Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 30 juni 2011

1 Originalspråk: franska.

2 Nedan kallat Deutsche Post.

3 Nedan kallade de överklagade besluten.

4 Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [88 EG] (EGT L 83, s. 1) (nedan kallad förordningen).

5 Nedan kallad den omtvistade rättsakten.

6 Se skäl 2 i förordningen.

7 Kommissionens beslut 2002/753/EG av den 19 juni 2002 om Förbundsrepubliken Tysklands åtgärder till fördel för Deutsche Post AG (EGT L 247, s. 27).

8 Statligt stöd C 36/07 (ex NN 25/07) (EUT C 245, s. 21).

9 Dom av den 1 juli 2008 i mål T-266/02, Deutsche Post mot kommissionen (REG 2008, s. II-1233).

10 Klagandena har i sina överklaganden bestritt denna punkt.

11 Dom av den 2 september 2010 i mål C-399/08 P, kommissionen mot Deutsche Post (REU 2010, s. I-7831).

12 Se de ovannämnda besluten Deutsche Post mot kommissionen (punkterna 24 och 25) och Tyskland mot kommissionen (punkterna 22–24).

13 Dom av den 11 november 1981 i mål 60/81, IBM mot kommissionen (REG 1981, s. 2639; svensk specialutgåva, volym 6, s. 225), punkt 10.

14 Dom av den 17 juli 2008 i mål C-521/06 P, Athinaïki Techniki mot kommissionen (REG 2008, s. I-5829), punkt 46.

15 Se de ovannämnda besluten Deutsche Post mot kommissionen (punkterna 28 och 29) och Tyskland mot kommissionen (punkterna 27 och 28).

16 Se de ovannämnda besluten Deutsche Post mot kommissionen (punkterna 30–32) och Tyskland mot kommissionen (punkterna 29–31).

17 Se de ovannämnda besluten Deutsche Post mot kommissionen (punkterna 33–37) och Tyskland mot kommissionen (punkterna 32–36).

18 Dom av den 9 oktober 2001 i mål C-400/99, Italien mot kommissionen (REG 2001, s. I-7303).

19 Se det ovannämnda beslutet Tyskland mot kommissionen (punkterna 37 och 38).

20 Se, bland annat, domen i det ovannämnda målet IBM mot kommissionen (punkt 9).

21 Se, beträffande beslut att utnämna en jury till ett allmänt uttagningsprov, förstainstansrättens dom av den 22 juni 1990 i de förenade målen T-32/89 och T-39/89, Marcopoulos mot domstolen (REG 1990, s. II-281), punkt 21, och av den 15 juli 1993 i de förenade målen T-17/90, T-28/91 och T-17/92, Camara Alloisio m.fl. mot kommissionen (REG 1993, s. II-841), punkt 39.

22 Punkt 23.

23 Deutsche Post har i detta hänseende hänvisat till dom av den 13 april 1994 i de förenade målen C-324/90 och C-342/90, Tyskland och Pleuger Worthington mot kommissionen (REG 1994, s. I-1173).

24 Dom av den 10 maj 2005 i mål C-400/99, Italien mot kommissionen (REG 2005, s. I-3657), punkterna 15–18.

25 Se domen i det ovannämnda målet IBM mot kommissionen, punkt 12.

26 Klagandena har hänvisat till punkt 46 i det ovannämnda beslutet Deutsche Post mot kommissionen respektive punkt 45 i det ovannämnda beslutet Tyskland mot kommissionen.

27 Rådets förordning av den 6 februari 1962, första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar [81] och [82] (EGT 1962, 13, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8).

28 Dom av den 31 mars 1971 i mål 22/70, kommissionen mot rådet (REG 1971, s. 263; svensk specialutgåva, volym 1, s. 551), punkt 42.

29 Punkterna 9–12.

30 Dom av den 18 november 2010 i mål C-322/09 P, NDSHT mot kommissionen (REU 2010, s. I-11911), punkterna 45–48 och där angiven rättspraxis.

31 Se särskilt domarna i de ovannämnda målen AETR, punkt 42, och IBM mot kommissionen, punkt 9, samt dom av den 22 juni 2000 i mål C-147/96, Nederländerna mot kommissionen (REG 2000, s. I-4723), punkt 25 och där angiven rättspraxis. Se, från senare praxis, beslut av den 21 juni 2007, i mål C-163/06 P, Finland mot kommissionen (REG 2007, s. I-5127), punkt 40.

32 Domen i det ovannämnda målet Nederländerna mot kommissionen, punkt 27.

33 Detta är även fallet med förfarandet för kontroll av konkurrensbegränsande verksamhet, som regleras i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1).

34 Se, bland annat, beträffande kommissionens beslut att inte göra några invändningar mot beviljandet av ett stöd, dom av den 19 maj 1993 i mål C-198/91, Cook mot kommissionen (REG 1993, s. I-2487; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-213), och av den 15 juni 1993 i mål C-225/91, Matra mot kommissionen (REG 1993, s. I-3203; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-213).

35 Se domen i det ovannämnda målet NDSHT mot kommissionen, punkterna 45–48 och där angiven rättspraxis. I detta fall har domstolen grundat sig på rättsaktens innehåll och på kommissionens avsikter. Vidare har kommissionen konstaterat att rättsakten genom vilken ärendet avskrivs medför sådana bindande verkningar som kan påverka klagandens intressen, då denna fråntagits möjligheten att yttra sig inom ramen för det formella granskningsförfarande som avses i artikel 88.2 EG.

36 Se domen i det ovannämnda målet IBM mot kommissionen, punkt 11.

37 Dom av den 21 september 1989 i de förenade målen 46/87 och 227/88, Hoechst mot kommissionen (REG 1989, s. 2859; svensk specialutgåva, volym 10, s. 133).

38 Dom av den 18 oktober 1989 i mål 374/87, Orkem mot kommissionen (REG 1989, s. 3283; svensk specialutgåva, volym 10, s. 217).

39 Domen av den 9 oktober 2001 i det ovannämnda målet Italien mot kommissionen.

40 Ibidem, punkterna 59, 60, 62 och 63.

41 Domen i det ovannämnda målet IBM, punkt 12.

42 Domen av den 9 oktober 2001 i det ovannämnda målet Italien mot kommissionen, punkt 63.

43 Se domen i det ovannämnda målet IBM mot kommissionen, punkt 12.

44 Punkt 45 och där angiven rättspraxis.

45 I domen i det ovannämnda målet IBM mot kommissionen angav domstolen att en talan som riktar sig mot inledningen av ett förfarande och mot ett meddelande om invändningar är oförenlig med kompetensfördelningen mellan kommissionen och domstolen (punkt 20).

46 Med förbehåll för den behörighet som Europeiska unionens råd har enligt artikel 88.2 tredje stycket EG.

47 Se dom av den 15 juli 1964 i mål 6/64, Costa (REG 1964, s. 1141, 1162; svensk specialutgåva, volym 1, s. 211), och av den 22 juni 2006 i de förenade målen C-182/03 och C-217/03, Belgien och Forum 187 mot kommissionen (REG 2006, s. I-5479), punkterna 73 och 74.

48 Kommissionen kan även göra detta när en medlemsstat har underlåtit att uppfylla sin anmälningsskyldighet och kommissionen från annat håll, till exempel genom ett klagomål som har lämnats in av en konkurrent, har fått kännedom om att ett stöd som påstås vara olagligt förekommer.

49 Min kursivering.

50 Se artiklarna 10.2 och 10.3 i förordningen.

51 Dom av den 14 februari 1990 i mål C-301/87, Frankrike mot kommissionen (REG 1990, s. I-307; svensk specialutgåva, volym 10, s. 303), punkterna 19 och 22. Se även förstainstansrättens dom i det ovannämnda målet Deutsche Post mot kommissionen, punkt 75 och där angiven rättspraxis.

52 Domen i det ovannämnda målet Frankrike mot kommissionen (punkterna 19 och 20).

53 Punkterna 51, 59, 60 och 63.

54 Dom av den 22 december 2010 i mål C-304/09, kommissionen mot Italien (REU 2010, s. I-13903), punkt 37 och där angiven rättspraxis.

55 Min kursivering.

56 Se särskilt de undersökningsbefogenheter som avses i artiklarna 18–21 i denna förordning (begäran om upplysningar, befogenhet att inhämta redogörelser och befogenheter i fråga om inspektioner).

57 Se domen i det ovannämnda målet Frankrike mot kommissionen. punkt 22.

58 Punkt 42 i de överklagade besluten.

59 Min kursivering.

60 Idem.

61 Se artikel 242 EG.

62 Se domen i det ovannämnda målet Orkem mot kommissionen, och tribunalens dom av den 20 februari 2001 i mål T-112/98, Mannesmannröhren-Werke mot kommissionen (REG 2001, s. II-729).

63 Denna bestämmelse föreskrev ett förfarande i två skeden (se dom av den 26 juni 1980 i mål 136/79, National Panasonic mot kommissionen, REG 1980, s. 2033; svensk specialutgåva, volym 5, s. 253, punkt 10), likartat det som föreskrivs i artikel 10 i förordningen.

64 Se domen i det ovannämnda målet Orkem mot kommissionen, punkt 15.

65 Dom av den 15 juli 1963 i mål 25/62 (REG 1963, s. 197; svensk specialutgåva, volym 1, s. 69).

66 Dom av den 2 april 1998 i mål C-367/95 P, kommissionen mot Sytraval och Brink’s France (REG 1998, s. I-1719), punkt 45.

67 Se, bland annat, dom av den 13 mars 2008 i mål C-125/06 P, kommissionen mot Infront WM (REG 2008, s. I-1451), punkt 70 och där angiven rättspraxis.

68 Se, bland annat, dom av den 17 januari 1985 i mål 11/82, Piraiki-Patraiki m.fl. mot kommissionen (REG 1985, s. 207), punkt 31, domen i det ovannämnda målet Belgien och Forum 187 mot kommissionen, punkt 60, samt domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Infront WM, punkt 71.

69 Se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Infront WM, punkt 47 och där angiven rättspraxis.

70 Jag hänvisar till vad professor G. Isaac har angett, vilken anser att sökanden endast berörs direkt om rättsakten i sig har till omedelbar verkan att denne fråntas en rättighet eller åläggs en skyldighet, så att den försätter sökanden i en ställning som är jämförbar med den ställning som denne skulle ha varit i om beslutet var riktat till denne. (Isaac, G., Droit communautaire général, sjunde upplagan, Colin, Paris, 1999, s. 266).

71 Dom av den 5 maj 1998 i mål C-386/96, Dreyfus mot kommissionen (REG 1998, s. I-2309), punkt 43 och där angiven rättspraxis, och tribunalens beslut av den 10 september 2002 i mål T-223/01, Japan Tobacco och JT International mot Europaparlamentet och rådet (REG 2002, s. II-3259), punkt 46.

72 Se bland annat dom av den 13 maj 1971 i de förenade målen 41/70-44/70, International Fruit Company mot kommissionen (REG 1971, s. 411), punkt 25, och av den 23 november 1971 i mål 62/70, Bock mot kommissionen (REG 1971, s. 897), punkterna 7 och 8.

73 Om däremot den angripna rättsakten ger den medlemsstat som den riktar sig till ett faktiskt val, på så sätt att medlemsstaten har möjlighet att agera eller inte agera eller inte är tvungen att agera på ett visst sätt, anser domstolen att en enskild inte kan påstå sig vara direkt berörd av rättsakten och därmed ha rätt att föra talan mot den. Se, bland annat, dom av den 21 januari 1999 i mål C-73/97 P, Frankrike mot Comafrica m.fl. (REG 1999, s. I-185). Domstolen fann i detta mål att kommissionens förordning (EG) nr 3190/93 av den 19 november 1993 om fastställelse av en enhetlig nedsättningskoefficient för att bestämma den kvantitet bananer som varje aktör i kategorierna A och B ska tilldelas inom ramen för tullkvoten för år 1994 (EGT L 285, s. 28), inte berörde aktörerna direkt, eftersom det i realiteten ankom på de behöriga nationella myndigheterna att slutgiltigt fastställa vilken mängd bananer de skulle ha rätt att importera under denna period, på grundval av denna förordning.