Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 5 mars 2015
1 Originalspråk: engelska.
2 Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1).
3 Domstolen har tidigare funnit att skattenämnden är en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF. Se dom Nidera Handelscompagnie, C‑385/09, EU:C:2010:627, punkterna 34–40.
4 Se vidare nedan punkt 55 och följande punkter.
5 Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28).
6 Dom Velker International Oil Company, C‑185/89, EU:C:1990:262 (nedan kallad Velker), punkterna 22 och 24. Se även dom Elmeka, C‑181/04–C‑183/04, EU:C:2006:563 (nedan kallad Elmeka), punkt 23.
7 Se, exempelvis, dom Cimber Air, C‑382/02, EU:C:2004:534, och dom A, C‑33/11, EU:C:2012:482 (nedan kallad A).
8 Särskilt i punkterna 51–56.
9 Det har antytts att det kan finnas en kedja med flera mellanmän mellan FBK och användaren. Även om så är fallet skulle transaktionen i mervärdesskatterättsligt hänseende behandlas på samma sätt oberoende av hur många mellanmän som är inblandade. Vad som är föremål för prövning är huruvida undantaget endast omfattar den sista transaktionen i en serie av transaktioner eller om det omfattar serien som helhet.
10 En ytterligare fråga var huruvida det verkligen var lagenligt att försäljningarna till Forsythe hade undantagits från mervärdesskatt, mot bakgrund av att Forsythe lagrade bränslet på land och därefter överförde det till de fartyg som det var ämnat för. Domstolen fann att det var riktigt att tillämpa undantaget i de omständigheter som var aktuella i målet. Den frågan saknar dock relevans i förevarande mål.
11 Dom Velker, punkterna 20–24.
12 Nu artikel 148 d i mervärdesskattedirektivet. Dom Elmeka, punkterna 17–25.
13 Artikel 15.6 i sjätte direktivet, nu artikel 148 f i mervärdesskattedirektivet.
14 A, särskilt vid punkterna 41–57.
15 Dom Shipping and Forwarding Enterprise Safe, C‑320/88, EU:C:1990:61 (nedan kallad Safe), punkterna 7 och 13. Se även, senast, dom Evita-K, C‑78/12, EU:C:2013:486, punkterna 33 och 34 och där angiven rättspraxis.
16 Dom Auto Lease Holland, C‑185/01, EU:C:2003:73 (nedan kallad Auto Lease Holland), särskilt i punkterna 33–36.
17 Se ovan punkterna 23 och 24. I detta avseende påminner förevarande situation om den i Auto Lease Holland, såtillvida att den part som ursprungligen betalar för leveransen inte i detalj kan känna till hur mycket bränsle det kommer att vara fråga om förrän leveransen är fullgjord och fakturerad.
18 Se ovan punkterna 28 och 29.
19 Det verkar således inte troligt att bränslet, när det väl har tankats i fartyg A (med vinst för de inblandade parterna), skulle avlägsnas igen för att sedan levereras till fartyg B innan fartyg A avgår utan att detta skulle upptäckas av hamn- eller tullmyndigheterna.
20 Se, exempelvis, klausul 10 i BIMCO:s (Baltic and International Maritime Council) standardavtal för bunkring och BIMCO:s klausul Bunker Non-Lien Clause for Time Charter Parties (https://www.bimco.org). För en allmän text om panträtt i fartyg, se, exempelvis, Baatz, Maritime Law, Routledge 2014 (3 upplagan.), s. 490–491.
21 Se, exempelvis, dom Navicon, C‑97/06, EU:C:2007:609, punkterna 21och 22, och där angiven praxis.
22 Det måste hållas i åtanke att undantagets själva syfte är att transaktionen jämställs med export. Se domen i målet Velker, punkt 21.
23 Riktlinjer från 93:e mötet den 1 juli 2011, dokument E – taxud.c.1(2012)553296 – 722 REV.
24 Riktlinjer från 100:e mötet den 24–25 februari 2014, dokument D – taxud.c.1(2014)2716782 – 803, punkt 1.
25 Undantaget och villkoret återges på varje sida i riktlinjerna.
26 Punkt 3 i riktlinjerna.
27 Se ovan punkt 3.
28 Om en beskattningsbar person i eget namn men för någon annans räkning deltar i ett tillhandahållande av tjänster, skall han anses själv ha tagit emot och tillhandahållit tjänsterna i fråga.
29 [B]eskattningsbar återförsäljare: en beskattningsbar person som inom ramen för sin ekonomiska verksamhet i syfte att sälja vidare köper, för sin rörelse använder eller importerar begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter, oberoende av om denna beskattningsbara person handlar för egen räkning eller för en annan persons räkning inom ramen för ett avtal enligt vilket provision skall betalas vid köp eller försäljning.
30 Dom Henfling m.fl., C‑464/10, EU:C:2011:489, punkterna 34–36: enligt den rättsliga fiktionen att två identiska tjänster tillhandahålls efter varandra … anses … mellanman[nen] … först ha mottagit de aktuella tjänsterna från den för vars räkning näringsidkaren handlar, det vill säga kommittenten, och därefter själv ha tillhandahållit tjänsterna till kunden. Eftersom tillhandahållandet i fråga har formulerats i allmänna ordalag, utan att dess räckvidd eller tillämpningsområde har begränsats, avser … fiktion[en] … även tillämpningen av … undantag[en] från mervärdesskatt ….