Förslag till avgörande av generaladvokat Verica Trstenjak föredraget den 25 mars 2010

1 Originalspråk: tyska.

2 Antaget genom rådets och kommissionens beslut av den 13 december 1993 om ingående av Europaavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Ungern, å andra sidan (EGT L 347, s.1; svensk specialutgåva, område 11, volym 25, s. 3).

3 EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4.

4 Domstolens dom av den 9 februari 2006 i de förenade målen C-23/04–C-25/04, Sfakianakis (REG 2006, s. I-1265).

5 EGT L 201, 1995, s. 39.

6 EGT L 92, 1997, s. 1.

7 Jämför artikel 11 i protokollet i dess lydelse enligt beslut nr 1/95. Dessutom föreskrivs i artikel 16.1 b i protokollet i dess lydelse enligt beslut nr 3/96 även att detta kan styrkas genom en fakturadeklaration. Denna möjlighet saknar emellertid relevans i förevarande mål.

8 Jämför artikel 12.1 i protokollet i dess lydelse enligt beslut nr 1/95.

9 Jämför artikel 12.6 i protokollet i dess lydelse enligt beslut nr 1/95.

10 EGT L 82, s. 1.

11 EGT L 293, s. 9; svensk specialutgåva, område 1, volym 3, s. 192. Beslut 94/728 har med verkan från och med den 1 januari 1995 ersatt rådets beslut av den 24 juni 1988 om systemet för gemenskapernas egna medel (88/376/EEG, Euratom) (EGT L 185, s. 24), och har i sin tur, med verkan från den 1 januari 2002, ersatts av rådets beslut av den 29 september 2000 om systemet för gemenskapernas egna medel (2000/597/EG Euratom) (EGT L 253, s. 42).

12 Beslut 94/728 har med verkan från och med den 1 januari 1995 ersatt beslut 88/376.

13 EGT L 155, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 4, s. 41.

14 EGT L 175, s. 3.

15 EGT L 130, s. 1.

16 Se ovan fotnot 4.

17 Se punkt 52 och följande punkter i kommissionens ansökan. Kommissionen har i detta sammanhang emellertid ordagrant upprepat generaladvokaten Légers resonemang i punkt 61 och följande punkter i dennes förslag till avgörande i målet Sfakianakis (ovan fotnot 4). Detta resonemang avser emellertid inte frågan huruvida protokollet reglerar ett fall när exportstatens tullmyndigheter i samband med en kontroll i efterhand fastställer att de berörda varorna inte utgör ursprungsprodukter och att varucertifikat EUR.1 således har utfärdats felaktigt. Denna fråga har generaladvokaten besvarat jakande i punkt 34 i förslaget till avgörande, emellertid under hänvisning till det i protokollet föreskrivna systemet för samarbete och uppgiftsfördelning. Resonemanget i punkt 61 och följande punkter avser däremot frågan huruvida det förhållandet att resultatet av en kontroll i efterhand har överklagats, respektive den uppskjutande verkan av en sådan talan, ska beaktas.

18 Dom av den 17 juli 1997 i mål C-97/95, Pascoal & Filhos (REG 1997, s. I-4209), punkt 33, av den 14 maj 1996 i de förenade målen C-153/94 och C-204/94, Faroe Seafood m.fl. (REG 1996, s. I-2465), punkt 20, och domen i de förenade målen Sfakianakis (ovan fotnot 4), punkt 49.

19 Domen i de förenade målen Sfakianakis (ovan fotnot 4), punkt 32.

20 Domen i de förenade målen Sfakianakis (ovan fotnot 4), punkterna 21–26.

21 Domen i de förenade målen Sfakianakis (ovan fotnot 4), punkterna 27 och 28.

22 Punkt 61 i detta förslag till avgörande.

23 De ungerska tullmyndigheterna ändrade visserligen resultatet av kontrollen i efterhand efter det att domen meddelades. Denna ändring rörde emellertid inte de berörda motorfordonen, för vilka fastställelsen att de inte utgjorde produkter med ursprung i Ungern och att varucertifikat EUR.1 följaktligen hade utfärdats felaktigt fortfarande kvarstod, se punkt 36 i detta förslag till avgörande.

24 Domen i de förenade målen Sfakianakis (ovan fotnot 4), punkt 32.

25 Vademecum for the participants in community administrative and investigative cooperation missions in third countries.

26 Se punkt 61 i detta förslag till avgörande.

27 Detta förefaller emellertid, i strid med den tyska regeringens uppfattning, inte bero på att en slutrapport har ökat bevisvärde. Mot detta talar att tullmyndigheterna i de medlemsstater som har deltagit i gemenskapsinspektionen enligt punkt 4.4 i vademecum får vidta åtgärder redan innan de erhåller slutrapporten. Mot detta talar vidare att punkt 4.5 i vademecum innehåller en hänvisning till att det i princip inte är slutrapporten i sig som är avgörande, utan de dokument som bifogas. Det inväntande av slutrapporten som föreskrivs i punkt 4.5 i vademecum syftar snarare till att säkerställa att medlemsstaternas tullmyndigheter vidtar enhetliga åtgärder.

28 Se understrykningen i punkt 37 i svaromålet.

29 Domstolens dom av den 15 november 2005 i mål C-392/02, kommissionen mot Danmark (REG 2005, s. I-9811).

30 Såvitt avser den tyska regeringens åsikt att detta tillvägagångssätt innebär att kommissionen utan rätt har fastställt en frist efter eget skön, så hänvisar jag till punkterna 108 och 109 i detta förslag till avgörande.

31 Domen i målet kommissionen mot Danmark (ovan fotnot 29), punkterna 67 och 68.

32 Tvärtom strider en allmän hänvisning till en möjlig insolvens mot den tyska regeringens påstående på s. 5 i sin duplik, att det i flertalet fall saknas möjlighet att utgå från att gäldenärerna har allvarliga ekonomiska svårigheter.

33 Ovan fotnot 29.

34 Domen i målet kommissionen mot Danmark (ovan fotnot 29), punkt 1.

35 Domstolens dom av den 30 juni 2005 i mål T-347/03, Branco mot kommissionen (REG 2005, s. II-2555), punkt 102.

36 För en sådan tolkning talar särskilt att kommissionen hade fastställt den 18 november 1998 som enhetligt datum när dröjsmålsräntan skulle börja löpa för samtliga berörda medlemsstater, oberoende av huruvida medlemsstaternas tullmyndigheter förfogade över den nödvändiga informationen för bokföringen i efterhand redan den 13 juli 1998 eller först den 18 augusti 1998. Mot denna bakgrund ligger det nära till hands att anta att kommissionen avsåg att utgå från ett enhetligt sista datum om medlemsstaterna gjorde krediteringen inom den föreskrivna fristen, något som skulle ha möjliggjort en enhetlig beräkning av dröjsmålsräntan.