Domstolens dom (nionde avdelningen) den 2 oktober 2014
I mål C‑525/13, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Hof van Cassatie (Belgien) genom beslut av den 26 september 2013, som inkom till domstolen den 3 oktober 2013, i målet
DOMSTOLEN (nionde avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden M. Safjan samt domarna J. Malenovský och K. Jürimäe (referent), generaladvokat: N. Wahl, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av: Vlaams Gewest, genom J. Fransen, advocaat, Heidi Van Den Broeck, genom K. Van Wynsberge, advocaat, Europeiska kommissionen, genom H. Kranenborg och G. von Rintelen, båda i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Förordning (EEG) nr 3508/92
Förordning nr 2419/2001
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan
Prövning av tolkningsfrågan
Rättegångskostnader
1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 33 i kommissionens förordning (EG) nr 2419/2001 av den 11 december 2001 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för det integrerade administrations- och kontrollsystem för vissa av gemenskapens stödordningar som infördes genom rådets förordning (EEG) nr 3508/92 (EGT L 327, s. 11), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 118/2004 av den 23 januari 2004 (EGT L 17, s. 7) (nedan kallad förordning nr 2419/2001), jämförd med artikel 31.2 i denna förordning.
2. Begäran har framställts i ett mål mellan Vlaams Gewest (regionen Flandern) och Heidi Van Den Broeck, rörande nämnda myndighets beslut att återkräva hela det stöd för jordbruksgrödor som Heidi Van Den Broeck mottagit för skördeåret 2003, med anledning av att hennes ansökan om stöd innehöll avsiktliga oegentligheter.
3. I artikel 1.1 i rådets förordning (EEG) nr 3508/92 av den 27 november 1992 om ett integrerat system för administration och kontroll av vissa stödsystem inom gemenskapen (EGT L 355, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 46, s. 78), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1593/2000 av den 17 juli 2000 (EGT L 182, s. 4) (nedan kallad förordning nr 3508/92), föreskrivs följande:
4. Artikel 6.1 och 6.6 i denna förordning har följande lydelse:
5. I förordning nr 2419/2001 anges tillämpningsföreskrifterna för det integrerade systemet.
6. Skälen 32–34 i denna förordning har följande lydelse:
7. I artikel 2 i i nämnda förordning avses med arealstödsansökan:
8. Kapitel I i avdelning IV i förordning nr 2419/2001, som har rubriken Iakttagelser beträffande arealstödsansökningar, består av artiklarna 30–35. I artikel 30 i denna förordning, som har rubriken Allmänna principer, föreskrivs följande:
9. Artikel 31 i förordning nr 2419/2001 har rubriken Beräkningsgrund. I punkterna 1 och 2 i denna artikel anges följande:
10. I artikel 32 i denna förordning, som har rubriken Avdrag och avstängningar vid överdeklaration, föreskrivs följande:
11. I artikel 33 i nämnda förordning, som har rubriken Avsiktliga överträdelser, föreskrivs följande:
12. Heidi Van Den Broeck är jordbrukare. Den 9 maj 2003 lämnade hon in en arealstödsansökan, i den mening som avses i artikel 2 i i förordning nr 2419/2001, till Vlaams Gewest för skördeåret 2003. Ansökan gällde flera jordbruksgrödor, bland annat majs (78,34 hektar) och ärtor som skördas torra (8,2 hektar) samt en areal som låg i träda (10,08 hektar).
13. Den 30 januari 2004 utbetalades jordbruksstöd om totalt 21072,42 euro till Heidi Van Den Broeck. Inget stöd beviljades dock för det skifte som var avsett för ärtor vilka skulle skördas torra, eftersom Vlaams Gewest hade konstaterat att dessa ärtor uppenbarligen inte hade skördats torra. Till skillnad från torra ärtor anses färska ärtor nämligen inte vara en jordbruksgröda som ger rätt till nämnda stöd.
14. Den 30 juni 2005 krävde Vlaams Gewest, med stöd av artikel 33 i förordning nr 2419/2001, att det stöd som hade betalats ut till Heidi Van Den Broeck för andra grödor än ärtor skulle återbetalas med anledning av att den ansökan om stöd som hon hade ingett år 2003 innehöll avsiktliga oegentligheter.
15. Eftersom Heidi Van Den Broeck inte återbetalade det krävda beloppet höll Vlaams Gewest inne förskottet på det samlade gårdsstödet för skördeåret 2005. Heidi Van Den Broeck överklagade detta beslut till Rechtbank van eerste aanleg te Brussel (domstol i första instans i Bryssel) och yrkade att nämnda domstol bland annat skulle fastställa att stöd skulle utgå för ärtskörden och att hennes rätt till det utbetalade stödet för år 2003 inte längre kunde ifrågasättas.
16. Den 22 januari 2008 fastställde Rechtbank van eerste aanleg te Brussel att stöd inte skulle utgå för det skifte på vilket ärtorna hade skördats men att Vlaams Gewest beslut om återbetalning av samtliga beviljade stöd var felaktigt. Denna dom fastställdes av Hof van beroep te Brussel (domstol i andra instans i Bryssel), vilken likväl bedömde att Heidi Van Den Broecks ansökan om stöd innehöll avsiktliga oegentligheter. Vlaams Gewest överklagade denna dom till Hof van Cassatie.
17. Hof van Cassatie anser att artikel 33 första stycket i förordning nr 2419/2001 är öppen för tolkning vad avser frågan huruvida det stöd som jordbrukaren … skulle ha varit berättigad till, vilket jordbrukaren inte beviljas på grund av sanktionen, avser det stödbelopp som jordbrukaren skulle haft rätt till enligt artikel 31.2 i förordningen, det vill säga ett belopp som beräknas på grundval av den fastställda arealen för den berörda odlingsgruppen, eller det stödbelopp som beviljas enligt den berörda stödordningen, i enlighet med artikel 1.1 i förordning nr 3508/92. I det sistnämnda fallet skulle det nekade stödet således motsvara hela det belopp som hade beviljats med stöd av den stödordning till vilken stödet för den odlingsgrupp vilken berörs av oegentligheten hör.
18. Mot denna bakgrund beslutade Hof van Cassatie att ställa följande fråga till domstolen:
19. Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 33 första stycket i förordning nr 2419/2001 ska tolkas så, att när det fastställts att en ansökan om arealstöd innehåller avsiktliga oegentligheter, går jordbrukaren miste om allt det stöd som vederbörande skulle haft rätt till enligt den stödordning som ansökan avsåg och enligt vilken rätt till stöd föreligger för den odlingsgrupp som berörs av oegentligheterna eller huruvida denna sanktion ska begränsas till det stöd som avser denna odlingsgrupp.
20. Det följer av artikel 33 första stycket i denna förordning att omfattningen av den sanktion som föreskrivs i denna bestämmelse beror på innebörden av uttrycken den berörda stödordningen och odlingsgrupp, vilka förekommer i denna artikel respektive i artikel 31.2 i nämnda förordning.
21. Vad gäller uttrycket den berörda stödordningen, som används i artikel 33 första stycket i förordning nr 2419/2001, ska det noteras att, enligt vad som anges i artikel 2 i i denna förordning, är de stödordningar med stöd av vilka en ansökan om arealstöd kan inges de stödordningar som anges i artikel 1.1 a och b iii i förordning nr 3508/92. Bland dessa stödordningar förekommer, i artikel 1.1 a i i den sistnämnda förordningen, det stödsystem för producenter av vissa jordbruksgrödor som fastställts genom förordning nr 1251/1999.
22. I det nationella målet deklarerades skiftena i den aktuella ansökan om arealstöd i syfte att erhålla stöd enligt det stödsystem för jordbruksgrödor som föreskrivs i förordning nr 1251/1999. Detta stödsystem utgör följaktligen den berörda stödordningen, i den mening som avses i artikel 33 första stycket i förordning nr 2419/2001.
23. Vad avser begreppet odlingsgrupp, till vilket det hänvisas i artikel 31.2 i förordning nr 2419/2001, ska det noteras att detta bland annat används för fastställa beräkningsgrunden för det stöd jordbrukaren fortfarande kan ha rätt till när en ansökan om arealstöd, vilken har ingetts med stöd av en eller flera särskilda stödordningar, har fastställts innehålla oegentligheter.
24. Det ska erinras om att denna bestämmelse inte föreskriver någon sanktionsåtgärd, utan endast fastställer regler, och detta utan att det inverkar på de avdrag och avstängningar som avses i artiklarna 32–35 i förordning nr 2419/2001, vilka gör det möjligt att fastställa den stödberättigande arealen enligt den eller de stödordningar som avses i ansökan om arealstöd när det framkommit att den areal som har deklarerats i ansökan överskrider den areal som de behöriga myndigheterna efter en kontroll fastställt faktiskt föreligger (se, för ett liknande resonemang, dom Haug, C‑286/05, EU:C:2006:296, punkt 24).
25. Det följer av lydelsen av artikel 31.2 i denna förordning att, under sådana omständigheter, beaktas endast den areal som avser denna odlingsgrupp, vilken fastställts efter kontroll av de behöriga myndigheterna, vid beräkningen av stödet. Vid tillämpning av denna bestämmelse ska följaktligen åtskillnad göras mellan de olika arealer som har deklarerats i ansökan om arealstöd med utgångspunkt i den särskilda odlingsgrupp bland dem som nämns i artikel 30 i nämnda förordning för vilka arealerna används.
26. Begreppet odlingsgrupp har emellertid en särskild betydelse i nämnda artikel 30 och i artikel 32 i förordning nr 2419/2001. Begreppet kan där inte, vilket bland annat användningen av ordet odling i plural bekräftar, förstås så att det omfattar de arealer som används för en och samma särskilda gröda. Det följer nämligen av artikel 30 i denna förordning att en odlingsgrupp, i en vidare betydelse, avser alla arealer som har deklarerats i en ansökan om arealstöd och som utgör grovfoderareal, betesmark eller permanent betesmark, eller som är avsedda för andra grödor för vilka en annan stödsats tillämpas, eller utgör arealer som ska läggas i träda.
27. Den odlingsgrupp som avses i artikel 30 första stycket e i nämnda förordning avser sålunda samtliga arealer som används för grödor vilka har deklarerats i en ansökan om arealstöd, även om olika stödsatser tillämpas på var och en av dessa grödor.
28. Av detta följer att de arealer som är avsedda för jordbruksgrödor vilka, i det nationella målet, har deklarerats för det stödsystem som infördes genom förordning nr 1251/1999 tillsammans utgör en fullvärdig odlingsgrupp då de är avsedda för grödor för vilka en annan stödsats tillämpas, i den mening som avses i artikel 30 första stycket e i förordning nr 2419/2001.
29. Av vad anförts följer att vid fastställandet av det stöd som en jordbrukare har rätt till och till vilket det hänvisas i artikel 33 första stycket i förordning nr 2419/2001 ska samtliga arealer som är avsedda för jordbruksgrödor, vilka har deklarerats inom ramen för en ansökan om arealstöd enligt det stödsystem som infördes genom förordning nr 1251/1999, beaktas såsom en fullvärdig odlingsgrupp, i den mening som avses i artikel 30 i förordning nr 2419/2001.
30. Av detta följer att artikel 33 första stycket i förordning nr 2419/2001 ska förstås så, att avsiktliga oegentligheter i en sådan ansökan leder till att jordbrukaren förlorar allt det stöd som vederbörande skulle haft rätt till enligt denna stödordning på grundval av de av jordbrukaren deklarerade arealerna som använts för jordbruksgrödor.
31. Denna bedömning stöds av de mål som eftersträvas med förordning nr 2419/2001. I skäl 32 i denna förordning anges nämligen att syftet med förordningen är att anta lämpliga bestämmelser för att bekämpa oegentligheter och bedrägeri inom ramen för genomförandet av olika stödordningar inom det integrerade systemet och detta för att effektivt kunna skydda unionens finansiella intressen. För att uppnå detta mål föreskrivs i samma förordning, såsom framgår av skäl 33, avdrag och avstängning vilka graderas efter hur allvarlig oegentligheten i ansökan om stöd är och som kan gå så långt som till fullständig avstängning från en eller flera stödordningar under en viss tid (se, analogt, dom Agrargenossenschaft Pretzsch, C‑417/00, EU:C:2002:715, punkterna 35–39).
32. Under dessa omständigheter är en tolkning av artikel 33 i förordning nr 2419/2001 vilken innebär att avsiktliga oegentligheter för sanktionsändamål behandlas som den allvarligaste sortens oegentligheter förenlig med målet att inrätta ett tillräckligt avskräckande och effektivt sanktionssystem för att bekämpa oegentligheter och bedrägeri i ansökningar om arealstöd (se, analogt, dom National Farmers’ Union m.fl., C‑354/95, EU:C:1997:379, punkt 51).
33. En sanktion som innebär att en jordbrukare avstängs från en stödordning är nämligen särskilt avskräckande och sålunda ägnad att effektivt bekämpa de många oegentligheter som begås inom ramen för jordbruksstöden och som – genom att de avsevärt belastar unionens budget – kan komma att äventyra de åtgärder som unionens institutioner vidtar på detta område (se, för ett liknande resonemang, dom Käserei Champignon Hofmeister, C‑210/00, EU:C:2002:440, punkt 38, och dom Bonda, C‑489/10, EU:C:2012:319, punkt 29).
34. Av vad anförts följer att tolkningsfrågan ska besvaras på följande sätt. Artikel 33 första stycket i förordning nr 2419/2001 ska tolkas så, att när det fastställts att en ansökan om arealstöd innehåller avsiktliga oegentligheter, går jordbrukaren miste om allt det stöd som vederbörande skulle ha haft rätt till enligt den stödordning som ansökan avsåg och enligt vilken rätt till stöd förelåg för den odlingsgrupp som berörs av oegentligheterna.
35. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (nionde avdelningen) följande:
1 Rättegångsspråk: nederländska.