Domstolens dom (stora avdelningen) den 6 november 2012

I de förenade målen C-553/10 P och C-554/10 P, angående två överklaganden enligt artikel 56 i domstolens stadga, vilka ingavs den 24 november 2010,

DOMSTOLEN (stora avdelningen) sammansatt av ordföranden V. Skouris, vice ordföranden K. Lenaerts, avdelningsordförandena A. Tizzano, R. Silva de Lapuerta, A. Rosas, M. Berger och E. Jarašiūnas samt domarna E. Juhász (referent), J.-C. Bonichot, A. Prechal och C.G. Fernlund, generaladvokat: J. Mazák, justitiesekreterare: handläggaren R. Şereş,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 13 december 2011,

och efter att den 27 mars 2012 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Bakgrund till tvisten

Förfarandet vid tribunalen och den överklagade domen

Förfarandet vid domstolen och parternas yrkanden

Överklagandena

Grunderna 1–3 i mål C-553/10 P och grund 2 i mål C-554/10 P

Parternas argument

Domstolens bedömning

Grund 1 i mål C-554/10 P avseende invändningen om rättsstridighet

Parternas argument

Domstolens bedömning

Rättegångskostnader

1. Europeiska kommissionen och Lagardère SCA (nedan kallat Lagardère) har yrkat att domstolen ska ogiltigförklara den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 13 september 2010 i mål T-452/04, Éditions Odile Jacob mot kommissionen (REU 2010, s. II-4713) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogiltigförklarade tribunalen kommissionens beslut (2004) D/203365 av den 30 juli 2004 att godkänna Wendel Investissement SA som förvärvare av de tillgångar som avyttrats i enlighet med kommissionens beslut 2004/422/EG av den 7 januari 2004 om att förklara en företagskoncentration förenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalets funktion (Ärende COMP/M.2978 – Lagardère/Natexis/VUP) (nedan kallat det omtvistade beslutet).

2. Kommissionen har genom det omtvistade beslutet godkänt Wendel Investissement SA (nedan kallat Wendel Investissement) som förvärvare av de tillgångar som måste vidareförsäljas i enlighet med punkt 14 i de åtaganden som bifogats beslut 2004/422, vilket publicerats i sammandrag i Europeiska unionens officiella tidning av den 28 april 2004 och antagits med stöd av artikel 8.2 i rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT L 395, s. 1 och rättelse i EGT L 257, 1990, s. 13; svensk specialutgåva, annex, s. 16), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1310/97 av den 30 juni 1997 (EGT L 180, s. 1, och rättelse i EGT L 40, 1998, s. 17), (nedan kallad förordning nr 4064/89), i ärende COMP/M.2978 – Lagardère/Natexis/VUP.

3. De två förenade målen ingår i ett antal processer där talan väckts av olika aktörer som har deltagit vid försäljningen av tillgångarna i Vivendi Universal Publishing SA:s (nedan kallat VUP) förlagsverksamhet i Europa, vilka överläts till Lagardère och Wendel Investissement. Bland dessa mål finns mål C-404/10 P, kommissionen mot Éditions Odile Jacob, där domstolen meddelade dom den 28 juni 2012 i ett ärende avseende kontroll av denna företagskoncentration, och mål C-551/10 P, Éditions Odile Jacob mot kommissionen, där domstolen meddelar dom denna dag, avseende huruvida företagskoncentrationen är rättsenlig i sig.

4. De faktiska omständigheterna i förevarande mål, vilka redovisas i punkterna 1–47 i den överklagade domen, kan sammanfattas på följande sätt.

5. Odile Jacob väckte genom ansökan som ingavs den 8 november 2004 talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet med stöd av artikel 230 EG.

6. Till stöd för sin talan åberopade Odile Jacob fyra grunder. Den första grunden avsåg att kommissionen hade åsidosatt sin skyldighet att kontrollera urvalet av kandidater för förvärv av de vidareförsålda tillgångarna. Den andra grunden avsåg att kommissionen hade godkänt Wendel Investissement på grundval av en rapport från en fullmaktshavare som inte är oberoende av Éditis, Lagardère och Wendel Investissement. Den tredje grunden avsåg åsidosättande av motiveringsskyldigheten och den fjärde grunden avsåg att kommissionens bedömning av huruvida Wendel Investissements anbud var förenligt med villkoren för att godkänna förvärvaren av de vidareförsålda tillgångarna, såsom de anges i punkt 10 b i Lagardères åtaganden, var uppenbart oriktig.

7. Vid bedömningen av den andra grunden, som tribunalen prövade först, anförde nämnda domstol att Investima 10, som sedan blev Éditis, den 20 december 2002 hade utsett B., ordförande i revisionsbyrån S., till ledamot av dess styrelse, i egenskap av oberoende tredje part, medan Lagardère den 9 februari 2004 hade utsett samma revisionsbyrå till fullmaktshavare, med ansvar för att, enligt punkt 21 g i de åtaganden som anges i bilaga II till beslut 2004/422, övervaka att överlåtelsen av de vidareförsålda tillgångarna genomfördes på ett tillfredsställande sätt. Fullmaktshavaren erhöll för detta arbete ersättning från Lagardère.

8. Revisionsbyrån S. utsågs således som fullmaktshavare, i den mening som avses i punkt 15 i Lagardères åtaganden, och B., dess ordförande vid denna tidpunkt, utförde de uppgifter som detta uppdrag omfattade, samtidigt som samma person var styrelseledamot i Investima 10, som sedan blev Éditis. Denna person utövade dessutom, från den 9 februari 2004 (dagen för utnämningen av revisionsbyrån S.) till den 25 mars 2004 (dagen då Éditis ombildades till förenklat aktiebolag), styrelseuppdraget i Éditis parallellt med uppdraget som fullmaktshavare.

9. Tribunalen bedömde i detta sammanhang att B. befann sig i en beroendeställning i förhållande till Éditis, som var av sådan beskaffenhet att tvivel uppkom avseende den objektivitet han, i egenskap av styrelseledamot i Investima 10, som sedan blev Éditis, måste iaktta vid utförandet av sitt uppdrag i revisionsbyrån, i vilken han innehade ordförandeskap och vilken hade utsetts till fullmaktshavare. Uppdraget som fullmaktshavare vilket bestod i att övervaka att Lagardère uppfyllde sina åtaganden på ett tillfredsställande sätt, däribland överlåtelsen av de tillgångar som skulle vidareförsäljas, och att i detta avseende utfärda rekommendationer om nödvändiga omstruktureringsåtgärder samt att upprätta en rapport varigenom kommissionen underrättades om dessa rekommendationer, hade således inte genomförts i fullständigt oberoende. B:s styrelseuppdrag i det bolag som var innehavare av Éditis samtliga tillgångar var följaktligen av beskaffenhet att påverka det oberoende som han måste upprätthålla, i egenskap av ordförande för revisionsbyrån S., vid utformningen av rekommendationer om de nödvändiga omstruktureringsåtgärderna och vid upprättandet av de rapporter varigenom kommissionen underrättades om dessa rekommendationer.

10. Tribunalen har framhållit att revisionsbyrån S. i egenskap av fullmaktshavare ombads att inkomma med en rapport till kommissionen, där Wendel Investissement utvärderades som förvärvare av de vidareförsålda tillgångarna enligt de kriterier för godkännande som fastställts i punkt 10 i Lagardères åtaganden, vilka bilagts det omtvistade beslutet.

11. Tribunalen har i punkt 107 i den överklagade domen bedömt att utvärderingsrapporten avseende Wendels anbud hade upprättats av en fullmaktshavare som inte uppfyllde kravet på oberoende i förhållande till Éditis, enligt punkt 15 i Lagardères åtaganden, vilka återges i bilaga II till det omtvistade beslutet.

12. Grunden för kommissionens beslut av den 30 juli 2004 om att godkänna Wendel Investissement som förvärvare av de vidareförsålda tillgångarna var emellertid bland annat fullmaktshavarens rapport som, enligt den uppfattning tribunalen har gett uttryck för i punkt 110 i den överklagade domen, har haft en avgörande betydelse för detta beslut.

13. Tribunalen har följaktligen i punkterna 118 och 119 i den överklagade domen bedömt att den omständigheten att den fullmaktshavare som hade utformat denna rapport inte uppfyllde kravet på oberoende utgjorde en sådan rättsstridighet som var av beskaffenhet att påverka giltigheten av kommissionens beslut av den 30 juli 2004. Tribunalen har således ogiltigförklarat detta beslut utan att pröva de andra grunder som sökanden åberopat till stöd för sin talan.

14. Genom beslut av den du 29 mars 2011 förenade domstolens ordförande målen C-553/10 P och C-554/10 P vad gäller det muntliga förfarandet och domen.

15. Kommissionen har genom sitt överklagande (mål C-553/10 P) yrkat att domstolen ska

16. Lagardère stöder kommissionens överklagande.

17. Wendel Investissement har yrkat att domstolen ska

18. Odile Jacob har yrkat att domstolen ska

19. Lagardère har genom sitt överklagande (mål C-554/10 P) yrkat att domstolen ska

20. Kommissionen och Wendel Investissement har i sina svarsinlagor yrkat att domstolen ska

21. Odile Jacob har yrkat att domstolen ska

22. Kommissionen har till stöd för sitt överklagande i mål C-553/10 P åberopat tre grunder. Den första grunden avser att tribunalen har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att underlåta att pröva vilka följder fullmaktshavarens eventuellt bristande oberoende av Éditis kunde få för dennes uppdrag i förhållande till Wendel Investissement. Genom den andra grunden har kommissionen gjort gällande att tribunalens rättstillämpning var felaktig, att domskälen var motsägelsefulla och att de faktiska omständigheterna har tolkats felaktigt i den mån tribunalen bedömde att fullmaktshavarens rapport haft ett avgörande inflytande på det omtvistade beslutet. Den tredje grunden – som gäller felaktig rättstillämpning beträffande huruvida en grund bedömdes ha verkan samt beträffande åsidosättande av motiveringsskyldigheten i detta avseende – har två delar. Den första delen av den tredje grunden avser att tribunalens rättstillämpning var felaktig när den ogiltigförklarade det omtvistade beslutet med stöd av en grund som borde ha ansetts verkningslös. Den andra delen av den tredje grunden avser åsidosättande av motiveringsskyldigheten i den mån tribunalen har underlåtit att ange skälen för sin bedömning att det omtvistade beslutet skulle ha kunnat få ett annat innehåll om fullmaktshavaren uppfyllt kravet på oberoende.

23. Lagardère har till stöd för sitt överklagande i mål C-554/10 P åberopat två grunder. Den första grunden avser att tribunalen har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att till grund för ogiltigförklaringen av det omtvistade beslutet ha hänvisat till en invändning om rättsstridighet avseende beslutet att godkänna fullmaktshavaren. Genom sin andra grund har Lagardère gjort gällande att tribunalens rättstillämpning var felaktig, i den mån fullmaktshavarens ställning i Éditis styrelse i egenskap av oberoende tredje part kunde motivera ogiltigförklaringen av det omtvistade beslutet. Denna grund som innehåller fyra delar överensstämmer i huvudsak med den första grunden i mål C-553/10 P.

24. Eftersom grunderna 1–3 i mål C-553/10 P och grund 2 i mål C-554/10 P överlappar ska de prövas gemensamt.

25. Enligt kommissionen har tribunalen gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att ha underlåtit att pröva på vilket sätt fullmaktshavarens bristande oberoende skulle kunna påverka dennes bedömning av Wendel Investissements lämplighet som förvärvare av Éditis tillgångar. Tribunalen har inte heller angett på vilket sätt denna fullmaktshavare skulle ha kunnat utforma en rapport som medförde att kommissionen gjorde en oriktig bedömning vid antagandet av det omtvistade beslutet. Detta strider mot tribunalens praxis, enligt vilken ett bristande oberoende hos en person med ansvar att utvärdera ett anbud endast har rättslig betydelse om det visas att vederbörande i sin utvärdering har beaktat andra intressen än dem som är avgörande för ett korrekt genomförande av uppdraget. Följaktligen underlät tribunalen att bedöma huruvida det förhållandet att fullmaktshavaren inte var tillräckligt oberoende i förhållande till Éditis kunde få följder för objektiviteten i innehållet i fullmaktshavarens rapport och för bedömningen av Wendel Investissement som förvärvare. Därav följer att tribunalen godtog en grund som var utan verkan för att ogiltigförklara det omtvistade beslutet.

26. Kommissionen har påpekat att det i samband med en koncentration alltid ankommer på den själv att fatta det slutliga beslutet om att godkänna förvärvaren av de vidareförsålda tillgångarna. Kommissionen ska härvid inte enbart grunda sig på fullmaktshavarens rapport, utan samla in information på eget initiativ.

27. Till stöd för överklagandet har Wendel Investissement slutit sig till kommissionens invändningar gentemot den överklagade domen och framfört att tribunalen inte har visat hur anknytningen mellan Éditis och fullmaktshavaren skulle kunna ha påverkat innehållet i rapporten med utvärdering av Wendel Investissements anbud.

28. Enligt Odile Jacob kan tribunalen inte klandras för att ha hänvisat till fransk lagstiftning för att avgöra huruvida det förhållandet att B. utövade sitt uppdrag som styrelseledamot i Éditis parallellt med uppdraget som fullmaktshavare i egenskap av ordförande för revisionsbyrån S. var förenligt med kravet på oberoende i förhållande till detta bolag, eftersom det endast utgör en tillämpning av associationsrätt (lex societatis) och av den princip som bestämmer vilken lag som är tillämplig på ett bolag, i enlighet med principerna inom den internationella privaträtten, däribland Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (EUT L 177, s. 6).

29. Enligt Lagardère kunde tribunalen inte finna att anknytningen i sig mellan B. och Éditis innebär att det förelåg brister i fullmaktshavarens oberoende. Tribunalen borde i stället ha prövat huruvida B:s styrelseuppdrag hade kunnat förhindra att fullmaktshavaren genomförde sitt uppdrag öppet och med insyn. Det förelåg ingalunda en intressekonflikt, utan både det uppdrag som B. utförde i sin roll som styrelseledamot och det uppdrag som utfördes av fullmaktshavaren avsåg tvärtom Éditis oberoende, och utgjorde följaktligen kompletterande uppdrag.

30. Vad beträffar betydelsen av fullmaktshavarens bristande oberoende anser Odile Jacob att kommissionens argument saknar verkan eftersom den rättsstridighet som tribunalen konstaterade avser åsidosättandet av ett väsentligt avtalsenligt åtagande, som blev tvingande genom kommissionens beslut och som, således, medför att hela beslutsförfarandet avseende de avyttringar som krävdes enligt Lagardères åtaganden ska anses ogiltigt.

31. Kommissionen har genom sin andra grund gjort gällande att den överklagade domen innefattar en felaktig rättstillämpning, innehåller motsägelsefulla domskäl och en felaktig tolkning av de faktiska omständigheterna, i den mån tribunalen bedömde att fullmaktshavarens rapport har haft ett avgörande inflytande på det omtvistade beslutet. Kommissionen har anfört att tribunalen genom denna bedömning har gjort en felaktig tolkning av arbetsfördelningen mellan den själv och fullmaktshavaren. Det ankommer nämligen enbart på kommissionen att godkänna anbud från en potentiell förvärvare. Även om kommissionen beaktar bedömningen i fullmaktshavarens rapport vid utformningen av sitt slutliga beslut, är den inte under några omständigheter bunden av fullmaktshavarens ställningstagande, vilket inte kan ersätta kommissionens egen bedömning. Kommissionen förblir skyldig att göra en erforderlig utredning och samla in information på eget initiativ genom att anlita sina egna tjänstemän och genom begäran om upplysningar till berörda företag, i förevarande fall Lagardère och Wendel Investissement.

32. Det kan på grundval av den omständigheten att det föreligger vissa likheter mellan fullmaktshavarens rapport och det omtvistade beslutet, till skillnad mot vad tribunalen har anfört i punkt 101 i den överklagade domen, inte konstateras att den ifrågavarande rapporten har haft en avgörande betydelse för det omtvistade beslutet. Enligt kommissionen härrör dessa likheter enbart från återgivelser av objektiva och kontrollerbara omständigheter vilka inte innefattar subjektiva bedömningar.

33. Wendel Investissement sluter sig till kommissionens resonemang.

34. Odile Jacob anser att tribunalens tolkning av arbetsfördelningen mellan kommissionen och fullmaktshavaren inte var felaktig. Fullmaktshavarens bristande oberoende har enligt Odile Jacob påverkat hela beslutsförfarandets giltighet. I praktiken har kommissionen i det omtvistade beslutet beaktat fullmaktshavarens rapport.

35. Tribunalen har vid en jämförelse, i punkterna 112–116 i den överklagade domen, mellan fullmaktshavarens rapport och det omtvistade beslutet – med hänsyn till de fyra kriterier för vilka egenskaper den potentielle förvärvaren av de vidareförsålda tillgångarna bör ha, som förekommer i punkt 10 i Lagardères åtaganden – haft fog för sin bedömning att kommissionens slutsatser var identiska med dem som görs i fullmaktshavarens rapport. Odile Jacob anser således att tribunalens bedömning att rapporten hade avgörande betydelse för det omtvistade beslutet var riktig.

36. Odile Jacob har angående grund 3 i mål C-553/10 P anfört att fullmaktshavarens bristande oberoende inte bara är en oegentlighet utan utgör ett åsidosättande av väsentliga formföreskrifter för det administrativa förfarandet, vilket bör få till följd att det omtvistade beslutet ska ogiltigförklaras utan att det måste bevisas att beslutet hade kunnat få ett annat innehåll i avsaknad av denna oegentlighet. Kravet på fullmaktshavarens oberoende är ett grundläggande villkor som ingår i Lagardères åtaganden, vilka genom beslut 2004/422 har blivit bindande. Kontrollen av att detta krav är uppfyllt ska inte göras i efterhand utan i förväg, för att det inte ska bli nödvändigt att pröva huruvida subjektiva värderingar kan ha påverkat fullmaktshavaren vid dennes utförande av sitt uppdrag, vilket även framgår av kommissionens rekommendation av den 16 maj 2002. Kravet på fullmaktshavarens oberoende är jämförbart med kravet på att en domare ska vara, och framstå som, oberoende.

37. Klagandena har i huvudsak gjort gällande att tribunalens rättstillämpning i flera hänseenden varit felaktig genom att tribunalen underlåtit att bedöma de följder som fullmaktshavarens brist på oberoende i förhållande till Éditis kunde få vid bedömningen av Wendel Investissements anbud, att förvärva Éditis tillgångar. Klagandena har bestritt att fullmaktshavarens rapport kunde föranleda kommissionen att göra en oriktig bedömning av Wendel Investissements anbud för att godkänna denna som förvärvare av de vidareförsålda tillgångarna.

38. Den anmälda företagskoncentrationen varigenom Lagardère förvärvar ensam kontroll över måltillgångarna i VUP, hädanefter kallat Éditis, förklaras i artikel 1 i beslut 2004/422 vara förenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalet, under förutsättning att Lagardère uppfyller de åtaganden som anges i bilaga II till detta beslut.

39. Enligt punkterna 15 och 21 i bilaga II till beslut 2004/422 ska den anmälande parten utse en fullmaktshavare för att säkerställa de särskilda och allmänna uppdrag som denna anförtros, nämligen att övervaka att Lagardère uppfyller sina åtaganden på ett tillfredsställande sätt och att de vidareförsålda tillgångarna upprätthålls och förvaltas inom en egen struktur, åtskilda från och oberoende av de behållna tillgångarna samt Lagardères övriga verksamhet, fram till dess att överlåtelsen av dessa tillgångar har genomförts.

40. För det fall oenighet uppkommer mellan Lagardère och Éditis vad avser de omstruktureringsåtgärder som är nödvändiga för uppfyllandet av åtagandena kan de vända sig till fullmaktshavaren. Denne kan enligt punkt 24 i åtagandena utfärda en rekommendation avseende omfattningen av dessa åtgärder. Fullmaktshavaren ska härvid upplysa kommissionen, som själv kan fastställa omfattningen av de omstruktureringsåtgärder som är nödvändiga.

41. Enligt punkt 15 i åtagandena ska fullmaktshavaren för utförandet av sitt uppdrag vara oberoende av Lagardère och Éditis och inte ha någon intressekonflikt. Fullmaktshavaren erhåller ersättning från Lagardère på villkor som inte strider mot ett gott utförande av uppdraget eller mot dennes oberoende.

42. Detta krav på oberoende utgör en del av de åtaganden som Lagardère har godtagit och som till fullo ska följas. Kravet på oberoende har fastställts på förhand och omfattar samtliga av fullmaktshavarens förehavanden.

43. Av punkterna 85 och 87 i den överklagade domen framgår att B., ordförande i revisionsbyrån S., den 20 december 2002 utsågs till styrelseledamot i Investima 10, som blev Éditis, och den 9 februari 2004 utsågs revisionsbyrån S. till fullmaktshavare. I punkt 89 i den överklagade domen konstateras att B. från den 9 februari 2004 (dagen för utnämningen av revisionsbyrån S.) till den 25 mars 2004 (dagen då Éditis ombildades till förenklat aktiebolag), utövade styrelseuppdraget i Éditis parallellt med uppdraget som fullmaktshavare. Efter Éditis ombildning får B. anses ha behållit sin anknytning till Éditis med beaktande av att fullmaktshavaren hade tre representanter i aktieägarnas kommitté.

44. Tribunalen har mot denna bakgrund haft fog för sin bedömning, i punkt 104 i den överklagade domen, att B:s uppdrag som styrelseledamot i Investima 10, som sedan blev Éditis, var av beskaffenhet att påverka fullmaktshavarens oberoende och att det i denna situation inte längre var möjligt för honom att oberoende utöva de befogenheter som tillkommer en oberoende fullmaktshavare enligt punkt 15 i Lagardères åtaganden.

45. Likaledes gjorde tribunalen en riktig bedömning när den, i punkt 107 i den överklagade domen, konstaterade att utvärderingsrapporten avseende Wendel Investissements anbud, att köpa de vidareförsålda tillgångarna hade upprättats av en fullmaktshavare som inte uppfyllde kravet på oberoende i förhållande till Éditis.

46. Kommissionen har inte bestritt tribunalens bedömning avseende fullmaktshavarens bristande oberoende med hänvisning till att det är en sakfråga. Kommissionen anser däremot att tribunalen har underlåtit att pröva huruvida det bristande oberoendet verkligen har påverkat det angripna beslutet eller om det angripna beslutet, om det inte vore för denna oegentlighet, kunde ha fått ett annat innehåll. Enligt kommissionen har fullmaktshavarens ställning inte påverkat sakligheten i den bedömning som kommissionen gjort i rapporten avseende förvärvaren av Éditis tillgångar och därmed inte heller det angripna beslutets giltighet.

47. Kommissionens argument i detta avseende kan emellertid inte godtas.

48. I förevarande fall har nämligen fullmaktshavaren, med ansvar att övervaka att den anmälande parten uppfyller sina åtaganden på ett tillfredsställande sätt, utfört ett uppdrag som denne indirekt har anförtrotts av kommissionen. Det handlar om ett uppdrag som kommissionen själv hade kunnat genomföra om den hade haft tillräcklig personal.

49. Detta framgår tydligt av punkterna 52, 53, 55 och 56 i tillkännagivandet från kommissionen om korrigerande åtgärder som kan godtas enligt rådets förordning (EEG) nr 4064/89 och kommissionens förordning (EG) nr 447/98. I punkt 56 i detta tillkännagivande föreskrivs särskilt att fullmaktshavaren … på kommissionens vägnar [kommer] att åta sig särskilda uppdrag som har till ändamål att säkerställa att åtagandena följs i god tro.

50. Det ska även erinras om att Lagardère enligt punkt 15 i sina åtaganden åläggs att utse en fullmaktshavare som ska vara oberoende av Lagardère och Éditis.

51. Det är således utrett att en sådan fullmaktshavare i första hand bör vara oberoende av parterna och, därutöver, uppträda oberoende i förhållande till dem, varför den omständigheten att fullmaktshavaren inte uppfyller kravet på oberoende är tillräckligt för att ogiltigförklara ett sådant beslut från kommissionen som det omtvistade beslutet. Frågan huruvida fullmaktshavaren har uppträtt oberoende uppkommer endast om det först har konstaterats att denne verkligen var oberoende i förhållande till parterna.

52. Med beaktande av att tribunalen hade fog för sin bedömning att fullmaktshavaren inte var oberoende av parterna var den inte skyldig att pröva huruvida fullmaktshavaren i praktiken hade uppträtt på ett sätt som påvisar det bristande oberoendet.

53. Härav följer att tribunalen inte har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att ogiltigförklara det omtvistade beslutet på grundval av fullmaktshavarens bristande oberoende. Överklagandena kan således inte bifallas vare sig avseende kommissionens grunder 1–3 eller Lagardères grund 2.

54. Lagardère har gjort gällande att tribunalen som grund för det omtvistade beslutets rättsstridighet inte kunde anföra att beslutet att utnämna fullmaktshavaren var rättsstridigt. Framställningen av en invändning om rättsstridighet innebär nämligen att den inte kan åberopas när det rör sig om två enskilda beslut. Eftersom Odile Jacob inte i rätt tid har väckt talan mot beslutet att godkänna fullmaktshavaren kan någon invändning om rättsstridighet inte göras mot detta beslut, eftersom det vunnit laga kraft gentemot bolaget, vilket även vinner stöd av bolagets talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet.

55. Enligt Lagardère och Wendel Investissement innebär tribunalens resonemang att rättsstridigheten av beslutet att godkänna fullmaktshavaren, vilket utgör ett enskilt beslut, åberopas i form av en invändning. I stället för att pröva skälen för det omtvistade beslutet har tribunalen direkt prövat de skäl som föranledde utnämningen av fullmaktshavaren vilka föregår det omtvistade beslutet.

56. Lagardère har anfört att parterna delgavs beslutet om fullmaktshavare den 15 februari 2005, vilket är den tidpunkt då beslutet kom att gå Odile Jacob emot och därmed blev en rättsakt mot vilken talan kunde väckas enligt artikel 263 FEUF. Beslutet borde därför ha angripits inom de relevanta tidsfristerna, genom en talan som var separat från den som väcktes mot det omtvistade beslutet. Följaktligen kunde tribunalen inte med fog stödja sig på att utnämningen av fullmaktshavaren var rättsstridig för att ogiltigförklara det omtvistade beslutet.

57. Odile Jacob har bestritt Lagardères och Wendel Investissements argument och har anfört att beslutet att godkänna fullmaktshavaren inte ska betraktas som ett isolerat beslut utan som en del av den grupp av rättsakter som föranledde antagandet av det omtvistade beslutet.

58. Odile Jacob har dessutom påpekat att bolaget inte var mottagare, i den mening som avses i artikel 263 FEUF och i rättspraxis, av beslutet om att godkänna fullmaktshavaren. Förlaget skulle således svårligen ha kunnat angripa detta beslut genom en separat talan.

59. Beslutet om att godkänna fullmaktshavaren delgavs Odile Jacob först den 17 februari 2005.

60. Odile Jacob väckte den 8 november 2004 talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet vid tribunalen och bestred även villkoren för godkännande av fullmaktshavaren. Vid denna tidpunkt hade Odile Jacob emellertid ännu inte delgetts beslutet att godkänna fullmaktshavaren. Odile Jacob kan således inte klandras för att det, i sin talan mot det omtvistade beslutet, har ifrågasatt rättsenligheten av godkännandebeslutet utan att dessförinnan ha yrkat att detta ska ogiltigförklaras, fastän detta beslut ingick i samma grupp av rättsakter som det omtvistade beslutet.

61. Det skulle vara onödigt och överdrivet formalistiskt att kräva att Odile Jacob separat måste väcka talan mot ett enskilt beslut som delgivits förlaget efter väckandet av dess ursprungliga talan och som utgör en del av en grupp rättsakter, när giltigheten av detta beslut under alla omständigheter ifrågasätts genom den ursprungliga talan.

62. Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser denna grund.

63. Eftersom talan inte kan vinna bifall såvitt avser någon av de grunder som parterna har åberopat ska överklagandena i målen C-553/10 P och C-554/10 P ogillas.

64. Enligt artikel 184.2 i rättegångsreglerna ska domstolen, när överklagandet lämnas utan bifall, besluta om rättegångskostnaderna. Enligt artiklarna 138.1 och 138.2 i rättegångsreglerna, som enligt artiklarna 184.1 och 190.1 i dessa regler ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Odile Jacob har yrkat att kommissionen och Lagardère ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom kommissionen och Lagardère har tappat målet ska de förpliktas att bära sina rättegångskostnader och ersätta Odile Jacobs rättegångskostnader för överklagandena.

65. Eftersom Odile Jacob inte har yrkat att Wendel Investissement ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna ska denna endast bära sina egna rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (stora avdelningen) följande:

1) Överklagandena ogillas.

2) Europeiska kommissionen och Lagardère SCA ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Éditions Odile Jacob SAS rättegångskostnader.

3) Wendel Investissement SA ska bära sina rättegångskostnader.

1 Rättegångsspråk: franska.