Domstolens dom (andra avdelningen) den 22 november 2007
I mål C-328/06, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, framställd av Juzgado de lo Mercantil 3 de Barcelona (Spanien) genom beslut av den 17 juli 2006, som inkom till domstolen den 27 juli 2006, i målet
DOMSTOLEN (andra avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden CW.A. Timmermans samt domarna L. Bay Larsen (referent), J. Makarczyk, P. Kūris och J.-C. Bonichot, generaladvokat: P. Mengozzi, justitiesekreterare: R. Grass,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av: Leonci Monlleó Franquet, genom C. Arcas Hernández, procurador, och C. Cardelús de Baile, abogado, Frankrikes regering, genom G. de Bergues och J.-C. Niollet, båda i egenskap av ombud, Italiens regering, genom I.M. Braguglia, i egenskap av ombud, biträdd av P. Gentili, avvocato dello Stato, Europeiska gemenskapernas kommission, genom R. Vidal Puig och W. Wils, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 13 september 2007 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
De gemenskapsrättsliga bestämmelserna
Pariskonventionen
Den nationella lagstiftningen
Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan
Prövning av tolkningsfrågan
Rättegångskostnader
1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 4 i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178) (nedan kallat direktivet).
2. Begäran har framställts i ett mål mellan Alfredo Nieto Nuño, innehavare av det registrerade varumärket FINCAS TARRAGONA, vilket omfattar olika verksamheter inom fastighetsbranschen, och Leonci Monlleó Franquet, fastighetsmäklare i Tarragona (Spanien), angående den sistnämndes användning i sin yrkesverksamhet av det äldre oregistrerade varumärket FINCAS TARRAGONA, på kastilianska, eller FINQUES TARRAGONA, på katalanska.
3. I artikel 4 i direktivet, med rubriken Ytterligare registreringshinder eller ogiltighetsgrunder med avseende på konflikter med äldre rättigheter, föreskrivs följande:
4. Artikel 6 i direktivet har rubriken Begränsningar av ett varumärkes rättsverkan, och i artikel 6.2 föreskrivs följande:
5. I artikel 6 bis i konventionen för industriellt rättsskydd, undertecknad i Paris den 20 mars 1883, senast reviderad i Stockholm den 14 juli 1967 och ändrad den 28 september 1979 (Förenta nationernas fördragssamling, volym 828, nr 11851, s. 305, SÖ 1970:60) (nedan kallad Pariskonventionen), vilken är bindande för Europeiska gemenskapens samtliga medlemsstater, föreskrivs följande:
6. I artikel 6 i den spanska lagen om varumärken nr 17/2001 (Ley de Marcas Española 17/2001) av den 7 december 2001 föreskrivs följande:
7. Alfredo Nieto Nuño är innehavare av varumärket FINCAS TARRAGONA, vilket är registrerat i Spanien i klass 36 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, för verksamhet som avser förvaltning av fastigheter som innehas med äganderätt och samäganderätt, uthyrning av fastigheter, försäljning av fastigheter, juridisk rådgivning och utformning av byggprojekt.
8. Leonci Monlleó Franquet är fastighetsmäklare i Tarragona och använder offentligt och kontinuerligt näringskännetecknet FINCAS TARRAGONA, på kastilianska, eller FINQUES TARRAGONA, på katalánska.
9. Alfredo Nieto Ñuño väckte, med stöd av den spanska varumärkeslagstiftningen, talan mot Leonci Monlleó Franquet vid Juzgado de lo Mercantil 3 de Barcelona för att få fastställt att svaranden gjort sig skyldig till intrång i det registrerade varumärket FINCAS TARRAGONA.
10. Leonei Monlleó Franquet anförde till sitt försvar att det näringskännetecken under vilket han driver sin verksamhet är ett välkänt äldre oregistrerat varumärke som han har använt åtminstone sedan år 1978. Han ingav ett genkäromål och yrkade att registreringen av kärandens varumärke skulle hävas.
11. Den nationella domstolen har påpekat att svaranden använder sitt oregistrerade varumärke endast i staden Tarragona och dess omgivningar, vilket medför att det berörda område där allmänheten, kundkretsen, konsumenterna och konkurrenterna finns inte omfattar hela Spanien eller en väsentlig del av Spanien.
12. Juzgado de lo Mercantil 3 de Barcelona beslutade under dessa omständigheter att vilandeförklara målet och hänskjuta följande tolkningsfråga till domstolen:
13. Den fråga som ställts avser endast omfattningen av det geografiska område som krävs för att ett äldre varumärke skall vara välkänt, och avser inte kriterierna för själva bedömningen av huruvida ett varumärke är välkänt, med avseende på i vilken mån allmänheten har kännedom om varumärket
14. Vad beträffar omfattningen av det geografiska område som krävs för att ett varumärke skall vara välkänt påpekar domstolen att enligt artikel 4.2 d i direktivet skall förekomsten av välkända varumärken, i den betydelse som ordet välkänt ges i artikel 6 bis i Pariskonventionen, bedömas i en medlemsstat.
15. Den nationella domstolen har ställt frågan för att få klarlagt räckvidden av uttrycket i en medlemsstat.
16. Mot bakgrund av omständigheterna i det nationella målet vill den nationella domstolen få klarhet i huruvida artikel 4.2 d i direktivet skall tolkas så, att det äldre varumärket skall vara välkänt i hela registreringsmedlemsstaten eller i en väsentlig del av denna medlemsstat, eller huruvida skyddet enligt denna bestämmelse även omfattar situationen då det äldre varumärket är välkänt endast i en stad och dess omgivningar.
17. Det kan visserligen inte krävas att varumärket är välkänt i hela medlemsstaten, eftersom det inte anges i den tolkade gemenskapsbestämmelsen, utan det är tillräckligt att varumärket är välkänt i en väsentlig del av medlemsstaten (se analogt dom av den 14 september 1999 i mål C-375/97, General Motors, REG 1999, s. I-5421, punkt 28, angående det närliggande begreppet känt varumärke, avseende vilket det i artikel 5.2 i direktivet likaledes hänvisas till en bedömning i medlemsstaten).
18. Den gängse betydelsen av de ord som används i uttrycket i en medlemsstat utgör dock hinder för att uttrycket kan vara tillämpligt när varumärket är välkänt endast i en stad och dess omgivningar, vilka tillsammans inte utgör en väsentligt del av medlemsstaten.
19. Under alla omständigheter skall det påpekas att ett äldre oregistrerat varumärke i förekommande fall kan omfattas särskilt av
20. Utan att det påverkar de båda bestämmelsernas respektive tillämpningsområde, skall den fråga som ställts besvaras enligt följande. Artikel 4.2 d i direktivet skall tolkas så, att det äldre varumärket skall vara välkänt i hela registreringsmedlemsstaten eller i en väsentlig del av denna medlemsstat.
21. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:
1 Rättegångsspråk: spanska.