Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 11 september 2014

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, s. 66, rättad genom EUT L 207, s. 14, EUT L 199, s. 40, och EUT L 234, s. 46).

3 JORF av den 2 juli 2010, s. 12001.

4 Enligt artikel L.141‑4 i konsumentlagen kan domstolen ex officio ta upp bestämmelserna i denna lag i de tvister som uppkommit angående dess tillämpning.

5 Se skäl 9 i direktiv 2008/48 som anger att [d]et krävs fullständig harmonisering för att kunna tillförsäkra alla konsumenter i gemenskapen ett högt och likvärdigt konsumentskydd som tillvaratar deras intressen och för att det ska skapas en verklig inre marknad.

6 Se skäl 26 i direktivet.

7 Artiklarna 5 och 6 i direktivet.

8 Artikel 8 i direktivet.

9 I dom LCL Le Crédit Lyonnais (C‑565/12, EU:C:2014:190, punkterna 46–54), gjorde domstolen viktiga förtydliganden när den skulle avgöra i vilken mån det nationella systemet var förenligt med artikel 23 i direktiv 2008/48.

10 Se punkterna 7–11 i detta förslag till avgörande.

11 C‑429/05, EU:C:2007:575 (punkt 69).

12 Se, för ett liknande resonemang, dom Arcor (C‑55/06, EU:C:2008:244, punkt 191 och där angiven rättspraxis), och Steffensen (C‑276/01, EU:C:2003:228, punkterna 62 och 63).

13 Se, för ett liknande resonemang, dom Pénzügyi Lízing (EU:C:2010:659, punkt 56).

14 Det följer nämligen av artikel 1315 i franska civillagen att den som gör gällande att han är befriad från att fullgöra en skyldighet, måste styrka detta.

15 I målet mot Ingrid Bakkaus, förebringade CA CF vid domstolen en förteckning över inkomster och utgifter som var undertecknad av Ingrid Bakkaus och försedd med intyg, vilket inte verkar vara fallet i målet mot makarna Bonato.

16 Min kursivering.

17 Se artikel 9 i förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om harmonisering av medlemsstaternas lagar och andra författningar om konsumentkrediter, KOM(2002) 443 slutlig, (EGT C 331 E, 2002, s. 200).

18 På denna punkt skiljer sig de krav som följer av direktiv 2008/48 markant från de krav som nyligen fastställts i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/ЕU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 60, s. 34). Skäl 22 i det sistnämnda direktivet preciserar i detta avseende att [b]estämmelserna om kreditprövning [bör] skärpas jämfört med konsumentkrediter, kreditförmedlare bör ge mer precis information om sin status och sitt förhållande till kreditgivarna för att synliggöra potentiella intressekonflikter, och alla aktörer som är inbegripna vid upprättandet av kreditavtal som avser fast egendom bör på ett ändamålsenligt sätt vara godkända och föremål för övervakning.

19 Dessa krav på uppriktighet och försiktighet tas upp i det i fotnot 17 nämnda förslaget.

20 Se skäl 9 i direktiv 2008/48, och för ett liknande resonemang, dom Rampion och Godard (EU:C:2007:575, punkt 59).

21 Min kursivering.

22 Se det i fotnot 17 nämnda förslaget.