Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 5 maj 2011

1 Originalspråk: franska.

2 Direktiv av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (EGT L 298, s. 23; svensk specialutgåva: område 6, volym 3, s. 3), i ändrad lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG av den 30 juni 1997 (EGT L 202, s. 60, nedan kallat direktivet).

3 Skälen 9 och 10 i direktivet.

4 Skäl 13 i direktivet och skäl 41 i direktiv 97/36.

5 I artikel 10.1 i Europakonventionen föreskrivs att [v]ar och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av traditionella gränser. Denna artikel hindrar inte en stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller biografföretag. Den första meningen i denna artikel är identisk med artikel 11.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan). Artikel 11 innehåller även en punkt 2, i vilken anges att mediernas frihet och mångfald ska respekteras.

6 BGBl. 1964 I, s. 593, i ändrad lydelse genom 6 § i lag av den 21 december 2007 (BGBl. 2007 I, s. 3198, nedan kallad Vereinsgesetz).

7 I skäl 14 anges att enligt domstolens fasta praxis behåller en medlemsstat rätten att vidta åtgärder mot ett programföretag som är etablerat i en annan medlemsstat, men vars verksamhet uteslutande eller huvudsakligen riktar sig mot den första medlemsstatens territorium, om företagets etablering har gjorts i syfte att kringgå den lagstiftning som skulle ha varit tillämplig på detta företag om det hade etablerat sig inom den första medlemsstatens territorium. I fotnoten hänvisas till domarna av den 3 december 1974 i mål 33/74, van Binsbergen (REG 1974, s. 1299; svensk specialutgåva, volym 2, s. 379), och av den 5 oktober 1994 i mål C-23/93, TV10 (REG 1994, s. I-4795; svensk specialutgåva, volym 16, s. I-159).

8 Dom av den 5 mars 2009 i mål C-222/07, UTECA (REG 2009, s. I-1407), punkt 19 och där angiven rättspraxis.

9 I syfte att genomföra Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1373(2001), antog rådet den 27 december 2001 den gemensamma ståndpunkten 2001/931/GUSP om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism (EGT L 344, s. 93). Den gemensamma ståndpunkten innehåller en bilaga med en förteckning över personer, grupper och enheter som deltar i terroristhandlingar. PKK har lagts till i denna förteckning genom rådets gemensamma ståndpunkt 2002/340/GUSP av den 2 maj 2002 (EGT L 116, s. 75). Denna organisation har sedan stått kvar i nämnda förteckning genom rådets efter varandra följande gemensamma ståndpunkter, sist genom rådets beslut 2010/386/GUSP av den 12 juli 2010 om uppdatering av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931 (EUT L 178, s. 28). PKK har även lagts till i förteckningen över terrorgrupper genom rådets beslut 2002/334/EG av den 2 maj 2002 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av beslut 2001/927/EG (EGT L 116, s. 33).

10 Det anges, i den förklarande rapporten avseende de ändringar som gjorts genom direktiv 97/36, att [d]en äldre artikel 22 har delats upp i två för att underlätta förståelsen av bestämmelsen angående allmän ordning. Den har en mer generell räckvidd än skyddet för minderåriga och avser även att skydda vuxna mot program som kan inverka på deras fysiska, moraliska eller spirituella integritet. Se tillämpningsrapport för direktiv 89/552 och förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 89/552 EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (KOM(95) 86) slutlig, s. 45).

11 Dom av den 10 mars 2005 i mål C-336/03, easyCar (REG 2005, s. I-1947), punkt 21 och där angiven rättspraxis.

12 Se le Nouveau Petit Robert, Dictionnaire alphabétique et analogique de la langue française. Dessa definitioner motsvarar även följande språkversioner av artikel 22 a: Den spanska (incitation al odio) den tyska (zu Haβ aufstacheln), den grekiska (καμία παρότρυνση σε μίσος), den engelska (incitement to hatred), den spanska (incitación al odio), den italienska (incitamento all’odio), den nederländska (geen enkele aansporing tot haat), och den portugisiska (incitamento ao ódio).

13 Rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (EGT L 180, s. 22).

14 Rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 304, s. 12).

15 Se, bland annat, artikel 13 EG, enligt vilken rådet [kan] vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Se även skäl 12 i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, s. 1), enligt vilket överlämnande av en person ska vägras [o]m det finns objektiva skäl för att tro att den europeiska arresteringsordern har utfärdats för att lagföra eller straffa en person på grund av dennes kön, ras, religion, etniska ursprung, nationalitet, språk, politiska uppfattning eller sexuella läggning.

16 Denna bedömning bekräftas även i Europakonventionen om television över gränserna, som direktiv 89/552 hänvisar till i skäl 4 och som i sin artikel 7 anger att programmen inte får uppamma rashat. Enligt ministerkommitténs rekommendation nr R (97) 20 till medlemsstaterna om det hatiska uttalande, som förklaringsrapporten till denna konvention hänvisar till i syfte att förklara räckvidden av det villkor som anges i artikel 7, ska begreppet hatiskt uttalande förstås så att det omfattar alla former av uttalanden som sprider, uppammar, främjar eller motiverar rashat, xenofobi, antisemitism eller andra former av hat grundade på intolerans, inbegripet intolerans som uttrycker sig i form av aggressiv nationalism och etnocentrism, diskrimination och fientlighet mot minoriteter, invandrare och personer med invandrarbakgrund.

17 Det finns mer detaljerade formuleringar, till exempel i artikel 21 i stadgan, enligt vilken [a]ll diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning ska vara förbjuden. Denna formulering har återgetts, bland annat, i näst intill identisk lydelse i det sista övervägandet i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, s. 77, och – rättelser – EUT L 229, 2004, s. 35, EUT L 197, 2005, s. 34 och EUT L 204, 2007, s. 28). Den enklare formuleringen i artikel 22 a i direktivet fortsätter emellertid att användas, till exempel i artikel 3.4 a i i första strecksatsen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (Direktiv om elektronisk handel) (EGT L 178, s. 1).

18 Jag avser inte ersätta den hänskjutande domstolens bedömning av betydelsen av artikel 22 a i direktivet i den tyska språkversionen med min egen. Min bedömning förefaller dock kunna tillämpas på den spanska språkversionen av denna artikel (Los Estados miembros veláran por que las emisiones no contengan ninguna inciación al odio por motivos de raza, sexo, religion o nacionalidad), den grekiska (Άρθρο 22αΤα κράτη μέλη μεριμνούν ώστε οι εκπομπές να μην περιλαμβάνουν καμία παρότρυνση σε μίσος λόγω διαφορών φυλής, φύλου, θρησκείας ή ιθαγένειας), den engelska (Member States shall ensure that broadcasts do not contain any incitement to hatred on grounds of race, sex, religion or nationality), den italienska (Gli Stati membri fanno sì che le trasmissioni non contengano alcun incitamento all’odio basato su differenze di razza, sesso, religione o nazionalità), den nederländska (De lidstaten dragen er zorg voor dat uitzendingen geen enkele aansporing tot haat op grond van ras, geslacht, godsdienst of nationaliteit bevatten), och den portugisiska (Os Estados-membros assegurarão que as emissões não contenham qualquer incitamento ao ódio por razões de raça, sexo, religião ou nacionalidade).

19 I artikel 10.2 i Europakonventionen föreskrivs att yttrandefriheten får underkastas sådana inskränkningar som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den nationella säkerheten, den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral, till skydd för annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätthålla domstolarnas auktoritet och opartiskhet.