Förslag till avgörande av generaladvokat Verica Trstenjak föredraget den 29 november 2007

1 Originalspråk: tyska.

2 EGT L 160, s. 37.

3 Förslag till avgörande av generaladvokaten Stix-Hackl av den 28 juni 2005 i mål C-443/03, Leffler (REG 2005, s. I-9611, punkt 19).

4 Se Rijavec, Pomen sodb Sodišča ES za opredelitev pojma civilne ali gospodarske zadeve z mednarodnim elementom, Podjetje in Delo – PiD 32 (2007), s. 1147 (1151 ff.), Mayr/Czernich, Europäisches Zivilprozessrecht, eine Einführung, 2006, s. 55 ff. Vad som avses med civil och kommersiell natur får avgöras av domstolen. Det begrepp som avses skall således betraktas som ett självständigt begrepp som skall tolkas med hänsyn till å ena sidan konventionens syfte och systematik och å andra sidan de allmänna principer som kan härledas ur de nationella rättsordningarna som helhet (dom av den 14 november 2002 i mål C-271/00, Gemeente Steenbergen, REG 2002, s. I-1489, punkt 28), vilket innebär att denna tolkning inte är avgörande för en medlemsstat. Domstolens rättspraxis avseende överenskommelser om domstols behörighet och verkställighet av domar och kring rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, s. 1) kan tillämpas på frågan om ett ärande är av civil eller kommersiell natur i den mening som avses i förordning nr 1348/2000 (Jastrow, Europäische Zustellungsverordnung, i: Gebauer/Wiedmann Zivilrecht unter europäischem Einfluss, 2005, s. 1284 und Heiderhoff, Verordnung (EG) Nr. 1348/2000 des Rates vom 29. Mai 2000 über die Zustellung gerichtlicher und außergerichtlicher Schriftstücke in Zivil- oder Handelssachen in den Mitgliedstaaten, in: Rauscher (Hrsg.): Europäisches Zivilprozessrechts, Kommentar, Band 2, 2. Auflage, 2006, s. 1185).

5 Stadler, Neues europäisches Zustellungsrecht, IPRax, 21 (2001), s. 514 (517). Denna bestämmelse kan ses om en avsevärd utveckling av den europeiska delgivningsrätten. Kravet på översättning av handlingar som är avfattade på ett främmande språk till det officiella språket i den mottagande medlemsstaten har sin förklaring i den klassiska folkrätten, enligt vilken den stat där delgivningen skall ske har sin suveränitet (Bajons, Internationale Zustellung und Recht auf Verteidigung, in: Wege zur Globalisierung des Rechts: Festschrift für Rolf A. Schütze zum 65. Geburtstag, 1999, s. 49 (71)).

6 Förslag till avgörande av generaladvokaten Stix-Hackl av den 28 juni 2005 i mål C-443/03, Leffler (REG 2005, s. I-9611, punkt 20).

7 Se, Bajons (ovan i fotnot 5 anfört arbete), s. 49 (67). Författaren betonar att principen om båda parters rätt till försvar för svarandens del omfattar rätten att få kännedom om innehållet i den delgivna handlingen. Detta förutsätter åtminstone att svaranden har kännedom om vilken typ av handlingar som är aktuella.

8 Kommissionen, Study on the application of Council Regulation 1348/2000 on the service of judicial and extra judicial documents in civil or commercial matters, 2000, s. 41 ff.

9 Se Sujecki, Das Übersetzungserfordernis und dessen Heilung nach der Europäischen Zustellungsverordnung: Entscheidung des Europäischen Gerichtshofes vom 8. November 2005, ZEuP, 15 (2007), s. 353 (359), med hänvisning till förslag till avgörande av generaladvokaten Stix-Hackl av den 28 juni 2005 i mål C-443/03, Leffler (REG 2005, s. I-9611, punkt 36). Se, för ett liknande resonemang, även Rösler, Siepmann, Zum Sprachenproblem im Europäischen Zustellungsrecht, NJW, 2006, s. 475 (476) och De Leval/Lebois, Signifier en Europe sur la base du Règlement 1348/2000; bilan après un an et démi d’application i: Imperat lex: liber amicorum Pierre Marchal, 2003, s. 261 (274).

10 Så skedde i dom av den 8 november 2005 i mål C-443/03, Leffler (REG 2005, s. I-9611), punkterna 38, 39 och 53. Se även avseende delgivning enligt konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, Gaudemet-Tallon, Compétence et exécution des jugements en Europe: règlement no. 44/2001: Conventions de Bruxelles et de Lugano, 3:e upplagan, 2003, s. 338.

11 Domen i målet Leffler (ovan fotnot 10), punkt 53. Detta mål är ett av få som berör förordning nr 1348/2000. I doktrinen anges att utövandet av rätten att vägra ta emot en handling inte innebär att delgivningen inte får någon verkan(Rösler, Siepmann, ovan i punkt 9 anfört arbete, s. 475 (476)).

12 Domen i målet Leffler (ovan fotnot 10), punkt 71. Se även vad gäller bristande verkan av delgivningen och avhjälpande av felaktig delgivning, kommentaren i Eckelmans, Signification et notification, Revue de droit commercial belge – RDC 2006, s. 362 (367).

13 Se även Sujecki, Das Annahmeverweigerungsrecht im europäischen Zustellungsrecht, EuZW, 18 (2007), s. 363 (364).

14 Bundesgerichtshofs beslut om hänskjutande, Az. VII ZR 164/05, punkterna 13 ff., tillgängligt på hemsidan www.bundesgerichtshof.de. Detta beslut avsåg §§ 131 och 253 ZPO.

15 Se Rijavec (ovan i fotnot 4 anfört arbete), s. 1151 ff, Mayr/Czernich (ovan i fotnot 4 anfört arbete), s. 55 ff, Jastrow (ovan i fotnot 4 anfört arbete), s. 1248, och Heiderhoff (ovan i fotnot 4 anfört arbete), s. 1185.

16 Sujecki, Das Annahmeverweigerungsrecht im europäischen Zustellungsrecht, s. 364 och Lebois, L'amorce d'un droit procédural européen: les règlements 1348/2000 et 1206/2001 en matière de signification, notification et de preuves face au procès social; i: de Leval, Hubin, Espace judiciaire et social européen: actes du colloque des 5 et 6 novembre 2001, s. 327 (339 ff.). I det senare verket anges att det i den nationella civilprocessrätten i några medlemsstater (Spanien, Förenade kungariket, Belgien, Nederländerna) finns skillnader mellan allmänna domstolar och arbetsdomstolar, särskilt vad gäller innehåll och omfattning av handlingar och bilagor genom vilka ett förfarande inleds.

17 Se dom av den 14 janauri 1982 i mål 64/81, Corman (REG 1982, s. 13), punkt 8, och av den 2 april 1998 i mål C-296/95, EMU Tabac (REG 1998, s. I-1605), punkt 30. Gemenskapsrätten kan inte definieras genom hänvisning till nationella lagstiftningar (dom av den 23 mars 1982 i mål 53/81, Levin, REG 1982, s. 1035, punkterna 10ff; svensk specialutgåva, volym 6, s. 335, Schütz/Bruha/König, Casebook Europarecht, 2004, s. 451 f.).

18 Se mitt förslag till avgörande av den 3 maj 2007 i mål C-62/06, Zefeser (målet anhängigt vid domstolen), punkt 32.

19 Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Tizzano av den 20 september 2001 i mål C-168/00, Leitner (REG 2001, s. I-2631), punkt 29, i vilket han kom till en liknande slutsats vad gäller tolkningen av artikel 5.2 i rådets direktiv 90/314/EEG av den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang. I detta fall gällde tolkningen begreppet skador. Generaladvokaten ansåg i punkt 29 i sitt förslag till avgörande följande: Användningen av det allmänna begreppet skador i direktivet utan minsta restriktion borde enligt min mening – och på denna punkt instämmer jag i yttrandena av kommissionen och den belgiska regeringen – tala för en vid tolkning av detta begrepp, det vill säga för argumentet att direktivets tillämpningsområde, i varje fall i princip, var tänkt att omfatta alla sorters skador som har något kausalsamband med ett uteblivet fullgörande eller ett felaktigt fullgörande av avtalet.

20 Heß, Neue Formen der Rechtshilfe in Zivilsachen im europäischen Justizraum, i: Recht der Wirtschaft und der Arbeit in Europa: Gedächtnisschrift für Wolfgang Blomeyer, 2004, s. 617 (629), förordar till och med en obligatorisk översättning av handlingen och alla bifogade uppgifter till delgivningsortens språk.

21 Se Schütze, Übersetzungen im europäischen und internationalen Zivilprozessrecht – Probleme der Zustellung, RIW, 2006, s. 352 (355).

22 I flera rättsordningar används maximen accessio cedit principali i stället för maximen accessorium sequitur principale. Enligt båda dessa maximer utgör bihanget en nödvändig del av huvudsaken (Benke/Meissel, Juristenlatein, 2. Auflage, 2002, Wien, s. 4).

23 Förstainstansrättens beslut av den 26. Juni 1996 i mål C-11/95, BP Chemicals mot kommissionen (REG 1996, s. II-601), punkt 9. Förstainstansrätten avslog begäran från två italienska intervenienter att översätta bilagorna till deras ansökan till rättegångsspråket engelska.

24 EGT L 239, s. 19. Artikel 52.2 i konventionen har följande lydelse: När det finns skäl att anta att mottagaren inte förstår det språk handlingen är skriven på skall handlingen, eller åtminstone de viktiga delarna av den, översättas till det, eller ett av de språk som talas på den avtalsslutande parts territorium där mottagaren vistas. Om den myndighet som översänder handlingen känner till att mottagaren endast har kunskaper i ett annat språk, skall handlingen, eller åtminstone de viktiga delarna av den, översättas till detta andra språk.

25 Se, angående oskäliga prorogationsavtal, dom av den 27 juni 2000 i mål C-240/98–C-244/98, Océano Grupo Editorial (REG 2000, s. I-4941).

26 Se punkt 44 ovan.

27 Se domen i målet Leffler (ovan fotnot 10) punkterna 38–53 samt även Sujecki, Das Annahmeverweigerungsrecht im europäischen Zustellungsrecht, s. 364, i vilken dock problemet med omfångsrika bilagor och den därtill sammankopplade frågan om processekonomi (översättningstid och översättningskostnader) inte beaktas.

28 Lindacher, Europäisches Zustellungsrecht – die VO (EG) Nr. 1348/2000: Fortschritt, Auslegungsbedarf, Problemausblendung, Zeitschrift für Zivilprozeß, Bd. 114 (2001), s. 179 (187). Författaren föreslår att det vid tolkningen av artikel 8.1 b i förordning nr 1348/2000 inte skall användas ett kriterium om individuella språkkunskaper för att göra detta kriterium enkelt att hantera och förutsägbart. I stället skall allmänna kriterier utvecklas. Om adresstaten själv är medborgare i den sändande medlemsstaten skall denne anses förstå den sändande medlemsstaten språk. Samma sak skall gälla om adressaten är medborgare i en stat som har samma officiella språk.

29 Se Heß, Die Zustellung von Schriftstücken im europäischen Justizraum, NJW, 2001, s. 15.

30 Sujecki, Das Annahmeverweigerungsrecht im europäischen Zustellungsrecht, s. 365.

31 Sujecki, Das Annahmeverweigerungsrecht im europäischen Zustellungsrecht, s. 365.

32 Se Malan, La langue de la signification des actes judiciaires ou les incertitudes du règlement sur la signification et la notification des actes judiciaires et extrajudiciaires, Les petites affiches – LPA 392 (2003), no. 77, s. 6, Sladič, Vročanje v civilnih in gospodarskih zadevah, Podjetje in Delo – PiD, 31 (2005). s. 1131 (1147).

33 En fysisk persons medborgarskap är ett objektivt kriterium. Även om adressaten är medborgare i den sändande medlemsstaten kan han vägra ta emot handlingen om han inte talar den medlemsstatens språk. Man kan till exempel tänka sig förvärv av medborgarskap genom äktenskap eller idrottsmäns förvärv av medborgarskap (Schütze, §1068: i Wieczorek/Schütze, Zivilprozessordnung und Nebengesetze, Großkommentar, s. 9, punkt 12). Andra uppfattningar förekommer emellertid. Adressaten skall antas förstå den sändande medlemsstatens språk när denne är medborgare i en stat som har samma officiella språk (Heiderhoff, ovan i fotnot 4 anfört arbete, s. 1221).

34 Sujecki, Das Übersetzungserfordernis und dessen Heilung nach der Europäischen Zustellungsverordnung: Entscheidung des Europäischen Gerichtshofes vom 8. November 2005, s. 359, och Sujecki, Das Annahmeverweigerungsrecht im europäischen Zustellungsrecht, s. 364.

35 Sujecki, Das Übersetzungserfordernis und dessen Heilung nach der Europäischen Zustellungsverordnung: Entscheidung des Europäischen Gerichtshofes vom 8. November 2005, s. 359.

36 Sujecki, Das Annahmeverweigerungsrecht im europäischen Zustellungsrecht, s. 364.

37 Se Mayr/Czernich (ovan i fotnot 4 anfört arbete), s. 182. Svårigheterna att avgöra de individuella språkkunskaperna gäller såväl det mottagande organet som det sändande organet.

38 Se Jastrow (ovan i fotnot 4 anfört arbete), s. 1269 (1306).

39 Se Badura, Staatsrecht, 3. Auflage, 2003, s. 658 och Maurer, Staatsrecht I, 4:e upplagan, 2005, s. 6. Badura anser att domstolen är det statliga organ som svarar för rättskipningen

40 Heiderhoff (ovan i fotnot 4 anfört arbete), s. 1222.

41 Domen i målet Leffler (ovan fotnot 10), punkt 52.

42 Jag vill även hänvisa till förstainstansrättens dom av den 14 maj 1998 i mål T-338/94, Finnboard mot kommissionen (REG 1998, s. II-1617), punkterna 48–52. I denna dom slog förstainstansrätten fast att när inget av gemenskapens officiella språk uttryckligen är tillämpligt i kommissionens kontakter med företag i tredjeland, som varit delaktig i en överträdelse av gemenskapens konkurrensregler, kan kommissionen använda sig av det språk som företaget använder i sin skriftväxling med sina egna försäljningsbolag i medlemsstaterna, och inte språket i den medlemsstat under vars jurisdiktion företaget lyder, i meddelandet om anmärkningar.

43 En sådan avtalsbestämmelse kan ha följande lydelse: Tysk lag skall vara tillämplig på detta avtal. Tvister skall avgöras av domstol i Berlin.

44 Se Sujecki, Das Annahmeverweigerungsrecht im europäischen Zustellungsrecht, s. 365 f. Författaren behandlar i sin kommentar till denna begäran om förhandsavgörande inte frågan om forumval och lagval.

45 Se Sujecki, Das Annahmeverweigerungsrecht im europäischen Zustellungsrecht, s. 366. Här kan även en analogi med den allmänna läran om rättshandlingar göras genom att bestämma en avsiktsförklaring på grundval av viljeteorin och förklaringsteorin.

46 Ovan punkt 5, där de motsvarande avtalsbestämmelserna återges.

47 Sujecki, Das Annahmeverweigerungsrecht im europäischen Zustellungsrecht, s. 366. En annan möjlighet vore att ge adressaten för en handling en långtgående rätt att vägra ta emot handlingen. Detta skulle leda till det motsatta resultatet, att handlingarna även i dessa fall skulle behöva översättas till den sändande medlemsstatens språk. Författaren påpekar även att en översättning står i strid med syftet med förordning nr 1348/2000 i beaktande av att adressatens skyddsvärde redan har inskränkts på grund av de höga kostnaderna och den långa tiden som åtgår för översättningen, för att delgivningen skall förenklas och påskyndas.

48 Förstainstansrättens beslut av den 6 september 2006 i mål T-366/04, Hensotherm mot harmoniseringsbyrån (REG 2006, s II-65) punkterna 43 och 44.

49 Dom av den 9 september 2003 i mål C-151/02, Jaeger (REG 2003, s. I-8389), punkt 89. I denna dom slog domstolen fast att artikel 17 i rådets direktiv 93/104/EG av den 23 november 1993 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EGT L 307, s. 18), skall tolkas så att den utgör undantag från gemenskapsbestämmelserna om arbetstidens förläggning. De skall därför tolkas så att de inte får gå längre än vad som är absolut nödvändigt för att skydda de intressen som dessa avvikelser gör det möjligt att ta till vara.

50 Angående likhet mellan begreppen myndigheter och statliga organ, se ovan fotnot 39.

51 Enligt Fischinger, P., Der Grundrechtsverzicht, JuS 2007, s. 808, skall med avstående av grundläggande rättigheter förstås samtycket till konkreta ingrepp i och inskränkningar av grundläggande rättigheter.

52 Kommissionens yttrande, punkterna 31 och 32.

53 I framför allt rättsordningar som har sitt ursprung i den romerska rätten används hellre begreppet Nemo auditur suam propriam turpitudinem allegans.

54 Sujecki, Das Annahmeverweigerungsrecht im europäischen Zustellungsrecht, s. 366.

55 Se ovan punkt 44.

56 Se även Sujecki, Das Annahmeverweigerungsrecht im europäischen Zustellungsrecht, s. 366, vilken anser att det i sådant fall finns ett särskilt skyddsbehov för adressaten/konsumenten. Ett skyddsbehov som dock inte gäller vid avtal mellan näringsidkare