Förslag till avgörande av generaladvokat Pedro Cruz Villalón föredraget den 1 juni 2010

1 Originalspråk: spanska.

2 Dess avgöranden kan prövas i andra instans av domstolen i plenum.

3 Rådets direktiv av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 395, s. 33; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 48).

4 Bestämmelsens lydelse enligt artikel 41 i rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster (EGT L 209, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 139). Hänvisningarna i artikel 1.1 i direktiv 89/665 till direktiven 71/305/EEG, 77/62/EEG och 92/50/EEG ska anses som hänvisningar till direktiv 2004/18, i enlighet med artikel 33 i rådets direktiv 93/36/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandet vid offentlig upphandling av varor (EGT L 199, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 4, s. 126), artikel 36 i rådets direktiv 93/37/EEG av den 14 juni 1993, om samordning av förfarandena vid tilldelning av offentliga upphandlingskontrakt för bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 199, s. 54) och artikel 82 andra stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, s. 114), samt i enlighet med de jämförelsetabeller som utgör bilagor till nämnda direktiv.

5 Sedan antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling (EUT L 335, s. 31), vilket inte är tillämpligt i det förevarande fallet av kronologiska skäl, återfinns den bestämmelse som fanns upptagen i artikel 2.8, numera i artikel 2.9 i närmast oförändrad form. Dock har i den spanska språkversionen hänvisningen i artikel 2.8 till organ ersatts av det mer entydiga prövningsorgan.

6 Såsom framkom under förhandlingen omfattar Symvoulios upptagningsområde Nicosias stadsområde, och enheten styrs av borgmästaren i denna kommun.

7 Samtliga intervenienter i detta mål om förhandsavgörande har undvikit att kommentera de specifika skäl som låg till grund för Anatheoritikis beslut att upphäva Symvoulios beslut.

8 Överklagandet gav upphov till mål nr 629/2006.

9 Med målnummer 106/2006.

10 Som för närvarande huvudsakligen består av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (EUT L 134, s. 1) och direktiv 2004/18/EG.

11 Domstolens dom av den 19 juni 2003 i mål C-315/01, GAT (REG 2003, s. I-6351), punkt 45, och beslut av den 4 oktober 2007 i mål C-492/06, Consorzio Elisoccorso San Raffaele (REG 2007, s. I-8189), punkt 21.

12 Det framgår av domstolens dom av den 12 december 2002 i mål C-470/99, Universale-Bau m.fl. (REG 2002, s. I-11617), punkt 71, och av den 28 januari 2010 i mål C-406/08, Uniplex (UK) Ltd (REU 2010, s. I-817), punkt 26, att dessa frister således [ska] fastställas i varje medlemsstats interna rättsordning.

13 Domstolens beslut i det ovannämnda målet Consorzio Elisoccorso San Raffaele, punkt 20.

14 Denna term omfattar i det förevarande fallet inte bara domstolar som erkänns som sådana utifrån ett organiskt synsätt i varje medlemsstat, och som prövar ett mål efter det att en talan har väckts. Här ingår också en domstol som avses i fördragets artikel 177 … oberoende av såväl den upphandlande myndigheten som prövningsorganet. Enligt artikel 2.8 i direktiv 89/665 kan denna nämligen också ges i uppgift att pröva de beslut som härrör från den upphandlande myndigheten eller det förvaltningsrättsliga prövningsorganet.

15 Symvoulio företräder nämligen även samhällets intressen av en god vattenförvaltning som den ensam bär hela ansvaret för, vilket bekräftades under förhandlingen. Det omfattar distribution och rening i Nicosias storstadsområde, det vill säga även utanför Nicosias kommun.

16 Det framgår tydligt av samtliga intervenienters argument i förevarande mål om förhandsavgörande att Symvoulio utgör en upphandlande myndighet och Anatheoritiki ett organ som inte är en domstol och som ansvarar för prövningsförfarandena. Således räcker det att åberopa direktiv 89/665 för att sluta sig till att båda förvaltningsorganen, åtminstone om man ser till deras olika funktioner, har olika uppgifter.

17 Det ankommer inte på domstolen att analysera nationell rätt. Systemet med begäran om förhandsavgörande grundar sig på en tydlig funktionsfördelning mellan de nationella domstolarna och domstolen, där den sistnämnda endast har i uppgift att uttala sig om tolkningen eller giltigheten av en gemenskapsrättsakt på grundval av de uppgifter som den nationella domstolen har lämnat (domstolens dom av den 2 juni 1994 i mål C-30/93, AC-ATEL Electronics Vertriebs (REG 1994, s. I-2305), punkt 16, av den 20 mars 1997 i mål C-352/95, Phytheron International (REG 1997, s. I-1729), punkt 11, och av den 16 juli 1998 i mål C-235/95, Dumon och Froment (REG 1998, s. I-4531), punkterna 25–27.

18 I artikel 2 FEU omnämns rättsstaten som ett gemensamt värde för medlemsstaterna. I ingressen till Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, proklamerad i Nice den 7 december 2000 (EGT C 364, s. 1), anpassad den 12 december 2007 i Strasbourg (EUT C 303, s. 1) nämns rättsstaten emellertid som en princip. I artikel 19.1 andra stycket FEU föreskrivs det att [m]edlemsstaterna ska fastställa de möjligheter till överklagande som behövs för att säkerställa ett effektivt domstolsskydd inom de områden som omfattas av unionsrätten.

19 Dom av den 13 juli 1989 i mål 5/88, Wachauf (REG 1989, s. 2609), punkt 18, och av den 10 juli 2003 i de förenade målen C-20/00 och C-64/00, Booker Aquaculture och Hydro Seafood (REG 2003, s. I-7411), punkt 65 och följande punkter.

20 Artikel 34 i Romkonventionen hindrar offentliga organ från att åberopa de rättigheter som föreskrivs i nämnda artikel vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Domstolen i Strasbourg har dock utsträckt skyddet i artikel 6.1 i Europakonventionen till att, under vissa villkor, gälla även vissa offentligrättsliga juridiska personer. Se till exempel domen av den 9 december 1994 i målet Les Saints Monastères mot Grekland, serie A nr 301 A, s. 34–35, § 49, som innehåller ett krav på att dessa personer inte får utöva offentlig makt, vilket uppenbarligen inte är fallet med Symvoulio.