lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 11 april 2013

CELEX
62012CC0084
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: franska.

2 Se: Rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om hur det lokala Schengensamarbetet fungerade under de två första åren av tillämpningen av viseringskodexen (KOM(2012) 648 slutlig).

3 EUT L 243, s. 1.

4 EGT L 81, s. 1.

5 EUT L 105, s. 1.

6 BGBl. I, av den 25 februari 2008, s. 162.

7 I enlighet med artikel 8.2 i avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 53, 2008, s. 50).

8 För enkelhetens skull och för en överensstämmelse med viseringskodexen kommer jag i hela detta förslag att hänvisa till dessa konsulära myndigheter i betydelsen medlemsstaternas beskickningar och konsulat.

9 Se skäl 28 och artikel 1.1 i viseringskodexen.

10 Se artikel 14.1 d i viseringskodexen.

11 Bilaga II B i viseringskodexen. Det kan bland annat röra sig om en returflygbiljett, bevis för ekonomiska tillgångar eller på integration i bosättningslandet.

12 Min kursivering.

13 Kommissionen nöjde sig visserligen i sitt utkast till förslag till förordning med en enkel hänvisning till tvivel (se artikel 18.7 i utkastet till förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om införande av en gemenskapskodex om viseringar, KOM(2006) 403 slutlig av den 19 juli 2006), men föredrog i sluttexten en hänvisning till förstärkta tvivel, det vill säga till rimliga tvivel.

14 Se ovannämnda utkast till förslag till förordning, punkt 3.3.

15 Kommissionens beslut av den 19 mars 2010 om införande av en handledning för handläggning av viseringsansökningar och ändring av utfärdade viseringar (K(2010) 1620 slutlig) ändrat genom kommissionens beslut av den 4 augusti 2011 (K(2011) 5501 slutlig).

16 Se artikel 51 i viseringskodexen.

17 Ovannämnda handledning för handläggning av viseringsansökningar och ändring av utfärdade viseringar, punkt 7.12.

18 Ibidem.

19 Ibidem.

20 Se punkt 24 och följande punkter i detta förslag.

21 Se artikel 24 i viseringskodexen. Det ska särskilt påpekas att denna bestämmelse är formulerad så att [e]n visering kan utfärdas för en, två eller flera inresor (min kursivering).

22 Se artikel 25 i viseringskodexen.

23 Se artikel 26 i viseringskodexen.

24 Se artiklarna 27–29 i viseringskodexen.

25 Min kursivering.

26 Se bland annat skälen 18 och 22 i viseringskodexen. Se även dom av den 10 april 2012 i mål C-83/12 PPU, Vo, punkt 36.

27 Skäl 18.

28 Ibidem.

29 Denna princip har även erkänts av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, se bland annat Europadomstolens dom av den 26 juli 2005 i målet N mot Finland (ansökan nr 38885/02, § 158 och där angiven rättspraxis).

30 Dom av den 23 april 1986 i mål 294/83, Les Verts mot parlamentet (REG 1986, s. 1339; svensk specialutgåva, volym 8, s. 529), punkt 23.

31 För ett sådant hypotetiskt fall, se artikel 1.2 a i viseringskodexen.

32 Stockholmsprogrammet – ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd (EUT C 115, 2010, s. 1).

33 Se punkt 5.2 i det ovannämnda programmet.

34 Ibidem. Min kursivering.

35 Artikel 2 i förordning nr 539/2001.

36 Se bland annat artiklarna 5.1 b och 7.3 a i i kodexen om Schengengränserna.

37 Se skälen 4 och 5, artikel 1.2 och artikel 3 i viseringskodexen.

38 Artikel 2.2 i viseringskodexen.

39 Se skäl 5 i förordning nr 539/2001 samt skälen 3, 5 och 6 i viseringskodexen. Syftet att underlätta lagligt resande anges visserligen också i skäl 3 i viseringskodexen, men det kan konstateras att syftet bekämpning av olaglig invandring är betydligt mer uppenbart i såväl Schengenavtalet som i denna kodex. Se, bland annat, punkt V i de gemensamma konsulära anvisningarna angående viseringar till diplomatiska beskickningar och karriärkonsulat (EUT C 326, 2005, s. 1).

40 Skälen 14 och 18 i viseringskodexen.

41 Dom av den 31 januari i mål C-503/03, kommissionen mot Spanien (REG 2006, s. I-1097), punkt 37. Beträffande skyldigheten att avslå en ansökan om visering, se även katalogen över rekommendationer för en korrekt tillämpning av Schengenregelverket och bästa metoder: den del som avser utfärdande av visering, av redaktionsgruppen för uppdateringen av Schengenkatalogen om utfärdande av viseringar (dok. 12099/09 av den 10 juli 2009, s. 10).

42 Se artikel 32.3 i viseringskodexen.

43 Det ska här påpekas att vare sig kommissionen i sitt ovannämnda utkast till förslag till förordning eller Europaparlamentet i sitt betänkande om detta förslag till förordning (Henrik Lax betänkande av den 18 april 2008, A6-0161/2008) upprördes över att det inte preciserats huruvida det var ett rättsmedel vid domstol som avsågs eller inte.

44 Se artikel 58.5 i viseringskodexen.

45 Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, Rapport annuel 2011 – Les droits fondamentaux: défis et réussites en 2011, s. 89–91.

46 Med undantag för viseringar som utfärdas på grundval av artikel 25 i viseringskodexen.

47 Artikel 16 i viseringskodexen.

48 Bilaga I till viseringskodexen.

49 Artikel 18 och följande artiklar i viseringskodexen.

50 Artikel 23 i viseringskodexen.

51 Artikel 32.2 i viseringskodexen. I bilaga VI till viseringskodexen föreslås ett standardformulär för underrättelse och motivering av avslag, upphävande eller återkallande av visering. I kodexens mening är emellertid motiveringen relativt kort, eftersom det rör sig om att kryssa i en ruta bland de angivna elva grunderna för avslag, upphävande eller återkallande.

52 Artikel 32.3 i viseringskodexen.

53 Se även skälen till det ovannämnda utkastet till förslag till förordningen.

54 Se skäl 29 i viseringskodexen.

55 Artikel 39.1 i viseringskodexen.

56 Artikel 39.2 i viseringskodexen.

57 Artikel 39.3 i viseringskodexen.