Förslag till avgörande av generaladvokat Wahl föredraget den 16 oktober 2014

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets direktiv av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169).

3 C‑415/11, EU:C:2013:164.

4 Lag 1/2013 av den 14 maj 2013 om åtgärder för att förstärka skyddet för hypotekslåntagare, skuldkonvertering och subventionerade hyror (Ley 1/2013 de medidas para reforzar la protección a los deudores hipotecarios, reestructuración de deuda y alquiler social), nedan kallad lag 1/2013, BOE nr 116 av den 15 maj 2013, s. 36373.

5 Sánchez Morcillo och Abril García, C‑169/14, EU:C:2014:2099.

6 Förutom i förevarande mål har begäran om förhandsavgörande även ingetts i följande mål som är anhängiga vid domstolen: Caixabank (C‑548/13), Banco Bilbao Vizcaya Argentaria (C‑602/13), Banco de Caja España de Inversiones, Salamanca y Soria (C‑75/14), och Banco Grupo Cajatres (C‑90/14).

7 BOE nr 58 av den 27 februari 1946, s. 1518.

8 Enligt kommissionen avser fråga A den nationella domstolens behörighet i fråga om oskäliga villkor i hypotekslåneavtal, medan frågorna B och C, i vilka det hänvisas till den andra övergångsbestämmelsen i lag 1/2013, endast indirekt avser denna behörighet. Kommissionen har följaktligen föreslagit att frågorna B och C ska behandlas tillsammans. Den spanska regeringen, å sin sida, anser att frågorna A och B båda avser huruvida ändringen av artikel 114 i lagen om inteckningar är förenlig med direktiv 93/13, medan fråga C avser huruvida den andra övergångsbestämmelsen i lag 1/2013 eventuellt utgör en överträdelse av likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen. Den spanska regeringen anser därför att frågorna A och B ska besvaras tillsammans. Båda bankerna anser att de tre frågorna har likheter. Medan Unicaja Banco emellertid anser att de båda frågorna ska besvaras var för sig, anser Caixabank att de ska besvaras tillsammans.

9 C‑618/10, EU:C:2012:349.

10 C‑488/11, EU:C:2013:341.

11 C‑26/13, EU:C:2014:282.

12 Se dom Asbeek Brusse och de Man Garabito, EU:C:2013:341, punkt 57 och där angiven rättspraxis.

13 Dom Asbeek Brusse och de Man Garabito, EU:C:2013:341, punkt 59.

14 EU:C:2014:282, punkterna 80–85 samt punkt 3 i domslutet.

15 Artikel 1.2 i direktiv 93/13 har följande lydelse: Avtalsvillkor som avspeglar bindande författningsföreskrifter … är inte underkastade bestämmelserna i detta direktiv.

16 Ställningstagande, C‑169/14, EU:C:2014:2110, punkterna 22–28.

17 C‑280/13, EU:C:2014:279, punkterna 40 och 42. Se även, för ett liknande resonemang, beslut av den 8 november 2012 i mål C‑433/11, SKP, EU:C:2012:702, punkterna 32–34 och dom Kušionová, C‑34/13, EU:C:2014:2189, punkterna 76–80.

18 Se, bland annat, KGH Belgium, C‑351/11, EU:C:2012:699, punkt 17 och där angiven rättspraxis.

19 Se mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Kásler och Káslerné Rábai, C‑26/13, EU:C:2014:85, punkterna 58–61.

20 Vid förhandlingen hänvisade den spanska regeringen till detta som en av de indirekta eller sekundära effekterna av bestämmelserna i fråga. Även bankerna gjorde (kanske något överraskande) antydningar om en sådan effekt.

21 Beslut av den 3 april 2014, Sebestyén, C‑342/13, EU:C:2014:1857, punkt 29 och där angiven rättspraxis.

22 Bilagan till direktiv 93/13 innehåller en vägledande, icke uttömmande lista över villkor som kan anses oskäliga, se beslut Sebestyén, EU:C:2014:1857, punkt 31 och där angiven rättspraxis.

23 Se, för ett liknande resonemang, Freiburger Kommunalbauten, C‑237/02, EU:C:2004:209, punkterna 22 och 25, och dom Kušionová, EU:C:2014:2189, punkt 73.

24 Vid förhandlingen uppgav den spanska regeringen att under den tid som målet varit anhängiggjort vid EU-domstolen har ordalydelsen i artikel 83 i kungligt lagstiftningsdekret 1/2007 av den 16 november 2007 om omarbetning av den allmänna lagen om skydd för konsumenter och användare och andra kompletterande lagar (Real Decreto Legislativo 1/2007 por el que se aprueba el texto refundido de la Ley General para la Defensa de los Consumidores y Usuarios y otras leyes complementarias; BOE nr 287 av den 30 november 2007, s. 49181) – som kan ha legat till grund för problematiken angående behörigheten för nationella domstolar enligt spansk rätt att jämka villkor som funnits vara oskäliga – ändrats genom lag nr 3/2014 av den 27 mars 2014 (BOE nr 76 av den 28 mars 2014). Ordalydelsen i denna bestämmelse är numera: Oskäliga avtalsvillkor är ogiltiga och ska behandlas som om de inte utgör en del av avtalet. Domstolen ska därför, efter att ha hört parterna, ogiltigförklara oskäliga villkor i avtalet. Avtalet ska dock förbli bindande för parterna, om det kan bestå utan de oskäliga villkoren.

25 Se, för ett liknande resonemang, Dominguez, C‑282/10, EU:C:2012:33, punkt 31. Se även Jőrös, C‑397/11, EU:C:2013:340, punkt 52, och Efta-domstolens dom av den 28 augusti 2014 i mål E‑25/13, Engilbertsson, punkt 163.

26 Se, för ett liknande resonemang, Pereničová och Perenič, C‑453/10, EU:C:2012:144, punkterna 34 och 35.