Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 24 oktober 2012
1 Originalspråk: franska.
2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EUT L 263, s. 11).
3 EGT L 103, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 111.
4 EGT L 8, s. 17; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 90.
5 EGT L 129, s. 33; svensk specialutgåva, område 13, volym 19, s. 189.
6 Den ungerska regeringen har preciserat dels att de kroppsliga skadorna som skulle ersättas av MAV redan har ersatts fullt ut, dels att kärandena i målet vid den hänskjutande domstolen på eget initiativ redan delvis har ersatt de skadelidande för de materiella skador som de har orsakat.
7 Se, bland en omfattande rättspraxis, dom av den 3 december 2009 i mål C-433/08, Yaesu Europe (REU 2009, s. I-11487), punkt 24 och där angiven rättspraxis.
8 Se andra och tredje skälen i direktiv 72/166.
9 Den ungerska regeringen har, utan bestridande, gjort gällande att den ungerska versionen av texten mer exakt föreskriver att medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att fordonen ska omfattas av en ansvarsförsäkring.
10 Se artikel 1 i direktiv 84/5.
11 Se sjätte skälet i direktiv 84/5.
12 Se åttonde skälet i direktiv 84/5.
13 Se artikel 1.4 i direktiv 84/5.
14 Artikel 1.4 första stycket i direktiv 84/5.
15 I artikel 1.4 första stycket i artikel 84/5 hänförs i den engelska språkversionen till ett vehicle for which the insurance obligation provided for in paragraph 1 has not yet been satisfied, i den italienska språkversionen till un veicolo … per quale non vi é sato adempimento dell’obbligo di assicurazione conformemente al paragrafo 1, och i den spanska språkversionen till un vehiculo … por el cual no haya sido satisfecha la obligación de aseguramiento mencionada en el apratado 1. I den betydligt annorlunda tyska språkversionen hänvisas till oförsäkrade fordon (Jeder Mitgliedstaat schafft eine Stelle oder erkennt eine Stelle an, die für Sach- oder Personenschäden, welche durch ein nicht ermitteltes oder nicht im Sinne des Absetzes 1 versichertes Fahrzeug verursacht worden sind, zumindest in den Grenzen der Versicherungspflicht Ersatz zu leisten hat).
16 Artikel 1.4 första stycket i direktiv 84/5.
17 Se artikel 2 i förslaget till rådets andra direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om ansvarsförsäkring för motorfordon (EGT C 214, 1980, s. 10).
18 Ett uttryck som används i artikel 1.3 i förslaget till ett andra direktiv, sedermera artikel 1.4 i direktiv 84/5.
19 Ett uttryck som används i artikel 2 i förslaget till andra direktivet, vilket slutligen inte behölls i den slutgiltiga versionen av direktiv 84/5.
20 Enligt vilken [medlemsstaterna], i fråga om sakskador orsakade av oförsäkrade fordon, [också får] tillåta en självrisk … , som den skadelidande har att svara för (min kursivering).
21 Med förbehåll, naturligtvis, för de särskilda fall som avses i artikel 4 i direktiv 72/166 och till vilka artikel 3 i nämnda direktiv för övrigt uttryckligen hänvisar.
22 Såväl den ungerska regeringen som kommissionen har i detta hänseende nämnt kommissionens vitbok, av den 12 juli 2010, om försäkringsgarantisystem [KOM(2010) 370 slutlig]. Försäkringsgarantisystemen definieras så att de ger skydd i sista hand för konsumenter när försäkringsföretag inte kan uppfylla sina avtalsförpliktelseroch så att de skyddar människor mot risken att inte få sina fordringar betalda om deras försäkringsföretag skulle hamna på obestånd. Kommissionen angav att av de 30 länderna i unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet är det bara 12 länder som har en eller flera fungerande allmänna försäkringsgarantisystem och att 56 procent av alla skadeförsäkringskontrakt är oskyddade (se vitboken om försäkringsgarantisystem, s. 1). Kommissionen föreslog därför att med hjälp av ett direktiv enligt artikel 288 FEUF på EU-nivå införa ett samstämmigt och bindandet ramverk för [försäkringsgarantisystem], som ska gälla alla försäkringstagare och förmånstagare. Kommissionen angav vidare vid förhandlingen att den aldrig hade väckt talan om fördragsbrott mot en medlemsstat med anledning av att ett garantiorgan inte utbetalat ersättning när ett försäkringsbolag hos vilket en ansvarsförsäkring för motorfordon tecknats varit insolvent.
23 Detta konstaterande motsägs inte heller av lydelsen i artikel 2 i direktiv 90/232 enligt vilken [m]edlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att all obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon ska … på grundval av denna enda premie tillförsäkra det skydd som krävs i varje medlemsstat enligt dess lagstiftning, vilken artikel än en gång hänvisar till de villkor enligt vilka medlemsstaterna ska organisera det obligatoriska försäkringsskyddet men vilket inte som sådant föreskriver att försäkringarna ska garanteras.
24 Se fjärde skälet i direktiv 90/232.
25 Se artikel 1 i direktiv 90/232.
26 Se artikel 3 i direktiv 90/232.
27 Se fjortonde skälet i direktiv 2009/103.
28 Ibidem.
29 Försäkringsbolagets insolvens var således central i rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 228, s. 3; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 146), som blev tillämpligt på området ansvarsförsäkring för motorfordon genom direktiv 90/618/EEG av den 8 november 1990 (EGT L 330, s. 44; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 62). Det kan även som exempel hänvisas till artikel 7 i rådets direktiv 90/314/EEG av den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang (EGT L 158, s. 59; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 53) och artikel 10 i rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investeringstjänster inom värdepappersområdet (EGT L 141, s. 27; svensk specialutgåva, område 6, volym 4, s. 83).
30 Dom av den 1 december 2001 i mål C-442/10, Churchill Insurance Company och Evans (REG 2001, s. I-12639), punkt 27 och där angiven rättspraxis.
31 Ibidem, punkt 28.
32 Dom av den 4 december 2003 i mål C-63/01 (REG 2003, s. I-14447).
33 Ett uttryck som domstolen märkligt nog i sammanhanget i det målet fann vara synonymt med det som används i texten i artikel 1.4 i direktiv 84/5, det vill säga fordon för vilka sådan obligatorisk försäkring som avses i punkt 1 inte tecknats (se domen i det ovannämnda målet Evans, punkt 20).
34 Se domen i det ovannämnda målet Evans, punkt 23.
35 Domen i det ovan i punkt 40 nämnda målet Churchill Insurance Company och Evans. Min kursivering. Vad gäller texten i artikel 1.4 tredje stycket i direktiv 84/5, se punkt 7 i detta förslag.
36 Domen i målet Churchill Insurance Company och Evans (ovan fotnot 32), punkt 41.
37 Ibidem, punkt 42.
38 Den ungerska regeringen gjorde i sitt skriftliga yttrande och vid förhandlingen gällande att fordringarna på det insolventa försäkringsbolaget delvis kunde uppbäras vid likvideringen.
39 Beslut nr 83/2001 (XI.10).
40 Dom av den 15 juli 2010 i mål C-368/09, Pannon Gép Centrum (REU 2010, s. I-7467), punkterna 28 och 29 samt där angiven rättspraxis.
41 Det ska även preciseras, för det fall det behövs, att den omständigheten att domstolen fastställer huruvida artikel 1.4 första stycket i direktiv 84/5 kan anses ha direkt effekt inte påverkar frågan huruvida kärandena i målet vid den hänskjutande domstolen har rätt att åberopa den inför den hänskjutande domstolen.
42 Dom av den 19 april 2007 i mål C-356/05, Farrell (REG 2007, s. I-3067), punkt 40 och där angiven rättspraxis.
43 Ibidem, punkt 37 och där angiven rättspraxis.
44 För en liknande bedömning, se punkt 64 i generaladvokaten Stix-Hackls förslag till avgörande i det ovannämnda målet Farrell.
45 Detsamma gäller möjligheten för medlemsstaterna att låta ersättningen från organet vara subsidiär eller att införa regler om skadereglering mellan organet och försäkringsgivarna. Det utrymme för skönsmässig bedömning som staten alltjämt har i dessa två avseenden har nämligen inte till verkan att minska den bestämda skyldigheten att inrätta ett organ med ansvar för att betala ut ersättning i de fall som föreskrivs av Unionslagstiftaren.
46 Domen i det ovannämnda målet Evans, punkt 82 och där angiven rättspraxis.
47 Se s. 3 i begäran om förhandsavgörande.
48 Dom av den 5 mars 1996 i de förenade målen C-46/93 och C-48/93, Brasserie du pêcheur och Factortame m.fl. (REG 1996, s. I-1029), punkterna 32 och 35.
49 Domen i målet Evans (ovan fotnot 34), punkt 83 och där nämnda rättspraxis.
50 Ibidem, punkt 87 och där angiven rättspraxis.
51 Ibidem, punkt 86 och där angiven rättspraxis.
52 Domen i målet Brasserie du pêcheur et Factortame (ovan fotnot 50), punkterna 82 och 83.
53 Ibidem, punkterna 84 och 85.