Domstolens dom (åttonde avdelningen) den 17 december 2009
Direktiv 2005/36/EG Erkännande av examensbevis Begreppet reglerat yrke Urval av ett förutbestämt antal personer på grundval av en jämförande bedömning och tillerkännande av behörighet med begränsad giltighetstid Nationell vetenskaplig behörighet Universitetslärare I mål C-586/08, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, framställd av Tribunale amministrativo regionale del Lazio (Italien) genom beslut av den 9 juli 2008, som inkom till domstolen den 29 december 2008, i målet
DOMSTOLEN (åttonde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden C. Toader samt domarna K. Schiemann (referent) och P. Kūris, generaladvokat: N. Jääskinen, justitiesekreterare: R. Grass,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av: Angelo Rubino, genom F. Brunello, avvocato, Italiens regering, genom G. Palmieri, i egenskap av ombud, biträdd av F. Quadri, avvocato dello Stato, Greklands regering, genom E. Skandalou och S. Vodina, båda i egenskap av ombud, Slovakiens regering, genom B. Ricziová, i egenskap av ombud, Europeiska gemenskapernas kommission, genom H. Støvlbæk och L. Prete, båda i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Direktiv 2005/36
Den nationella lagstiftningen
Målet i den nationella domstolen och tolkningsfrågan
Tolkningsfrågan
Rättegångskostnader
1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 3.1 c EG och 47.1 EG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (EUT L 255, s. 22).
2. Begäran har framställts i ett mål mellan Angelo Rubino och Ministero dell’Università e della Ricerca (högskole- och forskningsministeriet, nedan kallat ministeriet) angående ministeriets avslag på Angelo Rubinos begäran att tas upp på ministeriets förteckning över personer som innehar nationell vetenskaplig behörighet.
3. Genom direktiv 2005/36 omarbetas och förenklas bestämmelserna i de tidigare direktiven. Genom direktivet ersätts bland annat rådets direktiv 89/48/EEG av den 21 december 1988 om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier (EGT L 19, 1989, s. 16; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 192), och rådets direktiv 92/51/EEG av den 18 juni 1992 om en andra generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning, en ordning som kompletterar den som föreskrivs i direktiv 89/48/EEG (EGT L 209, s. 25). I skäl 14 i direktiv 2005/36 anges att den omarbetning som görs genom direktivet inte påverkar den ordning för erkännande som upprättats genom direktiven 89/48 och 92/51.
4. I artikel 2.1 i direktiv 2005/36 föreskrivs att direktivet ska gälla för alla de medborgare i en medlemsstat som vill utöva ett reglerat yrke i en annan medlemsstat än den där de har förvärvat sina yrkeskvalifikationer.
5. Artikel 3.1 a och b i direktiv 2005/36 innehåller följande definitioner:
6. Artikel 11 i direktiv 2005/36 har rubriken Kvalifikationsnivåer. Artikel 11 a i har följande lydelse:
7. I artikel 13.1 i direktiv 2005/36, som har rubriken Villkor för erkännande, föreskrivs följande:
8. Den 6 november 2007 antogs lagstiftningsdekret nr 206 om genomförande av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer samt av direktiv 2006/100/EG, varigenom vissa direktiv avseende fri rörlighet för personer anpassas med anledning av Bulgariens och Rumäniens anslutning (decreto legislativo n. 206 – Attuazione della direttiva 2005/36/CE relativa al riconoscimento delle qualifiche professionali, nonché della direttiva 2006/100/CE che adegua determinate direttive sulla libera circolazione delle persone a seguito dell’adesione di Bulgaria e Romania, ordinarie tillägg till GURI nr 261 av den 9 november 2007) (nedan kallat lagstiftningsdekret nr 206/2007).
9. I enlighet med den nationella domstolens tolkning av lagstiftningsdekretet är emellertid detsamma inte tillämpligt på yrket universitetslärare.
10. I Italien krävs det inte något bevis på formella kvalifikationer eller yrkeserfarenhet för att utöva detta yrke.
11. Förfarandet för rekrytering av universitetslärare regleras genom lag nr 230 om nya bestämmelser avseende universitetslärare och universitetsforskare samt om uppdrag till regeringen att omorganisera rekryteringen av universitetslärare (legge n. 230 – Nuove disposizioni concernenti i professori e i ricercatori universitari e delega al Governo per il riordino del reclutamento dei professori universitari) av den 4 november 2005 (GURI nr 258 av den 5 november 2005) (nedan kallad lag nr 230/2005), samt genom lagstiftningsdekret nr 164 om reformering av lagstiftningen avseende rekrytering av universitetslärare i enlighet med artikel 1.5 i lag nr 230 av den 4 november 2005 (decreto legislativo n. 164 – Riordino della disciplina del reclutamento dei professori universitari, a norma dell’articolo 1, comma 5 della legge 4 novembre 2005, no 230) av den 6 april 2006 (GURI nr 101 av den 3 maj 2006) (nedan kallat lagstiftningsdekret nr 164/2006).
12. I artikel 1.5–9 i lag nr 230/2005 föreskrivs följande:
13. I artikel 3 i lagstiftningsdekret nr 164/2006, som har rubriken Nationell vetenskaplig behörighet, föreskrivs följande:
14. I artikel 9 i lagstiftningsdekret nr 164/2006, som har rubriken Bedömningskommitténs arbete, föreskrivs följande:
15. Angelo Rubino, som är italiensk medborgare, erhöll år 2005, efter att ha varit verksam inom universitetsväsendet sedan år 1991, en Habilitation (facultas legendi) i ämnet oceanografi samt en Lehrbefugnis (venia legendi) vid geovetenskapliga fakulteten vid universitetet i Hamburg (Tyskland). Dessa behörighetsbevis intygar att han är kvalificerad att undervisa på universitet som ordinarie lärare (Ordinarius) i det tyska högre utbildningssystemet.
16. Angelo Rubino arbetar för närvarande som fysisk oceanograf vid universitetet Ca’ Foscari de Venise (Italien), och är sedan år 1999 inskriven i de italienska registren för universitetsforskare.
17. Angelo Rubino hade sedan den 14 september 2007 vid flera tillfällen begärt att de kvalifikationer han förvärvat i Tyskland skulle erkännas Italien, så att han skulle kunna tas upp i förteckningen över personer som innehar nationell vetenskaplig behörighet.
18. Ministeriet avslog emellertid dessa olika ansökningar genom beslut av den 23 januari 2008. Det ansåg inte att den Lehrbefugnis som han erhållit i Tyskland är jämförbar med den nationella vetenskapliga behörigheten i det italienska universitetsväsendet. Ministeriet fann att lagstiftningsdekret 206/2007 inte är tillämpligt, eftersom yrket universitetslärare inte är ett reglerat yrke i Italien, då personalen anställs på grundval av ett urvalsförfarande i vilket det inte uppställs krav på en bestämd examen för deltagande.
19. Angelo Rubino väckte talan vid Tribunale amministrativo regionale del Lazio (den regionala förvaltningsdomstolen i Lazio) mot ministeriets beslut, och gjorde gällande att beslutet strider mot gemenskapsrätten, och i synnerhet mot direktiv 2005/36.
20. Tribunale amministrativo regionale del Lazio fann att det är oklart huruvida den italienska lagstiftningen är förenlig med gemenskapsrätten, och beslutade därför att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till EG-domstolen:
21. Enligt den nationella domstolen krävs det inte något bevis på formella kvalifikationer eller yrkeserfarenhet i Italien för att få tillträde till eller utöva yrket universitetslärare.
22. Den fråga som ställts ska således förstås på så vis att den nationella domstolen önskar få klarhet i huruvida den omständigheten att tillträde till detta yrke är förbehållet sökande som har godkänts i ett sådant urvalsförfarande som det som leder till nationell vetenskaplig behörighet får till följd att yrket utgör ett reglerat yrke i den mening som avses i artikel 3.1 a i direktiv 2005/36.
23. Definitionen av begreppet reglerat yrke i den mening som avses i direktiv 2005/36 omfattas av gemenskapsrätten (se, analogt, med avseende på direktiv 89/48, dom av den 8 juli 1999 i mål C-234/97, Fernández de Bobadilla, REG 1999, s. I-4773, punkt 14, och av den 9 september 2003 i mål C-285/01, Burbaud, REG 2003, s. I-8219, punkt 43).
24. Det följer av artikel 3.1 a i direktiv 2005/36 att ett reglerat yrke är en form av yrkesverksamhet för vilken villkoren för tillträde eller utövande direkt eller indirekt regleras genom lagar och andra författningar vari uppställs krav på bestämda yrkeskvalifikationer.
25. Enligt artiklarna 3.1 b och 11 a i, i direktiv 2005/36, kan de aktuella yrkeskvalifikationerna bland annat bestå i kvalifikationer som intygas i ett bevis på formella kvalifikationer, eller i ett kompetensbevis som utfärdats på grundval av ett särskilt prov som inte föregås av någon utbildning.
26. Angelo Rubino har gjort gällande att den nationella vetenskapliga behörigheten utgör ett kompetensbevis som har utfärdats på grundval av ett sådant särskilt prov som inte föregås av någon utbildning i den mening som avses i artikel 11 a i) i direktiv 2005/36. Av detta har han dragit slutsatsen att det är fråga om en yrkeskvalifikation, i den mening som avses i artikel 3.1 b i detta direktiv, och att yrket universitetslärare följaktligen är ett reglerat yrke i Italien, i den mening som avses i artikel 3.1 a i direktivet. Angelo Rubino anser härvid att enligt artikel 13.1 i direktivet ger de kvalifikationer han förvärvat i Tyskland honom rätt att bli upptagen i förteckningen över personer som innehar nationell vetenskaplig behörighet.
27. Det framgår emellertid av rättspraxis att de generella ordningar för erkännande av examensbevis som inrättats genom direktiven 89/48 och 92/51 inte avser valet av de urvals- och rekryteringsförfaranden som används för att tillsätta en tjänst. Det framgår vidare att ett anspråk på att faktiskt bli anställd inte kan grundas på dessa ordningar. Ordningarna begränsar sig nämligen till att göra det obligatoriskt att erkänna kvalifikationer som har erhållits i en annan medlemsstat för att möjliggöra för den som har dessa kvalifikationer att söka en anställning i en annan medlemsstat i enlighet med de urvals- och rekryteringsförfaranden som där styr tillträdet till ett reglerat yrke (se för ett liknande resonemang med avseende på direktiv 89/48, domen i det ovannämnda målet Burbaud, punkt 91). Dessa principer ändrades inte efter den omorganisation och förenkling som följde av att direktiv 2005/36 antogs.
28. En sökande kan följaktligen inte åberopa direktiv 2005/36 för att befrias från att delta i en del av ett urvals- och rekryteringsförfarande.
29. Det framgår emellertid av de handlingar som inkommit till domstolen, och av de italienska bestämmelser som den nationella domstolen citerat ovan, att erhållandet av nationell vetenskaplig behörighet utgör ett urvalssteg i förfarandet för rekrytering av universitetslärare.
30. Detta förfarande är uppdelat i två steg. Tillerkännande av nationell vetenskaplig behörighet utgör det första steget. Namnen på de personer som är innehavare av denna behörighet tas upp i en förteckning över personer som innehar nationell vetenskaplig behörighet. Dessa personer kan sedan, i urvalsförfarandets andra steg, söka en specifik tjänst vid ett universitet och, följaktligen rekryteras enligt kriterier som varierar från universitet till universitet.
31. Vad närmare bestämt beträffar det urvalsförfarande som leder till nationell vetenskaplig behörighet gäller följande. I artikel 1.5 a 1 i lag nr 230/2005, samt i artiklarna 3.2 och 9.9 i lagstiftningsdekret nr 164/2006, föreskrivs ett maximalt antal personer som kan tillerkännas denna behörighet, vilket fastställs i förväg för varje ämne beroende på universitetens behov. Det framgår dessutom av artikel 1.8 i lag nr 230/2005 och av artikel 9 i lagstiftningsdekret nr 164/2006 att urvalet görs på grundval av en jämförande bedömning av de sökande, snarare än med tillämpning av absoluta kriterier. Enligt artikel 1.6 i lag nr 230/2005 och artikel 3.4 i lagstiftningsdekret nr 164/2006 är för övrigt den nationella vetenskapliga behörigheten giltig under en begränsad tidsperiod.
32. Att ha blivit godtagen efter ett förfarande som syftar till att välja ut ett förutbestämt antal personer på grundval av en jämförande bedömning av de sökande, snarare än med tillämpning av absoluta kriterier, och som innebär att en behörighet med strikt tidsbegränsad giltighetstid tillerkänns, kan inte anses utgöra en yrkeskvalifikation i den mening som avses i artikel 3.1 b i direktiv 2005/36.
33. Den omständighet som Angelo Rubino i detta sammanhang åberopat, att universiteten enligt artikel 1.9 i lag nr 230/2005, genom ett undantag från de bestämmelser som normalt är tillämpliga, får tillsätta 10 procent av lärartjänsterna genom direkt nominering av utländska specialiserade forskare, eller italienska forskare som är anställda utomlands och som i utlandet har erhållit ett bevis motsvarande beviset på nationell vetenskaplig behörighet, är inte i sig relevant för svaret på den fråga som ställts avseende direktiv 2005/36. Angelo Rubino har för övrigt inte åberopat undantagsbestämmelsen i målet i den nationella domstolen. Han har i stället begärt att bli upptagen på förteckningen över de personer som innehar nationell vetenskaplig behörighet, utan att behöva delta i det urvalsförfarande som föreskrivs i den tillämpliga nationella lagstiftningen.
34. Det ska likväl erinras om, med beaktande av hänvisningen i tolkningsfrågan till bestämmelserna i EG-fördraget om de grundläggande friheterna, att genom artiklarna 39 EG och 43 EG säkerställs medborgarnas i medlemsstaterna rätt att, utan diskriminering på grund av nationalitet, ta anställning och starta verksamhet som egenföretagare. Inom ramen för ett sådant urvalsförfarande som det som leder till upptagande i förteckningen över innehavare av nationell vetenskaplig behörighet ankommer det följaktligen på de nationella myndigheterna att, bland annat, se till att de kvalifikationer som förvärvats i andra medlemsstater erkänns till sitt rätta värde och tas i beaktande på vederbörligt sätt (se, analogt, domen i det ovannämnda målet Burbaud, punkterna 99 och 100).
35. Mot bakgrund av det ovan anförda ska den fråga som ställts besvaras på följande sätt. Den omständigheten att tillträde till ett yrke är förbehållet sökande som har godtagits efter ett förfarande som syftar till att välja ut ett förutbestämt antal personer på grundval av en jämförande bedömning av de sökande, snarare än med tillämpning av absoluta kriterier, och som innebär att en behörighet med strikt tidsbegränsad giltighetstid tillerkänns, får inte till följd att yrket utgör ett reglerat yrke i den mening som avses i artikel 3.1 a i direktiv 2005/36.
36. Enligt artiklarna 39 EG och 43 EG ska likväl de kvalifikationer som förvärvats i andra medlemsstater erkännas till sitt rätta värde och tas i beaktande på vederbörligt sätt inom ramen för ett sådant förfarande.
37. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (åttonde avdelningen) följande:
1 Rättegångsspråk: italienska.