Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 2 juli 2009

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226), i dess lydelse enligt rådets direktiv 97/11/EG av den 3 mars 1997 (EGT L 73, s. 5) och enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003 om åtgärder för allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön och om ändring, med avseende på allmänhetens deltagande och rätt till rättslig prövning, av rådets direktiv 85/337/EEG och 96/61/EG (EUT L 156, s. 17).

3 Sverige anmälde en reservation till artikel 9.2 i Århuskonventionen för att begränsa miljöorganisationernas tillgång till rättslig prövning avseende sådana beslut om detaljplan som är förenade med krav på miljökonsekvensbeskrivning.... Reservationen avslutas med tillägget att regeringens ambition är att Sverige inom kort kommer att leva upp till hela artikel 9.2.

4 Se dom av den 24 oktober 1996 i mål C-72/95, Kraaijeveld m.fl. (REG 1996, s. I-5403), punkt 31, av den 16 september 1999 i mål C-435/97, WWF m.fl. (REG 1999, s. I-5613), punkt 40, av den 13 juni 2002 i mål C-474/99, kommissionen mot Spanien (REG 2002, s. I-5293), punkt 46, av den 28 februari 2008 i mål C-2/07, Abraham m.fl. (REG 2008, s. I-1197), punkt 32, och av den 25 juli 2008 i mål C-142/07, Ecologistas en Acción-CODA (REG 2008, s. I-6097), punkt 28.

5 Första skälet i direktiv 85/337.

6 Den tyska, den engelska, den spanska, den franska, den italienska, den nederländska, den portugisiska, den finländska och den svenska språkversionen saknar angivelse av konkret ändamål.

7 Min kursivering.

8 Min kursivering.

9 Min kursivering.

10 Av de uppgifter som lämnats till EG-domstolen framgår att miljödomstolens behörighet att agera som förvaltningsmyndighet grundar sig på det aktuella projektets omfattning. När projektet är av mindre betydelse ska bedömningen göras av förvaltningsmyndigheter som inte ingår i domstolsväsendet.

11 Artikel 6.3, 6.5 och 6.6.

12 Artikel 6.4, 6.5 och 6.6.

13 Artikel 10a b.

14 Artikel 10a a.

15 Artikel 10a.4.

16 Se punkterna 40–45 i detta förslag till avgörande.

17 Något som också påpekas i Vägledning för tillämpning av Århuskonventionen, 2000, s. 41 once an NGO meets the requirements set, it is a member of the public concerned for all purposes under the Convention (min kursivering). Om alltså en enhetlig definition av den berörda allmänheten tillämpas genom hela Århuskonventionen, bör detsamma gälla för direktiv 86/337 i ändrad lydelse.

18 En annan fråga är att en fysisk eller juridisk person eller en miljöorganisation inte omfattas av definitionen den berörda allmänheten. I det fallet tillhör dessa allmänheten i den mening som avses i artikel 1.2 i direktiv 85/337 i ändrad lydelse, vilket ombudet för den svenska regeringen medgav under förhandlingen. I denna situation är problemet ett annat, nämligen den övergång från allmänheten till den berörda allmänheten som föranleds av deltagandet i de beslutsprocesser som avses i artikel 6 i nämnda direktiv. Denna fråga behandlas i den ovannämna vägledningen för tillämpning av Århuskonventionen, där det på sidan 129 påpekas att it is consistent with the objectives of the Convention to hold that a member of the public who actually participates in a hearing under article 6, paragraph 7 [motsvarande artikel 6 i direktiv 85/337 i ändrad lydelse], would thereby gain the status of a member of the public concerned. This is logically supported by the fact that the full results of public participation must be taken into account by the public authority under article 6, paragraph 8. Detta påpekande innebär att en stat som Sverige, som har valt att vid införlivandet av artikel 6 i direktiv 85/337 i ändrad lydelse tillmäta denna en vid betydelse och en hög skyddsnivå, har en skyldighet att behandla dem som deltar i beslutsprocessen i egenskap av allmänheten som den berörda allmänheten. I motsats till vad den svenska regeringen har hävdat skulle ett sådant resultat inte leda till att de nationella domstolarna överhopades av arbete. Bortsett från miljöorganisationerna skulle en rätt till rättslig prövning för enskilda som tillhör den berörda allmänheten nämligen förutsätta att deras rättigheter hade kränkts eller att de hade ett tillräckligt intresse (artikel 10a.2). Som jag påpekat tidigare avser dock förevarande mål en definition av en miljöorganisation som den berörda allmänheten, och det saknas i det sammanhanget anledning att diskutera eventuella förändringar av begreppet allmänheten.

19 Se punkterna 40–45 i detta förslag till avgörande.

20 Se punkt 42 i detta förslag till avgörande.

21 Se punkt 61 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

22 Olson, M., The Logic of Collective Action: Public Goods and the Theory of Groups, Harvard University Press förlag, Cambridge, 1971.

23 Se punkt 59 i detta förslag till avgörande och de Sadeleer, N., Roller, G. & Dross, M., Access to Justice in Environmental Matters and the Role of NGOs. Empirical Findings and Legal Appraisal, Europa Law Publishing förlag, Groninga, 2005, s. 177.

24 Denna tes styrks av de empiriska resultat av inverkan av miljöorganisationernas deltagande som framgår av domstolarnas statistik, vilken redovisats i Sadeleer, N., Roller, G. & Dross, M., i ovannämnda verk, sidorna 165–170.

25 Kommissionen har i en handling av år 2003 avfärdat varje synsätt som innebär att Århuskonventionen skulle innehålla ett erkännande av en allmän talerätt (actio popularis). I sitt förslag till direktiv om tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor konstaterade kommissionen att det inte finns något stöd i Århuskonventionen för en actio popularis, och att denna fråga bör överlåtas åt medlemsstaterna. Detta uttalande gjordes efter utarbetandet av det förslag till direktiv som utmynnade i direktiv 2003/35, varför det får anses ha bäring även på förevarande fall.

26 Ebbesson, J., Access to Justice in Environmental Matters in the EU, Kluwer Law International förlag, Haag, 2002, s. 29.

27 Skälen 3 och 4 i direktiv 2003/35 (min kursivering).

28 Dette, B., The Aarhus Convention and Legislative Initiatives for its Implementation, in Ormond, T., Führ, M., Barth, R. (utgivare), Environmental Law and Policy at the Turn of the 21st Century. Liber amicorum Betty Gebers, Lexxion förlag, Berlin, 2006, s. 78.

29 Den svenska regeringen och kommissionen har bekräftat att det bara är Sveriges ornitologiska förening och Naturskyddsföreningen som uppfyller kravet på 2000 medlemmar. Enligt den svenska regeringen kan de lokala organisationer som inte uppfyller miljöbalkens krav alltid agera via de två organisationer som för närvarande har talerätt. Denna väg är enligt min mening fullständigt otillräcklig och kan svårligen förenas med filosofin bakom Århuskonventionen och direktiv 85/337 i ändrad lydelse.

30 I förevarande fall utgör nämligen DVM en lokal organisation som önskar överklaga ett beslut som har verkningar på kommunal nivå.

31 Som jag påpekade under förhandlingen saknar en organisation som Greenpeace Sverige i dagsläget rätt att väcka talan vid domstol enligt miljöbalken.

32 Kommissionen har helt riktigt hävdat att den ovannämnda Vägledningen för tillämpning av Århuskonventionen utan omsvep hänvisar till 16 kap. 13 § miljöbalken när den stadgar att parties may impose requirements based on objective criteria that are not unnecessarily exclusionary. For example, one UNECE country requires environmental NGOs to have been active in that country for three years and to have at least 2,000 members.... The membership requirement might... be considered overly strict under the Convention. Den svenska regeringen avböjde (trots mitt antydande) under förhandlingen att åberopa den reservation som Sverige har gjort angående artikel 9.2 i Århuskonventionen. Detta gör mig benägen att tro att den svenska regeringen måhända hyser tveksamhet om dess bestämmelsers tillåtlighet.

33 Se, bland annat, dom av den 14 december 1995 i de förenade målen C-430/93 och C-431/93, Van Schijndel och van Veen (REG 1995, s. I-4705), punkt 17, av den 9 december 2003 i mål C-129/00, kommissionen mot Italien (REG 2003, s. I-14637), punkt 25, av den 13 mars 2007 i mål C-432/05, Unibet (REG 2007, s. I-2271), punkt 43, och av den 7 juni 2007 i de förenade målen C-222/05–C-225/05, van der Weerd m.fl. (REG 2007, s. I-4233).