Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 30 juni 2009

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).

3 Rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178), nyligen ersatt av (men inte väsentligen ändrat genom) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (kodifierad version) (EUT L 299, s. 25).

4 Se första skälet i de båda direktiven.

5 Se förslag till rådets förordning om gemenskapsvarumärken, KOM(80) 635, s. 23, punkt 1.

6 Se exempelvis domstolens dom av den 8 maj 2008 i mål C-304/06 P, Eurohypo mot harmoniseringsbyrån (REG 2008, s. I-3297), punkt 54, angående tillämpningsområdet för de absoluta registreringshinder som anges i artikel 7.1 b–d i förordningen och artikel 3.1 i direktivet samt domstolens dom av den 7 september 2006 i mål C-108/05, Bovemij Verzekeringen (REG 2006, s. I-7605), punkt 22, i vilken domstolen hänvisade till både artikel 3.3 i direktivet och artikel 7.3 i förordningen.

7 Se tredje skälet.

8 Domstolen tolkade i sin dom av den 9 januari 2003 i mål C-292/00, Davidoff (REG 2003, s. I-389), punkt 30, artikel 5.2 så, att den ska tillämpas även när de varor och tjänster som skyddas av de båda varumärkena är liknande eller identiska.

9 Dom av den 14 september 1999 i mål C-375/97, General Motors (REG 1999, s. I-5421).

10 Syftet med denna aspekt av villkoret anges i punkt 23 i domen, i vilken domstolen förklarade att det är nödvändigt att visa att det äldre varumärket, avseende vilket innehavaren söker skydda sina rättigheter, i viss utsträckning är känt av allmänheten, detta i syfte att visa att allmänheten möjligen kan förknippa varumärket för vilket skydd har begärts med det yngre varumärke som innehavaren anser kränker dennes rättigheter.

11 En medlemsstat i artikel 5.2 i direktivet, gemenskapen i artikel 9.1 c i förordningen.

12 Punkt 24.

13 Punkt 25.

14 Punkt 26.

15 Punkt 27.

16 Punkterna 29 och 31.

17 Se punkt 3 ovan och den rättspraxis som jag hänvisar till i fotnot 6 ovan.

18 Se punkt 36 nedan.

19 Se första och andra skälen till, och artikel 1.2 i, förordningen.

20 Se första skälet (min kursivering).

21 Se domen i målet General Motors (ovan fotnot 9), punkterna 24 och 25, angående de kriterier som ska tillämpas.

22 Punkt 28.

23 Dom av den 22 november 2007 i mål C-328/06, Nieto Nuño (REG 2007, s. I-93).

24 Det är inte omöjligt att föreställa sig en situation där en nationell domstol efter att ha undersökt omsättningskretsen med rätta kan komma fram till slutsatsen att ett varumärke som är känt inom ett begränsat geografiskt område dock ska anses känt i gemenskapen, om omsättningskretsen exceptionellt motsvarade detta område. Således skulle ett varumärke som avser produkter avsedda för tillverkare av kiltar förmodligen kunna vara känt av målgruppen i gemenskapen som (sannolikt) skulle utgöras av (en del av) en enda medlemsstat. Jag misstänker dock att sådana förhållanden sällan föreligger.

25 I artikel 50.1 a föreskrivs i huvudsak att de rättigheter som tillhör en innehavare av ett gemenskapsvarumärke ska förklaras upphävda om varumärket under en sammanhängande femårsperiod inte har varit i verkligt bruk i gemenskapen.

26 Beslut av den 28 februari 2007 i ärende R 1209/2005-1.

27 Det pågående målet T-173/07, Reno Schuhcentrum mot harmoniseringsbyrån.

28 Se ovan fotnot 4.

29 Se förslaget till rådets första direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagar (KOM (80) 635), s. 1, punkt 3: Förslaget till en förordning strävar mot samma mål som direktivet men via en annan väg...

30 Se punkterna 3 och 29 ovan och fotnoterna 19 och 20.

31 Se bedömningen av den första tolkningsfrågan.

32 Pago tycks faktiskt inneha ett nationellt varumärke avseende sin produkt. Ett av de olösta mysterierna i förevarande hänskjutande – vilket jag emellertid inte ska gå in på – är varför förfarandet vid den nationella domstolen grundade sig på Pagos gemenskapsvarumärke och inte på dess nationella varumärke.

33 Skydd av de rättigheter som skapats genom artikel 9.1 a och b är inte beroende av huruvida det kan visas att varumärket är känt i gemenskapen.

34 Se avsnitt 1 i avdelning X, i vars enda bestämmelse (artikel 90) det omedelbart hänvisas till konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, som undertecknades i Bryssel den 27 september 1968 (nedan kallad Brysselkonventionen). En konsoliderad version av konventionen i dess ändrade lydelse efter de fyra efterföljande anslutningskonventionerna har offentliggjorts i EGT C 27, 1998, s. 1. Konventionen har nu ersatts av rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (nedan kallad Brysselförordningen) (EGT L 12, 2001, s. 1). Danmark och vissa specifika territorier omfattas enligt artikel 299 EG inte av Brysselförordningen.

35 Som har utsetts i enlighet med artikel 91 i förordningen.

36 Se artikel 94.1 och (med hänsyn till interimistiska åtgärder och skyddsåtgärder) artikel 99.2 i förordningen.

37 Se femtonde skälet i förordningen, i vilket anges att det är absolut nödvändigt att de beslut som avser giltighet av och intrång i gemenskapsvarumärken får rättsverkan i och omfattar hela gemenskapen. Se även domstolens dom av den 14 december 2006 i mål C-316/05, Nokia (REG 2006, s. I-12083), punkterna 25 och 33, i vilka understryks att gemenskapsvarumärken ska åtnjuta samma skydd i hela gemenskapen.

38 Se artikel 93.5 i förordningen.

39 Artikel 94.2 i förordningen.