Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 12 mars 2009

1 Originalspråk: spanska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, s. 77, och rättelse EUT L 229, s. 35).

3 Dom av den 23 mars 2004 i mål C-138/02, Collins (REG 2004, s. I-2703).

4 Trots att Sozialgericht Nürnberg vid flera tillfällen har påpekat att arbetet var av kortvarig art och utfördes mot ringa ersättning, har den i sin andra fråga hänfört sig till artikel 39 EG, med klar hänvisning till den fria rörligheten för arbetstagare.

5 Domstolens dom av den 19 mars 1964 i mål 75/63, Unger (REG 1964, s. 177).

6 Dom av den 3 juli 1986 i mål 66/85, Lawrie-Blum (REG 1986, s. 2121; svensk specialutgåva, volym 8, s. 661), punkterna 16 och 17, av den 26 februari 1992 i mål C-3/90, Bernini (REG 1992, s. I-1071), punkt 14, och av den 7 september 2004 i mål C-456/02, Trojani (REG 2004, s. I-7573), punkt 15.

7 Barnard, C., EC Employment Law, tredje upplagan, Oxford University Press, Oxford, 2006, sidorna 172 och 173.

8 Dom av den 23 mars 1982 i mål 53/81, Levin (REG 1982, s. 1035; svensk specialutgåva, volym 6, s. 335).

9 Ibidem, punkt 17.

10 Domen i det ovannämnda målet Lawrie-Blum.

11 Ibidem, punkt 19.

12 Dom av den 17 mars 2005 i mål C-109/04, Kranemann (REG 2005, s. I-2421).

13 Ibidem, punkt 17.

14 Dom av den 6 november 2003 i mål C-413/01, Ninni-Orasche (REG 2003, s. I-13187).

15 I punkt 31 i domen uttrycks denna ståndpunkt klart och tydligt: Det har slutligen hävdats att den nationella domstolen är skyldig att pröva, på grundval av omständigheterna i målet, huruvida sökanden genom missbruk har försökt skapa en situation i vilken hon kan göra gällande att hon har ställning av arbetstagare i den mening som avses i artikel 48 i fördraget, i syfte att få de förmåner som följer av denna ställning. Det räcker härvid att konstatera att ett eventuellt missbruk av de rättigheter som följer av gemenskapens rättsordning enligt bestämmelserna om den fria rörligheten för arbetstagare förutsätter att den berörda personen ingår i den personkrets (ratione personae) på vilken fördraget är tillämpligt genom att denne uppfyller villkoren för att kunna kvalificeras som arbetstagare, i den mening som avses i nämnda bestämmelse. Av detta följer att den problematik som avser missbruk av rättigheter inte kan påverka svaret på den första frågan.

16 Dom av den 26 februari 1992 i mål C-357/89, Raulin (REG 1992, s. I-1027).

17 Ibidem, punkt 14.

18 Ibidem.

19 Domstolen har uttryckt sig på liknande sätt vid sin tolkning av Associeringsavtalet EEG–Turkiet i ett antal domar där den har tillämpat denna rättspraxis på turkiska arbetstagare som utövar rätten till fri rörlighet. En sådan vid tolkning av artikel 39 EG har fastställts i dom av den 26 november 1998 i mål C-1/97, Birden (REG 1998, s. I-7747), punkt 25, av den 19 november 2002 i mål C-188/00, Kurz (REG 2002, s. I-10691), punkterna 33 och 34, och av den 24 januari 2008 i mål C-294/06, Payir m.fl. (REG 2008, s. I-203), punkt 31.

20 Det exakta datumet för anställningsförhållandets början framgår inte av beslutet om hänskjutande, men med hänsyn till att han var mottagare av sociala förmåner den 10 juli 2006 måste han ha börjat arbeta ganska snart efter sin ankomst till Tyskland.

21 Enligt bestämmelsen är rätten att stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställd där beroende av begränsningar som grundas på hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa och de villkor som skall fastställas av kommissionen i tillämpningsföreskrifter.

22 Dom av den 26 februari 1991 i mål C-292/89, Antonissen (REG 1991, s. I-745), av den 26 maj 1993 i mål C-171/91, Tsiotras (REG 1993, s. I-2925), punkt 8, av den 20 februari 1997 i mål C-344/95, kommissionen mot Belgien (REG 1997, s. I-1035), punkt 15, och domen i den ovannämnda målet Collins, punkt 26.

23 Se hänvisningen till denna dom i föregående fotnot.

24 Ibidem, punkterna 27–32.

25 I avsnitt III i beslutet om hänskjutande avseende mål C-22/08, utgår Sozialgericht från att den korta period av förvärvsverksamhet i ringa omfattning, som den berörde inte kunde försörja sig på, inte påverkar uppehållsrätten, varmed artikel 24.2 i direktiv 2004/38 är tillämplig. Denna bestämmelse omfattar emellertid inte arbetstagare som skyddas av artikel 39 EG, däremot arbetssökande. Sozialgericht Nürnberg beaktade dock inte främst att Athanasios Vatsouras och Josif Koupatantze ville ha ett arbete, utan att de var arbetslösa och att de dessförinnan varit anställda under endast en kort tid och hur stor ersättning de fått för sitt arbete.

26 I förslaget till direktiv 2004/38 motiverade kommissionen artikel 7 på följande sätt: Här definieras villkoren för utövande av rätten att vistas. Även om utövandet av denna rätt måste underlättas, innebär det faktum att sociala bidrag för närvarande inte omfattas av gemenskapsrätten, och att rätten till sådana i princip inte kan flyttas mellan olika länder, att det inte är möjligt att uppnå full likabehandling i fråga om sociala bidrag utan att löpa risken att vissa personer med uppehållstillstånd, särskilt de som inte bedriver någon ekonomisk verksamhet, blir en alltför stor belastning för den mottagande medlemsstatens offentliga finanser.

27 Rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EGT L 257, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 33).

28 Dom av den 18 november 2008 i mål C-158/07, Förster (REG 2008, s. I-8507).

29 Punkterna 64 och 65 i förslaget till avgörande.

30 Punkt 75.

31 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 september 2004 i mål C-456/02, Trojani (REG 2004, s. I-7573), punkterna 42–45, och av den 15 september 2005 i mål C-258/04, Ioannidis (REG 2005, s. I-8275), punkt 29. Angående båda dessa avgöranden och kravet på samband, se Muir, E., Statut et droits du demandeur d’emploi-travailleur-citoyen: confusion ou rationalisation?, Revue du Droit de l’Union Européenne, 2, 2004, s. 270–272, och O’Leary S., Developing an Ever Closer Union between the Peoples of Europe? A Reappraisal of the Case Law of the Court of Justice on the Free Movement of Persons and EU Citizenship, Yearbook of European Law, Cambridge, 2008, s. 185 och 186.

32 Det skulle kunna argumenteras att direktivet inte kan kopplas till domen i målet Collins, eftersom direktivet (av den 29 april 2004) antogs bara ett fåtal dagar efter det datum då domen meddelades (den 23 mars 2004). Jag föredrog emellertid mitt förslag till avgörande den 10 juli 2003, då förslaget till direktiv var under utarbetande, och jag tror inte att institutionerna var omedvetna om implikationerna av domstolens dom när de antog direktivet.

33 Golynker, O, Jobseekers’ rights in the European Union: challenges of changing the paradigm of social solidarity, European Law Review, 30, 2005, s. 118–120, Barnard, C., The Substantive Law of the EU, andra upplagan, Oxford University Press, Oxford, 2007, s. 301, och Spaventa, E., Free Movement of Persons in the European Union, Kluwer, Haag, 2007, s. 5.

34 Se domen i det ovannämnda målet Collins, punkt 68.

35 Socialförsäkringsorganet för inträde på arbetsmarknaden i Nürnberg (http://www.nuernberg.de/schluessel/aemter_info/ref5/sha/arge.html).

36 7 § första stycket SGB II och 23 § tredje stycket SGB XII.