Domstolens dom (tredje avdelningen) den 19 april 2012
I mål C-461/10, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Högsta domstolen (Sverige) genom beslut av den 25 augusti 2010, som inkom till domstolen den 20 september 2010, i målet
DOMSTOLEN (tredje avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden K. Lenaerts samt domarna J. Malenovský (referent), R. Silva de Lapuerta, E. Juhász och D. Šváby, generaladvokat: N. Jääskinen, justitiesekreterare: handläggaren K. Sztranc-Sławiczek,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 30 juni 2011,
med beaktande av de yttranden som avgetts av: Bonnier Audio AB, Earbooks AB, Norstedts Förlagsgrupp AB, Piratförlaget AB och Storyside AB, genom advokaterna P. Danowsky och O. Roos, Perfect Communication Sweden AB, genom advokaterna P. Helle och M. Moström, Sveriges regering, genom A. Falk och C. Meyer-Seitz, båda i egenskap av ombud, Tjeckiens regering, genom M. Smolek och K. Havlíčková, båda i egenskap av ombud, Italiens regering, genom G. Palmieri och C. Colelli, båda i egenskap av ombud, biträdda av S. Fiorentino, avvocato dello Stato, Lettlands regering, genom M. Borkoveca och K. Krasovska, båda i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom R. Troosters och K. Simonsson, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 17 november 2011 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätten
Bestämmelser om skydd för immateriella rättigheter
Bestämmelser om skydd för personuppgifter
– Direktiv 95/46/EG
– Direktiv 2002/58/EG
– Direktiv 2006/24
Nationell rätt
Upphovsrätten
Skydd för personuppgifter
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
Prövning av tolkningsfrågorna
Rättegångskostnader
1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 3–5 och 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/24/EG av den 15 mars 2006 om lagring av uppgifter som genererats eller behandlats i samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät och om ändring av direktiv 2002/58/EG (EUT L 105, s. 54), liksom tolkningen av artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 157, s. 45, och rättelse i EUT L 195, s. 16).
2. Begäran har framställts i ett mål mellan å ena sidan Bonnier Audio AB, Earbooks AB, Norstedts Förlagsgrupp AB, Piratförlaget AB och Storyside AB (nedan gemensamt kallade Bonnier Audio m.fl.) och å andra sidan Perfect Communication Sweden AB (nedan kallat ePhone) angående ePhones bestridande av ett yrkande om informationsföreläggande, framställt av Bonnier Audio m.fl.
3. Artikel 8 i direktiv 2004/48 har följande lydelse:
–. Direktiv 95/46/EG
4. Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, s. 31) fastställer bestämmelser om behandling av personuppgifter, vilka syftar till att skydda fysiska personers rättigheter i detta avseende, samtidigt som det fria flödet av personuppgifter inom Europeiska unionen garanteras.
5. Artikel 2 a och b i direktiv 95/46 stadgar följande:
6. Artikel 13 i direktiv 95/46 har rubriken Undantag och begränsningar. I artikel 13.1 stadgas följande:
–. Direktiv 2002/58/EG
7. Artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, s. 37) stadgar följande:
8. Artikel 5.1 i direktiv 2002/58 föreskriver följande:
9. Artikel 6 i detta direktiv har följande lydelse:
10. Artikel 15.1 i samma direktiv har följande lydelse:
–. Direktiv 2006/24
11. I skäl 12 i direktiv 2006/24 anges följande:
12. Artikel 1.1 i direktiv 2006/24 stadgar följande:
13. I artikel 3.1 i detta direktiv föreskrivs följande:
14. Artikel 4 i direktivet har följande lydelse:
15. Artikel 5 i direktivet har följande lydelse:
16. Artikel 6 i detta direktiv, vilken rör lagringstider, föreskriver följande:
17. Artikel 11 i samma direktiv har följande lydelse:
18. Bestämmelserna i direktiv 2004/48 införlivades med svensk rätt genom att vissa nya bestämmelser infördes i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (nedan kallad upphovsrättslagen) genom lagen (2009:109) av den 26 februari 2009 om ändring i upphovsrättslagen. Dessa nya bestämmelser trädde i kraft den 1 april 2009.
19. Följande stadgas i 53 c § upphovsrättslagen:
20. I 53 d § upphovsrättslagen föreskrivs följande:
21. Direktiv 2002/58 införlivades med svensk rätt bland annat genom lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
22. Enligt 6 kap. 20 § första stycket i denna lag får den som i samband med tillhandahållande av ett elektroniskt kommunikationsnät eller en elektronisk kommunikationstjänst har fått del av eller tillgång till abonnentuppgifter inte obehörigen föra vidare eller utnyttja det han fått del av eller tillgång till.
23. Högsta domstolen har därvid noterat att den tystnadsplikt som bland annat internetleverantörer omfattas av således enbart syftar till att förbjuda att vissa uppgifter lämnas ut eller utnyttjas obehörigen. Denna tystnadsplikt är underordnad andra bestämmelser som innebär att information ska lämnas ut, eftersom utlämnandet i sådana fall inte är obehörigt. Enligt Högsta domstolen har rätten till information enligt 53 c § upphovsrättslagen, som även gäller gentemot internetleverantörer, inte ansetts kräva några särskilda lagändringar för att de nya bestämmelserna om informationsföreläggande ska få företräde framför nämnda tystnadsplikt. Tystnadsplikten bryts alltså genom domstolens beslut om informationsföreläggande.
24. Direktiv 2006/24 har för sin del inte införlivats med svensk rätt inom den föreskrivna fristen.
25. Bonnier Audio m.fl. är förlag och innehar bland annat ensamrätt att ge ut 27 verk i ljudboksformat, att framställa exemplar av verken samt att göra verken tillgängliga för allmänheten.
26. Bonnier Audio m.fl. har gjort gällande att någon har gjort intrång i deras ensamrätt genom att dessa 27 verk utan deras samtycke har överförts till allmänheten genom en FTP-server (file transfer protocol), vilken möjliggör överföring av filer mellan datorer via internet.
27. ePhone är den internetleverantör som tillhandahöll den uppkoppling genom vilken den påstådda olagliga fildelningen ägde rum.
28. Bonnier Audio m.fl. ansökte vid Solna tingsrätt om informationsföreläggande och yrkade att namn på och adress till den som registrerats som användare av den IP-adress varifrån de aktuella filerna antogs ha överförts under tiden den 1 april 2009 kl. 03.28 – 05.45 skulle lämnas ut.
29. ePhone bestred yrkandet och gjorde gällande bland annat att det begärda informationsföreläggandet står i strid med direktiv 2006/24.
30. Tingsrätten biföll yrkandet om utfärdande av informationsföreläggande beträffande de berörda uppgifterna.
31. ePhone överklagade beslutet till Svea hovrätt och yrkade att begäran om informationsföreläggande skulle ogillas. ePhone yrkade vidare att hovrätten skulle inhämta ett förhandsavgörande från EU-domstolen i frågan huruvida direktiv 2006/24 utgör hinder mot att abonnentuppgifter avseende en viss IP-adress får lämnas ut till annan än till de myndigheter som avses i direktivet.
32. Svea hovrätt fann att det inte finns någon bestämmelse i direktiv 2006/24 som hindrar att en part i tvistemål åläggs att lämna ut abonnentuppgifter till annan än myndighet. Hovrätten lämnade vidare yrkandet om att ett förhandsavgörande skulle inhämtas från EU-domstolen utan bifall.
33. Hovrätten fann även att ljudboksförlagen inte hade visat sannolika skäl för att immaterialrättsintrång föreligger. Den upphävde därför tingsrättens beslut om informationsföreläggande. Bonnier Audio m.fl. överklagade avgörandet till Högsta domstolen.
34. Högsta domstolen fann att det, trots dom av den 29 januari 2008 i mål C-275/06, Promusicae (REG 2008, s. I-271), och beslut av den 19 februari 2009 i mål C-557/07, LSG-Gesellschaft zur Wahrnehmung von Leistungsschutzrechten (REG 2009, s. I-1227), kvarstår en viss osäkerhet om huruvida unionsrätten utgör hinder för att tillämpa 53 c § upphovsrättslagen, eftersom direktiv 2006/24 inte nämns i något av dessa två avgöranden.
35. Högsta domstolen beslutade under dessa omständigheter att vilandeförklara målet och att ställa följande frågor till EU-domstolen:
36. Högsta domstolen har ställt dessa två frågor, vilka ska prövas i ett sammanhang, för att få klarhet i huruvida direktiv 2006/24 ska tolkas så, att det hindrar en tillämpning av en nationell bestämmelse som är införd med stöd av artikel 8 i direktiv 2004/48 och som innebär att en internetleverantör i en civilprocess, i syfte att en viss internetabonnent eller internetanvändare ska kunna identifieras, föreläggs att ge en upphovsrättsinnehavare eller dennes rättsinnehavare information om vilken abonnent som av internetleverantören tilldelats en viss IP-adress, från vilken adress intrång påstås ha skett, samt huruvida det därvid har någon betydelse om den berörda medlemsstaten ännu inte införlivat direktiv 2006/24 trots att fristen för detta har gått ut.
37. EU-domstolen utgår från antagandet att de aktuella uppgifterna i det nationella målet har lagrats i enlighet med den nationella lagstiftningen, med iakttagande av villkoren i artikel 15.1 i direktiv 2002/58. Det ankommer på Högsta domstolen att pröva huruvida så är fallet.
38. Enligt artikel 1.1 i direktiv 2006/24 syftar detta direktiv till att harmonisera medlemsstaternas nationella bestämmelser om de skyldigheter som leverantörer av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät har att behandla och lagra vissa uppgifter som de genererat eller behandlat, för att säkerställa att uppgifterna är tillgängliga för utredning, avslöjande och åtal av allvarliga brott, såsom de definieras av varje medlemsstat i den nationella lagstiftningen.
39. Såsom framgår av artikel 4 i direktiv 2006/24 får uppgifter som lagras i enlighet med detta direktiv vidare endast göras tillgängliga för behöriga nationella myndigheter, i närmare angivna fall och i enlighet med nationell lagstiftning i den berörda medlemsstaten.
40. Direktiv 2006/24 rör således enbart lagring – för utredning, avslöjande och åtal av allvarliga brott – av uppgifter som genererats eller behandlats av leverantörer av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät samt tillgängliggörande av dessa uppgifter för behöriga nationella myndigheter.
41. Det materiella tillämpningsområdet (ratione materiae) för direktiv 2006/24, såsom det därmed har avgränsats, bekräftas av artikel 11 i direktivet, som anger att artikel 15.1 i direktiv 2002/58 inte ska tillämpas på uppgifter som specifikt har lagrats för de ändamål som avses i artikel 1.1 i direktiv 2006/24.
42. Såsom framgår av skäl 12 i direktiv 2006/24 fortsätter artikel 15.1 i direktiv 2002/58 att gälla för uppgifter som lagras i andra, däribland rättsliga, syften än de som uttryckligen avses i artikel 1.1 i direktiv 2006/24.
43. Det framgår således av artikel 11 i direktiv 2006/24 jämförd med skäl 12 i samma direktiv att detta direktiv utgör en tydligt avgränsad speciallagstiftning som utgör ett undantag från och träder in i stället för direktiv 2002/58, som är av allmän räckvidd, och mer specifikt i stället för artikel 15.1 i sistnämnda direktiv.
44. Vad gäller det nationella målet vill domstolen erinra om att lagstiftningen i fråga har ett annat ändamål än direktiv 2006/24. Den rör nämligen utlämnande av uppgifter inom ramen för en civilprocess i syfte att kunna fastställa ett immaterialrättsintrång.
45. Denna lagstiftning omfattas således inte av det materiella tillämpningsområdet för direktiv 2006/24.
46. Det är därmed inte relevant i det nationella målet att den berörda medlemsstaten ännu inte genomfört direktiv 2006/24 trots att fristen för detta har gått ut.
47. Domstolen kan dock, för att ge en nationell domstol som har ställt en tolknings- eller giltighetsfråga ett användbart svar, behöva beakta unionsbestämmelser som den nationella domstolen inte har hänvisat till i sin fråga (se, bland annat, dom av den 18 november 1999 i mål C-107/98, Teckal, REG 1999, s. I-8121, punkt 39, och dom av den 28 februari 2008 i mål C-2/07, Abraham m.fl., REG 2008, s. I-1197, punkt 24).
48. Med hänsyn till omständigheterna i det nationella målet finns det skäl att ta sådana andra unionsbestämmelser i beaktande i förevarande fall.
49. Det framgår av Högsta domstolens hänvisning till, i den första frågan, kraven på sannolika skäl för intrång i viss upphovsrätt och på att föreläggandet ska utgöra en proportionell åtgärd – krav som gäller enligt den införlivandelagstiftning som är i fråga i det nationella målet – och, såsom framgår av punkt 34 ovan, till domen i det ovannämnda målet Promusicae att Högsta domstolen även önskar få klarhet i huruvida de aktuella införlivandebestämmelserna kan säkerställa en rimlig avvägning mellan de olika tillämpliga grundläggande rättigheterna, såsom fordras enligt nämnda dom, där ett antal bestämmelser i direktiven 2002/58 och 2004/48 tolkades och tillämpades.
50. Svaret på en sådan underförstådd fråga kan visa sig relevant för hur det nationella målet ska avgöras.
51. För att lämna ett ändamålsenligt svar vill domstolen först erinra om att Bonnier Audio m.fl. i det nationella målet önskar få information om namn på och adress till en internetabonnent eller internetanvändare som använt sig av den IP-adress som antas ha använts för olaglig fildelning av filer innehållande skyddade verk, detta i syfte att kunna identifiera denna person.
52. Det informationsutlämnande som Bonnier Audio m.fl. har begärt utgör behandling av personuppgifter i den mening som avses i artikel 2 första stycket i direktiv 2002/58 jämförd med artikel 2 b i direktiv 95/46. Det omfattas således av tillämpningsområdet för direktiv 2002/58 (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Promusicae, punkt 45).
53. I förevarande fall har begäran om utlämnande av uppgifterna framställts inom ramen för en civilprocess och avser utlämnande till en upphovsrättsinnehavare eller dennes rättsinnehavare, det vill säga en enskild, inte en behörig nationell myndighet.
54. Domstolen konstaterar inledningsvis att en begäran om utlämnande av personuppgifter, för att säkerställa ett effektivt upphovsrättsligt skydd, på grund av sitt syfte omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2004/48 (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Promusicae, punkt 58).
55. Domstolen har redan tidigare slagit fast att artikel 8.3 i direktiv 2004/48 jämförd med artikel 15.1 i direktiv 2002/58 inte hindrar att medlemsstaterna föreskriver en skyldighet att lämna ut personuppgifter till enskilda för att dessa ska kunna väcka talan i tvistemål angående upphovsrättsintrång, men att dessa bestämmelser inte heller ålägger medlemsstaterna att föreskriva en sådan skyldighet (se domen i det ovannämnda målet Promusicae, punkterna 54 och 55, och beslutet i det ovannämnda målet LSG-Gesellschaft zur Wahrnehmung von Leistungsschutzrechten, punkt 29).
56. Domstolen har dock tillagt att medlemsstaterna vid införlivandet av direktiven 2002/58 och 2004/48 ska utgå från en tolkning av direktiven som gör det möjligt att göra en rimlig avvägning mellan de olika grundläggande rättigheter som skyddas av unionens rättsordning. Vid genomförandet av införlivandeåtgärderna beträffande dessa direktiv ankommer det på medlemsstaternas myndigheter och domstolar att inte bara tolka sin nationella rätt på ett sätt som står i överensstämmelse med dessa direktiv, utan även se till att de inte grundar sig på en tolkning av direktiven som skulle stå i strid med dessa grundläggande rättigheter eller med andra allmänna principer i unionsrätten, såsom proportionalitetsprincipen (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Promusicae, punkt 68, och beslutet i det ovannämnda målet LSG-Gesellschaft zur Wahrnehmung von Leistungsschutzrechten, punkt 28).
57. I förevarande fall har den berörda medlemsstaten beslutat att använda sig av den ovan i punkt 55 angivna möjligheten att föreskriva en skyldighet att inom ramen för en civilprocess lämna ut personuppgifter till enskilda.
58. Enligt den nationella lagstiftningen krävs för ett föreläggande att lämna ut uppgifterna i fråga bland annat att det föreligger sannolika skäl för immaterialrättsintrång, att den begärda informationen kan antas underlätta utredning av ett upphovsrättsintrång eller en överträdelse avseende en sådan rättighet och att skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse.
59. Denna lagstiftning gör det således möjligt för en nationell domstol, som från en enskild som har talerätt har mottagit en begäran om föreläggande att lämna ut personuppgifter, att göra en avvägning mellan de motstående intressen som föreligger, med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet och med tillbörlig hänsyn till de krav som följer av proportionalitetsprincipen.
60. En sådan lagstiftning kan i princip antas säkerställa en rimlig avvägning i en sådan situation mellan upphovsrättsinnehavarnas skydd för sina immateriella rättigheter och en internetabonnents eller internetanvändares skydd för sina personuppgifter.
61. Av vad som anförts följer att de frågor som ställts ska besvaras på följande sätt:
62. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:
1 Rättegångsspråk: svenska.