieras i artikel 5. Enligt denna bestämmelse betecknar detta begrepp en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs. Begreppet innefattar plats för företagsledning filial, kontor, fabrik, verkstad, etc.

36 Se domen i det ovannämnda målet DFDS, punkt 23.

37 Se dom av den 23 november 1988 i mål 230/87, Naturally Yours Cosmetics (REG 1988, s. 6365), punkt 16, av den 2 juni 1994 i mål C-33/93, Empire Stores (REG 1994, s. I-2329), punkt 18, av den 22 oktober 1998 i mål C-308/96, Madgett och Baldwin (REG 1998, s. I-6229), punkt 40, och av den 3 juli 2001 i mål C-380/99, Bertelsmann (REG 2001, s. I-5163), punkt 22.