Förslag till avgörande av generaladvokat Pedro Cruz Villalón föredraget den 24 maj 2012

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57), som ändrats vid flera tillfällen (nedan kallad förordning nr 1408/71).

3 Dz. U. 1976, nr 16, rubrik 101. Nedan kallad 1975 års konvention.

4 Konsoliderad utgåva: Dz. U. 2009, nr 153, rubrik 1227. Nedan kallad pensionslagen.

5 Europaparlamentets och rådets nya förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, s. 1–123) bygger på samma principer.

6 Se särskilt domstolens dom av den 10 juli 1986 i mål 60/85, Luitjen (REG 1986, s. 2365).

7 Artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 284, s. 1).

8 I samma sammanhang och på grundval av samma integrationsprincip hade Fremdrentengesetz (lag av den 28 september 1958 om pensionsrättigheter som grundar sig på avgifter som har betalats in i utlandet) antagits i Tyskland. Se härvidlag domstolens dom av den 18 december 2007 i de förenade målen C-396/05, C-419/05 och C-450/05, Habelt m.fl. (REG 2007, s. I-11895), punkterna 101–104.

9 När förhållandena ändrades år 1990 undertecknade de båda staterna en ny konvention, vilken emellertid inte är tillämplig i förevarande fall. Enligt artikel 27.2 i denna nya konvention om social trygghet av den 8 december 1990 skulle nämligen 1975 års konvention fortsätta att tillämpas på personer som flyttat före år 1990.

10 Observera emellertid att Janina Wencel enligt de uppgifter som framkom vid förhandlingen i målet sannolikt skulle ha fått rätt till ålderspension först fem år senare, eftersom det i den tyska pensionslagstiftningen, vilken i det fallet skulle ha tillämpats samtidigt som det gjordes en sammanläggning av avgiftsperioderna, föreskrevs en pensionsålder som var fem år högre än den polska (65 år i stället för 60).

11 Det bör noteras att det i punkt 19 i bilaga III hänvisas till 1975 års konvention i sin helhet, till skillnad från i andra punkter, där bara vissa särskilda bestämmelser i andra konventioner nämns.

12 Dom av den 7 maj 1969 i mål 28/68, Torrekens (REG 1969, s. 125).

13 Dom av den 4 maj 2010 i mål C-533/08, TNT Express Nederland BV (REG 2010, s. I-4107).

14 Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, s. 1).

15 Den ovannämnda domen i målet Habelt m.fl., punkterna 118 och 119. Se även dom av den 7 februari 1991 i mål C-227/89, Rönfeldt (REG 1991, s. I-323), och av den 5 februari 2002 i mål C-277/99, Kaske (REG 2002, s. I-1261). Domstolen har emellertid slagit fast att denna princip inte kan tillämpas på arbetstagare som inte utövat sin rätt till fri rörlighet förrän efter det att förordningen trädde i kraft (dom av 9 november 1995 i mål C-475/93, Thévenon (REG 1995, s. I-3813).

16 Det är mycket troligt att 1975 års konvention, som är tillämplig i förevarande mål, på denna punkt grundar sig på samma synsätt som förordning nr 1408/71. Med risk för att komma in på ett område som ligger utanför domstolens behörighet, tror jag mig mot bakgrund av den beskrivning av konventionen som de parter som har yttrat sig i målet har gjort, med viss säkerhet kunna påstå att en sådan rättslig situation med dubbel bosättning om möjligt vore ännu svårare att tänka sig i det sammanhang och under de omständigheter under vilka konventionen tillkom än i samband med unionens regelverk, eftersom bosättningsorten förefaller vara det enda relevanta kriteriet eller den enda relevanta anknytningen i detta rättsliga sammanhang.

17 Dom av den 18 april 2002 i mål C-290/00, Duchon (REG 2002, s. I-3567), punkt 21, samt den rättspraxis som domstolen där hänvisar till.

18 Domen i det ovannämnda målet Duchon, punkt 21, samt den rättspraxis som domstolen där hänvisar till.

19 I samband med förhandlingen berördes även vilka konsekvenser som den dom som den polska författningsdomstolen meddelade den 28 februari 2012 (mål K 5/11) skulle kunna få för lagenligheten av ZUS beslut från år 2009, eftersom detta beslut meddelades på grundval av artikel 114.1 i den polska pensionslagen. I denna dom slog domstolen fast att en annan bestämmelse i samma lag var författningsstridig, nämligen artikel 114.1a. Enligt denna artikel ska en omprövning göras om det konstateras att de bevis som företetts inte utgjorde tillräcklig grund för att fastställa rättigheten i fråga eller förmånernas storlek. Även om domstolen i domen inte kategoriskt utesluter att den fastställda författningsstridigheten beträffande punkt 1a kan få konsekvenser för punkt 1 (den pekar särskilt på att det finns ett nära samband mellan de båda punkterna), är det under alla förhållanden en fråga som faller utanför EU-domstolens behörighet.

20 Det finns heller inget som hindrar att domstolen uttalar sig beträffande detta. Det framgår av fast rättspraxis att domstolen kan behöva ta hänsyn till unionsrättsliga normer som den nationella domstolen inte har hänvisat till i sin begäran. Se bland annat dom av den 8 december 2011 i mål C-157/10, Bilbao Vizcaya Argentaria SA (REG 2011, s. I-13023), punkt 19.