Domstolens dom (första avdelningen) den 16 mars 2006

I mål C-234/04, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Landesgericht Innsbruck (Österrike), genom beslut av den 26 maj 2004 som inkom till domstolen den 3 juni 2004, i målet mellan

DOMSTOLEN (första avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann samt domarna N. Colneric (referent), K. Lenaerts, E. Juhász och M. Ilešič, generaladvokat: A. Tizzano, justitiesekreterare: byrådirektören B. Fülöp,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 8 september 2005,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Schlank & Schick GmbH, genom M. Alexander och M. Dreschers, Rechtsanwälte, Republiken Österrike, genom H. Dossi och S. Pfanner, båda i egenskap av ombud, Republiken Tjeckien, genom T. Boček, i egenskap av ombud, Förbundsrepubliken. Tyskland, genom A. Tiemann och A. Günther, båda i egenskap av ombud, Republiken Frankrike, genom A. Bodard-Hermant, R. Abraham, G. de Bergues och J.-C. Niollet, samtliga i egenskap av ombud, Republiken Cypern, genom M. Chatzigeorgiou, i egenskap av ombud, Konungariket Nederländerna, genom C.A.H.M. ten Dam, i egenskap av ombud, Republiken Finland, genom T. Pynnä, i egenskap av ombud, Konungariket Sverige, genom A. Falk, i egenskap av ombud, Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland, genom E. O'Neill, i egenskap av ombud, biträdd av D. Lloyd-Jones, QC, Europeiska gemenskapernas kommission, genom A.-M. Rouchaud och W. Bogensberger, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 10 november 2005 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

De gemenskapsrättsliga bestämmelserna

De nationella bestämmelserna

Tvisten i målet vid den nationella domstolen

Tolkningsfrågorna

Fråga 1 a

Övriga frågor

Rättegångskostnader

1. Begäran om förhandsavgörande rör tolkningen av artikel 10 EG och artikel 15 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1).

2. Begäran har framställts i en tvist mellan den österrikiska medborgaren Rosmarie Kapferer, bosatt i Hall i Tyrolen (Österrike), och det enligt tysk rätt bildade postorderföretaget Schlank & Schick GmbH (nedan kallat Schlank & Schick) (Tyskland), angående en talan om att Schlank & Schick skall förpliktas att utbetala ett pris till Rosmarie Kapferer med anledning av att företaget, i ett till Rosmarie Kapferer personligen ställt brev, gett henne intrycket att hon tilldelats ett pris.

3. I artikel 15.1 i förordning nr 44/2001 föreskrivs följande:

4. Enligt artikel 16.1 i samma förordning får [k]onsumenten ... väcka talan mot den andra avtalsparten antingen vid domstolarna i den medlemsstat där denne har hemvist eller vid domstolen i den ort där konsumenten har hemvist.

5. I artikel 24 i förordning nr 44/2001 föreskrivs följande:

6. I 5j § i den österrikiska konsumentskyddslagen (Konsumentenschutzgesetz), i dess lydelse enligt den lag som trädde i kraft den 1 oktober 1999 (BGBl. I, 185/1999) (nedan kallad KSchG), föreskrivs följande:

7. 530 § i den österrikiska civilprocesslagen (Zivilprozessordnung, nedan kallad ZPO), i vilken förutsättningarna för resning anges, har följande lydelse:

8. I 534 § i samma lag föreskrivs följande:

9. Rosmarie Kapferer har i egenskap av konsument vid flera tillfallen mottagit reklamförsändelser från Schlank & Schick med löften om vinster. Ungefär två veckor efter det att hon hade mottagit ytterligare ett till henne personligen ställt brev om att ett pris i form av ett tillgodohavande i kontanter på 53750 ATS, eller 3906,16 EUR, stod till hennes förfogande, mottog hon ett kuvert. Kuvertet innehöll bland annat en beställningskupong, ett brev med ett sista meddelande om tillgodohavande i kontanter och ett kontoutdrag. Enligt villkoren för deltagande/utbetalning på baksidan av det sista meddelandet skulle premien utbetalas under förutsättning att kunden gjorde en provbeställning utan köpåtagande.

10. Rosmarie Kapferer klistrade fast prismärket och skrev sin namnteckning på baksidan av beställningskupongen under rubriken Jag har tagit del av villkoren för deltagande, men utan att läsa villkoren för deltagande/utbetalning. Därefter skickade hon tillbaka beställningskupongen till Schlank & Schick. Det har inte varit möjligt att avgöra huruvida hon även gjorde en beställning vid detta tillfälle.

11. Eftersom Rosmarie Kapferer inte erhöll den vinst som hon ansåg sig ha vunnit vände hon sig till Bezirksgericht Hall i Tyrolen och yrkade med stöd av 5j § KSchG att Schlank & Schick skulle förpliktas att till henne utge 3906,16 EUR, jämte 5 procents ränta från och med den 27 maj 2000.

12. Schlank & Schick framställde en invändning om att Bezirksgericht saknade behörighet. Bolaget gjorde gällande att bestämmelserna i artiklarna 15 och 16 i förordning nr 44/2001 inte var tillämpliga, eftersom de förutsätter att ett oneröst avtal har ingåtts. Ett villkor för att få delta i pristävlingen var att en beställning gjordes. Rosmarie Kapferer gjorde aldrig någon beställning. Den rättighet som följer av 5j § KSchG är inte avtalsrättslig.

13. Bezirksgericht ogillade invändningen om rättegångshinder och förklarade sig behörig enligt artiklarna 15 och 16 i förordning nr 44/2001, med motiveringen att det förelåg ett avtalsförhållande mellan parterna i tvisten. I sak ogillades Rosmarie Kapferers talan med avseende på samtliga yrkanden.

14. Rosmarie Kapferer överklagade till den hänskjutande domstolen. Schlank & Schick å sin sida ansåg att Bezirksgerichts avgörande angående dess behörighet att uppta målet inte hade påverkat företaget negativt, eftersom det ändå vunnit målet i sak. Företaget avstod därför från att angripa avgörandet angående behörigheten.

15. Den hänskjutande domstolen har emellertid påpekat att Schlank & Schick hade kunnat angripa beslutet att avslå invändningen om att domstolen saknade behörighet, eftersom det avgörandet i sig var ägnat att påverka företaget negativt.

16. Landesgericht Innsbruck är osäker på om Bezirksgericht har internationell behörighet. Den hänskjutande domstolen har med hänvisning till dom av den 11 juli 2002 i mål C-96/00, Gabriel (REG 2002, s. I-6367), ställt frågan huruvida ett vilseledande löfte om vinst i syfte att förmå någon att ingå ett avtal, och således till att förbereda detta avtal, har ett tillräckligt nära samband med det tilltänkta ingåendet av ett konsumentavtal för att domstolen skall bli behörig att döma i konsumenttvister.

17. Den hänskjutande domstolen vill med hänsyn till att Schlank & Schick inte överklagade beslutet att avslå invändningen om att domstolen saknade behörighet få klarhet i huruvida den trots det är skyldig, enligt artikel 10 EG, att ompröva och upphäva ett lagakraftvunnet avgörande om domstols internationella behörighet när avgörandet strider mot gemenskapsrätten. Den hänskjutande domstolen, som anser att det kan föreligga en sådan skyldighet, vill i synnerhet veta huruvida det är möjligt att tillämpa de principer som slogs fast i dom av den 13 januari 2004 i mål C-453/00, Kühne & Heitz (REG 2004, s. I-837), angående ett förvaltningsorgans skyldighet att ompröva ett slutgiltigt förvaltningsbeslut som, enligt den tolkning som domstolen gjort under tiden, stred mot gemenskapsrätten.

18. Under dessa omständigheter beslutade Landesgericht Innsbruck att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

19. Den hänskjutande domstolen har ställt fråga 1 a för att få klarhet i huruvida och, i förekommande fall, under vilka förutsättningar en nationell domstol enligt samarbetsprincipen i artikel 10 EG är skyldig att ompröva och upphäva ett lagakraftvunnet domstolsavgörande när det framgår att avgörandet strider mot gemenskapsrätten.

20. Det skall i det avseendet påpekas att principen om rättskraft äger stor betydelse i såväl gemenskapsrätten som i de nationella rättsordningarna. För att säkerställa såväl en stabil rättsordning och stabila rättsförhållanden som en god rättskipning är det nämligen viktigt att domstolsavgöranden som vunnit laga kraft efter det att tillgängliga rättsmedel har uttömts eller fristerna för dessa har löpt ut inte längre kan angripas (dom av den 30 september 2003 i mål C-224/01, Kobler, REG 2003, s. I-10239, punkt 38).

21. En nationell domstol är följaktligen inte skyldig enligt gemenskapsrätten att underlåta att tillämpa nationella processregler som leder till att avgöranden vinner laga kraft, även om ett sådant beslut skulle kunna avhjälpa ett åsidosättande av gemenskapsrätten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 juni 1999 i mål C-126/97, Eco Swiss, REG 1999, s. I-3055, punkterna 46 och 47).

22. När medlemsstaterna inför regler för att väcka talan vid domstol i syfte att tillvarata rättigheter som enskilda har till följd av gemenskapsrättens direkta effekt, får dessa regler varken vara mindre förmånliga än dem som avser liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller göra det i praktiken omöjligt att utöva rättigheter som följer av gemenskapsrätten (effektivitetsprincipen) (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 maj 2000 i mål C-78/98, Preston m.fl., REG 2000, s. I-3201, punkt 31 och där angiven rättspraxis). Iakttagandet av dessa begränsningar med avseende på medlemsstaternas behörighet på det processrättsliga området har inte ifrågasatts i målet vid den nationella domstolen med avseende på överklagandet.

23. Det skall tilläggas att domen i det ovannämnda målet Kühne & Heitz, som den hänskjutande domstolen har hänvisat till i fråga 1 a, inte påverkar denna bedömning. Även om de principer som slogs fast i den domen skulle kunna överföras på en situation som, i likhet med den i förevarande mål, rör ett lagakraftvunnet domstolsavgörande, anges i samma dom att skyldigheten för det aktuella organet att enligt artikel 10 EG ompröva ett slutgiltigt beslut som tycks ha fattats i strid med gemenskapsrätten bland annat förutsätter att organet i fråga har behörighet enligt nationell rätt att ompröva detta beslut (se punkterna 26 och 28 i nämnda dom). I förevarande fall räcker det att nämna att det framgår av beslutet om hänskjutande att nämnda villkor inte är uppfyllt.

24. Av det anförda följer att fråga 1 a skall besvaras så, att samarbetsprincipen i artikel 10 EG inte innebär en skyldighet för en nationell domstol att underlåta att tillämpa nationella processregler i syfte att ompröva och upphäva ett lagakraftvunnet domstolsavgörande när det framgår att avgörandet strider mot gemenskapsrätten.

25. Med hänsyn till svaret på fråga 1 a och till att den hänskjutande domstolen har låtit förstå att den med stöd av nationell rätt inte kan ompröva Bezirksgerichts avgörande om domstols behörighet, saknas anledning att pröva frågorna 1 b och 2 a-2 d.

26. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

På dessa grunder beslutar domstolen (första avdelningen) följande:

1 Rättegångsspråk: tyska.