Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 23 april 2015

1 Originalspråk: franska.

2 EGT 2001, L 12, s. 1.

3 Nedan kallat Profit.

4 Nedan kallat Commerzbank.

5 Nedan kallat Profit Holding.

6 Nedan kallat E3.

7 Nedan kallat Redi.

8 Kreditlänkade obligationer är en form av finansiella derivat som utvecklats på finansmarknaden och som gör det möjligt för emittenten, skyddsförvärvaren, att överföra en kreditrisk till en investerare, skyddssäljaren i utbyte mot en rätt till återbetalning som kan bli högre än vid en riskfri räntesats. Rätten till återbetalning av kapitalet på förfallodagen gäller förutsatt att det inte inträffar några kredithändelser som påverkar den underliggande enheten, referensenheten. Obligationerna kan emitteras med eller utan kapitalgaranti. Om det i det sistnämnda alternativet inträffar en kredithändelse som påverkar referensenheten, kan den som tecknat obligationerna erhålla återbetalning antingen till en fast återbetalningsnivå (nominell betalning) eller i form av aktier i förlustenheten (fysisk betalning). Se, beträffande dessa instrument, Henderson, S. K., Credit Derivatives, Credit Derivatives – Law, Regulation and Accounting Issues, Sweet & Maxwell, 1999, s. 1, särskilt s. 4, punkt 1.005; Bonneau, T., och Drummond, F., Droit des marchés financiers, 3e utgåvan., Economica, Paris, 2010, punkt 145, s. 218 och Gauvin, A., Droit des dérivés de crédit, Revue banque, Paris, 2003, s. 103 och följande.

9 Nedan kallat memorandum.

10 Artikeln rör moderbolagets ansvar vid åsidosättande av principerna om god förvaltning.

11 EGT 1972, L 299, s. 32; svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 30.

12 Nedan kallad Brysselkonventionen.

13 Se dom Refcomp ( C‑543/10, EU:C:2013:62, punkt 18 och där angiven rättspraxis) och dom Brogsitter ( C‑548/12, EU:C:2014:148, punkt 19 och där angiven rättspraxis).

14 Se, beträffande artikel 5.1 a i förordning nr 44/2001, dom Brogsitter ( C‑548/12, EU:C:2014:148, punkt 19) och, beträffande artikel 23.1 i denna förordning, dom Refcomp ( C‑543/10, EU:C:2013:62, punkt 19).

15 Se dom Kalfelis ( 189/87, EU:C:1988:459).

16 Se dom A ( C‑112/13, EU:C:2014:2195, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

17 Se dom Kainz ( C‑45/13, EU:C:2014:7, punkterna 21 och 22 och där angiven rättspraxis). Se även dom OTP Bank ( C‑519/12, EU:C:2013:674, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

18 Se dom Berghoefer ( 221/84, EU:C:1985:337, punkt 13 och där angiven rättspraxis).

19 Se dom MSG ( C‑106/95, EU:C:1997:70, punkt 14 och där angiven rättspraxis).

20 Se dom Benincasa ( C‑269/95, EU:C:1997:337, punkt 32).

21 Se dom Refcomp ( C‑543/10, EU:C:2013:62).

22 Frågans formulering visar detta, eftersom det förutsätts att det finns ett avtal vars rättsliga värde har bestritts.

23 Dom Estasis Saloti di Colzani ( 24/76, EU:C:1976:177, punkt 10).

24 Dom Galeries Segoura ( 25/76, EU:C:1976:178, punkt 12).

25 Se dom Coreck ( C‑387/98, EU:C:2000:606, punkt 13 och där angiven rättspraxis) och dom Refcomp ( C‑543/10, EU:C:2013:62, punkt 27).

26 Dom Refcomp ( C‑543/10, EU:C:2013:62, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

27 Se dom MSG ( C‑106/95, EU:C:1997:70, punkt 17).

28 C‑543/10, EU:C:2013:62.

29 Punkt 33.

30 C‑214/89, EU:C:1992:115.

31 Punkterna 15–17.

32 Mål 71/83, EU:C:1984:217.

33 Punkterna 24–26. Denna rättspraxis bekräftas genom dom Coreck ( C‑387/98, EU:C:2000:606, punkterna 23–27).

34 Se dom Kolassa ( C‑375/13, EU:C:2015:37), vilken meddelades under särskilda omständigheter beträffande förvärv av innehavarcertifikat.

35 C‑543/10, EU:C:2013:62.

36 Punkt 35.

37 Se dom MSG ( C‑106/95, EU:C:1997:70, punkt 19) och dom Castelletti ( C‑159/97, EU:C:1999:142, punkt 21).

38 Ibidem (punkt 21 respektive punkt 23).

39 Ibidem (punkt 23 respektive punkt 26).

40 Se dom MSG ( C‑106/95, EU:C:1997:70, punkt 24).

41 Mål 73/77, EU:C:1977:208.

42 Punkt 22, i vilken lösningen visserligen härleds från den uttryckliga lydelsen i artikel 16 i Brysselkonventionen.

43 Mål 38/81, EU:C:1982:79.

44 Punkt 7.

45 Punkt 8.

46 Se Cornu, G., Vocabulaire juridique, 9e utgåvan, PUF, Paris, 2011, i vilken ogiltighet definieras som [p]åföljd för en rättsakt … som är behäftad med ett formfel … eller ett materiellt fel … som innebär att rättsakten upphör att existera.

47 Se not av Huet, A., Revue critique de droit international privé, Dalloz, Paris, vol. nr 2, 1982, s. 383, särskilt s. 398.

48 Mål 38/81, EU:C:1982:79.

49 Punkt 7.

50 Dito.

51 EUT L 177, s. 6, och rättelse i EUT L 309, 2009, s. 87.

52 C‑133/11, EU:C:2012:664.

53 Punkterna 43 och 44. Se även dom Tatry ( C‑406/92, EU:C:1994:400), i vilken domstolen angav att ett yrkande i syfte att få fastställt att svaranden är ansvarig för en skada och att denne ska förpliktas att betala skadestånd och ett yrkande från svaranden om fastställelse av att denne inte är ansvarig för skadan rör samma sak (punkt 45).

54 Se dom Solvay ( C‑616/10, EU:C:2012:445, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

55 C‑539/03, EU:C:2006:458.

56 Punkt 26. Min kursivering.

57 C‑98/06, EU:C:2007:595.

58 Punkterna 38 och 47.