Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 29 januari 2009

1 Originalspråk: tyska.

2 Dom av den 27 november 2007 (REG 2007, s. I-10141).

3 EUT L 338, s. 1, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 2116/2004 av den 2 december 2004 (EUT L 367, s. 1), även kallad Bryssel II-förordningen.

4 Ovan fotnot 2.

5 Begreppet domstol i den mening som avses i förordning nr 2201/2003 omfattar enligt artikel 2.1 samtliga myndigheter i medlemsstaterna som är behöriga i frågor som omfattas av förordningens tillämpningsområde enligt artikel 1.

6 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet C (ovan fotnot 2), punkterna 46 och 47.

7 Rådets beslut 2008/431/EG av den 5 juni 2008 (EUT L 151, s. 36) bemyndigar de medlemsstater som inte anslutit sig till konventionen att det är i Europeiska gemenskapens intresse att ratificera eller ansluta sig till konventionen. Konventionstexten publiceras i bilagan till beslut 2008/431/EG (EUT L 151, s. 39).

8 Kommissionens förslag till rådets förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 och om ändring av förordning (EG) nr 44/2001 vad avser mål om underhållsskyldighet (KOM(2002) 222 slutlig./2). Se också mitt förslag till avgörande av den 20 september 2007 i mål C-435/06, C (REG 2007, s. I-10141), punkt 49.

9 Se, vad gäller bestämmelser om tillämpningsområdet, förslaget till avgörande i målet C (ovan fotnot 8), punkt 50.

10 Actes et documents de la Neuvième session de la Conférence de La Haye de droit international privé (1960), volym IV. Tysk översättning i BGBl. 1971 II, s. 219 (tillgänglig på http://www.hcch.net/upload/text10_de.pdf).

11 Tillgänglig under http://www.conventions.coe.int/Treaty/en/Treaties/Html/105.htm. Tysk översättning i BGBl. 1990 II, s.220.

12 Actes et documents de la Quatorzième session de la Conférence de La Haye de droit international privé (1980), volym III, s. 413 och följande sidor, (tillgänglig under http://hcch.e-vision.nl/index_fr.php?act=conventions.pdf&cid=24). Tysk översättning i BGBl. 1990 II, s. 207

13 Se. P. Lagarde, Förklarande rapport till 1996 års Haagkonvention, Actes et documents de la Dix-huitième session de la Conférence de La Haye de droit international privé (1996), volym II, sidorna 534 och 538, punkt 1 (tillgänglig på http://hcch.e-vision.nl/upload/expl34.pdf).

14 Se dom av den 11 juli 2008 i mål C-195/08 PPU, Rinau (REG 2008, s. I-5271), punkterna 49 och 62.

15 Se kommissionens förslag (ovan fotnot 8), s. 9. P. Lagarde har förklarat att det i 1996 års Haagkonvention inte ges någon definition av begreppet hemvist för att tillämpningen av befintliga konventioner, i vilka detta begrepp också används, inte ska påverkas (Förklarande rapport till 1996 års Haagkonvention (ovan fotnot 13) s. 552, punkt 40).

16 Se, vad gäller 1961 års Haagkonvention, förklarande rapport av W. de Steiger, Actes et documents de la Neuvième session de la Conférence de La Haye de droit international privé (1960), volym IV, sidorna 219, 225 och 226. (tillgänglig på http://hcch.e-vision.nl/upload/expl10f.pdf). Se, vad gäller 1980 års Haagkonvention, förklarande rapport av E. Pérez-Vera, Actes et documents de la Quatorzième session de la Conférence de La Haye de droit international privé (1980), volym III, sidorna 426 och 445, punkt 66 (tillgänglig på http://hcch.e-vision.nl/upload/expl28.pdf). Relevant rättspraxis från domstolarna i de stater som anslutit sig till 1980 års Haagkonvention finns tillgänglig i databasen INCADAT (http://www.incadat.com/index.cfm). Se, vad gäller 1980 års europeiska konvention, förklarande rapport, punkt 15, (tillgänglig på http://www.conventions.coe.int/Treaty/EN/Reports/HTML/105.htm), som hänvisar till Europarådets ministerkommittés resolution 72(1) av den 18 januari 1971 On the Standardisation of the Legal Concepts of Domicile and Residence (tillgänglig på https://wcd.coe.int/com.instranet.InstraServlet?command=com.instranet.CmdBlobGet&InstranetImage=587935&SecMode=1&DocId=642796&Usage=2).

17 EGT C 221, 1998, s. 2. Konventionen har visserligen inte trätt i kraft men den kan till sitt innehåll betraktas som en föregångare till förordning nr 2201/2003. Dess bestämmelser övertogs till stor del i rådets förordning (EG) nr 1347/2000 av den 29 maj 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar för makars gemensamma barn (EGT L 160, s. 19), som har ersatts av förordning nr 2201/2003.

18 Se Alegría Borrás, förklarande rapport om konvention, som utarbetats på grundval av artikel K 3 i fördraget om Europeiska unionen, om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål (EGT C 221, 1998, s. 27), punkt 32. Det citerade stycket återfinns bland annat i dom av den 15 september 1994 i mål C-452/93 P, Magdalena Fernández mot kommissionen (REG 1994, s. I-4295), punkt 22, och har sedan dess tagits upp i förstainstansrättens fasta rättspraxis (se, bland annat, förstainstansrättens dom av den 25 oktober 2005 i mål T-298/02, Herrero Romeu mot kommissionen, REG 2005, s. II-4599, punkt 51).

19 Dom av den 17 februari 1977 i mål 76/76, Di Paolo (REG 1977, s. 315), punkterna 17–22, av den 8 juli 1992 i mål C-102/91, Knoch (REG 1992, s. I-4341), punkterna 21–23, av den 25 februari 1999 i mål C-90/97, Swaddling (REG 1999, s. I-1075), punkterna 29 och 30, och av den 11 november 2004 i mål C-372/02, Adanez-Vega (REG 2004, s. I-10761), punkt 37.

20 Se, vad gäller begreppet tiden för målets eller ärendets anhängiggörande i den mening som avses i artikel 64.2 i förordning nr 2201/2003, förslaget till avgörande i målet C (ovan fotnot 8), punkterna 67 och 68.

21 Vad gäller ärendets anhängiggörande i den menig som avses i artikel 64.2 i förordning nr 2201/2003 synes domstolen inrikta sig på en tidigare tidpunkt, nämligen den där myndigheterna internt påbörjar sin handläggning (se domen i målet C (ovan fotnot 2), punkt 72.

22 Det är emellertid ett problem att artikel 12 har företräde framför artikel 13 (se Th. Rauscher: Th. Rauscher (utgivare), Europäisches Zivilprozessrecht, volym I, andra upplagan, München 2006, artikel 13, punkt 5).

23 Se, vad gäller tvisten, M. Andrae, Zur Abgrenzung des räumlichen Anwendungsbereichs von KSÜ und autonomem IZPR/IPR, Praxis des Internationalen Privat- und Verfahrensrechts – IPRax, 2006, sidorna 82, 85 och följande sidor.

24 Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1).

25 Dom av den 26 mars 1992 i mål C-261/90, Reichert och Kockler (REG 1992, s. I-2149), punkt 34, av den 17 november 1998 i mål C-391/95, Van Uden (REG 1998, s. I-7091), punkt 37, och av den 28 april 2005 i mål C-104/03, St. Paul Dairy Industries (REG 2005, s. I-3481), punkt 13.

26 Dom av den 21 maj 1980 i mål 125/79, Denilauler (REG 1980, s. 1553; svensk specialutgåva, volym 5, s. 197), punkt 15, och domarna i målen Van Uden (ovan fotnot 25), punkt 38, och St. Paul Dairy Industries (ovan fotnot 25), punkt 14.

27 Såsom den tyska regeringen har gjort gällande omfattar de nationella bestämmelserna härvid även bestämmelserna inom den internationella privaträtten. Om det i dessa bestämmelser föreskrivs att lagstiftningen i en annan stat ska tillämpas, utgör artikel 20.1 i förordningen inte heller hinder mot att de utländska bestämmelser tillämpas till vilka de lagvalsbestämmelser hänvisar som gäller i den stat där den behöriga domstolen är belägen.