Domstolens dom (tredje avdelningen) den 18 oktober 2007
I mål C-19/05, angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som inkom till domstolen den 14 januari 2005, i målet
DOMSTOLEN (tredje avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden A. Rosas samt domarna J. N. Cunha Rodrigues, J. Klučka, P. Lindh (referent) och A. Arabadjiev, generaladvokat: V. Trstenjak, justitiesekreterare: R. Grass,
efter det skriftliga förfarandet,
och efter att den 10 juli 2007 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Systemet för egna medel
Rådets förordning (EEG) nr 2913/92
Bakgrund till tvisten och det administrativa förfarandet
Talan
Parternas argument
Domstolens bedömning
Rättegångskostnader
1. Europeiska gemenskapernas kommission har yrkat att domstolen skall fastställa att Konungariket Danmark har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten, bland annat enligt artikel 10 EG och enligt artiklarna 2 och 8 i rådets beslut 94/728/EG, Euratom av den 31 oktober 1994 om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 293, s. 9; svensk specialutgåva, volym 3, s. 192), genom att underlåta att till kommissionens förfogande ställa egna medel uppgående till ett belopp av 18687475 DKK jämte dröjsmålsränta från den 27 juli 2000.
2. Av artikel 2.1 i rådets beslut 94/728, som ersätter rådets beslut 88/376/EEG, Euratom av den 24 juni 1988 om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 185, s. 24), framgår att egna medel som redovisas i gemenskapernas budget bland annat utgörs av
3. I artikel 8 i rådets beslut 94/728 föreskrivs följande:
4. Bestämmelserna till vilka det hänvisas i artikel 8.2 i beslut 94/728 återfanns i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376 (EGT L 155, s. 1), i dess lydelse enligt rådets förordning (Euratom, EG) nr 1355/96 av den 8 juli 1996 (EGT L 175, s. 3) (nedan kallad rådets förordning nr 1552/89), vilken trädde i kraft den 14 juli 1996.
5. I andra skälet i rådets förordning nr 1552/89 föreskrivs att [g]emenskapen bör få möjlighet att på bästa möjliga villkor disponera över de egna medel som avses i artikel 2 i beslut 88/376 ... och följaktligen bör det föreskrivas bestämmelser om hur medlemsstaterna skall ställa till kommissionens förfogande de egna medel som tilldelas gemenskaperna.
6. I artikel 2.1 och 2.1a i denna förordning föreskrivs följande:
7. I artikel 11 i förordning nr1552/89 föreskrivs följande:
8. Artikel 17.1 och 17.2 i denna förordning har följande lydelse:
9. I artikel 204.1 och 204.2 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, volym 16, s. 4) (nedan kallad tullkodexen) föreskrivs följande:
10. När det gäller bokföring och underrättelse om tullbeloppet till gäldenären stadgas i artikel 217 i tullkodexen följande:
11. Artikel 218 i tullkodexen har följande lydelse:
12. I artikel 220 i tullkodexen föreskrivs följande:
13. I artikel 221 i tullkodexen föreskrivs följande:
14. I artikel 239 i tullkodexen anges följande:
15. I artikel 869 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2913/92 (EGT L 253, s. 1; svensk specialutgåva, volym 10, s. 1), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1677/98 av den 29 juli 1998 om ändring av förordning nr 2454/93 (EGT L 212, s. 18) (nedan kallad förordning nr 2454/93), föreskrivs följande:
16. I artikel 871 första stycket i kommissionens förordning nr 2454/93 föreskrivs följande:
17. Under år 1990 beviljade de danska myndigheterna ett företag (nedan kallat importföretaget) tillstånd att tullfritt importera varor avsedda för att bygga containrar, enligt det så kallade förfarandet för användning för särskilda ändamål, vilket är tillämpligt på varor som är avsedda att ingå i ... båtar eller andra fartyg ... och som är avsedda att användas för deras konstruktion, reparation, underhåll eller ombyggnad samt [på] varor som är avsedda att användas till montering eller utrustning av sådana båtar och andra fartyg, i enlighet med bestämmelserna i avsnitt II A punkt 1 i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, s. 1; svensk specialutgåva, volym 13, s. 22), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EEG) nr 2886/89 av den 2 augusti 1989 (EGT L 282, s.1).
18. Kommissionen genomförde mellan den 25 och den 29 mars 1996 en kontroll och underrättade därefter de danska myndigheterna om att tillståndet till tullfri import av dessa varor grundade sig på en felaktig tolkning av de tillämpliga bestämmelserna, eftersom de ifrågavarande containrarna inte var avsedda att ingå i båtar eller andra fartyg. Kommissionen begärde att de danska myndigheterna skulle upphöra att bevilja sådana tillstånd och fastställde att dessa till följd av sin vårdslöshet ådragit sig ansvar för de egna medel som inte uppburits av gemenskapen.
19. Den 30 november 1997 underrättade de danska myndigheterna importföretaget om kommissionens inställning till tillståndet till import av varor avsedda för att bygga containrar enligt förfarandet för användning för särskilda ändamål, dock utan att myndigheterna godtog denna inställning, och om att det från och med den 1 januari 1998 skulle tas ut tull för dessa varor. Myndigheterna godtog emellertid att tillståndet skulle fortsätta att gälla efter detta datum, på villkor att importföretaget accepterade att stå risken för att tullar kunde komma att utkrävas i enlighet med artikel 204 i tullkodexen. De danska myndigheterna beslutade med stöd av artikel 220.2 b i tullkodexen att inte i efterhand bokföra den importtull som förfallit till betalning före nämnda datum, dock utan att kommissionen hade rådfrågats om detta.
20. Med verkan från den 3 februari 1998 beslutade de danska myndigheterna att importföretaget inte längre skulle omfattas av förfarandet för användning för särskilda ändamål, utan att det i stället skulle omfattas av förfarandet för aktiv förädling. Importföretaget kunde således fortsätta att tullfritt importera varor avsedda för att bygga fartygscontainrar som skulle användas på containerfartyg för att därefter exporteras.
21. Vad beträffar perioden den 1 januari-3 februari 1998 begärde kommissionen i en skrivelse av den 22 juli 2004 att Konungariket Danmark skulle erlägga ett belopp av 1479016 DKK, vilket motsvarade den tull som importföretaget hade befriats från enligt förfarandet för aktiv förädling. I beslut REC 12/03 av den 19 maj 2004 (nedan kallat beslut 12/03) konstaterade kommissionen att tullbeloppet skulle bokföras i efterhand, men att importföretaget kunde undantas från att erlägga detta belopp i enlighet med artikel 239 i tullkodexen. Eftersom det under denna period inte fanns några anmärkningar att anföra mot de danska myndigheterna underrättade kommissionen genom en skrivelse av den 21 februari 2005 Konungariket Danmark om att denna medlemsstat inte längre ansågs ansvarig för den uteblivna betalningen av egna medel avseende denna period.
22. Vad beträffar perioden den 1 januari 1994-31 december 1997 begärde kommissionen i en skrivelse av den 9 november 1998 att de danska myndigheterna skulle erlägga den tull som de borde ha uppburit på importföretagets import av varor som var nödvändiga för konstruktionen av containrar, vilken uppgick till 18687475 DKK exklusive ränta. Efter en skriftväxling inledde kommissionen ett fördragsbrottsförfarande i enlighet med artikel 226 EG. I en skrivelse av den 31 januari 2002 uppmanade kommissionen Konungariket Danmark att inkomma med ett yttrande, och den 31 oktober samma år sände kommissionen ett motiverat yttrande till denna medlemsstat med en uppmaning om att vidta nödvändiga åtgärder för att inom två månader från delgivningen rätta sig efter detta.
23. Kommissionen ansåg inte att Konungariket Danmarks svar på dess motiverade yttrande var tillfredsställande och väckte därför förevarande talan.
24. Kommissionen har gjort gällande att Konungariket Danmark har brustit i sin skyldighet att fastställa och till gemenskapens förfogande ställa egna medel till ett belopp av 18687475 DKK, genom att med stöd av en felaktig tolkning av tullbestämmelserna befria importföretaget från importtull enligt förfarandet för användning för särskilda ändamål under perioden den 1 januari 1994-31 december 1997. Kommissionen har i detta avseende åberopat dom av den 15 november 2005 i mål C-392/02, kommissionen mot Danmark (REG 2005, s. I-9811).
25. Kommissionen har påpekat att medlemsstaterna är skyldiga att fastställa gemenskapens egna medel, även om de bestrider gemenskapens fordringar (domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Danmark, punkt 60). De danska myndigheterna handlade på egen risk när de vidhöll sin tolkning av förfarandet för användning för särskilda ändamål efter det att kommissionen under år 1996 hade ifrågasatt denna tolkning. De danska myndigheterna underrättade inte importföretaget förrän den 30 december 1997 och underlät att i enlighet med sina skyldigheter enligt artikel 871 i förordning nr 2454/93 hänföra ärendet till kommissionen för beslut avseende en eventuell tillämpning av artikel 220.2 b i tullkodexen.
26. Kommissionen har erinrat om att den avstått från att göra Konungariket Danmark ansvarigt för den uteblivna betalningen av egna medel avseende perioden den 1 januari-3 februari 1998. Beslut 12/03, som avser denna period, saknar således relevans i förevarande fall
27. När det gäller perioden den 1 januari 1994-31 december 1997 har kommissionen gjort gällande att omständigheterna i förevarande fall inte skiljer sig från dem som gav upphov till domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Danmark. Kommissionen har särskilt bestritt påståendet att importföretaget från början av denna period hade kunnat omfattas av förfarandet för aktiv förädling, vilket skulle ha inneburit att gemenskapen inte led någon skada. Kommissionen har gjort gällande att denna uppfattning bygger på ett rent hypotetiskt antagande och har framhållit att villkoren för beviljande avsevärt skiljer sig åt mellan förfarandet för aktiv förädling enligt artiklarna 114-129 i tullkodexen och förfarandet för användning för särskilda ändamål. Kommissionen har dessutom anfört att det vid tidpunkten för de aktuella omständigheterna i alla händelser inte var möjligt att bevilja ett retroaktivt tillstånd enligt förfarandet för aktiv förädling. Kommissionen anser således att Konungariket Danmark inte, för att undslippa sitt ansvar, kan begränsa sig till att hävda att importföretaget från den 1 januari 1994 hade kunnat omfattas av nämnda förfarande.
28. Konungariket Danmark har medgett att tullmyndigheterna grundade sig på en felaktig tolkning av de relevanta bestämmelserna när de beslutade att ge importföretaget tillstånd enligt förfarandet för användning för särskilda ändamål. Trots detta misstag anser emellertid medlemsstaten att förevarande mål i ett väsentligt avseende skiljer sig från det som gav upphov till domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Danmark. Gemenskapen har inte förlorat några medel till följd av de misstag som begåtts av de danska myndigheterna, eftersom importföretaget i alla händelser hade kunnat befrias från tullarna enligt förfarandet för aktiv förädling.
29. Konungariket Danmark har erinrat om att domstolens bedömning i domen i det nämnda målet grundade sig på principen om jämvikt i budgeten, enligt vilken lägre inkomster antingen skall kompenseras i en annan kategori egna medel eller medföra en anpassning av utgifterna (domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Danmark, punkt 54). I förevarande fall har, som kommissionen själv har medgett, denna jämvikt emellertid inte ifrågasatts. Det framgår särskilt av beslut 12/03 att gemenskapen inte har lidit någon skada, varken med avseende på perioden den 1 januari-3 februari 1998 eller perioden den 1 januari 1994-31 december 1997.
30. Konungariket Danmark har gjort gällande att importföretaget under år 1990 ansökte om att få omfattas av förfarandet för aktiv förädling, för vilket det var kvalificerat. Tullmyndigheterna, som grundade sig på en felaktig tolkning av relevanta tillämpliga bestämmelser, uppmanade emellertid importföretaget att ansöka om att få omfattas av förfarandet för användning för särskilda ändamål. Även om förfarandet för användning för särskilda ändamål och förfarandet för aktiv förädling skiljer sig åt, kvarstår emellertid enligt denna medlemsstat det faktum att importföretaget följaktligen hade beviljats tullbefrielse.
31. Under dessa förhållanden anser sig Konungariket Danmark inte ha underlåtit att uppfylla sina skyldigheter, eftersom det misstag som begåtts av tullmyndigheterna inte har inverkat på gemenskapens budget.
32. Medlemsstaterna skall fastställa gemenskapernas anspråk på egna medel så snart som tullmyndigheterna förfogar över nödvändiga fakta och därmed kan beräkna det tullbelopp som följer av en tullskuld samt fastställa vem som är gäldenär oberoende av frågan huruvida kriterierna för tillämpning av artikel 220.2 b i tullkodexen är uppfyllda och alltså huruvida bokföring och uppbörd kan ske i efterhand av berört tullbelopp. Under dessa förhållanden har en medlemsstat som underlåter att fastställa gemenskapernas anspråk på egna medel och underlåter att ställa motsvarande belopp till kommissionens förfogande, utan att något av villkoren i artikel 17.2 i förordning nr 1552/89 är uppfyllda, åsidosatt sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten, bland annat artiklarna 2 och 8 i rådets beslut 94/728 (se, domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Danmark, punkt 68).
33. I förevarande fall är det klarlagt att de danska myndigheterna har underlåtit att uppbära förfallna importtullar för perioden den 1 januari 1994-31 december 1997, till följd av ett misstag som myndigheterna begått. Detta misstag har medfört att nämnda tullar inte bokförts eller återkrävts i efterhand, såsom föreskrivs i artikel 220.2 b i tullkodexen.
34. I den mån det således i efterhand har visat sig att något av villkoren för förfarandet för varornas användning för användning för särskilda ändamål inte uppfylldes, skall tullskulden för importföretaget i enlighet med artikel 204.2 i tullkodexen anses ha uppkommit vid tidpunkten då varorna hänfördes till detta förfarande. Efter det att tillståndet enligt nämnda förfarande, som importföretaget erhöll år 1990, upphävdes med verkan från den 31 december 1997 kunde företaget inte retroaktivt erhålla ett tillstånd enligt förfarandet för aktiv förädling. Således saknar det betydelse huruvida detta företag år 1990 skulle ha kunnat uppfylla villkoren för att erhålla ett tillstånd enligt sistnämnda förfarande och, om så var fallet, huruvida gemenskapen skulle ha haft rätt att begära att egna medel tillhandahölls trots att dess ekonomiska intressen inte alls påverkades.
35. Det skall härvid i alla händelser erinras om att underlåtenhet att uppfylla en skyldighet som följer av en gemenskapsrättslig bestämmelse i sig utgör ett fördragsbrott och att det saknar betydelse att denna underlåtenhet inte fått några negativa följder (dom av den 11 april 1978 i mål 95/77, kommissionen mot Nederländerna, REG 1978, s. 863, punkt 13, av den 27 november 1990 i mål 0209/88, kommissionen mot Italien, REG 1990, s. I-4313, punkt 14, och av den 1 februari 2001 i mål C-333/99, kommissionen mot Frankrike, REG 2001, s. I-1025, punkt 37).
36. Vad beträffar artikel 10 EG, vilken även den åberopats av kommissionen, saknas det anledning att fastställa ett åsidosättande av de allmänna skyldigheter som återfinns i artikelns bestämmelser, vilket åsidosättande skiljer sig från det konstaterade åsidosättandet av de mera specifika gemenskapsrättsliga skyldigheter som ålåg Konungariket Danmark enligt bland annat artiklarna 2 och 8 i beslut 94/728.
37. Följaktligen har Konungariket Danmark underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten, bland annat enligt artiklarna 2 och 8 i beslut 94/728, genom att underlåta att till kommissionens förfogande ställa egna medel uppgående till ett belopp av 18687475 DKK jämte dröjsmålsränta från den 27 juli 2000.
38. Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Konungariket Danmark skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Konungariket Danmark har tappat målet skall kommissionens yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:
1) Konungariket Danmark har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten, bland annat enligt artiklarna 2 och 8 i rådets beslut 94/728/EG, Euratom av den 31 oktober 1994 om systemet för gemenskapernas egna medel, genom att underlåta att till Europeiska gemenskapernas kommissions förfogande ställa egna medel uppgående till ett belopp av 18687475 DKK jämte dröjsmålsränta från den 27 juli 2000.
2) Konungariket Danmark skall ersätta rättegångskostnaderna.
1 Rättegångsspråk: danska.