Domstolens dom (fjärde avdelningen) den 4 oktober 2007
I mål C-457/05, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, framställd av Landgericht Wiesbaden (Tyskland) genom beslut av den 23 november 2005, som inkom till domstolen den 27 december 2005, i målet
DOMSTOLEN (fjärde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden K. Lenaerts samt domarna M. Juhász, R. Silva de Lapuerta (referent), J. Malenovský och T. von Danwitz, generaladvokat: J. Mazák, justitiesekreterare: enhetschefen M.-A. Gaudissart,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 15 mars 2007,
med beaktande av de yttranden som avgetts av: Schutzverband der Spirituosen-Industrie eV, genom C. Eggers och H.-G. Kamann, Rechtsanwälte, Diageo Deutschland GmbH, genom V. Bansch, Rechtsanwältin, Belgiens regering, genom A. Hubert, i egenskap av ombud, Greklands regering, genom M. Apessos, L Bakopoulos, S. Spyropoulos och N. Dafniou, samtliga i egenskap av ombud, Frankrikes regering, genom R. Loosli-Surrans, i egenskap av ombud, Europeiska unionens råd, genom M.C. Giorgi Fort och G. Curmi samt genom J.-P. Hix, samtliga i egenskap av ombud, Europeiska gemenskapernas kommission, genom D. Lawunmi och B. Schima, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 14 juni 2007 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
Prövning av tolkningsfrågorna
Rättegångskostnader
1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 5.3 b andra stycket sista meningen i rådets direktiv 75/106/EEG av den 19 december 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om färdigförpackning av vissa vätskor efter volym (EGT L 42,1975, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 201), i dess senaste lydelse enligt Akt om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen (EUT L 236, 2003, s. 33) (nedan kallat direktiv 75/106), jämförd med artikel 5.3 d och avsnitt 4 i bilaga 3 till samma direktiv.
2. Begäran har framställts i ett mål mellan Schutzverband der Spirituosen-Industrie eV (nedan kallat Schutzverband) och Diageo Deutschland GmbH (nedan kallat Diageo), angående saluföring i Tyskland av drycken Baileys i förpackningar med en nominell volym av 0,071 liter.
3. I första, fjärde och sjätte skälen i direktiv 75/106 anges följande:
4. Artikel 5 i direktivet har följande lydelse:
5. I kolumn I i bilaga 3 till direktiv 75/106 anges uttömmande följande nominella volymer för de produkter som anges i avsnitt 4 i bilagan: 0,02 l — 0,03 l — 0,04 l — 0,05 l — 0,10 l — 0,20 l — 0,35 l — 0,50 l — 0,70 l — 1 l — 1,125 l — 1,5 l — 2 l — 2,5 l — 3 l — 4,5 l — 5 l — 10 l.
6. Schutzverband är en branschorganisation som utövar tillsyn över efterlevnaden och tillämpningen av det tyska regelverket för spritdrycker.
7. Diageo är tyskt dotterbolag till dryckestillverkaren Diageo North America Inc. Diageo saluför i Tyskland bland annat öl, whisky, gin och vodka under olika varumärken.
8. Diageo saluför sedan oktober år 2004 drycken Baileys som Baileys Minis i färdigförpackningar med en nominell volym på 0,071 liter. Baileys Minis tillverkas och buteljeras i Irland.
9. Parterna i målet vid den nationella domstolen är oeniga om huruvida det är tillåtet att saluföra dessa förpackningar i Tyskland.
10. Landgericht Wiesbaden beslutade därför att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:
11. Den hänskjutande domstolen har ställt frågorna, som skall behandlas gemensamt, för att få klarhet i huruvida artikel 5.3 b andra stycket sista meningen i direktiv 75/106, jämförd med artikel 5.3 d och avsnitt 4 i bilaga 3 till samma direktiv, mot bakgrund av principen om fri rörlighet för varor enligt artikel 28 EG, skall tolkas så att färdigförpackningar med en nominell volym av 0,071 liter, som innehåller de produkter som avses i avsnitt 4, och som lagligen har tillverkats och saluförts i Irland eller i Förenade kungariket även får saluföras i övriga medlemsstater.
12. Enligt artikel 5.1 i direktiv 75/106 får medlemsstaterna, beträffande färdigförpackningar som uppfyller kraven i direktivet, inte vidta åtgärder som hindrar utsläppandet av dessa på marknaden av skäl som hänför sig till färdigförpackningarnas volym eller till bestämningen av denna (dom av den 12 oktober 2000 i mål C-3/99, Ruwet, REG 2000, s. I-8749, punkt 42).
13. Enligt artikel 5.3 b andra stycket sista meningen får de färdigförpackningar som anges i avsnitt 4 i bilaga 3 till direktivet efter den 31 december 1991 endast släppas ut på marknaden om de har de nominella volymer som anges i kolumn I i samma bilaga.
14. I artikel 5.3 d föreskrivs ett undantag från ovannämnda saluföringsförbud.
15. En jämförelse av hur artikel 5.3 d har avfattats i olika språkversioner ger emellertid inte några klara anvisningar avseende den exakta räckvidden av det undantag som föreskrivs i bestämmelsen.
16. I vissa språkversioner av artikel 5.3 d föreskrivs nämligen enbart att de produkter som anges i avsnitt 4 i bilaga 3 till direktivet och som förekommer i volymen 0,071 liter i Irland och i Förenade kungariket får saluföras, medan det i andra språkversioner föreskrivs att dessa produkter i volymen 0,071 liter endast får saluföras i Irland och i Förenade kungariket.
17. Det följer av fast rättspraxis att det på grund av nödvändigheten av en enhetlig tillämpning och tolkning av gemenskapsrättsliga bestämmelser är uteslutet att endast en språkversion av en bestämmelses ordalydelse tas i beaktande i fall där det råder osäkerhet. Det krävs tvärtom att den aktuella bestämmelsens ordalydelse tolkas och tillämpas mot bakgrund av de övriga officiella språkversionerna (dom av den 12 november 1969 i mål 29/69, Stauder, REG 1969, s. 419, punkt 3, svensk specialutgåva, volym 1, s. 421, av den 7 juli 1988 i mål 55/87, Moksel Import und Export, REG 1988, s. 3845, punkt 15, av den 2 april 1998 i mål C-296/95, EMU Tabac m.fl., REG 1998, s. I-1605, punkt 36, och av den 19 april 2007 i mål C-63/06, Profisa, REG 2007, s. I-3239, punkt 13).
18. I händelse av skillnader mellan de olika språkversionerna av en gemenskapsrättslig text, skall den bestämmelse som det är fråga om tolkas mot bakgrund av systematiken i och ändamålet med de föreskrifter i vilka den ingår (dom av den 27 oktober 1977 i mål 30/77, Bouchereau, REG 1977, s. 1999, punkt 14, svensk specialutgåva, volym 3, s. 459, av den 7 december 2000 i mål C-482/98, Italien mot kommissionen, REG 2000, s. I-10861, punkt 49, av den 1 april 2004 i mål C-1/02, Borgmann, REG 2004, s. I-3219, punkt 25, och domen i det ovannämnda målet Profisa, punkt 14).
19. Direktiv 75/106 antogs med stöd av artikel 100 i EEG-fördraget (därefter artikel 100 i EG-fördraget, nu artikel 94 EG) i syfte att tillnärma sådana lagar och andra författningar i medlemsstaterna som direkt inverkar på den gemensamma marknadens upprättande eller funktion (domen i det ovannämnda målet Ruwet, punkt 40).
20. Av första skälet i direktivet framgår att dess syfte var att komma till rätta med de hinder för den fria rörligheten för vissa flytande livsmedel i färdigförpackningar som följer av att det i flertalet medlemsstater förekommer tvingande bestämmelser som skiljer sig åt från en medlemsstat till en annan (domen i det ovannämnda målet Ruwet, punkt 41).
21. För övrigt grundas rådets direktiv 88/316/EEG av den 7 juni 1988 om ändring av direktiv 75/106 (EGT L 143, s. 26; svensk specialutgåva, område 15, volym 8, s. 89), genom vilket de bestämmelser som avses i målet vid den nationella domstolen infördes i direktiv 75/106, på artikel 100a i EEG-fördraget (därefter artikel 100a i EG-fördraget, nu artikel 95 EG i ändrad lydelse). Syftet med direktivet var således att förbättra villkoren för upprättandet av den inre marknaden och dess funktion (dom av den 5 oktober 2000 i mål C-376/98, Tyskland mot parlamentet och rådet, REG 2000, s. I-8419, punkt 83).
22. Enligt fast rättspraxis gäller att när en gemenskapsrättslig bestämmelse behöver tolkas, skall den så långt som möjligt tolkas i överensstämmelse med bestämmelserna i EG-fördraget och gemenskapsrättens allmänna principer (dom av den 13 december 1983 i mål 218/82, kommissionen mot rådet, REG 1983, s. 4063, punkt 15, av den 25 november 1986 i de förenade målen 201/85 och 202/85, Klensch m.fl., REG 1986, s. 3477, punkt 21, svensk specialutgåva, volym 8, s. 729, av den 21 mars 1991 i mål C-314/89, Rauh, REG 1991, s. I-1647, punkt 17, av den 27 januari 1994 i mål C-98/91, Herbrink, REG 1994, s. I-223, punkt 9, och domen i det ovannämnda målet Borgmann, punkt 30).
23. Vad beträffar direktiv 75/106 har domstolen redan fastställt att artikel 28 EG skall tolkas på så sätt att det inte är tillåtet att en medlemsstat förbjuder saluföring av en färdigförpackning med en nominell volym som inte ingår i den mängdserie som gemenskapsrätten föreskriver och som lagligen tillverkats och saluförts i en annan medlemsstat (domen i det ovannämnda målet Ruwet, punkt 57).
24. Det råder inget tvivel om att saluföring av färdigförpackningar som innehåller de produkter som anges i avsnitt 4 i bilaga 3 till direktivet i volymen 0,071 liter är förenlig med direktivet, åtminstone i Irland och i Storbritannien, enligt artikel 5.3 d i direktiv 75/106.
25. Eftersom nämnda färdigförpackningar lagligen har tillverkats och saluförts i åtminstone dessa två medlemsstater utgör artikel 28 EG följaktligen hinder för ett förbud mot saluföring av dem i övriga medlemsstater, såvida inte ett sådant förbud är motiverat av tvingande hänsyn, förbudet är tillämpligt utan åtskillnad på inhemska produkter och på importerade produkter, förbudet är nödvändigt för att tillgodose hänsynen i fråga och står i proportion till det mål som skall uppnås och detta mål inte kan uppnås genom åtgärder som medför en mindre begränsning av handeln inom gemenskapen (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Ruwet, punkterna 50 och 57).
26. Schutzverband och den belgiska regeringen har gjort gällande att saluföringsförbudet i artikel 5.3 b andra stycket sista meningen i direktiv 75/106 motiveras av tvingande konsumentskyddshänsyn.
27. Även om syftet med direktivet, enligt fjärde skälet, är att förhindra att konsumenten vilseleds av att nominella volymer ligger för nära varandra, är det tillåtet att med en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och upplyst genomsnittskonsument som referens (dom av den 13 januari 2000 i mål 0220/98, Estée Lauder, REG 2000, s. I-117, punkt 30, och domen i det ovannämnda målet Ruwet, punkt 53) fastslå att någon sådan risk för vilseledande inte föreligger.
28. Det föreskrivs nämligen i artikel 4.1 i direktiv 75/106, avseende de färdigförpackningar som avses i denna artikel, en skyldighet att i märkningen ange nettoinnehållet vätska i förpackningen, uttryckt i volymenheter (liter, centiliter eller milliliter). Detta kan förhindra att genomsnittskonsumenten förväxlar två olika volymer och gör det möjligt för en sådan konsument att beakta skillnaden i volym vid prisjämförelsen mellan två olika förpackningar innehållande samma vätska (domen i det ovannämnda målet Ruwet, punkt 54).
29. Enligt direktiv 75/106 är det tillåtet, i de gemenskapsrättsliga mängdserier över nominella volymer som föreskrivs i bilaga 3 kolumn I, beträffande de produkter som anges i avsnitt 4 i denna bilaga, att samtidigt ha nominella volymer (0,02 liter, 0,03 liter, 0,04 liter och 0,05 liter) som endast skiljer sig från varandra med minimala 0,01 liter. En nominell volym såsom 0,071 liter, som befinner sig mellan de nominella volymerna 0,05 liter och 0,10 liter, vilka förekommer i gemenskapsrättsliga mängdserier över tillåtna nominella volymer för de berörda produkterna, skiljer sig med mer än 0,01 liter från de andra två volymerna, vilket är tillräckligt för att helt förhindra att genomsnittskonsumenten förväxlar volymerna i fråga.
30. Det föreskrivs slutligen en skyldighet i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/6/EG av den 16 februari 1998 om konsumentskydd i samband med prismärkning av varor som erbjuds konsumenter (EGT L 80, s. 27), att jämförprismärka, oavsett färdigförpackningens nominella volym (domen i det ovannämnda målet Ruwet, punkt 56).
31. Det följer av vad som anförts ovan, med beaktande av direktivets allmänna systematik och syfte och den princip om fri rörlighet för varor som föreskrivs i artikel 28 EG, att artikel 5.3 d i direktivet skall tolkas så att färdigförpackningar med en nominell volym på 0,071 liter, som innehåller de produkter som anges i avsnitt 4 i bilaga 3 till samma direktiv, och som lagligen har tillverkats och saluförts i Irland eller i Förenade kungariket även kan saluföras i övriga medlemsstater.
32. Den allmänna systematiken i och syftet med direktiv 75/106 och principen om fri rörlighet för varor utgör vidare hinder för det förbud mot saluföring av de produkter som anges i avsnitt 4 i bilaga 3 till direktivet i färdigförpackningar med en nominell volym på 0,071 liter från andra medlemsstater än Irland och Förenade kungariket som föreskrivs i artikel 5.3 b andra stycket sista meningen i direktivet jämförd med artikel 5.3 d.
33. Om färdigförpackningarna enligt dessa bestämmelser endast kan saluföras från dessa två medlemsstater kan förbudet nämligen hindra handeln inom gemenskapen, eftersom det gör det svårare och dyrare för tillverkare i andra medlemsstater att tillverka och saluföra produkterna, vilket kan avskräcka dem från att saluföra produkterna i sådana färdigförpackningar.
34. En tillverkare i en annan medlemsstat än Irland eller Förenade kungariket skulle då, för att kunna saluföra de berörda färdigförpackningarna, vara tvungen att exportera färdigförpackningarna till dessa två medlemsstater eller tillverka dem där, innan de återimporteras till tillverkarens medlemsstat.
35. Detta saluföringsförbud kan inte motiveras, eftersom det uppenbart åsidosätter ett av syftena med direktiv 75/106, nämligen den fria rörligheten för färdigförpackningar av vätskor som avses i bilaga 3 till direktivet. Argumentet avseende risken att konsumenten kan vilseledas kan, av de skäl som angetts i punkterna 27-30 i denna dom, inte godtas.
36. Den möjlighet som ges i artikel 5.3 d i direktiv 75/106, att saluföra färdigförpackningar med en nominell volym på 0,071 liter uteslutande från Irland och Förenade kungariket, saknar stöd i bestämmelsens syfte.
37. Om en sådan möjlighet beviljas permanent går den nämligen utöver vad som är nödvändigt för att uppnå ovannämnda syfte, vilket syfte klart framgår av sjätte skälet i direktiv 75/106, nämligen att ge dessa två medlemsstater en möjlighet att hantera de svårigheter som en snabb ändring av de metoder för mängdbestämning som fastställs i nationell lagstiftning, organisationen av nya kontrollsystem och införandet av ett nytt enhetssystem skulle innebära.
38. Det anges dessutom i samma skäl att det, för att hantera svårigheterna, får bestämmas en övergångsperiod som emellertid inte ytterligare får hindra handeln inom gemenskapen och inte bör inverka menligt på genomförandet av direktiv 75/106.
39. Härav följer att artikel 5.3 b andra stycket sista meningen i direktiv 75/106 jämförd med artikel 5.3 d är ogiltig, eftersom den utesluter den nominella volymen 0,071 liter från de gemenskapsrättsligt harmoniserade mängdserier över nominella volymer som anges i kolumn I i avsnitt 4 i bilaga 3 till direktivet.
40. Av det ovan anförda följer att tolkningsfrågorna skall besvaras enligt följande:
41. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:
1 Rättegångsspråk: tyska.