Förslag till avgörande av generaladvokat Verica Trstenjak, föredraget den 11 juni 2008

1 Originalspråk: slovenska.

2 EGT L 252, 1978, s. 2; svensk specialutgåva, område 7, volym 2, s. 37.

3 Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4).

4 Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1).

5 Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376/EEG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 155, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 4, s. 41).

6 Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 130, s. 1).

7 Dom av den 14 april 2005 i mål C-104/02, kommissionen mot Tyskland (REG 2005, s. I-2689), punkt 81, och i mål C-460/01, kommissionen mot Nederländerna (REG 2005, s. I-2613), punkt 72.

8 Domen i målet kommissionen mot Tyskland (ovan fotnot 7), punkt 81.

9 Domen i målet kommissionen mot Nederländerna (ovan fotnot 7), punkt 72.

10 Se, i fråga om transiteringssystemet, exempelvis Olbrich, V., Der Zollkodex im Überblick, Eine Einführung in die Systematik, Jehle, München, 1994, s. 31 och följande sidor, Lyons, T., EC Customs Law, Oxford University Press, Oxford, 2001, s. 306 och följande sidor, Witte, P., och Wolffgang, H.-M. (utgivare), Lehrbuch des Europäischen Zollrechts, fjärde upplagan, Verlag Neue Wirtschafts-Briefe, Herne/Berlin, 2003, s. 145 och följande sidor, Berr, C.J. och Trémeau, H., Le droit douanier. Communautaire et national, sjunde upplagan, Economica, Paris, 2006, s. 370 och följande sidor.

11 Se, för ett liknande resonemang, Witte, P. (utgivare), Zollkodex, C.H. Beck’sche Verlagsbuchhandlung, München, 1994, kommentar till artikel 92, s. 583, som uttryckligen skiljer mellan tullförfarandets slutförande och avslutande. Se även, avseende skillnaden mellan tullförfarandets slutförande och avslutande, Lyons, T., EC Customs Law, Oxford University Press, Oxford, 2001, s. 318.

12 Artikel 92 har ändrats genom artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 955 av den 13 april 1999 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 vad gäller förfarandet för extern transitering (EGT L 119, s. 1). Det första stycket som inte har ändrats på något genomgripande sätt har kompletterats med ett andra stycke: Tullmyndigheterna avslutar förfarandet för extern transitering när de kan fastställa att förfarandet har avslutats på ett korrekt sätt, på grundval av en jämförelse mellan de uppgifter som inkommit till avgångskontoret och de som inkommit till bestämmelsetullkontoret. Se, för en kommentar, Witte, P. (utgivare), Zollkodex, fjärde upplagan, C.H. Beck’sche Verlagsbuchhandlung, München, 2006, kommentar till artikel 92, s. 1008.

13 Italien undertecknade TIR-konventionen den 28 december 1976 och ratificerade densamma den . Uppgifter om undertecknarna av denna konvention finns tillgängliga på följande webbplats: http://untreaty.un.org/ENGLISH/bible/englishinternetbible/partI/chapterXI/subchapA/treaty16.asp.

14 Rådets förordning (EEG) nr 2112/78 av den 25 juli 1978 om slutandet av tullkonventionen om internationell transport av gods upptaget i TIR-Carnet (TIR-konventionen) av den , Genève (EGT L 252, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym, 2, s. 36).

15 Ikraftträdande av tullkonventionen om internationell godstransport på grundval av TIR-Carneter (TIR-konventionen) (EGT L 31, s. 13).

16 Se närmare bestämt i fråga om förfarandet för extern transitering på grundval av TIR-carneter, exempelvis, Kampf, H.-J., Das Versandverfahren mit Carnet TIR, Zeitschrift für Zölle und Verbrauchsteuern, nr 6/2002, s. 182, Berr, C.J., och Trémeau, H., Le droit douanier. Communautaire et national, sjunde upplagan, Economica, Paris, 2006, s. 385.

17 Till detta kan tilläggas att tullavgifter inte är den enda källan till gemenskapens egna medel. Egna medel erhålls även från avgifter avseende medlemsstaternas BNP eller från mervärdesskatten. För fler detaljer om gemenskapens egna medel, se Messal, R., och Klein, A., Finanzlasten und Eigenmittelstruktur der Europäischen Gemeinschaft, Europäisches Wirtschafts- und Steuerrecht, tillägg till nr 11/1993, s. 1 och följande sidor, Aubert, M.-H., Rapport: Système des ressources propres des Communautés européennes, Assemblée nationale (Documents d’information de l’Assemblée nationale. Onzième législature; nr 3436), Paris, 2001. Se, i fråga om tullavgifter som källa till egna medel, exempelvis Meermagen, B., Beitrags- und Eigenmittelsystem. Die Finanzierung inter- und supranationaler Organisationen, insbesondere der Europäischen Gemeinschaften, Beck, München, 2002, s. 152. I fråga om eventuellt nya egna medel för gemenskapen, se Plasschaert, S., Towards an Own Tax Resource for the European Union? Why? How? And when?, European Taxation, nr 11/2004, s. 470 och följande sidor.

18 Se generaladvokaten Geelhoeds förslag till avgörande föredraget den 10 mars 2005 i mål C-392/02, kommissionen mot Danmark, där domstolen meddelade dom den 15 november 2005 (REG 2005, s. I-9811), punkt 62. Se även mitt förslag till avgörande föredraget den i mål C-19/05, kommissionen mot Danmark, där domstolen meddelade dom den 18 oktober 2007 (REG 2007, s. I-8597), punkt 65.

19 I artikel 348.1 i förordning nr 2454/93 föreskrivs bland annat att avgångskontoret ska föreskriva den tid inom vilken varorna skall uppvisas vid bestämmelsekontoret.

20 Enligt artikel 356.2 i förordning nr 2454/93 ska bestämmelsekontoret – efter det att varorna har uppvisats vid detsamma – anteckna närmare uppgifter om genomförda kontroller på exemplaren av T1-dokumentet och genast sända ett exemplar till avgångskontoret och behålla det andra exemplaret. Min kursivering.

21 Witte, P. (utgivare), Zollkodex, C.H. Beck’sche Verlagsbuchhandlung, München, 1994, har, i kommentaren till artiklarna 378–380 i förordning nr 2454/93, s. 570, påpekat att dessa artiklar är tillämpliga i det fall i vilket varorna inte har kommit fram till bestämmelsekontoret eller det inte har visats att tullförfarandet har avslutats, och att i så fall slutsatsen härav ska dras att varorna har övergått till fri omsättning i gemenskapens ekonomiska samarbetsområde.

22 Domen i målet kommissionen mot Tyskland (ovan fotnot 7).

23 Domen i målet kommissionen mot Nederländerna (ovan fotnot 7).

24 Domarna i målen kommissionen mot Tyskland (ovan fotnot 7), punkt 81, och kommissionen mot Nederländerna (ovan fotnot 7), punkt 72.

25 Generaladvokaten Stix-Hackls förslag till avgörande föredraget den 13 juli 2004 i målen kommissionen mot Nederländerna och kommissionen mot Tyskland (ovan fotnot 7), punkt 53.

26 I doktrinen har uppfattningen att det här är fråga om en presumtiv tullskuld även försvarats av Dulmet A., Dette douanière et ressources propres des Communautés, Europe, nr 206/2005, s. 22.

27 Se exempelvis Henninger, M., Die Frage der Beweislast im Rahmen des UN – Kaufrechts. Zugleich eine rechtsvergleichende Grundlagenstudie zur Beweislast, VVF, München, 1995, s. 53.

28 Generaladvokaten Stix-Hackls förslag till avgörande (ovan fotnot 25).

29 Kommissionen avgav det motiverade yttrandet i de två målen efter det att den nya förordningen hade trätt i kraft. I överträdelseförfarande nr 2003/2241 avgavs det motiverade yttrandet den 5 juli 2005 och i överträdelseförfarandet nr 2006/2266 den .

30 Se exempelvis dom av den 12 juni 2003 i mål C-363/00, kommissionen mot Italien (REG 2003, s. I-5767), punkt 22.

31 Domen i målet kommissionen mot Italien (ovan fotnot 30), punkt 22, och dom av den 5 oktober 2006 i mål C-275/04, kommissionen mot Belgien (REG 2006, s. I-9883), punkt 35.

32 Dom av den 16 maj 1991 i mål C-96/89, kommissionen mot Nederländerna (REG 1991, s. I-2461), punkt 37, av den i mål C-348/97, kommissionen mot Tyskland (REG 2000, s. I-4429), punkt 64, och av den i mål C-392/02, kommissionen mot Danmark (REG 2005, s. I-9812), punkt 60.

33 Domen i målet kommissionen mot Danmark (ovan fotnot 32), punkt 66. Se även mitt förslag till avgörande i målet kommissionen mot Danmark (ovan fotnot 18), punkt 74.

34 Min kursivering.

35 Se domarna i målen kommissionen mot Nederländerna (ovan fotnot 32), punkt 38, kommissionen mot Tyskland (ovan fotnot 7), punkt 45, och kommissionen mot Danmark (ovan fotnot 32), punkt 67.

36 Se domarna i målen kommissionen mot Nederländerna (ovan fotnot 32), punkt 38, kommissionen mot Danmark (ovan fotnot 32), punkt 67, och kommissionen mot Belgien (ovan fotnot 31), punkt 74, samt dom av den 5 oktober 2006 i mål C-378/03, kommissionen mot Belgien (REG 2006, s. I-9805), punkt 53.

37 Se domarna i målen kommissionen mot Nederländerna (ovan fotnot 32), punkt 38, och kommissionen mot Danmark (ovan fotnot 32), punkt 67.

38 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 november 1999 i mål C-209/97, kommissionen mot rådet (REG 1999, s. I-8067), punkt 29. I doktrinen se Lyons, T., EC Customs Law, Oxford University Press, Oxford, 2001, s. 52 och 53.

39 Se generaladvokaten Geelhoeds förslag till avgörande i målet kommissionen mot Danmark (ovan fotnot 32), punkt 62. I doktrinen har Berr, C.J., och Natarel, E., påpekat att vid uppbörden av tullavgifter är det först och främst tullbestämmelserna som är tillämpliga, medan bestämmelserna om egna medel endast ska tillämpas i det skede som följer efter det att tullavgifterna har uppburits. Se Berr, C.J., och Natarel, E., Chronique de jurisprudence du Tribunal et de la Cour de justice des Communautés européennes. Échanges commerciaux, Journal du droit international, nr 2/2007, s. 633.

40 Se artikel 17.1 och 17.2 i förordning nr 1552/89 och förordning nr 1150/2000. Se, i rättspraxis, exempelvis domen i målet kommissionen mot Danmark (ovan fotnot 32), punkt 66. Se, i doktrinen, Meisse, É., Application du système des ressources propres des Communautés, Europe, nr 346/2006, s. 9.

41 Dom av den 7 september 1999 i mål C-61/98, De Haan Beheer (REG 1999, s. I-5003).

42 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet kommissionen mot Danmark (ovan fotnot 32), punkt 63. Se även mitt förslag till avgörande i målet kommissionen mot Danmark (ovan fotnot 18), punkt 61.

43 Domen i målet De Haan Beheer (ovan fotnot 41).

44 Enligt artikel 236.2 i tullkodexen kan gäldenären kräva återbetalning inom en tid av tre år från den dag då han underrättades om tullbeloppet. Se, vad avser denna rätt för den huvudansvarige, även Lyons, T., EC Customs Law, Oxford University Press, Oxford, 2001, s. 411, Lux, M., Guide to Community Customs Legislation, Bruylant, Bryssel, 2002, s. 494, Berr, C.J., och Trémeau, H., Le droit douanier. Communautaire et national, sjunde upplagan, Economica, Paris, 2006, s. 237 och följande sidor.

45 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland, punkt 88.

46 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/35/EG av den 29 juni 2000 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (EGT L 200, s. 35). I artikel 3.1 c ii i detta direktiv föreskrivs att borgenären skall vara berättigad till dröjsmålsränta om …[borgenären] inte har mottagit det förfallna beloppet i tid. Beloppet ska således faktiskt ha förfallit för att borgenären ska kunna kräva betalning av dröjsmålsränta.

47 Jag ska endast nämna några rättsordningar, i vilka den principen gäller enligt vilken ränta endast ska betalas för en faktisk försenad betalning av det förfallna beloppet: belgisk rätt (artikel 1153 i Code civil), tjeckisk rätt (artikel 121.3 och 517.2 i Občanský zakonik), estnisk rätt (artikel 113.1 i vôlaôigusseadus), fransk rätt (artikel 1153 i Code civil), italiensk rätt (artikel 1224 i Codice civile), tysk rätt (artikel 288.1 i Bürgerliches Gesetzbuch), portugisisk rätt (artikel 561 i Código civil), rumänsk rätt (artiklarna 1082–1089 i Cod civil), slovensk rätt (artikel 378 i Obligacijskega zakonika) och spansk rätt (artikel 1108 i Código civil).

48 I artikel III.-3:708(1) i Draft Common Frame of Reference anges följande: If payment of a sum of money is delayed, whether or not the non-performance is excused, the creditor is entitled to interest on that sum …. Se von Bar m.fl. (utgivare), Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law. Draft Common Frame of Reference (DCFR). Interim Outline Edition, Sellier, München, 2008, s. 170. Den gemensamma referensramen omfattas för närvarande inte av gällande gemenskapsrätt.

49 I artikel 4.507(1) i Principles of European Contract Law anges följande: If payment of a sum of money is delayed, the aggrieved party is entitled to interest on that sum …. Se Lando, O., och Beale, H. (utgivare), Principles of European Contract Law. Part I: Performacne, Non-performance and Remedies, Kluwer Law International, Haag, London, Boston 1995, s. 212. Principerna i europeisk avtalsrätt omfattas för närvarande inte av gällande gemenskapsrätt.

50 FN-konvention angående avtal om internationella köp av varor som antogs den 11 april 1980 och som trädde i kraft den .

51 Se mitt förslag till avgörande i målet kommissionen mot Danmark (ovan fotnot 18), punkt 89.

52 Ibidem.

53 Jag vill i detta avseende påpeka att i doktrinen har vissa författare ansett att redan det förhållandet att det uppkommer en tullskuld på grund av formella åsidosättanden av en skyldighet på visst sätt utgör en sanktion. Se Müller-Eiselt, K.P., Die Entstehung der Zollschuld bei Verstoß gegen Verfahrensvorschriften nach dem Zollkodex – Das Zollschuldrecht auf dem Irrweg zu einem Sanktionszollrecht?, Zeitschrift für Zölle und Verbrauchsteuern, nr 12/2001, s. 398, Fuchs, K., Zollschuld – Probleme der Rechtsfolgen und der Abgrenzung, Zeitschrift für Zölle und Verbrauchsteuern, nr 2/2004, s. 38.

54 Vervaele, J.A.E., La fraude communautaire et le droit pénal européen des affaires, Presses universitaires de France, Paris, 1994, s. 45, anger även bedrägeri vid import och/eller export av varor som en form av bedrägeri.

55 Se, för ett liknande resonemang, artikel 4.507(2) PECL, som ger den part som påverkas möjlighet att förutom dröjsmålsränta kräva ersättning för någon som helst ytterligare skada. Se Lando, O., Beale, H. (utgivare), Principles of European Contract Law. Part I: Performance, Non-performance and Remedies, Kluwer Law International, Haag, London, Boston, 1995, s. 212. En identisk bestämmelse förekommer i artikel III.-3:708(2) i Draft Common Frame of Reference. Se von Bar m.fl. (utgivare), Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law. Draft Common Frame of Reference (DCFR). Interim Outline Edition, Sellier, München, 2008, s. 170.