Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 19 juni 2008

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets direktiv av den 14 oktober 1991 om arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagarna om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet (EGT L 288, s. 32; svensk specialutgåva område 5, volym 5, s. 97).

3 Antagen av Europeiska rådet i Strasbourg den 9 december 1989.

4 Omarbetning antagen genom lag nr 385 av den 11 maj 1994 (Ansættelsesbevislov, nedan kallad lagen om anställningsbevis).

5 Denna uppgift bekräftades vid förhandlingen av representanterna för den danska regeringen och för Kommunernes Landsforening.

6 Vid förhandlingen ifrågasatte inte Ruben Andersens advokat möjligheten att tillämpa avtalet på oorganiserade arbetstagare, men han menade att avtalet inte borde tillämpas i förevarande fall eftersom det inte innehåller några sanktionsbestämmelser. Han bekräftade vidare att han inte ansåg att det var fel att direktivet hade införlivats genom KTO-avtalet.

7 Samma sak föreskrivs i det sista skälet i direktivet.

8 Dom av den 30 januari 1985 i mål 143/83, kommissionen mot Danmark (REG 1985, s. 427; svensk specialutgåva, volym 8, s. 31), av den 28 mars 1985 i mål 215/83, kommissionen mot Belgien (REG 1985. s. 1039), av den 10 juli 1986 i mål 235/84, kommissionen mot Italien (REG 1986, s. 2291), och av den 28 oktober 1999 i mål C-187/98, kommissionen mot Grekland (REG 1999, s. I-7713).

9 Díez-Picazo har träffande formulerat det så att bestämmelsernas eller rättskällornas ursprung avspeglar maktfördelningen i ett samhälle, vilket dels är ett högst politiskt problem och dels en fråga av sociologisk art (Díez-Picazo och Ponce de León, L.M., Experiencias jurídicas y teoría del Derecho, tredje upplagan, Ariel, 1993, s. 136).

10 Här menar Deakin och Morris att grunden för ett kollektivavtals normativa verkan finns på det individuella anställningsavtalets nivå, eftersom det förstnämnda saknar den reglerande verkan som det har i andra system (Deakin, S. och Morris, G., Labour Law, 2 u, Butterworths, 1998, s. 261). På samma sätt tillägger Pitt att förhållandena på den brittiska arbetsmarknaden är nästan unika i Europa, vilket ibland skapar problem när direktiv ska införlivas (Pitt, G., Employment Law, femte upplagan, Thomson – Sweet & Maxwell, 2004, s. 120).

11 Carnelutti, F., Teoria del regolamento collettivo dei rapporti di lavoro, Padua, 1927, s. 108.

12 En jämförande analys av kollektivavtalens rättsliga ställning och möjligheterna att utsträcka dem i de tjugosju medlemsstaterna finns i studien Industrial Relations in Europe 2006 (Table 2.1: Normative function of collective bargaining: legal status and extensión procedures as examples), som gjorts av kommissionen och som åberopats av svaranden i målet i den nationella domstolen.

13 Enligt 1 § tredje stycket lagen om anställningsbevis är lagen subsidiär till de kollektivavtal genom vilka direktiv 91/533 införlivas. KTO-avtalet tillämpas enligt Højesteret på alla kommunalanställda, oavsett om de är organiserade eller inte.

14 Lika kristallklara är de franska (non couverts par), engelska (not covered by) och tyska (Regelung unterliegt) versionerna.

15 EGT C 159, s. 32.

16 EGT C 240, s. 21.

17 Rådets direktiv av den 17 februari 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (EGT L 48, s. 29; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 185).

18 Rådets direktiv av den 25 juni 1991 om komplettering av åtgärderna för att främja förbättringar av säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare med tidsbegränsat anställningsförhållande eller tillfälligt anställningsförhållande (EGT L 206, s. 19; svensk specialutgåva, område 5, volym 5, s. 63).

19 Rådets direktiv av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, s. 43).

20 Enligt Alonso Olea tar den sig bland annat uttryck i att en omfattande användning av tidsbegränsade anställningar tillåts och på så sätt slipper arbetsgivaren delvis en risk genom att (generellt och inte i enskilda fall) anpassa storleken på personalstyrkan efter nivån på den ekonomiska verksamheten. Han konstaterar dock samtidigt att urholkningen av principen om anställningstrygghet nu motverkas genom stöd för tillsvidareanställningar (Alonso Olea, M. och Casas Baamonde, M.E., Derecho del Trabajo, nittonde upplagan, Civitas, Madrid, 2001, s. 251).

21 Den omarbetade lydelsen av lagen om arbetstagare (Estatuto de los Trabajadores), antagen genom kungligt lagstiftningsdekret 1/95 av den 24 mars 1995 (BOE av den 29 mars 1995).

22 Genom ovannämnda direktiv 1999/70.

23 Enligt de uppgifter som har tillhandahållits i begäran om förhandsavgörande skiljer sig villkoren för en visstidsanställning i Danmark från villkoren för en tillsvidareanställning bara i det avseendet att det i det förstnämna fallet finns ett datum fastställt då anställningen ska upphöra. Vid uppsägning gäller samma uppsägningstid och skyddet mot ogrundad uppsägning är detsamma. Højesteret tillägger dock att vid flerårsförordnanden, som oftast ingås på fem år när det rör sig om ledande ställningar, får arbetstagaren ett särskilt flerårsförordnandetillägg, som höjer vederbörandes lön med 15–25 procent i förhållande till lönen för motsvarande arbetstagare för vilken löpande villkor gäller.

24 Artikel 3 i det ovannämnda ramavtalet undertecknat av EFS, UNICE och CEEP har en mycket likartad ordalydelse.

25 I artikel 1.2 a i detta direktiv talas om anställningsavtal som gäller för en viss tid eller för vissa arbetsuppgifter.

26 Alonso Olea och Casas Baamonde menar att det oanständiga med dessa trepartsförhållanden är det pris som juridiken får betala för att dölja att den godtar de privata bemanningsföretagen (Alonso Olea, M och Casas Baamonde, M.E., a.a., s. 527).

27 Artikel 3.3 i direktivet har samma syfte. Enligt den artikeln måste uppgifterna om anställningsavtalet göras tillgängliga för arbetstagaren inom två månader från anställningens början, om anställningsförhållandet upphör inom denna tidsrymd.

28 Dom av den 6 november 2003 i mål C-413/01, Ninni-Orasche (REG 2003, s. I-13187), punkterna 18 och 25. Även generaladvokaten Geelhoed använder i sitt förslag till avgörande i samma mål av den 27 februari 2003 formuleringen tidsbegränsad anställning (punkt 52).

29 Dom av den 24 september 2002 i mål C-255/00, Grundig Italiana (REG 2002, s. I-8003).

30 Dom av den 17 juni 2004 i mål C-30/02, Recheio (REG 2004, s. 6051).

31 Dom av den 3 juli 1986 i mål 66/85, Lawrie-Blum (REG 1986, s. 2121; svensk specialutgåva, volym 8, s. 661), och av den 26 februari 1992 i mål C-3/90, Bernini (REG 1992, s. I-1071).

32 Dom av den 31 maj 1989 i mål 344/87, Bettray (REG 1989, s. 1621).