Förslag till avgörande av generaladvokat Ján Mazák föredraget den 27 mars 2012

1 Originalspråk: engelska.

2 Dom av den 13 september 2010 i mål T-452/04, Éditions Jacob mot kommissionen (REU 2010, s. II-4713) (nedan kallad den överklagade domen).

3 Ärende COMP/M.2978 – Lagardère/Natexis/VUP (EUT L 125, s. 54).

4 Se, exempelvis, Hoehn, T., Merger remedies control – The role of the monitoring trustee in remedy cases, Concurrences nr 2 – 2007, Doctrines, Concentrations françaises: Suivi des engagements, s. 37 och s. 38 (men även s. 29–36), samt De Valois Turk, M., The EC’s revised Remedies Notice – the Trustee’s Perspective, ECLR 2009, 30(7), s. 332–339. Se även Idot, L., Concentration et contrôle des engagements, Commentaires, Europe – Revue mensuelle LexisNexis Jurisclasseur – november 2010, s. 25 och s. 26.

5 I synnerhet var det Vivendi Universal SA (nedan kallat VU) som beslutade att avyttra den förlagsverksamhet som bedrevs av dess dotterbolag VUP. Avyttringen avsåg VUP:s tillgångar i Europa (nedan kallade måltillgångarna). Lagardère lämnade anbud på att förvärva dessa tillgångar. VU ville att överlåtelsen och betalningen skulle ske snabbt, vilket dock visade sig vara omöjligt eftersom det krävdes att de behöriga konkurrensmyndigheterna dessförinnan skulle godkänna överlåtelsen. Lagardère begärde därför att banken Natexis Banques Populaires SA (nedan kallad NBP) skulle träda i dess ställe och, genom ett för det ändamålet bildat dotterbolag, förvärva måltillgångarna från VUP, inneha dem tillfälligt och överlåta dem till Lagardère, när sistnämnda företag hade fått godkännande för ett sådant förvärv. Investima 10 SAS (nedan kallat Investima 10), som är ett helägt dotterbolag till Ecrinvest 4 SA (nedan kallat Ecrinvest 4), som i sin tur är ett helägt dotterbolag till Segex Sarl (nedan kallat Segex), vilket i sin tur till 100 procent kontrolleras av NBP, undertecknade därefter en utfästelse om att förvärva måltillgångarna till förmån för VUP. Segex och Ecrinvest 4 ingick samma dag ett överlåtelseavtal med Lagardère, varigenom det sistnämnda företaget tilläts att genom Ecrinvest 4 förvärva hela aktiekapitalet i Investima 10.

6 I första stycket i det avtal som den 19 december 2002 undertecknades av Ecrinvest 4 och revisionsbyrån S. anges att B. inom ramen för sin fullmakt ska agera i Investima 10:s och måltillgångarnas intressen. B. ska i synnerhet handla i strävan att bevara tillgångarnas lönsamhet, ekonomiska värde och konkurrenskraft.

7 Se vidare punkterna 21–24 nedan, där vissa av dessa avsnitt i den överklagade domen citeras.

8 Se särskilt dom av den 29 juni 1995 i mål C-135/93, Spanien mot kommissionen (REG 1995, s. I-1651), av den 16 februari 1984 i mål 76/83, Boël och Fabrique de fer de Maubeuge mot kommissionen (REG 1984, s. 859), samt av den 19 oktober 1983 i mål 265/82, Usinor mot kommissionen (REG 1983, s. 3105).

9 Se, bland annat, dom av den 2 mars 1967 i de förenade målen 25/65 och 26/65, Simet och Feram mot Höga myndigheten (REG 1967, s. 33), punkt 39, samt av den 31 mars 1965 i de förenade målen 12/64 och 29/64, Ley mot kommissionen (REG 1965, s. 143), punkt 14.

10 Dom av den 7 april 1965 i mål 35/64, Alfieri mot parlamentet (REG 1965, s. 261), s. 337, samt av den 14 juli 1965 i de förenade målen 18/64 och 19/64, Alvino m.fl. mot kommissionen (REG 1965, s. 971), s. 982.

11 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (EUT L 177, s. 6).

12 Tillkännagivande från kommissionen om korrigerande åtgärder som kan godtas enligt rådets förordning (EEG) nr 4064/89 och kommissionens förordning (EG) nr 447/98 (EGT C 68, 2001, s. 3), punkt 56 (nedan kallat 2001 års tillkännagivande om korrigerande åtgärder). Rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT L 395, s. 1, och rättelse i EGT L 257, 1990, s. 13; svensk specialutgåva, annex, s. 16), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1310/97 av den 30 juni 1997 (EGT L 180, s. 1).

13 Publicerat på kommissionens webbplats: http://ec.europa.eu/competition/mergers/legislation/note.pdf, punkt 17. Se även den allmänna webbplatsen: http://ec.europa.eu/competition/mergers/legislation/divestiture.html.

14 Jag ser ingen anledning att här göra åtskillnad mellan en fysisk person och en juridisk person.

15 Se, bland annat, dom av den 11 september 2002 i mål T-89/01, Willeme mot kommissionen (REGP 2002, s. I-A-153 och s. II-803), punkt 72, samt av den 3 februari 2005 i mål T-137/03, Mancini mot kommissionen (REGP 2005, s. I-A-7 och s. II-27), punkt 36.

16 Rådets åttonde direktiv 84/253/EEG av den 10 april 1984 grundat på artikel 54.3 g [EG], om godkännande av personer som har ansvar för lagstadgad revision av räkenskaper (EGT L 126, s. 20; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 73), upphävd genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG (EUT L 157, s. 87). Odile Jacob har hävdat att åttonde direktivet överlät på medlemsstaterna att fastställa kriterierna för sådana personers oberoende.

17 EGT L 191, 2002, s. 22. Odile Jacob har hävdat att det i denna rekommendation påpekas att det finns skillnader i de olika medlemsstaternas lagstiftning och att oberoendet ska bedömas i tanke såväl som till det yttre. Vidare framgår det att revisorns oberoende kan äventyras om det finns finansiella förbindelser, affärsförbindelser, anställningsförhållanden eller andra förbindelser mellan revisorn och hans kund och att det i grund och botten borde vara förbjudet att tacka ja till befattningar som ledamot i ett företags ledningsorgan.

18 Dom av den 12 juli 2005 i mål T-157/04, De Bry mot kommissionen (REGP 2005, s. I-A-199 och s. II-901), punkterna 36–38.

19 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 juli 1980 i mål 30/78, Distillers Company mot kommissionen (REG 1980, s. 2229), punkt 26, av den 29 oktober 1980 i de förenade målen 209/78-215/78 och 218/78, van Landewyck m.fl. mot kommissionen (REG 1980, s. 3125; svensk specialutgåva, volym 5, s. 345), punkt 47, av den 21 mars 1990 i mål C-142/87, Belgien mot kommissionen, kallat Tubemeuse (REG 1990, s. I-959; svensk specialutgåva, volym 10, s. 369), punkt 48, av den 2 oktober 2003 i mål C-194/99 P, Thyssen Stahl mot kommissionen (REG 2003, s. I-10821), punkt 31, beslut av den 24 september 2007 i mål C-405/06 P, Torres mot harmoniseringsbyrån och Bodegas Muga, punkt 29, dom av den 25 januari 2007 i mål C-407/04 P, Dalmine mot kommissionen (REG 2007, s. I-829), punkt 70, samt av den 1 oktober 2009 i mål C-141/08 P, Foshan Shunde Yongjian Housewares & Hardware mot rådet (REG 2009, s. I-9147), punkt 81.

20 Se dom av den 20 mars 2002 i mål T-9/99, HFB m.fl. mot kommissionen (REG 2002, s. II-1487), punkt 370 och där angiven rättspraxis.

21 Dom av den 5 oktober 2000 i mål C-288/96, Tyskland mot kommissionen (REG 2000, s. I-8237), punkt 101 och följande punkter.

22 Dom av den 22 oktober 2002 i mål T-310/01, Schneider Electric mot kommissionen (REG 2002, s. II-4071), punkterna 457–460.

23 Dom av den 12 september 2007 i mål T-60/05, Ufex m.fl. mot kommissionen (REG 2007, s. II-3397), punkt 77. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 maj 2002 i mål T-126/99, Graphischer Maschinenbau mot kommissionen (REG 2002, s. II-2427), punkterna 48 och 49.

24 Dom av den 14 december 2005 i mål T-209/01, Honeywell mot kommissionen (REG 2005, s. II-5527), punkterna 48–50. Se även dom av den 14 december 2005 i mål T-210/01, General Electric mot kommissionen (REG 2005, s. II-5575), punkterna 42–45, 48 och 734.

25 Dom av den 24 september 2002 i de förenade målen C-74/00 P och C-75/00 P, Falck och Acciaierie de Bolzano mot kommissionen (REG 2002, s. I-7869), punkt 122.

26 Se, bland annat, dom av den 21 oktober 2004 i mål C-447/02 P, KWS Saat mot harmoniseringsbyrån (REG 2004, s. I-10107), punkterna 46–51, och av den 30 september 2003 i mål C-93/02 P, Biret International mot rådet (REG 2003, s. I-10497), punkt 60.

27 Se, exempelvis, 2001 års tillkännagivande om korrigerande åtgärder (ovan fotnot 12), punkterna 58 och 59.

28 Dom av den 27 oktober 1993 i mål C-69/91, Decoster (REG 1993, s. I-5335; svensk specialutgåva, tillägg, s. 99), punkterna 13, 16 och 22. Enbart det förhållandet att det organ som ansvarade för upprättande av specifikationer, övervakning av deras tillämpning och beviljande av typgodkännande inte uppfyllde kravet på oberoende i förhållande till de aktörer som sannolikt drog fördel av dessa specifikationer, ett krav som uppställdes i en bestämmelse i unionsrätten (i detta fall ett direktiv), var tillräckligt för att detta organ inte skulle vara behörigt att upprätta sådana specifikationer, utan att det i det konkreta fallet, eller från fall till fall, behövde styrkas att det förelåg ett potentiellt intresse eller potentiell partiskhet.

29 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Fennellys förslag till avgörande i de förenade målen C-287/95 P och C-288/95 P, kommissionen mot Solvay, där domstolen meddelade dom den 6 april 2000 (REG 2000, s. I-2391).

30 Ovan fotnot 28.

31 I det nya (från år 2008) tillkännagivandet från kommissionen om korrigerande åtgärder som kan godtas enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 och kommissionens förordning (EG) nr 802/2004 (EUT C 267, 2008, s. 1) klargörs det numera i punkt 125 att [k]ommissionen [inte] godtar ... sådana personer eller institutioner som förvaltare som samtidigt är parternas revisorer eller investeringsrådgivare i avyttringen. Relationer mellan förvaltaren och parterna leder dock inte till några intressemotsättningar om dessa relationer inte inkräktar på förvaltarens objektivitet och oberoende när denne fullgör sina uppgifter. Det åligger parterna att förse kommissionen med adekvat information så att den kan kontrollera att förvaltaren uppfyller kraven.

32 Dom av den 17 september 2007 i mål T-201/04, Microsoft mot kommissionen (REG 2007, s. II-3601), punkt 1264.

33 Rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, första förordningen om tillämpning av artiklarna [81 EG] och [82 EG] (nu artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF) (EGT 1962, 13, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8).

34 Bifogad som bilaga B3 till kommissionens svaromål vid tribunalen.

35 Någon sådan skyldighet fanns inte i förordning nr 4064/89, i kommissionens förordning (EG) nr 447/98 av den 1 mars 1998 om anmälningar, tidsfrister och förhör enligt rådets förordning (EEG) nr 4064/89 (EGT L 61, s. 1) eller i 2001 års tillkännagivande från kommissionen om korrigerande åtgärder. I kommissionens förordning (EG) nr 802/2004 av den 7 april 2004 om tillämpning av rådets förordning (EG) nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EUT L 133, s. 1), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1033/2008 (EUT L 279, 2008, s. 3), anges numera att de åtaganden som företagen erbjudit får inbegripa, på deras egen bekostnad, utnämnandet av en förvaltare.

36 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 december 2008 i mål C-295/07 P, kommissionen mot Département du Loiret (REG 2008, s. I-9363).

37 Som framgått ovan i punkt 48, och i motsats till vad Odile Jacob har hävdat, är detta med säkerhet inte fallet här.

38 Domen i målet General Electric mot kommissionen (ovan fotnot 24), punkt 722.

39 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 juli 1983 i mål 117/81, Geist mot kommissionen (REG 1983, s. 2191), punkt 7, av den 18 december 1992 i mål T-43/90, Díaz García mot parlamentet (REG 1992, s. II-2619), punkt 54, av den 20 september 2000 i mål T-261/97, Orthmann mot kommissionen (REGP 2000, s. I-A-181 och s. II-829), punkterna 33 och 35, samt av den 3 december 2003 i mål T-16/02, Audi mot harmoniseringsbyrån (TDI) (REG 2003, s. II-5167), punkterna 97 och 98.

40 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 mars 2002 i de förenade målen T-357/00, T-361/00, T-363/00 och T-364/00, Martínez Alarcón mot kommissionen (REGP 2002, s. I-A-37 och s. II-161), punkterna 91–93.

41 Se dom av den 25 oktober 2007 i mål C-167/06 P, Komninou m.fl. mot kommissionen, punkt 22.