Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 28 juni 2011

1 Originalspråk: engelska.

2 Förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, s. 1, nedan kallad förordningen).

3 Rådets beslut 2001/539/EG av den 5 april 2001 om Europeiska gemenskapens ingående av konventionen om vissa enhetliga regler för internationella lufttransporter (Montrealkonventionen) (EGT L 194, s. 38). Montrealkonventionen trädde såvitt gäller EU, Frankrike och Spanien i kraft den 28 juni 2004. Den gäller nu i samtliga medlemsstater.

4 Rådets förordning (EG) nr 2027/97 av den 9 oktober 1997 om lufttrafikföretags skadeståndsansvar vid olyckor (EGT L 285, s. 1), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 889/2002 av den 13 maj 2002 om ändring av rådets förordning (EG) nr 2027/97 om lufttrafikföretags skadeståndsansvar vid olyckor (EGT L 140, s. 2).

5 Definitionen innefattar även villkoret och på vilken minst en plats reserverats. Förevarande mål rör emellertid inte flygningar som ställts in innan några platser reserverats.

6 Det är uteslutet att anse flygningen, som var planerad till kl. 19.40 den 26 september 2008, till vilken familjen López Sousa bokades om, var samma flygning som den som planerats till och avgick kl. 19.40 den 25 september.

7 Dom av den 10 juli 2008 i mål C-173/07, Emirates Airlines (REG 2008, s. I-5237), punkt 40.

8 Det förekommer visserligen att (vanligen mindre) kommersiella flygbolag kan ta passagerare på kortare utflykter, till exempel för luftburna rundturer eller för att ge en första flygerfarenhet, och därvid planera att återvända till avreseflygplatsen. Sådana flygningar är inte bara irrelevanta inom ramen för förevarande mål. Det är även tveksamt om de omfattas av förordningens tillämpningsområde.

9 Dom av den 19 november 2009 i de förenade målen C-402/07 och C-432/07, Sturgeon m.fl. (REG 2009, s. I-10923), punkt 34.

10 Punkt 36 i domen.

11 Se skäl 12 i förordningen, tillsammans med bestämmelserna i artikel 5.1 c, i vilka det föreskrivs en skyldighet för trafikföretagen att informera passagerare om inställda flygningar och därigenom undvika betalningsansvar om vissa villkor är uppfyllda.

12 Se punkt 1 i förklarande memorandum till kommissionens ursprungliga förslag till förordning, KOM(2001) 784 slutlig, där följande uttalas: Nekad ombordstigning och inställda flygningar av kommersiella skäl orsakar stor förtrytelse, inte bara för att de leder till allvarliga förseningar och stör reseplaneringen, utan också för att de visar på transportörens oförmåga att uppfylla sina åtaganden att frakta passagerarna rimligt snabbt.

13 Se, i synnerhet, skälen 1 och 2 i förordningen och dom av den 10 januari 2006 i mål C-344/04, IATA och ELFAA (REG 2006, s. I-403), punkt 69.

14 Dom av den 6 maj 2010 i mål C-63/09 (REU 2010, s. I-4239), punkt 29.