Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 14 december 2006

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 316, s. 12; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 91. Direktivet har senast ändrats genom rådets direktiv 94/74/EG av den 22 december 1994 om ändring av direktiv 92/12/EEG om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor, av direktiv 92/81/EEG om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor och av direktiv 92/82/EEG om tillnärmning av punktskattesatser för mineraloljor (EGT L 365, s. 46; svensk specialutgåva, område 9, volym 3, s. 3) (nedan kallat direktiv 92/81). Direktiv 92/81 har upphävts genom rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, s. 51).

3 Konvention som genom rådets beslut 98/392/EG av den 23 mars 1998 (EGT L 179, s. 1) godkänts på Europeiska gemenskapens vägnar, och som ratificerats av Europeiska unionens alla medlemsstater (nedan kallad havsrättskonventionen).

4 EGT L 301, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 3, s. 31.

5 Rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (EGT L 76, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 57).

6 EGT L 316, s. 19; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 98.

7 BGBl. 1992 I, s. 2150 och s. 2185 (nedan kallad MinöStG).

8 BGBl. 1993 I, s. 1602 (nedan kallad MinöStV).

9 Jan de Nul har i sitt skriftliga yttrande angett att denna muddring utfördes mellan kilometrarna 638 (Hamburgs hamn) och 748 (i farvattnen längs efter Cuxhavenkusten).

10 Domstolens dom av den 1 april 2004 i mål C-389/02, Deutsche See-Bestattungs-Genossenschaft (REG 2004, s. I-3537).

11 VII R 4/03, BFHE 205, s. 351.

12 VII S 26/99, BFHE 191, s. 184.

13 Baslinjen är enligt artikel 3 i havsrättskonventionen utgångspunkten för territorialhavet och ger möjlighet att mäta dess bredd. Enligt denna artikel har [v]arje stat ... rätt att fastställa bredden av sitt territorialhav ut till en gräns av högst tolv nautiska mil från baslinjer som fastställts i enlighet med denna konvention. Staterna kan tillämpa två metoder för att fastställa baslinjerna. Den första metoden är metoden med normal baslinje (artikel 5 i havsrättskonventionen). Det är fråga om lågvattenlinjen utmed kusten, det vill säga den linje på vars nivå vattnen sjunker vid de lägsta tidvattnen. Den andra metoden som är metoden med räta baslinjer (artikel 7 i havsrättskonventionen) består i brutna linjer som genom vatten förbinder lämpliga punkter som ligger vid kusten eller på de angränsande öarna (L. Lucchini och M. Vœlckel, Droit de la Mer, volym 1, Pedone, Paris. 1990, s. 178 och s. 179). Enligt artikel 8.1 i havsrättskonventionen skall [m]ed undantag för vad som stadgas i del IV ... vatten innanför baslinjen för territorialhavet utgöra del av statens inre vatten. Baslinjen ger även möjlighet att mäta bredden av andra havsområden, såsom den angränsande zonen och den ekonomiska zonens bredd (se artikel 33.2 respektive artikel 57 i havsrättskonventionen).

14 BGBl. 1998 I, s. 3294.

15 BGBl. 1998 I, s. 3209.

16 EGT L 90, s. 1.

17 1 detta avseende är uttrycket inom sitt eget territorium i sjätte skälet i direktiv 92/81 inte särskilt klargörande, eftersom gemenskapens farvatten även kan anses befinna sig inom medlemsstaternas territorium och, närmare bestämt, i denna sin egenskap en väsentlig del av deras havsterritorium.

18 Dom av den 29 april 2004 i mål C-240/01, kommissionen mot Tyskland (REG 2004, s. I-4733), punkt 39.

19 Domstolen har i sin dom i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland konstaterat detsamma i fråga om uttrycket används som brännolja i artikel 2.2 första meningen i direktiv 92/81. På samma sätt har domstolen i sin dom i det ovannämnda målet Deutsche See-Bestattungs-Genossenschaft ansett att [v]arje annan tolkning som görs på nationell nivå av ... skyldigheter [na] att medge skattebefrielse ... inte bara [skulle] äventyra gemenskapslagstiftningens syften och rättssäkerheten, utan också medföra en risk för att ekonomiska aktörer behandlas olika (punkt 21).

20 Punkt 19.

21 Rådets förordning (EEG) nr 2141/70 av den 20 oktober 1970 om fastställande av en gemensam strukturpolitik för fiskerinäringen (EGT L 236, s. 1).

22 Rådets förordning (EEG) nr 101/76 av den 19 januari 1976 om fastställande av en gemensam strukturpolitik för fiskerinäringen (EGT L 20, s. 19; svensk specialutgåva, område 4, volym 1, s. 12).

23 Se artikel 2.1 i dessa förordningar.

24 Se bland annat dom av den 25 juli 1991 i mål C-258/89, kommissionen mot Spanien (REG 1991, s. I-3977), punkterna 12 och 13. Upprättandet av en fiskezon inom gemenskapen följer av rådets resolution av den 3 november 1976 om vissa yttre aspekter på upprättandet från och med den 1 januari 1977 av en fiskezon på 200 sjömil inom gemenskapen (EGT C 105, 1981, s. 1).

25 Se bland annat artiklarna 2 b och 3 b i rådets förordning (EG) nr 27/2005 av den 22 december 2004 om fastställande för år 2005 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (EGT L 12, 2005, s. 1).

26 Se bland annat rådets direktiv 87/540/EEG av den 9 november 1987 om tillstånd att utföra varutransporter på vattenvägar inom nationell och internationell transport och om ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis (EGT L 322, s. 20; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 168).

27 Rådets förordning (EEG) nr 1101/89 av den 27 april 1989 om strukturella förbättringar inom inlandssjöfarten (EGT L 116, s. 25; svensk specialutgåva, område 7, volym 3, s. 165).

28 Rådets förordning (EG) nr 718/1999 av den 29 mars 1999 om en politik för gemenskapens flottkapacitet inom inlandssjöfarten för att främja transporter på de inre vattenvägarna (EGT L 90, s. 1).

29 Två direktiv skall anges: rådets direktiv 76/135/EEG av den 20 januari 1976 om ömsesidigt erkännande av fartcertifikat för fartyg i inlandssjöfart (EGT L 21, s. 10; svensk specialutgåva, område 7, volym 1, s. 171), och direktiv 82/714.

30 Se särskilt rådets förordning (EG) nr 1356/96 av den 8 juli 1996 om gemensamma bestämmelser för transport av gods eller passagerare på inre vattenvägar mellan medlemsstater, i syfte att införa frihet att tillhandahålla sådana transporttjänster (EGT L 175 s. 7).

31 Tredje skälet i direktiv 82/714. Denna klassificering anges i artikel 1 i detta direktiv, i vilken det även hänvisas till bilaga 1 till detsamma.

32 Det skall i detta avseende konstateras att enligt artikel 8.1 e i det ursprungliga förslaget till rådets direktiv om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor som kommissionen framlade den 27 september 1990, omfattades mineraloljor som tillhandahålls för användning som bränsle för inlandssjöfart och för sjöfart inom gemenskapens farvatten av samma system för skattebefrielse (KOM(90) 434 slutlig, EGT C 322, s. 18).

33 EGT L 209, s. 29; svensk specialutgåva, område 7, volym 1, s. 222. Detta beslut utgör en åtgärd för verkställande av artikel 3.6 i rådets direktiv 76/135/EEG av den 20 januari 1976 om ömsesidigt erkännande av fartcertifikat för fartyg i inlandssjöfart (EGT L 21, s. 10; svensk specialutgåva, område 7, volym 1, s. 171), enligt vilken [m]edlemsstaterna får begära att ytterligare villkor, motsvarande dem som krävs för deras egna fartyg, skall uppfyllas på inre vattenvägar som används av havsgående fartyg. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om sina inre vattenvägar för havsgående fartyg och kommissionen skall upprätta en förteckning över dessa inom tre månader efter ikraftträdandet av detta direktiv, på grundval av uppgifterna från medlemsstaterna.

34 EUT L 3, 2004, s. 3.

35 Inom den särskilda ramen för målet vid den nationella domstolen, och med hänsyn till den beskrivning av mudderverkets resa som Jan de Nul har gjort i sitt skriftliga yttrande, tycks detta arbetsredskap till stor del ha navigerat på den inre vattenväg som Unterelbe utgör, och därefter på gemenskapens farvatten, i höjd med Cuxhaven. Det ankommer på Finanzgericht Hamburg att klargöra denna avgörande fråga för att fastställa en fördelning mellan de mineraloljor som omfattas av det obligatoriska systemet för skattebefrielse och de mineraloljor som omfattas av det frivilliga systemet för skattebefrielse.

36 Beslutet om hänskjutande, s. 3 och s. 4.

37 I likhet med kommissionen uppfattar jag begreppet förflyttningar i vid bemärkelse, det vill säga genom att i detta begrepp innefatta den tekniska operation som består i att hålla mudder verket på plats.

38 Det skriftliga yttrandet, punkterna 68 och 69.

39 Som exempel kan nämnas det fall där en bogserbåt kör ett mudderverk till den plats där muddringen skall ske och som varit föremål för ett beslut av franska Tribunal des conflits av den 11 december 1972, Préfet de la Gironde/CA Bordeaux (Spathis/Port autonome de Bordeaux), nr 1975. Nämnda domstol ansåg med avseende på denna typ av mudderverk att om den manöver med kättingar och lask som stöder sig på fasta punkter eller moringar kan möjliggöra att den för sitt arbete kan göra några förflyttningar i längdriktningen och på tvären, kan denna omständighet, som inte kan skiljas från redskapets själva funktion, innebära att den betraktas som ett fortskaffningsmedel i den mening som avses i bestämmelserna i lag av den 31 december 1957 om behörighet för domstolar att besluta om skadeståndsansvar för skador som orsakats av alla möjliga fortskaffningsmedel och som riktats mot en offentligrättslig person (JO Lois et Décrets av den 5 januari 1958, s. 196). Bestämmelserna i denna lag är däremot tillämpliga i fråga om skador som orsakats av ett självgående mudderverk i en hamn. Se beslut av franska Tribunal des conflits av den 24 maj 1965, Préfet de Seine-Maritime/TGI du Havre (Société Marles-Kuhlmann), nr 1858.

40 Domen i det ovannämnda målet Deutsche See-Bestattungs-Gesellschaft, punkt 22.

41 Ibidem, punkt 23.

42 Ibidem, punkt 29.

43 Ibidem punkt 28.