Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 15 april 2010

1 Originalspråk: franska.

2 Unionslagstiftaren antog den 25 november 2009 ett nytt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. Det är inom ramen för detta regelverk som Berec inrättades den 28 januari 2010 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1211/2009 av den 25 november 2009 om inrättande av organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) och byrån (EUT L 337, s. 1).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) (EGT L 108, s. 51).

4 C-438/04 (REG 2006, s. I-6675).

5 För en överblick, se Bazex, M., Le droit communautaire et l’accès des entreprises du secteur concurrentiel aux réseaux public, Revue des affaires européennes, nr 2, 1994, s. 103, Encaoua, D., och Flochel, L., Droit des télécommunications: entre déréglementation et régulation – La tarification: du monopole à la concurrence régulée, L’actualité juridique – Droit administratif, (AJDA), 1997, s. 254, Ravaioli, P., Le cadre législatif européen des télécommunications et son application, Revue du Marché Unique Européen, nr 3, 1997, s. 175, och Geradin, D., L’ouverture à la concurrence des entreprises de réseau – Analyse des principaux enjeux du processus de libéralisation, Cahiers de Droit européen, nr 1 och 2, 1999, s. 13.

6 Se kommissionens direktiv av den 16 maj 1988 om konkurrens på marknaderna för teleterminalutrustning (EGT L 131, s. 73; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 99), av den 28 juni 1990 om konkurrens på marknaderna för teletjänster (EGT L 192, s. 10; svensk specialutgåva, område 13, volym 19, s. 221) och av den 13 mars 1996 om ändring av direktiv 90/388/EEG med avseende på genomförandet av full konkurrens på marknaderna för teletjänster (EGT L 74, s. 13).

7 Rådets direktiv av den 28 juni 1990 om upprättandet av den inre marknaden för teletjänster genom att tillhandahålla öppna nät (EGT L 192, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 19, s. 212, nedan kallat 1990 års ramdirektiv).

8 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 30 juni 1997 om samtrafik inom telekommunikation i syfte att säkerställa samhällsomfattande tjänster och samverkan genom tillämpning av principerna om tillhandahållande av öppna nät (EGT L 199, s. 32), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/61/EG av den 24 september 1998 (EGT L 268, s. 37) (nedan kallat direktiv 97/33). Se även meddelande från kommissionen om prissättning vid samtrafik på en avreglerad telekommunikationsmarknad (EGT C 84, 1998, s. 3).

9 Enligt artikel 2.1 a i direktiv 97/33 avses med samtrafik den fysiska och logiska sammankopplingen av telenät som används av samma eller en annan organisation för att göra det möjligt för en organisations användare att kommunicera med samma eller en annan organisations användare eller att få tillgång till tjänster som erbjuds av en annan organisation.

10 De nationella regleringsmyndigheterna är bland annat skyldiga att säkerställa att ett referensanbud om samtrafik offentliggörs som innehåller en beskrivning av samtrafiken och därmed sammanhängande villkor.

11 Förutom direktivet om samhällsomfattande tjänster har följande direktiv antagits, nämligen Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv) (EGT L 108, s. 7) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108, s. 33) (nedan kallat 2002 års ramdirektiv).

12 Artikel 30.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster har ändrats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009 (EUT L 337, s. 11). Denna bestämmelse har numera följande lydelse: De nationella regleringsmyndigheterna ska se till att kostnadsorienteringsprincipen följs vid prissättningen av nummerportabilitet mellan operatörer och/eller tjänsteleverantörer och att eventuella direkta avgifter för abonnenter inte inverkar hämmande på abonnenter för byte av tjänsteleverantör.

13 Dz. U av år 2004, nr 171, position 1800.

14 Efter det att lagen om telekommunikationer ändrades den 24 april 2009 är det numera enligt artikel 71 tredje stycket förbjudet att ta ut en avgift av abonnenten. Denna bestämmelse, som trädde i kraft den 6 juli 2009, är dock inte tillämplig i förevarande mål.

15 Domen i det ovannämnda målet Mobistar, punkt 25.

16 Den operatör från vilken numret flyttas och som abonnenten upphör att vara bunden av.

17 Den operatör med vilken abonnenten ingår ett nytt avtal och som numret överförs till.

18 Domen i det ovannämnda målet Mobistar, punkt 24.

19 Särskilt när det gäller nät av olika storlek är i allmänhet efterfrågan på tillgång till den dominerande operatörens nät större än dennes egen efterfrågan på tillgång till konkurrenternas nät. Han har således möjlighet att förhandla till sig ett högt pris för tillgång till sitt nät.

20 Domen i det ovannämnda målet Mobistar, punkterna 28 och 29.

21 En sådan decentraliserad reglering har ansetts nödvändig med hänsyn till de betydande nationella egenheterna på området för telekommunikationer som särskilt beror på skilda uppfattningar av begreppet allmänintresse och olika avregleringsgrad och teknikutveckling.

22 Se besluten av den 6 juli 2004, 04/77/ILR angående närmare bestämmelser om införandet av mobilnummerportabilitet och 04/78/ILR angående tekniska lösningar för införande av mobilnummerportabilitet. Dessa beslut finns att tillgå på webbplatsen för Institut luxembourgeois de régulation (www.ilr.public.lu).

23 Se artikel L 44 i code des postes et des communications électroniques français (den franska lagen om elektronisk post och elektroniska kommunikationer) i dess konsoliderade version av den 13 januari 2010 och punkt 18.1 i allmänna villkor fastställda av den brittiska regleringsmyndigheten i enlighet med artikel 48.1 i 2003 års lag om kommunikationer (Communications Act 2003).

24 Punkterna 34, 40 och 41 (min kursivering).

25 I denna artikel föreskrivs det att [d]e nationella regleringsmyndigheterna skall säkerställa att prissättningen för den tillgång och den samtrafik som avser tillhandahållandet av faciliteterna [val och förval av nätoperatör] är kostnadsorienterad och att eventuella direkta avgifter för abonnenter inte hämmar användningen av dessa faciliteter.

26 Se, bland annat, dom av den 17 september 2009 i mål C-347/08, Vorarlberger Gebietskrankenkasse (REG 2009, s. I-8661), punkt 26 och där angiven rättspraxis, och av den 28 januari 2010 i mål C-473/08, Eulitz (REU 2010, s. I-907), punkt 22 och där angiven rättspraxis.

27 Se, som en illustration, artikel 3.1 och bilaga II punkt 4 i 1990 års ramdirektiv, skäl 10 och artikel 7.2 i direktiv 97/33, skäl 20 och artikel 13.1 i tillträdesdirektivet samt skälen 26, 40 och 42 samt artikel 30.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster. Se även kommissionens rekommendation 98/195/EG av den 8 januari 1998 om samtrafik på en avreglerad telekommunikationsmarknad (Del 1 – Prissättning vid samtrafik) (EGT L 73, s. 42) samt det ovan i fotnot 8 nämnda meddelandet från kommissionen (punkt 3.2).

28 C-152/07–C-154/07 (REG 2008, s. I-5959).

29 Punkterna 22 och 23.

30 Se skälen 28–30 och artikel 12 i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/62/EG av den 13 december 1995 om tillhandahållande av öppna nät (ONP) för taltelefoni (EGT L 321, s. 6).

31 Se skälen 17–19 och artikel 10.1 och 10.2 i rådets direktiv 92/44/EEG av den 5 juni 1992 om tillhandahållande av öppna nät för förhyrda förbindelser (EGT L 165, s. 27; svensk specialutgåva, område 13, volym 23, s. 45).

32 Se artikel 7.2 och 7.3 i direktiv 97/33 samt skäl 41 i direktivet om samhällsomfattande tjänster. Se även artikel 9.2 i tillträdesdirektivet enligt vilken de nationella regleringsmyndigheterna får ålägga operatören att offentliggöra ett referenserbjudande som ska vara tillräckligt specificerat för att säkerställa att företagen inte åläggs att betala för faciliteter som inte är nödvändiga för den begärda tjänsten och innehålla en beskrivning av de berörda erbjudandena inklusive priser.

33 Se artikel 4.1 i 2002 års ramdirektiv.

34 Min kursivering.

35 Se, som en illustration, punkterna 10 och 11 i domen i det ovannämnda målet Mobistar där det redogörs för den metod som den belgiska regleringsmyndigheten använder (en effektiv mobiloperatörs teoretiska kostnader). Se även det meddelande från kommissionen som nämns i fotnot 27.

36 Denna bestämmelse har följande lydelse: För att säkerställa att de avgifter som debiteras konsumenterna är rimliga skall de nationella regleringsmyndigheterna se till att prissättningen för den samtrafik som avser tillhandahållandet av denna tjänst är rimlig.

37 Punkt 37 i domslutet (min kursivering).

38 Se, för ett liknande resonemang, Dussaix, A.-M., La qualité dans les enquêtes, Revue MODULAD, nr 39, 2009, s. 137, särskilt s. 142–168.