Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 4 juli 2013

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, s. 22) (nedan kallat direktivet).

3 BGB1. 2004 I, s. 1414. Nedan kallad UWG.

4 Artikel 13 i direktivet.

5 Jag erinrar om att det enligt en numera fast rättspraxis följer såväl av kravet på en enhetlig tillämpning av unionsrätten som av likhetsprincipen att om en bestämmelse i unionsrätten inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar avseende den betydelse och räckvidd som bestämmelsen ska tillmätas, ska denna normalt ges en självständig och enhetlig tolkning inom hela unionen med hänsyn tagen till dess sammanhang och det mål som eftersträvas genom det regelverk där den ingår (se dom av den 21 december 2011 i de förenade målen C‑424/10 och C‑425/10, Ziolkowski och Szeja, REU 2011, s. I-14035, punkterna 32 och 34 samt där angiven rättspraxis).

6 På samma sätt förefaller det mig relevant att påpeka att unionslagstiftaren inom det vidare konsumenträttsliga området inte använder någon enhetlig terminologi för att beteckna konsumentens avtalsmotpart. För denna motpart används på franska ibland omväxlande uttryck såsom professionnel eller entreprise, som i direktivet, eller uttryck såsom commerçant, prestataire eller vendeur, vilka i de engelska språkversionerna av de konsumenträttsliga direktiven motsvaras av termerna trader, seller, supplier, vendor eller till och med business.

7 KOM(2006) 744 slutlig.

8 Punkterna 4.1 och 4.2 i bilaga 1.

9 Dom av den 16 mars 2004 i de förenade målen C-264/01, C-306/01, C-354/01 och C-355/01, AOK Bundesverband m.fl. (REG 2004, s. I-2493).

10 Dom av den 23 april 1991 i mål C-41/90, Höfner och Elser (REG 1991, s. I-1979; svensk specialutgåva, volym 11, s. 135), punkt 21.

11 Dom av den 11 juli 2006 i mål C-205/03 P, FENIN mot kommissionen (REG 2006, s. I-6295), punkt 25.

12 Dom av den 16 juni 1987 i mål C-118/85 (REG 1987, s. 2599).

13 Dom av den 19 januari 1994 i mål C-364/92, SAT Fluggesellschaft (REG 1994, s. I-43; svensk specialutgåva, volym 15, s. 43).

14 Domen i det ovannämnda målet Höfner och Elser samt dom av den 17 februari 1993 i de förenade målen C-159/91 och C-160/91, Poucet och Pistre (REG 1993, s. I-637; svensk specialutgåva, volym 14, s. 27).

15 Domen i de ovannämnda förenade målen AOK Bundesverband m.fl., punkt 58.

16 Ibidem.

17 Förstainstansrättens dom av den 12 december 2000 i mål T-128/98 (REG 2000, s. II-3929).

18 Rådets direktiv av den 20 december 1985 för att skydda konsumenten i de fall då avtal ingås utanför fasta affärslokaler (EGT L 372, s. 31; svensk specialutgåva, område 15, volym 7, s. 83). I artikel 2 i direktiv 85/577 definieras näringsidkare som en fysisk eller juridisk person som för transaktionen ifråga uppträder i sin affärs- eller yrkesmässiga roll, och varje person som handlar i näringsidkarens namn eller på hans vägnar.

19 Den interaktiva europeiska termdatabasen IATE.

20 EGT L 95, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169.

21 Artikel 2 c i direktiv 93/13. Min kursivering.

22 EGT L 80, s. 27.

23 Artikel 2 d i direktiv 98/6. Min kursivering.

24 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, s. 64).

25 Se artikel 2.2 i direktiv 2011/83. Min kursivering.

26 Skälen 1, 8 och 11 i direktivet.

27 Punkt 58.