Förslag till avgörande av generaladvokat Verica Trstenjak föredraget den 11 september 2007

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 230, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 20, s. 236.

3 JORF av den 7 maj 1994, s. 6683.

4 JORF av den 14 april 2001, s. 5811. Denna text är kodifierad i artiklarna R.253-52 till R.253-55 i landsbygdslagen.

5 JORF av den 27 juli 2001, s. 12091.

6 Dom av den 11 mars 1999 i mål C-100/96, British Agrochemicals Association (REG 1999, s. I-1499).

7 Dom av den 1 april 2004 i mål C-112/02, Kohlpharma, REG 2004, s. I-3369, punkt 18.

8 Dom av den 14 juli 2005 i mål C-114/04, kommissionen mot Tyskland, ej publicerad i rättsfallssamlingen.

9 EGT L 311, s. 67.

10 Dom av den 11 juli 1974 i mål 8/74, Dassonville (REG 1974, s. 837; svensk specialutgåva, volym 2, s. 343), och av den 20 februari 1979 i mål 120/78, Rewe-Zentral, kallat Cassis de Dijon (REG 1979, s. 649; svensk specialutgåva, volym 4, s. 377).

11 Dom av den 20 september 1988 i mål 302/86, kommissionen mot Danmark (REG 1988, s. 4607; svensk specialutgåva, volym 9, s. 579), punkt 9. En skyldighet att inrätta ett pant- och retursystem för tomförpackningar, som genom nationell lagstiftning åläggs tillverkare och importörer inom ramen för ett system enligt vilket öl och läsk bara får saluföras i återanvändbara förpackningar, skall anses vara nödvändig för att uppnå de mål som eftersträvas i fråga om miljöskydd. De begränsningar av den fria rörligheten för varor som detta ger upphov till är därför inte oproportionerliga (punkt 13).

12 Dom av den 14 juli 1983 i mål 174/82, Sandoz (REG 1983, s. 2445; svensk specialutgåva, volym 7, s. 221), punkt 18. En nationell reglering eller praxis kan inte grundas på det undantag som föreskrivs i artikel 30 EG för det fall människors hälsa och liv kan ges ett lika effektivt skydd genom åtgärder som hindrar handeln inom gemenskapen i mindre omfattning (se bland annat dom av den 10 september 2002 i mål C-172/00, Ferring, REG 2002, s. I-6891, punkt 34, och av den 8 maj 2003 i mål C-15/01, Paranova Läkemedel m.fl., REG 2003, s. I-4175, punkt 24).

13 Användningen av växtskyddsmedel reglerades för första gången år 1979 genom rådets direktiv 79/117/EEG av den 21 december 1978 om förbud mot att växtskyddsmedel som innehåller vissa verksamma ämnen släpps ut på marknaden och används (EGT L 33, 1979, s. 36). I detta direktiv fastställdes en lista på de produkter som ger upphov till eller kan ge upphov till hälsoskador för människor och djur och vilkas användning är förbjudna inom gemenskapen. Sedan dess har den ursprungliga listan på förbjudna produkter ändrats flera gånger av hänsyn till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen. Vid ankomsten av den inre marknaden ersattes direktiv 79/117 av direktivet. I direktivet fastställs en allmän ram för harmonisering för att säkerställa den fria rörligheten för livsmedel och samtidigt garantera växtskyddsmedlens oskadlighet för att skydda miljön och folkhälsan. I direktivet föreskrivs godkännande av verksamma ämnen på EU-nivå för att undanröja skillnaderna i de nationella godkännandeförfarandena av växtskyddsmedel som gällt hittills. Dessa verksamma ämnen skall således tas upp på en lista i bilaga 1 i direktivet. Ett arbetsprogram har satts upp för att utvärdera vart och ett av de ämnen som för närvarande säljs i medlemsstaterna och, i förekommande fall, för att införa dem på listan över godkända ämnen (se Talbot-Rochdi, G., Politique agricole commune – Régime juridique des produits agro-alimentaires, JurisClasseur Europe, häfte 1326, punkt 143 och följande punkter).

14 Artikel 8.2 första stycket i direktivet.

15 Artikel 8.2 andra stycket i direktivet.

16 Artikel 8.2 fjärde stycket i direktivet.

17 Dom av den 9 mars 2006 i mål C-174/05, Zuid-Hollandse Milieufederatie och Natuur en Milieu (REG 2006, s. I-2443), punkt 30.

18 Angående frågan om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, se Kraus, V., Die Zweitanmelderproblematik im Pflanzenschutzrecht, Diss., Frankfurt am Main 1993, s. 1–5, och av samma författare, Nationale Marktzugangsbeschränkungen für Pflanzenschutzmittelimporte, Europäische Zeitschrift für Wirtschaftsrecht 1997, häfte 11, s. 331–334. Se även Fluck, J., Konsequenzen der europäischen Wirkstoffzulassung für bestandkräftige deutsche Pflanzenschutzmittel-Zulassungen, Europarecht 1999, häfte 5, s. 687–696, Fischer, K., Ursprungsidentität bei Arzneimittelzulassung, Europäische Zeitschrift für Wirtschaftsrecht 2004, häfte 17, s. 530–533 och Die Erteilung einer Verkehrsfähigkeitsbscheinigung beim Parallelimport von Pflanzenschutzmitteln, Berlin 2006, Köpl, C., och Fredel, A., Parallelimport von Pflanzenschutzmitteln, Neue Zeitschrift für Verwaltungsrecht 2004, häfte 5, s. 569–572, Koof, P., Welche gesetzlichen Rahmenbedingungen braucht der Pflanzenschutz- und Generikahandel in der Europäischen Union unter den Anforderungen des globalen Marktes?, Agrar- und Umweltrecht 2005, häfte 11, s. 349–357, Bouveresse, A., Commentaire – Autorisation de mise sur le marché, Revue mensuelle LexisNexis JurisClasseur, 2005, s. 19 och 20, Berr, C.-J., Retrait d’une autorisation de mise sur le marché, Revue trimestrielle LexisNexis JurisClasseur, 2006, s. 678 och 679, och Erlbacher, F., Neueste Rechtsprechung der Europäischen Gerichte in den Bereichen Landwirtschaft, Fischerei, Tiergesundheit und Pflanzenschutz (2. Halbjahr 2006), Argrar- und Umweltrecht 2007, häfte 2, s. 46.

19 Punkt 31.

20 Punkt 32.

21 Punkt 40.

22 Se, för ett motsvarande synsätt, Ouart, P. E., EU-Parallelimporte von Pflanzenschutzmitteln, Wettbewerb in Recht und Praxis, häfte 3, 2005, s. 323–330, enligt vilken den rättspraxis som domen i målet Kohlpharma har gett upphov till inte kan tillämpas på växtskyddsmedel med anledning av de väsentliga skillnader som råder mellan lagstiftningen på detta område och lagstiftningen på läkemedelsområdet.

23 Målsättningen att skydda miljön är enligt doktrinen avsedd att utvecklas. Inom jordbruks- och livsmedelssektorn har det tagit lång tid innan åtgärder för att skydda miljön antogs. Eftersom självförsörjningen var otillräcklig vid upprättandet av den gemensamma jordbrukspolitiken var ändamålen att produktionen skulle ge resultat och intensifieras med hjälp av kemiska och mekaniska gödningsmedel av yttersta vikt. Miljöfrågor omnämndes således inte. Denna produktionsorienterade praxis visade sig emellertid mycket snart ha oönskade konsekvenser genom föroreningar av vattenmiljöer, landskapsförändringar, eller en utarmning av den genetiska arvsmassan hos djur och växter (S. Leclerc, Politique agricole commune et environnement, éd. Apogée, Rennes, 1993) … År 1985 beskrevs hänsyn till miljödata i produktions- och försäljningsskedet av jordbruks- och livsmedelsprodukter som en beståndsdel av den gemensamma jordbrukspolitiken (Grönbok om den framtida gemensamma jordbrukspolitiken, KOM(85) 333 slutlig, 13 juli 1985, EGT 7/81985, s.12). … Domstolen å sin sida fastställde att miljöskyddet utgjorde ett tvingande hänsyn av allmänintresse som kan berättiga vissa nationella restriktioner av handeln (det så kallade danska returglasmålet, EG-domstolens dom av den 20 september 1988 i mål 302/86, kommissionen mot Danmark, REG 1988, s. 4607) … Miljömålen i jordbruks- och livsmedelslagstiftningen är under utveckling. De utgör inte enbart ett realistiskt alternativ till intensiv produktion utan säkerställer även produktkvalitet både vad gäller hygien genom att förbjuda kemikalier och organoleptisk kvalitet genom så kallad naturlig framställning av produkter. (Talbot-Rochdi, G., a.a., punkt 34 och följande punkter, 1997.)

24 I nionde skälet i direktivet anges att [g]odkännandebestämmelserna måste säkerställa en hög skyddsnivå, särskilt för att förhindra godkännande av växtskyddsmedel vilkas risker för hälsan, grundvattnet och miljön inte har undersökts tillräckligt. Människors och djurs hälsa och miljön bör sättas före målet att förbättra växtproduktionen.

25 Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (EGT L 242, s. 1), artikel 7.2 c. I kommissionens meddelande om det sjätte miljöhandlingsprogrammet (KOM(2001)0031, s. 47) anges att [b]ekämpningsmedel (växtskyddsprodukter och biocider) är en grupp kemikalier som förtjänar särskild uppmärksamhet. De kan påverka människors hälsa genom att förorena grundvatten, mark, livsmedel och till och med luften. På grund av det ofullständiga faktaunderlaget är det svårt att avgöra problemets exakta omfattning och hur det kommer att utvecklas, men det finns tillräckliga belägg som tyder på att det är fråga om ett allvarligt och växande problem. Föroreningen av grundvattnet är särskilt oroväckande. I genomsnitt hämtas 65 % av Europas dricksvatten från grundvattentäkter, och även om man vidtar åtgärder för att förebygga fortsatt förorening tar det ofta lång tid innan vattnet återhämtar sig och når en godtagbar kvalitet. Det är också oroväckande att våra livsmedel förorenas och att vissa bekämpningsmedel fortsätter att ackumuleras i växter och djur, och påverkar deras hälsa och fortplantningsförmåga.

26 Vad gäller Frankrike kan det noteras att det i en artikel i dagstidningen Le Monde (Auzanneau, M., 12.6.2007) ges följande information, närmare bestämt, enligt Veillerette F. (medförfattare till Pesticides, Fayard, 2007) att [n]ära nio hundra bekämpningsmedelsmolekyler används i Frankrike. De återfinns överallt och förtärs dagligen av alla. På grund av denna genomgripande närvaro är det svårt för forskare att peka på de exakta riskkällorna – till skillnad från ett avgränsat problem såsom asbest, enligt Baldi, I. (lektor vid universitetet i Bordeaux), som betonar de bristande forskningsresultaten avseende möjliga faror i samband med förtäring av livsmedel som innehåller bekämpningsmedel, att [d]et finns ett trettiotal studier i världen som samtliga visar en förhöjd risk för hjärntumörer, och ett tiotal andra studier som vittnar om en ökning av andra patologier. Dessutom är, enligt en fransk studie, risken för att utveckla en hjärntumör statistiskt sett dubbelt så hög för jordbrukare som utsätts för stora mängder bekämpningsmedel, men även för personer som använder bekämpningsmedel för sina inomhusväxter (Occupational and environmental medicine, http://oem.bmj.com).

27 Dom av den 5 oktober 1995 i mål C-440/93, Scotia Pharmaceuticals, REG 1995, s. I-2851. I det målet rörde det sig om att undersöka gemenskapslagstiftningen i fråga om godkännande för försäljning av humanläkemedel och att avgöra de behöriga nationella myndigheternas utrymme för skönsmässig bedömning i detta avseende. Att domstolen har sökt ledning i den rättspraxis som den utvecklat på området för läkemedel för att fastställa principerna på området för växtskyddsmedel, såsom nödvändigheten av ett godkännande för försäljning vid parallellimport, innebär inte på något sätt att vad som inte är nödvändigt för läkemedel, såsom att en importerad produkt skall ha gemensamt ursprung med referensprodukten, inte heller är det för växtskyddsmedel.

28 Punkt 70 i förslaget till avgörande.

29 Beslut av den 12 juli 1996 i mål C-180/96 R, Förenade kungariket mot kommissionen (REG 1996, s. I-3903), punkt 93, avseende Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands interimistiska ansökan om uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut 96/239/EG av den 27 mars 1996 om vissa nödåtgärder vad beträffar skydd mot bovin spongiform encefalopati (EGT L 78, s. 47).

30 Domstolen konstaterade att även om det inte var absolut säkert att bovin spongiform encefalopati kunde överföras på människor, förelåg det en allvarlig risk för detta. Domstolen vägrade följaktligen att bifalla Förenade kungarikets ansökan.

31 Beslut av den 2 oktober 2003 i mål C-320/03 R, kommissionen mot Österrike (REG 2003, s. I-11665), punkt 92, avseende körförbud för lastbilar som transporterar vissa varor inom ett saneringsområde.

32 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland, punkt 26.

33 Artikel 2.3 i direktivet.

34 Kommissionen och medlemsstaterna är enligt direktivet dessutom skyldiga, både under godkännandeförfarandet av ett växtskyddsmedel och under förfarandet för att få ett verksamt ämne upptaget i bilaga 1 i direktivet, att se till att uppgifter om företagshemligheter behandlas som konfidentiella om en godtagbar begäran om detta gjorts (artikel 14 första stycket i direktivet).

35 Det är endast vid tester på ryggradsdjur som det föreskrivs i direktivet att den som tidigare har fått godkännande och en ny sökande måste nå en uppgörelse om informationsutbyte så att förnyade tester på ryggradsdjur kan undvikas. Om en överenskommelse inte kan nås får medlemsstaterna kräva ett sådant samarbete om de berörda är etablerade inom deras territorier genom att fastställa förfarandet för detta och göra en rimlig avvägning mellan berörda parters intressen (artikel 13.7, de tre sista styckena i direktivet).