Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 24 maj 2007

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT L 12, 2001, s. 1.

3 Se särskilt skälen 5 och 19 i förordningen.

4 Förordning nr 44/2001 är bindande för alla medlemsstater utom Konungariket Danmark, som inte utnyttjat sin rätt att välja att genomföra gemenskapsrättsakter som antagits med stöd av avdelning IV i fördraget, som föreskrivs i protokoll nr 5 som fogats till EU-fördraget och EG-fördraget. I förhållande till denna medlemsstat gäller således Brysselkonventionen även fortsättningsvis, till dess att Avtal mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Danmark om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område av den 19 oktober 2005 (EUT L 299, 2005, s. 62) har trätt i kraft, enligt vilket bestämmelserna i Bryssel I-förordningen skall tillämpas även på Danmark. Däremot har nämnda förordning redan från början varit bindande för Förenade kungariket och Irland, som enligt protokoll nr 4 har samma rätt att välja att tillämpa förordningen, efter det att dessa skriftligen har meddelat detta.

5 Ett motsvarande avtal rörande anläggningarna i Frankrike ingicks samma dag mellan Freeport plc, Trading Places Ltd och Villages des Marques.

6 Domstolens dom av den 27 oktober 1998 i mål C-51/97, Réunion européenne m.fl. (REG 1998, s. I-6511).

7 Domstolens dom av den 27 september 1988 i mål 189/87, Kalfelis (REG 1988, s. 5565; svensk specialutgåva, volym 9, s. 729).

8 Punkt 9. Domstolen kom fram till den tolkningen efter att ha konstaterat att artikel 6.1 i Brysselkonventionen utgör ett undantag från principen att det är domstolen på den ort där svaranden har sin hemvist som är behörig att pröva talan och att ett sådant undantag måste utformas på ett sådant sätt att inte själva principen kan ifrågasättas. Så skulle kunna vara fallet om det stod en kärande fritt att väcka talan mot flera svarande endast i syfte att en av dessa svarande skulle undandras lagföring vid domstol i den stat där han har sitt hemvist.

9 Denna artikel motsvaras av artikel 28 i förordning nr 44/2001.

10 Punkt 12.

11 Punkt 12.

12 Se domen i det ovannämnda målet Kalfelis, punkt 12.

13 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Darmons förslag till avgörande i det ovannämnda målet Kalfelis, punkt 8.

14 Se punkt 12 i domen.

15 Fotnot 6.

16 Punkt 13.

17 Punkterna 38-41 i domskälen.

18 Punkt 44 i domskälen.

19 Punkt 45 i domskälen. Domstolen tillade att den rättssäkerhet som konventionen syftar till inte uppnås om det faktum, att domstolen i en konventionsstat anser sig behörig att pröva ett mål mot en av svarandena som inte har hemvist i en konventionsstat, medför att det går att väcka talan mot en annan svarande med hemvist i en konventionsstat vid samma domstol, utöver de fall som anges i konventionen, och således beröva honom möjligheten att utnyttja de skyddsregler som uttalas i konventionen (punkt 46 i domskälen).

20 Fotnot 7.

21 Punkterna 47 och 48 i domskälen.

22 Punkt 49.

23 Punkt 50 i domskälen.

24 Detta gäller dock generellt i alla de fall där behörigheten bestäms utifrån anknytningsmoment som inte avser svarandens hemvist.

25 Högsta domstolen har härvid hänvisat till artikel 6.2, där detta villkor anges uttryckligen.

26 Enligt min mening kan innehållet i den tredje tolkningsfrågan och sambandet med den närmast föregående frågan med hänsyn till den oklara formuleringen på denna punkt i begäran om förhandsavgörande rätteligen sammanfattas i ovan angivna ordalag.

27 Inom vissa gränser är forum shopping, som enligt den definition som generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer har gett begreppet skall förstås som [v]al av forum efter de fördelar som kan utvinnas genom den materiella (eller till och med processuella) rätt som tillämpas där (se förslag till avgörande av den 16 mars 1999 i mål C-440/97, GIE Groupe Concord m.fl., REG 1999, s. I-6307, särskilt s. I-6309, fotnot 10), tveklöst tillåtet.

28 Se domstolens dom av den 26 maj 2005 i mål C-77/04, GIE Réunion européenne m.fl. (REG 2005, s. I-4509), punkt 30, och generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande av den 24 februari 2005 i samma mål, punkt 32.

29 I domen i det ovannämnda målet GIE Réunion européenne m.fl. tycks domstolen ha funnit att detta villkor är uppfyllt när det finns ett tillräckligt nära samband mellan huvudkäromålet och återgångskravet. Såsom kommer att framgå tydligare nedan är förekomsten av ett sådant samband emellertid inte alltid tillräckligt för att utesluta bedrägeri eller missbruk av behörighetsreglerna.

30 I doktrinen tycks det medges att den valmöjlighet mellan olika anknytningsmoment som käranden har enligt bestämmelserna i förordning nr 44/2001 utgör en verklig personlig rättighet, en given följd av rätten till ett effektivt domstolsskydd.

31 Det vill säga syftet att ge käranden ett bättre domstolsskydd för sina rättigheter genom att denne ges möjlighet att få konnexa käromål mot olika personer prövade i ett enda förfarande.

32 Fotnot 7.

33 Se punkterna 8 och 9.

34 Samma presumtion förefaller ha anammats även i domen i det ovan i fotnot 28 nämnda målet GIE Réunion européenne m.fl. (se punkterna 32 och 33).

35 Se domstolens dom av den 13 juli 2006 i mål C-103/05, Reisch Montage (REG 2006, s. I-6827), där domstolen i punkt 32 erinrade om att [d]en särskilda behörighetsregeln i artikel 6.1 i förordning nr 44/2001 [inte] kan ... tolkas så, att den ger en kärande möjlighet att väcka talan mot flera svarande endast i syfte att undandra en av svarandena lagföring vid domstolarna i den medlemsstat där han har hemvist. Den fann dock att så inte var fallet i målet vid den nationella domstolen. Tolkningsfrågan uppkom inom ramen för ett förfarande vid en österrikisk domstol avseende två olika käromål, det första mot en person med hemvist i Österrike, som tidigare varit föremål för ett konkursförfarande, och det andra mot det bolag som hade gått i borgen för denne. Eftersom talan mot den första svaranden hade avvisats, då konkursen enligt nationell rätt utgjorde rättegångshinder, ville den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida käranden under dessa omständigheter med rätta kunde åberopa artikel 6.1 som grund för att den domstol där talan väckts var behörig att pröva käromålet mot den andra svaranden. Trots att det obestridligen fanns ett samband mellan de båda käromålen lät domstolen tydligt förstå att behörighet enligt artikel 6.1 i förordning nr 44/2001 för den domstol där talan väckts kan nekas vid misstanke om att åberopandet av den utgör missbruk. Den omständighet som fick domstolen att finna att så inte var fallet i det målet, och som framgår vid en läsning av begäran om förhandsavgörande, var förmodligen att det inte fanns några bevis för att käranden kände till konkursen och således var i ond tro.

36 Åberopandet av behörighetsregeln i artikel 6.1 i förordning nr 44/2001 i målet i den nationella domstolen i det ovan i föregående fotnot nämnda målet Reisch Montage hade således exempelvis kunnat underkännas om det visats att käranden var i ond tro.

37 Se domstolens dom av den 20 februari 1997 i mål C-106/95, MSG (REG 1997, s. I-911), angående tolkningen av artikel 5.1 i Brysselkonventionen. I punkt 31 i domskälen anger domstolen att [älven om parterna är fria att utan särskilda formkrav sluta avtal om en annan uppfyllelseort för avtalsförpliktelserna än den som utpekas i den lagstiftning som är tillämplig på avtalet, skall det emellertid i detta hänseende påpekas att parterna, med beaktande av det system som upprättats genom konventionen, inte kan sluta avtal om en viss uppfyllelseort - som inte har något verkligt samband med innehållet i avtalet och där avtalsförpliktelserna inte kan genomföras enligt avtalet - om det enda syftet är att bestämma ett behörigt forum. Se även domstolens dom av den 4 juli 1985 i mål 220/84, Malhé (REG 1985, s. 2267).

38 Den frågan utgör en del av den mer allmänna frågan om mekanismer som gör det möjligt att identifiera och begränsa missbruk av bestämmelserna i förordningen och följaktligen förhindra vad som definieras som otillåten forum shopping. Kravet på att säkerställa den ändamålsenliga verkan och den enhetliga tillämpningen av bestämmelserna först i konventionen och senare i förordning nr 44/2001 och därför upprätthålla en objektiv innebörd hos anknytningsmomentet i dess bestämmelser - vilket fordras för att säkerställa förutsebarheten när domstols behörighet fastställs - har motiverat domstolen till en försiktig inställning, vilken inte undgått kritik i doktrinen. Se särskilt domstolens dom av den 27 april 2004 i mål C-159/02, Turner (REG 2004, s. I-3565) angående anti-suit injunctions och av den 9 december 2003 i mål C-116/02, Gasser (REG 2003, s. I-14693) i frågan om litispendens.

39 Såsom är fallet enligt artikel 6.2 i förordning nr 44/2001 och tidigare i Brysselkonventionen.

40 Domstolen har närmare angett att villkoren för att ett käromål skall upptas till sakprövning skall bestämmas i nationell processrätt, med den enda begränsningen att tillämpningen av denna nationella rätt inte får inverka menligt på den ändamålsenliga verkan av behörighetsreglerna i konventionen (domstolens dom av den 15 maj 1990 i mål C-365/88, Hagen, REG 1990, s. I-1845, punkterna 17-20).

41 Se domen i det ovannämnda målet Reisch Montage, fotnot 35.

42 Generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer intog motsatt ståndpunkt i sitt förslag till avgörande i målet i fråga.