Domstolens dom (första avdelningen) den 15 november 2012
I mål C-56/11, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Oberlandesgericht Düsseldorf (Tyskland) genom beslut av den 3 januari 2011, som inkom till domstolen den 8 februari 2011, i målet
DOMSTOLEN (första avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden A. Tizzano samt domarna A. Borg Barthet, E. Levits (referent), J.-J. Kasel och M. Berger, generaladvokat: N. Jääskinen, justitiesekreterare: handläggaren K. Sztranc-Sławiczek,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 15 mars 2012,
med beaktande av de yttranden som avgetts av: Raiffeisen-Waren-Zentrale Rhein-Main eG, genom C. Bittner och F. Eckard, Rechtsanwälte, Saatgut-Treuhandverwaltungs GmbH, genom K. von Gierke och J. Forkel, Rechtsanwälte, Spaniens regering, genom A. Rubio González, i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom B. Schima, M. Vollkommer, F. Wilman och I. Galindo Martin, samtliga i egenskap av ombud,
och efter att den 14 juni 2012 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Förordning nr 2100/94
Förordning nr 1768/95
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
Prövning av tolkningsfrågorna
Den första frågan
Den andra och den tredje frågan
Rättegångskostnader
1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 14.3 sjätte strecksatsen i rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt (EGT L 227, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 60, s. 196) och artikel 9.2 och 9.3 i kommissionens förordning (EG) nr 1768/95 av den 24 juli 1995 om införande av genomförandebestämmelser för det undantag i jordbruket som föreskrivs i artikel 14.3 i förordning nr 2100/94 (EGT L 173, s. 14), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2605/98 av den 3 december 1998 (EGT L 328, s. 6) (nedan kallad förordning nr 1768/95).
2. Begäran har framställts i ett mål mellan Raffeisen-Waren-Zentrale Rhein-Main eG (nedan kallat RWZ) och Saatgut-Treuhandverwaltungs GmbH (nedan kallat STV) angående den senares begäran om information av den förra avseende regleringsåren för godkänt utsäde 2005/2006 och 2006/2007.
3. I enlighet med artikel 11 i förordning nr 2100/94 tillkommer rätten till gemenskapens växtförädlarrätt förädlaren, det vill säga den person som förädlat, eller upptäckt och utvecklat sorten, eller den till vilken rätten har övergått.
4. Artikel 13 i denna förordning, med rubriken Rättigheter i samband med gemenskapens växtförädlarrätt och förbjudna åtgärder, har följande lydelse:
5. Artikel 14 i denna förordning, med rubriken Undantag från gemenskapens växtförädlarrätt, har följande lydelse i punkt 1:
6. Artikel 14.3 i förordning nr 2100/94 föreskriver följande:
7. Artikel 2 i förordning nr 1768/95 har följande lydelse:
8. Artikel 5 i denna förordning, i vilken ersättningen till rättsinnehavaren regleras, har följande lydelse:
9. Artikel 8 i förordning nr 1768/95, med rubriken Information från jordbrukaren, har följande lydelse i punkterna 3 och 4:
10. Artikel 9 i förordning nr 1768/95, med rubriken Information från bearbetningsföretaget, har följande lydelse:
11. Artikel 14 i förordning nr 1768/95, som avser rättsinnehavarens kontroll när det gäller jordbrukarens förpliktelser, föreskriver följande i punkt 1:
12. RWZ är ett centralt jordbrukskooperativ som erbjuder jordbrukare bearbetning av utsäde där företaget behandlar skördeprodukten för lagring eller för framtida odling.
13. Dessa tjänster erbjuds å ena sidan rättsinnehavarna, vilka bland annat företräds av STV, och vilka inom ramen för den avtalsenliga odlingen har bedrivit förökning av godkänt utsäde för försäljning.
14. Å andra sidan erbjuds tjänsterna åt jordbrukare som använder utsädet till sådd i enlighet med jordbruksundantaget i artikel 14.3 i förordning nr 2100/94.
15. Det framgår av beslutet om hänskjutande att RWZ, för olika jordbrukares räkning, under regleringsåren 2005/2006 och 2006/2007 utförde bearbetningstjänster inom ramen för avtalsenlig odling för de rättsinnehavarnas räkning som företräds av STV.
16. Med stöd av förklaringar om avtalsenlig odling, vilka de berörda jordbrukarna överlämnat till STV, skickade STV till RWZ två serier med skrivelser i vilka SVT begärde information avseende den bearbetning som företaget hade utfört. Respektive serie skickades
17. Informationen begärdes in för att utreda huruvida RWZ hade bearbetat de ifrågavarande skyddade växtsorterna och vilka personer som beställt denna bearbetning och i vilken utsträckning. Till skrivelserna bifogades sammanställningar över bland annat den skyddade arten och det aktuella regleringsåret samt namn på och adressen till den jordbrukare som hade odlat skördeprodukten. Sammanställningen innehöll dock varken någon kopia av odlingsförklaringarna eller andra bevis.
18. RWZ lämnade inte ut den begärda informationen och motiverade detta genom att göra gällande tre uppsättningar skäl. RWZ ansåg för det första att respektive begäran ska innehålla de uppgifter som pekar på att det hade utfört bearbetningstjänster som omfattades av informationsskyldigheten i artikel 14.3 sjätte strecksatsen i förordning nr 2100/94. RWZ ansåg för det andra att endast de skrivelser med en begäran om information som hade inkommit under det regleringsår som de avsåg var rättsligt relevanta. För det tredje gick det inte av den bearbetning som hade ägt rum inom ramen för avtalsenlig odling för rättsinnehavares räkning att sluta sig till en eventuell användning av utsäde till sådd.
19. STV:s talan mot RWZ bifölls i första instans. Rätten ansåg dels att det inte fanns någon tidsfrist för när en begäran om information skulle lämnas in, dels att förklaringarna om avtalsenlig odling utgjorde tillräckligt stöd för att bearbetningsföretagets informationsskyldighet skulle aktualiseras, såvitt jordbrukaren som odlade i enlighet med ett förökningsavtal hade en faktisk möjlighet att använda det ifrågavarande utsädet till sådd. RWZ överklagade domen till den hänskjutande domstolen.
20. Oberlandesgericht Düsseldorf, som var osäker på tolkningen av artikel 14.3 sjätte strecksatsen i förordning nr 2100/94 och artikel 9.2 och 9.3 i förordning nr 1768/95, beslutade att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:
21. Den hänskjutande domstolen har ställt sin första fråga för att få klarhet i huruvida artikel 9.3 i förordning nr 1768/95 ska tolkas så, att bearbetningsföretagets informationsskyldighet avseende skyddade växtsorter upphör att gälla när innehavaren av rätten till dessa sorter begärt information efter utgången av det regleringsår som begäran avser.
22. Liksom framgår av själva lydelsen i artikel 9.3 i förordning nr 1768/95 är bearbetningsföretaget skyldigt att lämna den information som avses under artikel 9.2 b–e när nämnda information gäller det regleringsår inom vilket begäran gjordes.
23. En begäran som gäller ett visst regleringsår och som inkommer till nämnda företag efter utgången av detta regleringsår utlöser således i princip inte dess informationsskyldighet.
24. I artikel 9.3 i förordning nr 1768/95 preciseras emellertid att den information som begärts också kan gälla ett eller flera föregående regleringsår för vilka rättsinnehavaren inte tidigare har begärt information. I detta avseende preciserar bestämmelsen att det första regleringsår för vilket informationen ska lämnas ska vara det år under vilket den första av dessa begäran om information gjordes med hänsyn till den sort eller de sorter och det bearbetningsföretag som är aktuella.
25. Det följer således av själva lydelsen i denna bestämmelse att rättsinnehavaren kan begära information från ett bearbetningsföretag gällande ett eller flera regleringsår som föregår det innevarande under förutsättning att denne till det berörda bearbetningsföretaget har lämnat in en första begäran om information avseende sorten under det första av dessa föregående regleringsår.
26. Denna tolkning bekräftas av själva syftet i förordning nr 1768/95, vilket enligt artikel 14.3 i förordning nr 2100/94 är att skydda förädlarnas och jordbrukarnas legitima intressen. I artikel 2.2 i förordning nr 1768/95 understryks nämligen behovet av att bibehålla en skälig balans mellan alla dessa intressen i syfte att skydda dem.
27. I detta sammanhang konstaterar domstolen att den franska språkversionen av artikel 9.3 i förordning nr 1768/95, till skillnad från flera andra språkversioner, inte begränsar möjligheten att begära information till högst tre regleringsår som föregår det innevarande regleringsåret.
28. För det första och i motsats till vad STV har anfört, skulle det strida mot syftet i förordning nr 1768/95, såsom detta redovisas ovan i punkt 26 i denna dom, att anse att det inte finns någon tidsmässig begränsning för bearbetningsföretagets informationsskyldighet.
29. För det andra innehåller artikel 8.3 i nämnda förordning, som avser jordbrukarens informationsskyldighet, en uttrycklig begränsning av förädlarens möjlighet att begära information till sådan som gäller högst tre regleringsår som föregår innevarande regleringsår. Eftersom jordbrukarens informationsskyldighet är nästan identisk med bearbetningsföretagets, finns det ingen anledning att med avseende på vilka perioder som skulle kunna omfattas av rättsinnehavarens begäran göra någon åtskillnad dem emellan beroende på till vilken person begäran riktas.
30. En dylik tolkning av artikel 9.3 i förordning nr 1768/95 ger följaktligen det bästa skyddet för dels förädlarnas intressen, eftersom dessa är tämligen flexibla vad gäller att lämna in en begäran om information, dels bearbetningsföretagens intressen, eftersom de enbart måste bevara den begärda informationen en begränsad tid och detta efter att först ha varskotts.
31. I förevarande fall framgår det av begäran om förhandsavgörande att STV i två serier med skrivelser uppmanat RWZ att lämna information. Den första serien avsåg information gällande regleringsåret 2005/2006 och skickades den 30 juni, den 7 augusti och den 15 september 2006 samt den 30 april 2007. Den andra serien avsåg information gällande regleringsåret 2006-2007 och skickades den 25 och den 29 juni 2007, den 23 november 2007 och den 29 maj 2008.
32. Mot bakgrund dels av att ett regleringsår, i enlighet med artikel 7.2 i förordning nr 1768/95, sträcker sig från och med den 1 juli ett kalenderår till och med den 30 juni följande kalenderår, dels av att det av begäran om förhandsavgörande inte går att sluta sig till vare sig vilka skyddade sorter som SVT avsåg i sina skrivelser eller huruvida det rörde sig om en första begäran om information i den mening som avses i artikel 9.3 andra meningen i denna förordning, ankommer det på den hänskjutande domstolen att avgöra vilka av dessa skrivelser som lämnats in inom den utsatta tidsfristen.
33. Den första frågan ska följaktligen besvaras enligt följande. Artikel 9.3 i förordning nr 1768/95 ska tolkas så, att ett bearbetningsföretags skyldighet att lämna information avseende skyddade växtsorter utlöses när begäran om information som avser ett visst regleringsår har lämnats in före utgången av detta regleringsår. En sådan skyldighet kan emellertid gälla information som avser upp till tre regleringsår som föregår det innevarande, under förutsättning att rättsinnehavaren till samma bearbetningsföretag har gjort en första begäran gällande samma sorter under det första av de regleringsår som avses i begäran om information.
34. Den hänskjutande domstolen har ställt sin andra och sin tredje fråga, som ska besvaras tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 14.3 i förordning nr 2100/94, och artikel 9 i förordning nr 1768/95, ska tolkas på så sätt att, för det första, den omständigheten att en jordbrukare avtalsenligt odlat en skyddad växtsort till förmån för den person som äger rätten till denna sort, skulle kunna utgöra en sådan indikation som utlöser informationsskyldigheten för den person som har bearbetat för försäljning godkänt utsäde för denna sort, och, för det andra, rättsinnehavaren i sin begäran om information ska bifoga bevis för de indikationer som denne anfört till stöd för sin rätt till denna information.
35. Domstolen understryker att det inte någonstans i artikel 9.4 i förordning nr 1768/95 jämförd med artikel 8.4 i samma förordning, som anger de formella krav som rättsinnehavarens begäran om information till bearbetningsföretaget ska uppfylla, krävs på att nämnda begäran ska innehålla bevis för de indikationer som lagts fram. Enligt artikel 8.4 andra stycket första meningen i förordning nr 1768/95 kan en sådan begäran till och med göras muntligen.
36. Vad gäller avtalsenligt odlande har domstolen redan slagit fast att en jordbrukares förvärv av förökningsmaterial från en av rättsinnehavarens skyddade sorter i detta avseende ska anses utgöra en indikation som utlöser jordbrukarens informationsskyldighet i förhållande till rättsinnehavaren (se dom av den 10 april 2003 i mål C-305/00, Schulin, s. I-3525, punkt 65).
37. Den omständigheten att en jordbrukare avtalsenligt, till förmån för en rättsinnehavare, har odlat en växtsort som skyddats utgör en indikation på att denna jordbrukare skulle kunna förfoga över utsäde av den skyddade sorten, utsäde för vilket han skulle kunna ha för avsikt att begära den förmån som avses i artikel 14.3 i förordning nr 2100/94.
38. En sådan omständighet medför dock inte i sig att rättsinnehavaren automatiskt har rätt att erhålla information från bearbetningsföretaget.
39. Visserligen följer det av artikel 14.3 i förordning nr 2100/94 att en sådan rätt är tillämplig när en jordbrukare drar nytta av eller har för avsikt att dra nytta av den förmån som han tillerkänns enligt denna artikel. Domstolen har emellertid slagit fast att denna rätt gäller gentemot ett bearbetningsföretag så snart rättsinnehavaren har indikationer på att företaget har bearbetat eller har för avsikt att bearbeta den skördeprodukt som erhållits genom att odla förökningsmaterial av den skyddade sorten till utsäde (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 oktober 2004 i mål C-336/02, Brangewitz, REG 2004, s. I-9801, punkt 53).
40. Den omständigheten att en jordbrukare avtalsenligt har odlat en skyddad växtsort utgör i detta sammanhang alltså inte i sig en indikation på att ett bearbetningsföretag har bearbetat eller har för avsikt att bearbeta den skördeprodukt som erhållits genom att odla förökningsmaterial av nämnda sort till utsäde.
41. Med hänsyn till situationen i målet vid den nationella domstolen skulle det på sin höjd kunna vara fråga om en omständighet bland många andra mot bakgrund av vilka det skulle kunna slås fast att en sådan indikation föreligger. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva omständigheterna i målet och avgöra om så är fallet i det nationella målet.
42. Den andra och den tredje tolkningsfrågan ska således besvaras enligt följande. Artikel 14.3 sjätte strecksatsen i förordning nr 2100/94 och artikel 9 i förordning nr 1768/95 ska tolkas så, att en rättsinnehavares begäran om information från ett bearbetningsföretag inte måste innehålla bevis för de indikationer som görs gällande i nämnda begäran. Den omständigheten att en jordbrukare avtalsenligt odlar en skyddad växtsort utgör heller inte i sig en indikation på att ett bearbetningsföretag har bearbetat eller har för avsikt att bearbeta den skördeprodukt som erhålls genom att förökningsmaterial av nämnda sort odlas till utsäde. En sådan omständighet kan emellertid, beroende på övriga omständigheter i målet, leda till att det fastslås att en sådan indikation föreligger, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra i det mål som är anhängigt vid den.
43. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (första avdelningen) följande:
1) Artikel 9.3 i kommissionens förordning (EG) nr 1768/95 av den 24 juli 1995 om införande av genomförandebestämmelser för det undantag i jordbruket som föreskrivs i artikel 14.3 i rådets förordning (EG) nr 2100/94 om gemenskapens växtförädlarrätt, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2605/98 av den 3 december 1998, ska tolkas så, att ett bearbetningsföretags skyldighet att lämna information avseende skyddade växtsorter utlöses när begäran om information som avser ett visst regleringsår har lämnats in före utgången av detta regleringsår. En sådan skyldighet kan emellertid gälla information som avser upp till tre regleringsår som föregår det innevarande under förutsättning att en innehavare av gemenskapens växtförädlarrätt till samma bearbetningsföretag har gjort en första begäran gällande samma sorter under det första av de regleringsår som avses i begäran om information.
2) Artikel 14.3 sjätte strecksatsen i rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt och artikel 9 i förordning nr 1768/95, i dess lydelse enligt förordning nr 2605/98, ska tolkas så, att en begäran om information från en innehavare av gemenskapens växtförädlarrätt till ett bearbetningsföretag inte måste innehålla bevis för de indikationer som görs gällande i nämnda begäran. Den omständigheten att en jordbrukare avtalsenligt odlar en skyddad växtsort utgör heller inte i sig en indikation på att ett bearbetningsföretag har bearbetat eller har för avsikt att bearbeta den skördeprodukt som erhålls genom att förökningsmaterial av nämnda sort odlas till utsäde. En sådan omständighet kan emellertid, beroende på övriga omständigheter i målet, leda till att det fastslås att en sådan indikation föreligger, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra i det mål som är anhängigt vid den.
1 Rättegångsspråk: tyska.