Domstolens dom (andra avdelningen) den 5 juni 2008

Artikel 12 EG Diskriminering på grund av nationalitet Ersättning från Fonds de garantie des victimes des actes de terrorisme et d’autres infractions Rätt till ersättning saknas enligt nationella bestämmelser I mål C-164/07, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, framställd av Commission d’indemnisation des victimes d’infractions du tribunal de grande instance de Nantes (Frankrike) genom beslut av den 16 mars 2007, som inkom till domstolen den 27 mars 2007, i målet

DOMSTOLEN (andra avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans samt domarna K. Schiemann, J. Makarczyk (referent), J.-C. Bonichot och C. Toader, generaladvokat: J. Kokott, justitiesekreterare: handläggaren K. Sztranc-Sławiczek,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 31 januari 2008,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: James Wood, genom J.-E. Robiou du Pont, avocat, Fonds de garantie des victimes des actes de terrorisme et d’autres infractions, genom M. Bonnely, avocat, Frankrikes regering, genom G. de Bergues, B. Messmer och O. Christmann, samtliga i egenskap av ombud, Italiens regering, genom I.M. Braguglia, i egenskap av ombud, biträdd av D. Del Gaizo, avvocato dello Stato, Portugals regering, genom L. Fernandes och I. Azevedo, båda i egenskap av ombud, Europeiska gemenskapernas kommission, genom D. Maidani, i egenskap av ombud,

och efter att den 28 februari 2008 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga nationella bestämmelser

Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

Prövning av tolkningsfrågan

Rättegångskostnader

1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 12 första stycket EG. Begäran har framställts i ett mål mellan James Wood, medborgare i Förenade kungariket, och Fonds de garantie des victimes des actes de terrorisme et d’autres infractions (garantifond för offer för terroristhandlingar och andra brottsliga handlingar, nedan kallad garantifonden), angående den sistnämnda partens beslut att, på grund av James Woods nationalitet, inte bevilja honom ersättning för den skada som orsakats av en brottslig handling som ägt rum utanför Frankrike.

2. I artikel 706-3 i den franska straffprocesslagen (Code de Procédure Pénale) föreskrivs följande:

3. Helena Wood, som studerade i London, omkom i en trafikolycka den 9 juni 2004 under en praktiktjänstgöring i Australien.

4. Hennes föräldrar James Wood och Evelyne Arraitz, vände sig den 3 juli 2006 till Commission d’indemnisation des victimes d’infractions du tribunal de grande instance de Nantes (brottsoffermyndigheten i Nantes) och begärde, utöver fastställande av att de skulle erhålla ersättning för sin ekonomiska skada med 398 euro, ersättning för sin ideella skada med 10000 euro till vardera föräldern och med 7500 euro till vartdera av barnen Julia och Hugo Wood.

5. Den 24 november 2006 stadfäste ordföranden för Commission d’indemnisation des victimes d’infractions du tribunal de grande instance de Nantes en överenskommelse med garantifonden avseende de ersättningsbelopp som skulle tillfalla den avlidna Helena Woods efterlevande, med undantag för hennes far, eftersom han var medborgare i Förenade kungariket.

6. James Wood framhöll i en inlaga till den hänskjutande domstolen, som inkom till denna den 11 januari 2007, att hans begäran i första hand framställdes med stöd av artikel 12 första stycket EG, enligt vilken all diskriminering på grund av nationalitet är förbjuden.

7. Enligt James Wood, som säger sig bo, arbeta och betala skatt i Frankrike, där han sedan mer än 20 år bor tillsammans med sin partner, som är fransk medborgare, är denna särbehandling – som består i att han nekas en ersättning som beviljats övriga familjemedlemmar – oförenlig med icke-diskrimineringsprincipen i artikel 12 första stycket EG.

8. Garantifonden bestred detta, eftersom James Wood inte uppfyller kriterierna i artikel 706-3 i straffprocesslagen. Garantifonden åberopade fast rättspraxis från Cour de cassation till stöd för sin uppfattning.

9. Under dessa omständigheter beslutade Commission d’indemnisation des victimes d’infractions du tribunal de grande instance de Nantes att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till domstolen:

10. Den nationella domstolen har ställt frågan för att få klarhet i huruvida gemenskapsrätten utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning som innebär att en medborgare i en annan medlemsstat, som bor och arbetar i förstnämnda stat, inte har rätt till ersättning för en skada som följer av en personskada, som orsakats av en brottslig handling som inte har ägt rum i denna medlemsstat, endast på grund av sitt medborgarskap.

11. Vad gäller omständigheterna i målet vid den nationella domstolen har, såsom framgår av beslutet om hänskjutande, James Wood, som är medborgare i Förenade kungariket, utnyttjat sin rätt till fri rörlighet för arbetstagare, i den mening som avses i artikel 39 EG, eller till etableringsfriheten, i den mening som avses i artikel 43 EG, genom att arbeta och bo i Frankrike sedan mer än 20 år.

12. James Woods situation omfattas följaktligen av EG-fördragets tillämpningsområde och han kan således med framgång åberopa sin rätt att inte bli diskriminerad på grund av sin nationalitet.

13. Det följer av fast rättspraxis att det enligt icke-diskrimineringsprincipen krävs att lika situationer inte får behandlas olika och att olika situationer inte får behandlas lika. En sådan behandling kan endast vara motiverad om den grundas på objektiva hänsyn som är oberoende av de berörda personernas nationalitet och som står i proportion till det legitima syfte som eftersträvas (se dom av den 2 oktober 2003 i mål C-148/02, Garcia Avello, REG 2003, s. I-11613, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

14. Vad gäller målet vid den nationella domstolen kan det konstateras att James Wood, som är medborgare i Förenade kungariket, bor i Frankrike sedan mer än 20 år och att han har förlorat sin dotter i en olycka som ägde rum utanför gemenskapens territorium. Vad gäller hans dotters bortgång och den skada som denna orsakat befinner sig James Wood i en situation som kan likställas med den situation som en sådan person som hans partner Evelyne Arraitz befinner sig i. Enligt den nationella bestämmelse som är aktuell i målet vid den nationella domstolen är det endast deras nationalitet som skiljer situationerna åt vad gäller rätten till ersättning. Det är således endast Evelyne Arraitz som, på grund av sitt franska medborgarskap, erhåller ersättning för denna skada.

15. Denna särbehandling, som uttryckligen och endast är grundad på James Woods nationalitet, utgör således direkt diskriminering. För övrigt har den franska regeringen medgett att det i ett sådant fall som det som är aktuellt i målet vid den nationella domstolen saknas skäl som kan motivera en sådan särbehandling.

16. Av vad som anförts följer att frågan ska besvaras på följande sätt. Gemenskapsrätten utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning som innebär att en medborgare i en annan medlemsstat, som bor och arbetar i förstnämnda stat, inte har rätt till ersättning för en skada som följer av en personskada, som orsakats av en brottslig handling som inte har ägt rum i denna medlemsstat, endast på grund av sitt medborgarskap.

17. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:

1 Rättegångsspråk: franska.