Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 10 februari 2011
1 Originalspråk: engelska.
2 Tribunalen benämndes vid denna tidpunkt (innan Lissabonfördraget hade trätt i kraft) förstainstansrätten. För enkelhetens skull och då ändringen endast gjordes av formella skäl, använder jag i detta förslag tribunalens nuvarande namn.
3 Dom av den 6 maj 2009 i mål T-127/04, KME Germany m.fl. mot kommissionen (REG 2009, s. II-1167) (nedan kallad den överklagade domen). Övriga kartelldeltagare, vilka även de ålades böter i beslutet, hade också överklagat beslutet. Dessa överklaganden ogillades samma dag. Se domarna av den 6 maj 2009 i målen T-116/04, Wieland-Werke mot kommissionen (REG 2009, s. II-1087), och T-122/04, Outokumpu och Luvata mot kommissionen (REG 2009, s. II-1135).
4 Proklamerad i Nice den 7 december 2000 (EGT C 364, s. 1). En anpassad version godkändes av Europaparlamentet den 29 november 2007, efter det att hänvisningar till den europeiska konventionen avlägsnats (EUT C 303, s. 1). Den senaste konsoliderade versionen, efter Lissabonfördraget, publicerades i EUT C 83, 2010, s. 389.
5 Originalversionen (2000). Den andra meningen har nu följande lydelse: Institutionerna, organen, byråerna och medlemsstaterna ska därför respektera rättigheterna, iaktta principerna och främja tillämpningen av dem i enlighet med sina respektive befogenheter och under iakttagande av gränserna för unionens befogenheter enligt fördragen.
6 Av den 6 februari 1962, Första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar [81] och [82] (EGT 13, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8). Förordning nr 17 upphäves med verkan från den 1 maj 2004 och ersättes av rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1) varigenom en stor del av ansvaret för att tillämpa EU:s konkurrensrätt överfördes på medlemsstaternas domstolar och myndigheter.
7 Beräkningsenheten var föregångare till euron.
8 I stort sett samma bestämmelser finns nu i artikel 23.2, 23.3 och 23.5 i förordning nr 1/2003.
9 I stort sätt samma bestämmelse finns nu i artikel 31 i förordning nr 1/2003.
10 Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget (EGT C 9, s. 3). Riktlinjerna ersattes, med verkan från den 1 september 2006, av 2006 års riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (EGT C 210, s. 2). 2006 års riktlinjer är utformade på ett annat sätt. I stora drag fastställs ett grundbelopp som vanligtvis uppgår till 30 procent av det årliga värdet av den försäljning som överträdelsen rör (i förekommande fall justerat med hänsyn till samtliga relevanta omständigheter) multiplicerat med antalet år av deltagande och sedan ytterligare justerat mot bakgrund av försvårande omständigheter, förmildrande omständigheter och ett avskräckande moment, allt inom det högsta tillåtna beloppet på 10 procent av årsomsättningen samt med förbehåll för eventuell tillämpning av det nedan i punkt 22 nämnda meddelandet om samarbete (nedan fotnot 13) och en möjlighet att i undantagsfall sätta ned ett bötesbelopp som annars skulle vara ödesdigert för ett företag.
11 [Fotnoten saknar relevans för den svenska versionen. Övers. anm.]
12 Såsom kommer att visa sig i samband med tredje och fjärde grunden kan det vara lämpligt att påpeka att med detta avsågs (och det är en tolkning som, såvitt jag vet, aldrig har ifrågasatts) en ökning av hela beloppet med (≤ 10 × n) procent, varvid n = överträdelsens varaktighet räknat i år. Se även den i punkt 26 nedan nämnda överklagade domen, punkt 19, samt fotnot 16 nedan.
13 Vid den relevanta tidpunkten var kommissionens meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden (EGT C 207, s. 4) tillämpligt. Meddelandet ersattes den 14 februari 2002 av kommissionens meddelande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (EGT C 45, s. 3), vilket 2006 ersattes av kommissionens tillkännagivande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (EUT C 298, s. 17).
14 Kommissionens beslut 2004/421/EG av den 16 december (ärende C.38.240 – Rör för industriellt bruk) [delgett med K(2003)4820] (nedan kallat det överklagade beslutet eller det omtvistade beslutet). En sammanfattning av detta beslut har publicerats i EUT L 125, s. 50.
15 10,41 miljoner euro av böterna avsåg KME Germany och 10,41 miljoner euro avsåg KME France och KME Italy solidariskt. Båda summorna avsåg perioden den 3 maj 1988 till den 19 juni 1995. 18,99 miljoner euro avsåg alla tre företag solidariskt för perioden den 20 juni 1995 till den 22 mars 2001.
16 Även om det inte framgår av den överklagade domen, höjdes utgångsbeloppet i det omtvistade beslutet med 125 procent både för Outokumpu och Wieland, från 17,33 till 38,93 miljoner euro respektive från 11,55 till 25,99 miljoner euro (skälen 328, 334 och 347 i det omtvistade beslutet).
17 Dom av den 13 juli 1966 i de förenade målen 56/64 och 58/64, Consten och Grundig mot kommissionen (REG 1966, s. 429; svensk specialutgåva, volym 1, s. 277).
18 Kommissionen verkar här endast hänvisa till den andra, den tredje och den fjärde grunden, eftersom de avsnitt av domen KME hänvisar till (se ovan punkt 41) endast avser dessa grunder.
19 Europadomstolens dom av den 8 juni 1976 i målet Engel m.fl. mot Nederländerna, serie A, nr 22, § 82.
20 Se exempelvis Europadomstolens dom av den 23 november 2006 i målet Jussila mot Finland [GC], Recueil des arrêts et décisions, 2006-XIII, § 43.
21 Se även punkterna 48–52 i generaladvokaten Bots förslag till avgörande av den 26 oktober 2010 i mål C-352/09 P, Thyssen Krupp Nirosta mot kommissionen, som jag fullständigt ställer mig bakom, samt där angiven rättspraxis.
22 Det är inte nödvändigt att avgöra huruvida – såsom ifrågasattes vid förhandlingen – denna stämpel är värre än den stämpel som är knuten till skatteflykt, men redan den omständigheten att saken har tagits upp till diskussion kastar dock en skugga över en utåt sett etisk affärsverksamhet.
23 Jag tycker inte att det är nödvändigt att pröva KME:s yttranden rörande den betydande uppgången i de bötesbelopp kommissionen ålagt under senare år. Överträdelsens art avgränsas inte av strängheten på den påföljd som faktiskt har ålagts, utan av omfattningen av de påföljder som kan åläggas.
24 I riktlinjerna talar man om de mål som eftersträvas vid bekämpningen av överträdelser och anger att bötesbeloppet ska fastställas till en nivå som säkerställer att böterna är tillräckligt avskräckande.
25 Tredje sektionens beslut av den 3 juni 2004 angående möjligheten att uppta ansökningarna 69042/01, 69050/01, 69054/01, 69055/01, 69056/01 och 69058/01, OOO Neste St Petersburg m.fl. mot Ryssland till sakprövning.
26 Ovan fotnot 20, punkt 43 i domen, som hänvisar till Europadomstolens dom av den 27 februari 1992 i målet Société Stenuit mot Frankrike, serie A, nr 232-A, som särskilt rörde konkurrensrätt.
27 Se även Europadomstolens dom av den 10 februari 1983 i målet Albert och Le Compte mot Belgien, serie A nr 58, § 29.
28 Se Europadomstolens dom av den 29 april 1988 i målet Belilos mot Schweiz, serie A nr 132, § 68.
29 KME åberopar exempelvis Slater, D., m.fl., Competition law proceedings before the European Commission and the right to a fair trial: no need for reform?, GCLC Working Paper 04/08, och Wisking, S., Does the European Commission Provide Parties with a Proper Opportunity to be Heard on the Level of Fines?, GCP – The Online Magazine for Global Competition Policy (utgåva juni 2009(2)).
30 Det är visserligen så att man vid olika tillfällen vidtagit åtgärder för att få till stånd en bättre uppdelning av funktionerna. Den mest framträdande av dessa åtgärder var kanske beslutet att utse en opartisk förhandlingshandäggare som skulle vara ordförande vid förhandlingen i stället för chefen för det direktorat som genomförde utredningen, vilket tidigare var fallet (se kommissionens elfte rapport om konkurrenspolitiken (1981), punkt 26).
31 Motsvarande skulle vara tillämpligt även om förfarandet rörde en rent civilrättslig tvist (se till exempel Europadomstolens dom av den 28 juni 1990 i målet Obermeier mot Österrike, serie A nr 179, § 67 och § 70), som skulle omfatta administrativa tvister.
32 Se Europadomstolens dom av den 21 mars 2006 i målet Valico S.r.l. mot Italien (bes.), Recueil des arrêts et décisions, 2006-III, s. 20, och där angiven rättspraxis.
33 Se Europadomstolens dom av den 27 oktober 2009 i målet Crompton mot Storbritannien, Recueil des arrêts et décisions, nr 42509/05, § 71, och där angiven rättspraxis.
34 Se för ett aktuellt exempel dom av den 14 oktober 2010 i mål C-280/08 P, Deutsche Telekom mot kommissionen (REU 2010, s. I-9555), punkt 24.
35 Dom av den 27 september 2006 i mål T-322/01, Roquette Frères mot kommissionen (REG 2006, s. II-3137), som åberopades i punkt 68 i den överklagade domen, punkt 73.
36 Vilka, även om de kan ge upphov till viss tvekan i det engelska språket, motsvarar det otvetydiga [à] titre surabondant i den franska versionen, det språk på vilket tribunalen skrev sin dom.
37 Jag hänvisar särskilt till sammanfattningarna i punkt 95 och följande punkter i generaladvokaten Mischos förslag till avgörande i målet Mo och Domsjö mot kommissionen samt punkterna 129 och 130 i domen i målet Dalmine mot kommissionen som båda åberopades i punkt 64 i den överklagade domen (ovan punkt 84).
38 Se bland annat punkterna 299–301 och 314 i det omtvistade beslutet.
39 Se punkt 91 i den överklagade domen.
40 Se nedan fotnot 43.
41 Dom av den 5 april 2006 i mål T-279/02, Degussa mot kommissionen (REG 2006, s. II-897), punkterna 247 och 254.
42 Dom av den 29 april 2004 i mål C-359/01 P, British Sugar mot kommissionen (REG 2004, s. I-4933), punkterna 47 och 48.
43 [Motsvarande fotnot i originalversionen saknar relevans för den svenska versionen. Övers. anm.]
44 Se punkt 26 ovan.
45 För att vara exakt var höjningen drygt 62,5 procent, eftersom kommissionen, efter att ha utfört sina beräkningar, rundade av beloppet uppåt från 56,875 miljoner euro till 56,88 miljoner euro. Vid ett senare tillfälle kompenserades detta dock med en avrundning nedåt när en minskning på 30 procent tillämpades. De belopp som kommissionen tillämpade i det omtvistade beslutet verkar i samtliga fall ha avrundats till närmaste 10 000-tal.
46 Eftersom KME-koncernen som sådan inte grundades förrän 1995 (även om de ingående företagen deltog i det konkurrensbegränsande samarbetet under hela perioden) delade kommissionen upp den totala bötessumman i två lika delar – en som avsåg perioden 1988 till 1995 och en som avsåg perioden från 1995 till 2001. Bötessumman för den första perioden delades därefter upp mellan de olika företagen, medan bötessumman för den senare avsåg koncernen som helhet. På det första beloppet tillämpade kommissionen vidare en höjning på 70 procent och på det senare en höjning på 55 procent, vilket – enligt vad kommissionen verkar ha trott – innebar en total höjning på 125 procent, vilket var den höjning som tillämpades på utgångsbeloppen för Outokumpu och Wieland (ovan fotnot 16). Faktum är dock att om man höjer den ena halvan av ett belopp med en procentsats och den andra halvan med en annan procentsats, blir den totala höjningen inte summan av dessa procentsatser utan av genomsnittet av dem. Detta blir tydligare om man ponerar att varje halva höjs med samma procentsats, exempelvis 55 procent, vilket skulle innebära att den sammanlagda höjningen är 55 procent och inte 110 procent.
47 Om utgångsbeloppet på 35 miljoner euro hade höjt med 125 procent, skulle det ha gett ett resultat på 78,75 miljoner euro, det vill säga 21,87 miljoner euro mer än de totalt 56,88 miljoner euro som beloppet faktiskt fastställdes till.
48 Om samma höjning hade tillämpats på KME:s böter skulle det totala bötesbeloppet, enligt mina beräkningar, efter den efterföljande minskningen på 30 procent, ha uppgått till 55,125 miljoner euro (35 + 125 procent = 78,75; 78,75 – 30 procent = 55,125) och inte 39,81 miljoner euro. Denna summa kunde sedan i nödvändig utsträckning ha fördelats enligt förhållandet 7:5,5, vilket representerade de två tidpersonerna från 1998 till 1995 respektive 1995 till 2001.
49 Ovan fotnot 13.
50 Se ovan punkt 161 och följande punkter.