Förslag till avgörande av generaladvokat Pedro Cruz Villalón föredraget den 27 juni 2013

1 Originalspråk: tyska.

2 Rådets förordning (EG, Euratom) nr 723/2004 av den 22 mars 2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna (EUT L 124, s. 1).

3 Införd genom rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper samt om införande av särskilda tillfälliga åtgärder beträffande kommissionens tjänstemän (anställningsvillkor för övriga anställda) (EGT L 56, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 39).

4 Artikel 2 i förordning nr 723/2004.

5 Detta värde aktualiseras genom indexet för den genomsnittliga löneutvecklingen vid tidpunkten för beräkningen.

6 Radek Časta har uppgett att han har varit försäkrad i 17 år och 259 dagar. Denna skillnad skulle kunna bero på att den hänskjutande domstolen eventuellt inte har räknat med försäkringsperioder under vilka det inte har betalats in några avgifter.

7 Detta belopp har beräknats av den hänskjutande domstolen. Radek Časta har vid domstolen uppgett ett belopp om 1124633,40 CZK.

8 Dom av den 16 december 2004 i mål C-293/03, My (REG 2004, s. I-12013).

9 Dom av den 14 juni 1990 i mål C-37/89, Weiser (REG 1990, s. I-2395), punkt 12.

10 Dom av den 20 oktober 1981 i mål 137/80, kommissionen mot Belgien (REG 1981, s. 2393), punkterna 9 och 18, av den 20 mars 1986 i mål 72/85, kommissionen mot Nederländerna (REG 1986, s. 1219), punkt 16, av den 18 april 1989 i mål 130/87, Retter (REG 1989, s. 865), punkt 22, och av den 17 juli 1997 i mål C-52/96, kommissionen mot Spanien (REG 1997, s. I-4637), punkt 9.

11 Artikel 11.2 i tjänsteföreskrifterna och förstainstansrättens dom av den 18 mars 2004 i mål T-67/02, Radauer mot rådet (REG 2004, s. I-A-89 och s. II-395), punkterna 29 och 30.

12 Dom av den 9 november 1989 i de förenade målen 75/88, 146/88 och 147/88, Bonazzi-Bertottilli m.fl. (REG 1989, s. 3599), punkt 17.

13 Domen i målet kommissionen mot Belgien (ovan fotnot 10), punkt 11, och domen i målet My (ovan fotnot 8), punkt 44.

14 Domen i målet My (ovan fotnot 8), punkterna 45–49.

15 Generaladvokaten Tizzanos förslag till avgörande i målet My (ovan fotnot 8), punkt 95.

16 Beslut av den 9 juli 2010 i de förenade målen C‑286/09 och C‑287/09, Ricci (REU 2010, s. I‑93), punkterna 30–33.

17 Dom av den 18 mars 1982 i mål 212/81, Bodson (REG 1982, s. 1019), punkterna 7 och 8.

18 Dom av den 17 december 1987 i mål 315/85, kommissionen mot Luxemburg (REG 1987, s. 5391), punkt 22, och av den 4 maj 1988 i mål 64/85, Watgen (REG 1988, s. 2435), punkt 9.

19 Domen i målet kommissionen mot Belgien (ovan fotnot 10), punkt 12.

20 KOM(2002) 213 slutlig, s. 5.

21 Domen i målet kommissionen mot Luxemburg (ovan fotnot 18), punkt 21.

22 Förslag till avgörande av generaladvokaten Bot av den 14 januari 2010 i mål C-343/08, kommissionen mot Republiken Tjeckien (REU 2010, s. I-275), punkt 53, och dom av den 30 januari 1997 i mål C-340/94, de Jaeck (REG 1997, s. I-461), punkt 18.

23 Artikel 48 FEUF.

24 Kommissionen talade vid den muntliga förhandlingen om över 300 varianter.

25 Se OECD, Pensions at a Glance, 2005, aktualiserad i OECD, Pensions at a Glance, 2011. Vad gäller ändringarna i systemen, se kommissionens vitbok En agenda för tillräckliga, trygga och långsiktigt bärkraftiga pensioner, KOM(2012) 55 av den 16 februari 2012.

26 Radek Časta anser att avgifterna men inte pensionerna är fastställda. För domstolen måste den hänskjutande domstolens beskrivning vara avgörande.

27 För mer information om lagstiftningen, se särskilt punkterna 11 och 12 i detta förslag till avgörande.

28 Punkt 26 i detta förslag till avgörande.

29 Vad gäller gemenskapslagstiftarens skyldigheter, se dom av den 11 september 2007 i mål C-227/04 P, Lindorfer mot rådet (REG 2007, s. I-6767), punkterna 52, 58 och 59.

30 Om en medlemsstat helt underlåter att överföra pensionsrättigheter medför detta emellertid en diskriminering, se domen i målet kommissionen mot Belgien (ovan fotnot 10), punkt 19.

31 Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57), numera Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, s. 1). Sistnämnda förordning gäller enligt artikel 91 i förordningen sedan den 1 maj 2010, se Schreiber, F., Art. 91, i: Schreiber, F., m.fl., VO (EG) Nr. 883/2004, C.H. Beck, München, 2012.

32 Domen i målet kommissionen mot Luxemburg (ovan fotnot 18), punkt 24, och i målet Watgen (ovan fotnot 18), punkt 10.

33 Ritter, G., Der Sozialstaat, Entstehung und Entwicklung im internationalen Vergleich, Oldenbourg, München, tredje upplagan, 2010.

34 Även Radek Časta befinner sig i denna situation.. Enligt hans skriftliga yttrande uppgår minimiförsäkringsperioden till 25 år och enligt uppgifter som lämnats vid den muntliga förhandlingen till 35 år. Skillnaden kan bero på att den ursprungliga minimiförsäkringsperioden i Republiken Tjeckien sedan år 2010 stegvis höjs till 35 år, OECD, Pensions at a Glance, 2011, s. 212.

35 Se punkterna 27 och 28 i detta förslag till avgörande.

36 Beträffande artikel 2.1 i förordning nr 1408/73, se dom av den 3 oktober 2000 i mål C-411/98, Ferlini (REG 2000, s. I-8081), punkt 41, och domen i målet My (ovan fotnot 8), punkt 35.