Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 27 oktober 2011

1 Originalspråk: franska.

2 Avgörande av Conseil d’État den 9 juli 2003 i mål nr 220437, Assistance publique-Hôpitaux de Paris mot Mme Marzouk.

3 Den grekiska regeringen har grundat sig på rådets resolution av den 19 december 2002 om ändring av direktivet om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister (EGT C 26, 2003, s. 2), vari följande föreskrivs i punkt 4: Rådet noterar att ordet leverantör enligt artikel 3.3 betyder en person som är verksam inom distributionskedjan.

4 Den franska regeringen har åberopat dom av den 10 januari 2006 i mål C-402/03, Skov och Bilka (REG 2006, s. I-199), punkt 28.

5 Ovannämnda dom.

6 Ibidem, punkt 30.

7 Dom av den 5 juli 2007 i mål C-327/05, kommissionen mot Danmark (REG 2007, s. I-93), punkt 18.

8 Dom av den 9 februari 2006 i mål C-127/04, O’Byrne (REG 2006, s. I-1313), punkt 28.

9 Ibidem, punkterna 36 och 37.

10 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet (EGT L 11, 2002, s. 4).

11 Den franska regeringen har grundat sig på Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/34/EG av den 10 maj 1999, varigenom direktiv 85/374 ändrades (EGT L 141, s. 20). Genom det direktivet inbegreps jordbruksråvaror i tillämpningsområdet för direktiv 85/374. I skäl 1 i direktiv 1999/34 anges att [p]roduktsäkerhet och ersättning för skador som orsakats av produkter med säkerhetsbrister är oeftergivliga samhälleliga krav som bör garanteras inom den inre marknaden. Gemenskapen har i detta syfte antagit direktiv [85/374] ... och ... direktiv 92/59/EEG [vilket har ersatts av direktiv 2001/95/EG] ....

12 I dom av den 10 maj 2001 i mål C-203/99, Veedfald (REG 2001, s. I-3569), fann domstolen att användningen av en produkt med säkerhetsbrister vid tillhandahållandet av tjänster omfattades av direktivets tillämpningsområde, genom att göra åtskillnad mellan att den produkt som användes var defekt och att tillhandahållandet av tjänsterna i sig skulle vara bristfälligt (punkt 12). Frågan huruvida tjänsteleverantören skulle betecknas som leverantör i den mening som avses i artikel 3.3 i direktiv 85/374 aktualiserades dock inte. I det målet var det fråga om ansvaret för en kommunal förvaltning, som både var vårdgivare och tillverkare av produkten med säkerhetsbrister. Direktiv 85/374 var således tillämpligt på förvaltningens ansvar som tillverkare av produkten med säkerhetsbrister, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktivet. Följaktligen utgör inte en sådan dom ett prejudikat som utgör hinder för att tjänsteleverantören undantas från begreppet leverantör av en produkt med säkerhetsbrister, i den mening som avses i artikel 3.3 i direktiv 85/374.

13 Se domen i det ovannämnda målet Skov och Bilka, punkt 33, och i det ovannämnda målet O’Byrne, punkt 35. För en liknande formulering, se dom av den 2 december 2009 i mål C-358/08, Aventis Pasteur (REU 2009, s. I-11305), punkt 36, där följande anges: [D]en personkrets [som fastställs i artiklarna 1 och 3 i direktivet] mot vilken de skadelidande har rätt att väcka talan om skadeståndsansvar enligt direktivet ska anses reglerad på ett uttömmande sätt.

14 Se domen i det ovannämnda målet Skov och Bilka, punkt 37.

15 Se domen i det ovannämnda målet O’Byrne, punkt 39, och i det ovannämnda målet Aventis Pasteur, punkterna 62–64.

16 Domen av den 10 maj 2001 i det ovannämnda målet Veedfald.

17 Dom av den 25 april 2002 i mål C-183/00, González Sánchez (REG 2002, s. I-3901).

18 Ibidem, punkt 13.

19 Ibidem, punkt 34.

20 Dom av den 4 juni 2009 i mål C-285/08, Moteurs Leroy Somer (REG 2009, s. I-4733).

21 Se artonde skälet i direktiv 85/374.

22 Domen i det ovannämnda målet Veedfald, punkt 32.

23 Uttalandet härrör från tre domar av den 25 april 2002, nämligen domarna i mål C-52/00, kommissionen mot Frankrike (REG 2002, s. I-3827), punkterna 14–24, mål C-154/00, kommissionen mot Grekland (REG 2002, s. I-3879), punkterna 10–20, och i det ovannämnda målet González Sánchez, punkterna 23–32.

24 Domen i det ovannämnda målet Moteurs Leroy Somer, punkt 25.

25 Ibidem, punkt 27.

26 I domen i det ovannämnda målet Veedfald, slog således domstolen fast följande: [S]å länge som gemenskapslagstiftaren inte har fastställt regler för tillhandahållande av tjänster (punkt 12).

27 Domen i det ovannämnda målet Moteurs Leroy Somer, punkt 17.

28 Se särskilt trettonde skälet i direktivet, där följande anges: Enligt medlemsstaternas rättsordningar kan en skadelidande ha rätt till skadestånd på grundval av ansvar i kontraktsförhållanden eller på grundval av annat ansvar utanför kontraktsförhållanden än som föreskrivs i detta direktiv. I den mån dessa bestämmelser också är ägnade att uppnå ett verksamt konsumentskydd bör de inte beröras av detta direktiv.

29 I artikel 11 i direktiv 85/374 föreskrivs att den skadelidandes rättigheter enligt detta direktiv skall upphöra efter en period av tio år från den dag då tillverkaren satte den produkt som orsakat skadan i omlopp ....

30 Ovannämnda domar i målen kommissionen mot Frankrike, punkt 22, kommissionen mot Grekland, punkt 18, González Sánchez, punkt 31, Skov och Bilka, punkt 47, och Moteurs Leroy Somer, punkt 23.

31 Avgörande av Conseil d’État den 1 mars 1989 i mål nr 67255, Epoux Peyre.

32 Artikel 6.1 i direktiv 85/374.