Förslag till avgörande av generaladvokat Verica Trstenjak föredraget den 17 februari 2011

1 Originalspråk: tyska. Förfarandespråk: tyska.

2 EGT L 108, s. 51.

3 EGT L 201, s. 37.

4 Mot bakgrund av de benämningar som används i FEU och FEUF kommer begreppet unionsrätt att användas som ett gemensamt begrepp för gemenskapsrätt och unionsrätt. I den mån det i det följande hänvisas till enskilda primärrättsliga bestämmelser är det den vid varje tid (ratione temporis) gällande lydelsen som avses.

5 Se till exempel Europaparlamentets och rådets direktiv av den 30 juni 1997 om samtrafik inom telekommunikation i syfte att säkerställa samhällsomfattande tjänster och samverkan genom tillämpning av principerna om tillhandahållande av öppna nät (EGT L 199, s. 32), Europaparlamentets och rådets direktiv 97/66/EG av den 15 december 1997 om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet (EGT L 24, s. 1), Europaparlamentets och rådets direktiv 98/10/EG av den 26 februari 1998 om tillhandahållande av öppna nätverk (ONP) för taltelefoni och samhällsomfattande tjänster för telekommunikation i en konkurrensutsatt miljö (EGT L 101, s. 24).

6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108, s. 33).

7 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv) (EGT L 108, s. 7), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv) (EGT L 108, s. 21), direktivet om samhällsomfattande tjänster (ovan fotnot 2), direktivet om integritet och elektronisk kommunikation (ovan fotnot 3).

8 Kommissionens direktiv 2002/77/EG av den 16 september 2002 om konkurrens på marknaderna för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EGT L 249, s. 21).

9 Ovan fotnot 5.

10 Ovan fotnot 5.

11 EUT L 337, s. 11. Enligt artikel 5 i direktiv 2009/136 träder detta direktiv i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Direktivet trädde följaktligen i kraft den 19 december 2009. Enligt artikel 4.1 i direktivet ska medlemsstaterna införliva direktivet fram till den 25 maj 2011.

12 Ovan fotnot 5.

13 Se i detta avseende definitionen av begreppet samhällsomfattande tjänst i artikel 2 i direktiv 2002/21.

14 Denna målsättning framgick särskilt klart av den bestämmelse som föregick artikel 6.3 i direktiv 98/10. I denna bestämmelse betonades att den skyldighet som fastställdes för telefonföretag att lämna vidare information bland annat syftade till att säkerställa att fullständiga abonnentförteckningar kunde upprättas. Se i detta avseende dom av den 25 november 2004 i mål C-109/03, KPN Telecom (REG 2004, s. I-11273), punkt 20.

15 Avseende den bestämmelse som föregick artikel 6.3 i direktiv 98/10 har domstolen i domen i målet KPN Telecom (ovan fotnot 14), punkt 35, redan slagit fast att gemenskapslagstiftaren inte eftersträvade en fullständig harmonisering av den skyldighet att lämna vidare information som anges där, vilket innebär att medlemsstaterna är behöriga att i ett nationellt samband fastställa att skyldigheten att lämna ut information omfattar ytterligare uppgifter. I dom av den 11 mars 2010 i mål C-522/08, Telekomunikacja Polska (REU 2010, s. I-2079), punkt 29, slog domstolen dessutom i generellt hänseende fast att det i ramdirektivet och direktivet om samhällsomfattande tjänster inte föreskrivs någon fullständig harmonisering av de aspekter som rör konsumentskyddet.

16 Se punkt 83 och följande punkt i förevarande förslag till avgörande.

17 Under förhandlingen angav motparten i målet vid den nationella domstolen även att införandet av en skyldighet att lämna vidare upplysningar från tredje man såsom den i 47 § TKG utgör ett otillåtet ingrepp i den grundläggande rätten till näringsfrihet och äganderätten som numera uttryckligen fastställts i stadgan om de grundläggande rättigheterna. På grundval av uppgifterna i handlingarna i målet kan ett sådant rättsstridigt ingrepp emellertid inte styrkas. Den nationella domstolen har i detta sammanhang i sin begäran om förhandsavgörande (punkt 23 och följande punkt) dessutom uttryckligen anfört att klaganden i målet vid den nationella domstolen genom skyldigheten att utelämna samtliga uppgifter som den förfogar över, även i den mån som det rör sig om upplysningar från tredje man om abonnenter hos andra leverantörer, inte oproportionerligt inverkar på den grundläggande rätten till fri rörlighet enligt artikel 14.1, artikel 12.1 och artikel 2.1 i den tyska grundlagen. Enligt den nationella domstolen hade inte heller likabehandlingsprincipen enligt artikel 3.1 i den tyska grundlagen åsidosatts.

18 Dom i mål C-424/07 (REG 2009, s. I-11431), punkt 53.

19 Enligt artikel 2 ea i ramdirektivet i dess lydelse enligt direktiv 2009/140 omfattar tillhörande tjänster de tjänster som hör till ett elektroniskt kommunikationsnät och/eller en elektronisk kommunikationstjänst som möjliggör och/eller stöder tillhandahållande av tjänster via det nätet och/eller den tjänsten eller har möjlighet att göra det som enligt denna bestämmelse bland annat inbegriper tjänster, såsom identitet, lokalisering och närvarotjänster. Denna legaldefinition infördes genom direktiv 2009/140 som enligt skäl 12 bland annat ska bidra till att förtydliga vissa definitioner för att undanröja tvetydigheter.

20 I den ursprungliga lydelsen av direktiv 2002/22 fastställs i artikel 18 den nationella regleringsmyndighetens regleringsuppgifter med avseende på minimiutbud av hyrda förbindelser. Artikel 19 innehöll bestämmelser om förverkligande av fritt val och förval av nätoperatörer för slutanvändare. De båda bestämmelserna ströks genom direktiv 2009/136. För en förklaring av bakgrunden till denna ändring, se skälen 19 och 20 i direktiv 2009/136.

21 Begäran om förhandsavgörande, punkt 16.

22 Begäran om förhandsavgörande, punkt 15.

23 2.2 § TKG, till vilken den nationella domstolen uttryckligen har hänvisat i punkt 19 i beslutet om hänskjutande.

24 Begäran om förhandsavgörande, punkt 22.

25 Se i detta avseende artikel 17.5 i direktivet om samhällsomfattande tjänster.

26 Dom av den 6 oktober 2010 i mål C-389/08, Base m.fl. (REU 2010, s. I-9073), punkt 30.

27 Se i detta avseende även generaladvokaten Cruz Villalóns förslag till avgörande av den 22 juni 2010 i mål C-389/08 (ovan fotnot 26), punkt 46, i vilket en liknande ståndpunkt har intagits som innebär att lagstiftaren visserligen har möjlighet att fatta beslut som direkt påverkar de nationella regleringsmyndigheternas uppgifter men lagstiftaren får enbart anta sådana beslut om lagstiftaren därigenom inte får ställning som en nationell regleringsmyndighet och i den mån som dessa beslut inte innebär att de funktioner som den nationella regleringsmyndigheten uttryckligen har tilldelats enligt direktiven varken begränsas eller undanröjs.

28 Ovan fotnot 18.

29 Dom av den 6 oktober 2010 i mål C-222/08, kommissionen mot Belgien (REU 2010, s. I-9017).

30 Ibidem, punkt 44 och följande punkt samt punkt 55 och följande punkt.

31 Ibidem, punkt 84.

32 Ibidem, punkt 57 och följande punkter.

33 Domen i målet Base m.fl. (ovan fotnot 26), punkt 27 och följande punkter.

34 Att medlemsstaterna och de nationella myndigheterna är parallellt behöriga fastställs på flera ställen i direktivet om samhällsomfattande tjänster, till exempel i artikel 25.3 i dess lydelse enligt direktiv 2009/136.

35 Domen i målet Telekomunikacja Polska (ovan fotnot 15).

36 Ibidem, punkt 28.

37 Ibidem, punkt 29. Domstolen har i detta avseende hänvisat till artikel 20.1 i direktivet om samhällsomfattande tjänster enligt vilken punkterna 2, 3 och 4 ska gälla utan att det påverkar andra gemenskapsregler om konsumentskydd, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal (EGT L 144, s. 19) och rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169), och nationella regler i enlighet med gemenskapslagstiftningen. Inom ramen för ändringen av direktivet om samhällsomfattande tjänster genom direktiv 2009/136 ströks denna bestämmelse ur artikel 20. I stället infördes en ny bestämmelse i artikel 1.4 i direktivet om samhällsomfattande tjänster enligt vilken bestämmelserna i detta direktiv med avseende på slutanvändarnas rättigheter ska tillämpas utan att det påverkar gemenskapens regler om konsumentskydd, särskilt direktiven 93/13 och 97/7, samt nationella regler i överensstämmelse med gemenskapsrätten.

38 I artikel 5.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster i dess ursprungliga lydelse hänvisas till artikel 11 i direktiv 97/66. Detta direktiv upphävdes genom direktivet om integritet och elektronisk kommunikation med verkan från den 31 oktober 2003 (artikel 19.1). Enligt artikel 19.2 i direktivet om integritet och elektronisk kommunikation ska hänvisningar till direktiv 97/66 anses som hänvisningar till det här direktivet. Genom direktiv 2009/136 anpassades ordalydelsen i artikel 5.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster till det nya rättsläget.

39 Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, s. 31).

40 Detta framgår direkt av artikel 1.1 och 1.2 i direktivet om integritet och elektronisk kommunikation samt av skäl 10 i detta direktiv.

41 Se i detta sammanhang även artikel 20.1 c i direktivet om samhällsomfattande tjänster i dess lydelse enligt direktiv 2009/136 enligt vilken det skriftliga avtal som ska ingås mellan telefonföretag och deras abonnenter måste innehålla abonnentens uttryckliga beslut om huruvida dess personuppgifter ska upptas i en abonnentförteckning eller inte och om så är fallet vilka uppgifter som ska upptas i förteckningen. Medlemsstaterna ska enligt artikel 21.3 i direktivet om samhällsomfattande tjänster i dess lydelse enligt artikel 21.3 säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna kan ålägga dessa telefonföretag att informera abonnenterna om deras rätt att besluta att låta sina personuppgifter finnas med eller inte finnas med i abonnentförteckningar, och om de berörda uppgiftstyperna.

42 Se i detta avseende skäl 2 i direktivet om integritet och elektronisk kommunikation.

43 Dom av den 9 november 2010 i de förenade målen C-92/09 och C-93/09, Volker och Markus Schecke (REU 2010, s. I-11063), punkt 47 och följande punkt.

44 Eftersom de telefonföretag som enligt bestämmelserna i artikel 25.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster eller 47 § TKG har en skyldighet att lämna ut uppgifter om abonnenter till leverantörer av allmänna abonnentförteckningar enbart kan efterkomma denna skyldighet om de erhållit den berörda abonnentens samtycke, är de i princip skyldiga att informera eller låta informera abonnenterna om denna skyldighet att lämna ut information eller upplysningar från tredje man och i detta sammanhang undersöka om abonnenterna samtycker till att uppgifter om abonnenterna lämnas ut i syfte att offentliggöras i en allmänt tillgänglig abonnentförteckning. Se artikel 20.1 c i direktivet om samhällsomfattande tjänster i dess lydelse enligt direktiv 2009/136.