Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 9 mars 2006

1 Originalspråk: franska.

2 BGBl. 1997 1, sidan 823 och följande sidor.

3 Se 50 5 första stycket femte meningen EStG 1997.

4 Dom av den 13 april 2000 i mål C-251/98, Baars (REG 2000, s. I-2787), punkt 22. Se även, for ett liknande resonemang, dom av den 5 november 2002 i mål C-208/00, Überseering (REG 2002, s. I-9919), punkt 77, och av den 21 november 2002 i mål C-436/00, X och Y (REG 2002, s. I-10829), punkt 37.

5 Dom av den 11 mars 2004 i mål C-9/02, De Lasteyrie du Saillant (REG 2004, s. I-2409), punkt 41. Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 25 februari 2003 i mål C-326/00, IKA (REG 2003, s. I-1703), punkt 27 och där citerad rättspraxis.

6 Se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 8 juni 2004 i mål C-268/03, De Baeck (REG 2004, s. I-5961), punkterna 25 och 26.

7 Se, bland annat, domen i det ovannämnda målet De Lasteyrie du Saillant, punkt 44 och där citerad rättspraxis.

8 Se, bland annat, dom av den 11 augusti 1995 i mål C-80/94, Wielockx (REG 1995, s. I-2493), punkt 16, och av den 12 december 2002 i mål C-385/00, De Groot (REG 2002, s. I-11819), punkt 75.

9 Se, bland annat, dom av den 12 februari 1974 i mål 152/73, Sotgiu (REG 1974, s. 153; svensk specialutgåva, volym 2, s. 219), punkt 11, av den 21 november 1991 i mål C-27/91, Le Manoir (REG 1991, s. I-5531), punkt 10, och av den 14 februari 1995 i mål C-279/93, Schumacker (REG 1995, s. I-225), punkt 26.

10 Se, bland annat, domen i det ovannämnda målet Schumacker, punkterna 28 och 29, och dom av den 27 juni 1996 i mål C-107/94, Asscher (REG 1996, s. I-3089), punkt 38.

11 Se, bland annat, domen i det ovannämnda målet Wielockx, punkt 17.

12 Se, bland annat, dom av den 1 juli 2004 i mål C-169/03, Wallentin (REG 2004, s. I-6443), punkt 15 och där citerad rättspraxis.

13 Ibidem, punkt 16 och där citerad rättspraxis.

14 Domen i det ovannämnda målet Schumacker, punkt 36. Domstolen har likaså i sin dom i det ovannämnda målet Wielockx tillstått att en utomlands bosatt skattskyldig [person] — anställd eller självständig yrkesutövare — som uppbär hela eller nästan hela sin inkomst i den stat där han utövar sin yrkesverksamhet befinner sig objektivt sett i samma situation vid inkomstbeskattningen som en person som har hemvist i den staten och som där utövar samma verksamhet (punkt 20).

15 Domen i det ovannämnda målet Schumacker.

16 Domen i det ovannämnda målet Schumacker.

17 Domen i det ovannämnda målet Wielockx.

18 Domen i det ovannämnda målet De Groot

19 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 september 1999 i mål C-391/97, Gschwind (REG 1999, s. I-5451), punkt 32, där domstolen tillät att en medlemsstat som villkor för att i landet ej bosatta personer skall få åtnjuta en skattemässig förmån genom att deras personliga förhållanden eller familjesituation beaktas, kräver att minst 90 procent av deras samlade inkomster beskattas i denna stat

20 Punkt 22 i det skriftliga yttrandet. När det gäller denna kategori av kostnader skall domen av den 13 november 2003 i mål C-209/01, Schilling och Fleck-Schilling (REG 2003, s. I-13389), nämnas. Detta mal avser en skattemässig förmän i form av avdrag för kostnader för en anställd hushållerska. Jag noterar emellertid att denna dom hör hemma i en specifik kontext som bland annat kännetecknas av den omständigheten att tjänstemän och övriga anställda hos Europeiska gemenskaperna omfattas av särskilda skatteregler, vilket särskiljer dem från andra arbetstagare (punkt 29).

21 Punkt 21 i det skriftliga yttrandet

22 Punkt 23 i det skriftliga yttrandet. Den tyska regeringen har preciserat att denna regel inte endast rör kostnader för rådgivning avseende det nationella skattesystemet utan också kostnader för rådgivning avseende ett utländskt skattesystem. Enligt regeringen är nämligen utländsk skatterätt inte sällan minst lika komplicerad som den tyska skatterätten (samma punkt).

23 Visserligen utgör sädana kostnader för skatterådgivning som de som är i fråga i målet vid den nationella domstolen endast en liten del av de skattepliktiga inkomsterna. Jag vill dock påminna om domstolens Konstaterande att inte ens en snäv eller obetydlig begränsning av etableringsfriheten [är] tillåten enligt artikel 52 i fördraget (se, bland annat, domen i det ovannämnda målet De Lasteyrie du Saillant, punkt 43).

24 Dom av den 12 juni 2003 i mål C-234/01, Gerritse (REG 2003, s. I-5933).

25 Ibidem, punkt 28.

26 Ibidem, punkt 27.

27 Punkt 29 i regeringens skriftliga yttrande.