Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 27 februari 2014

1 Originalspråk: franska.

2 Förslag till avgörande föredraget den 15 december 2011 i mål C‑572/10, Amédée.

3 Genom beslut av den 28 mars 2012, avskrevs nämnda mål, med anledning av att den hänskjutande domstolen hade dragit tillbaka sin begäran om förhandsavgörande efter det att dess beslut om förhandsavgörande hade upphävts efter överklagande.

4 Den hänskjutande domstolen har angett artikel 157.4 FEUF, men jag erinrar om att denna bestämmelse inte äger tillämpning i tiden (ratione temporis) (se punkt 1 i detta förslag till avgörande).

5 Lag om ändring av budgetförordningen för år 2004 (loi de finances rectificative pour 2004 (JORF av den 31 december 2004, s. 22522).

6 Lag med diverse bestämmelser om offentlig anställning (JORF av den 27 juli 1991, s. 9952).

7 Dekret om tillämpning av artikel 136 i lag nr 2004‑1485 och om ändring av lagen om civil och militär ålderspension (JORF av den 11 maj 2005, s. 8174).

8 Genom undantag från föregående stycke för vissa barn som räknas upp i punkt II i artikel L. 18 i pensionslagen som den berörde har uppfostrat under förhållanden som anges i punkt III i artikel L. 18 – bland dessa återfinns inte biologiska barn som de berörda i förevarande mål – ska avbrottet i yrkesverksamheten ha ägt rum innan barnet fyllt sexton år eller innan barnet uppnår den ålder då det inte längre omfattas av föräldrarnas försörjningsplikt.

9 JORF av den 30 december 2003, s. 22477.

10 Maurice och Blandine Leone har i sitt yttrande preciserat att den sistnämnda och hennes man klagar över den skada som de orsakats genom det omtvistade avslaget på ansökan om förtidspension såvitt det vid Maurice Leones bortgång skulle påverka beloppet på den efterlevandepension som hon skulle kunna erhålla i proportion till tillägget för pensionsgrundande tjänstetid för uppfostran av barn.

11 Makarna Leone har närmare bestämt begärt att franska staten ska förklaras ansvarig och skyldig att betala skadestånd till dem, som preliminärt fastställts till 86 595 euro, jämte lagstadgad ränta.

12 Innehållet i nämnda artiklar L. 12 och R. 13, vilka inte som sådana är föremål för förevarande begäran om förhandsavgörande, återges i punkt 7 och följande punkter i mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Amédée.

13 Caisse nationale de retraite des agents des collectivités locales har dock inte uttalat sig om hur den anser att tolkningsfrågorna ska besvaras.

14 Den franska regeringen har understrukit att denna domstol enbart återger parternas argument i det nationella målet och de åberopade nationella bestämmelserna när den borde ha redogjort, åtminstone kortfattat, för de verkningar som den ansåg kunde leda till indirekt diskriminering, med avseende på kriterierna i domstolens rättspraxis.

15 Denna regering har hänvisat till dom av Conseil d’État av den 29 december 2004, i målet D’Amato (ansökan nr 265097), av den 6 december 2006 i målet Delin (ansökan nr 280681), och av den 6 juli 2007 i målet Fédération générale des fonctionnaires Force Ouvrière m.fl. (förenade ansökningar nr 281147 och nr 282169).

16 Det ska erinras om att det enbart var begäran om förhandsavgörande som delgavs parterna i det nationella målet och de övriga berörda som anges i artikel 23 i Europeiska unionens domstols stadga, bland annat medlemsstaterna, i syfte att erhålla deras eventuella skriftliga synpunkter.

17 Se, bland annat, dom av den 23 mars 2006 i mål C-237/04, Enirisorse (REG 2006, s. I-2843), punkterna 17–19, av den 8 september 2009 i mål C-42/07, Liga Portuguesa de Futebol Profissional och Bwin International (REG 2009, s. I-7633), punkt 41, samt av den 1 december 2011 i mål C‑145/10, Painer (REU 2011, s. I-12533), punkt 46 och följande punkter, samt där angiven rättspraxis. Dessa domar avser en äldre lydelse av förordningen än den som är tillämplig i förevarande mål (EUT L 265, 2012, s. 24), men de är fortfarande relevanta.

18 Se, angående tillägget till pensionsgrundande tjänstetid som då föreskrevs i artikel L. 12 b i pensionslagen, dom av den 29 november 2001 i mål C-366/99, Griesmar (REG 1999, s. I-9383), punkt 25 och följande punkter, och angående rätten till pension med omedelbar utbetalning, vilken på den tiden följde av punkt I.3 b i artikel L. 24 i pensionslagen, dom av den 13 december 2001 i mål C-206/00, Mouflin (REG 2001, s. I-10201), punkt 20 och följande punkter.

19 Se, bland annat, dom av den 26 mars 2009 i mål C‑559/07, kommissionen mot Grekland, punkterna 42, 47 och följande punkter samt där angiven rättspraxis, och av den 22 november 2012 i mål C‑385/11, Elbal Moreno, punkterna 19–26.

20 Enligt de definitioner som återfinns bland annat i artikel 2.1 a och b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (EUT L 204, s. 23).

21 Se, bland annat, dom av den 27 maj 2004 i mål C-285/02, Elsner-Lakeberg (REG 2004, s. I-5861), punkt 12, av den 10 mars 2005 i mål C-196/02, Nikoloudi (REG 2005, s. I-1789), punkterna 44 och 57, samt av den 20 oktober 2011 i mål C‑123/10, Brachner (REU 2011, s. I‑10003), punkterna 55 och 56.

22 Denna möjlighet till undantag i form av positiv särbehandling återfinns i sekundärrätten (se, bland annat, skäl 22 och artikel 3 i direktiv 2006/54).

23 Se punkt 52 och följande punkter i denna dom, särskilt punkt 57, där domstolen fann att det enligt artikel L. 12 b i pensionslagen, i den lydelse som då var i kraft, inte var möjligt för en manlig tjänsteman som befann sig i en sådan situation att åtnjuta det tillägg som var i fråga i målet vid den nationella domstolen, även om han kunde bevisa att han faktiskt uppfostrat sina barn.

24 Ändrad genom lag nr 2003‑775, av den 21 augusti 2003, om en pensionsreform (JORF av den 22 augusti 2003, s. 14310) och dekret nr 2003‑1305, av den 26 december 2003, som antogs för tillämpningen av nämnda lag nr 2003‑775 och ändrade lagen om civil och militär ålderspension (JORF av den 30 december 2003, s. 22473) och införde en ny artikel R. 13 i pensionslagen i syfte att fastställa villkoren för åtnjutande av pensionstillägget i artikel L. 12.

25 Jag erinrar om att detta dekret med nr 2003‑1306 också är daterat den 26 december 2003.

26 I början av artikel 15 i nämnda dekret preciseras det således att de pensionstillägg som räknas upp i denna artikel ska läggas till på de villkor som föreskrivs för civila statstjänstemän. Vidare anges det i artikel 25.1 i dekretet att bestämmelserna i punkt I i artikel L. 24 i [pensionslagen] ska tillämpas på de tjänstemän som nämns i artikel 1 i detta dekret.

27 En hänvisning just till de villkor som fastställts i artikel R. 13 i pensionslagen infördes i artikel 15 i dekretet om kommunalanställda tjänstemän, med verkan från och med den 1 juli 2011, genom dekret nr 2010‑1740 av den 30 december 2010 om tillämpningen av vissa bestämmelser i lag nr 2010-1330 av den 9 november 2010 om ändring av pensionsbestämmelserna för tjänstemän, militär personal och arbetare vid statliga industrier (JORF nr 303, av den 31 december 2010, lagtext nr 93), samtidigt med de ändringar som infördes i nämnda lag (se fotnot 41 i mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Amédée).

28 Bland annat dom av den 16 september 1999 i mål C-218/98, Abdoulaye m.fl. (REG 1999, s. I-5723), punkt 16, och av den 28 februari 2013 i mål C‑427/11, Kenny m.fl., punkt 19 och följande punkter.

29 Bland annat domen i det ovannämnda målet Nikoloudi, punkterna 44 och 47.

30 Se punkt 31 och följande punkter i mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Amédée.

31 Angående de nackdelar som barnafödandet innebär för kvinnors yrkesliv och de motåtgärder som de motiverar, se bland annat dom av den 12 juli 1984 i mål 184/83, Hofmann (REG 1984, s 3047), punkt 27, av den 17 oktober 1995 i mål C-450/93, Kalanke (REG 1995, s. I-3051), punkt 18 och följande punkter, samt domen i det ovannämnda målet Abdoulaye m.fl., punkt 19.

32 Makarna Leone har nämnt att enligt uppgifter för år 2007 var det 94 procent av kvinnorna som tog ut föräldraledighet och endast 6 procent av männen och under perioden 2007‑2011 rörde den allmänna frånvaron av familjeskäl 0‑2 procent av männen och 98‑100 procent av kvinnorna.

33 En rapport från Institut national de la statistique et des études économiques (Insee), uppmärksammar att [t]rots … förmåner för barnfamiljer [som minskar skillnaderna i giltig försäkringstid], är nivåerna på kvinnors pensioner [det vill säga utan efterlevandepension] mycket lägre än männens. Även om skillnaden minskar successivt, kommer den att kvarstå för de generationer av kvinnor som för närvarande är aktiva. Det preciseras i rapporten att det fortfarande är vanligt att en kvinna tillfälligt upphör att arbeta efter att ha fött barn och att det år 2010 var 31 procent av kvinnorna, mot endast 7 procent av männen som arbetade deltid därför att de hade barn, och den förstanämnda siffran uppnår till och med 47 procent för kvinnor som har tre eller flera barn (se Femmes et hommes – Regards sur la parité – Edition 2012, Insee Références, Paris, 2012, särskilt sidan 39 och följande sidor samt sidan 112).

34 Enbart dessa omständigheter förklarar att enligt den statistik som makarna Leone har nämnt hade kvinnorna sedan ikraftträdandet av artikel 15 i dekretet erhållit i genomsnitt 6,9 kvartal i tillägg för uppfostran av barn, medan männen inom den offentliga sjukvården inte hade erhållit något.

35 En studie från Insee uppger att [e]fter ett barns födelse är det en man av nio som minskar sin arbetstid eller tillfälligt upphör att arbeta mot varannan kvinnai Frankrike och den sistnämnda proportionen är ännu större i Tyskland, Sverige och Förenade kungariket (se Insee Première, nr 1454, juni 2013, http://www.insee.fr/fr/ffc/ipweb/ip1454/ip1454.pdf). Meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med rubriken Strategi för jämställdhet 2010–2015, (KOM[2010] 491 slutlig, s. 7), understryker likaledes att [m]ånga kvinnor arbetar deltid eller har atypiska anställningsavtal. Även om detta gör det möjligt för dem att stanna kvar på arbetsmarknaden trots att de har ansvar för familj och hushåll, kan det få negativa konsekvenser för deras löneutveckling, karriär, utsikter att bli befordrade och pensioner.

36 Villkoren för tillgång till det pensionstillägg som föreskrivs i artikel 15 i dekretet om kommunalanställda tjänstemän är väsentligen desamma som dem som föreskrivs för förtidspension i artiklarna L. 24 och R. 37, bortsett från tre viktiga skillnader. Den första skillnaden är att ett pensionstillägg beviljas om den berörde har uppfostrat minst ett barn, mot tre barn vad gäller förtidspension. Den andra skillnaden är att det avbrott i yrkesverksamheten som krävs för att erhålla förtidspension måste äga rum under en bestämd period och vara direkt förbundet med barnets födelse eller mottagandet i hemmet om barnet adopteras, tvärtemot vad som gäller pensionstillägget. Den tredje skillnaden är att de perioder som inte gett upphov till den obligatoriska avgiften räknas in i det avbrott i yrkesverksamheten som krävs och ger rätt till förtidspension, vilket inte är fallet med pensionstillägget.

37 I denna dom fann domstolen nämligen att principen om lika lön för kvinnor och män åsidosattes genom artikel L. 24 i pensionslagen, som då var i kraft, såtillvida att rätten till pension med omedelbar utbetalning uteslutande förbehölls en kvinnlig tjänsteman vars make drabbats av invaliditet eller en obotlig sjukdom som omöjliggjorde utövandet av något som helst yrke. Bestämmelsen uteslöt således manliga tjänstemän som befann sig i samma situation från rätten till denna förmån.

38 Det vill säga perioden mellan fyra veckor före nedkomsten (eller adoptionen) och sexton veckor efter den.

39 Det vill säga mammaledighet, pappaledighet, ledighet för adoption, föräldraledighet, ledighet för vård av barn eller för uppfostran av ett barn som är mindre än åtta år.

40 Se, i detta avseende, punkt 44 i mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Amédée.

41 Angående nämnda ledighets kännetecken och syften, såsom de har erkänts av domstolen, se bland annat dom av den 19 september 2013 i mål C‑5/12, Betriu Montull, punkt 49 och följande punkter, samt där angiven rättspraxis.

42 Jag erinrar om att rätten till en både obligatorisk och betald mammaledighet är föreskriven såväl i unionsrätten som i den Internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner (se punkt 33 och följande punkter i mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Amédée).

43 Eftersom den omtvistade rätten till förtidspension endast beviljas för det fall den berörde har minst tre barn att försörja.

44 Eftersom mammaledighet och pappaledighet är utesluten för denna kategori av föräldrar.

45 Artikel 141.4 EG återger, om än genom att generalisera, den möjlighet att lagstifta om undantag till förmån endast för kvinnor som fanns enligt artikel 6.3 i avtalet om socialpolitik mellan Europeiska gemenskapens medlemsstater med undantag av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (EGT C 191, 1992, s. 91, nedan kallat avtalet om socialpolitik) fram till dess att Amsterdamfördraget trädde i kraft den 1 maj 1999. Artikel 23.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna anger också att [p]rincipen om jämställdhet [mellan män och kvinnor] utgör inget hinder för att behålla eller vidta åtgärder som innebär särskilda förmåner för det underrepresenterade könet.

46 Se, bland annat domen i det ovannämnda målet Kenny m.fl., punkterna 36 och 37, samt där angiven rättspraxis.

47 Se punkt 52 och följande punkter i nämnda förslag till avgörande.

48 I punkt 52 och punkterna 60–67 i denna dom fann domstolen att en sådan åtgärd som föreskrivs i nämnda artikel L. 12, i den lydelse som då var tillämplig i det nationella målet, inte kunde anses kompensera de nackdelar som kvinnliga tjänstemän drabbas av i sin yrkeskarriär, i den mening som avses i artikel 6.3 i avtalet om socialpolitik (som motsvarar artikel 141.4 EG). Denna åtgärd gav endast kvinnliga tjänstemän som är mödrar ett ökat antal tjänsteår då de pensioneras, utan att åtgärda de problem de kan stöta på under sitt yrkesliv.

49 Angående dessa likheter, se punkt 40 i detta förslag till avgörande.

50 Kommissionen anser att denna bestämmelse om förtidspension till och med skulle kunna leda till att kvinnliga tjänstemän tvärtom utestängdes från arbetslivet och från möjligheten att verkligen fullfölja en yrkeskarriär.

51 Se, analogt, angående olika åldersvillkor för lagstadgad pensionsavgång beroende på kön, dom av den 13 november 2008 i mål C‑46/07, kommissionen mot Italien, punkterna 57 och 58.

52 Se punkterna 58 och 59 i mitt förslag till avgörande i nämnda mål.

53 Ibidem, punkt 57.

54 Det anges således i skäl 22 i direktiv 2006/54 som exempel på positiv särbehandling att [m]ed tanke på det aktuella läget … bör medlemsstaterna i första hand sträva efter att förbättra kvinnornas situation i arbetslivet.