Förslag till avgörande av generaladvokat Sharpston föredraget den 5 mars 2015

1 Originalspråk: engelska.

2 Jag kommer nedan att hänvisa till artikel 39 EG, eftersom detta var den fördragsartikel som var tillämplig vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna i det nationella målet.

3 Dom Schumacker, C‑279/93, EU:C:1995:31, punkterna 31–37.

4 Se, bland annat, dom Gschwind, C‑391/97, EU:C:1999:409, punkt 22, och dom kommissionen/Estland, C‑39/10, EU:C:2012:282, punkt 49.

5 Begäran om förhandsavgörande innehåller inga närmare uppgifter om de bestämmelser i nederländsk rätt som är av betydelse i det nationella målet. Detta avsnitt, i vilket jag redogör för den lagstiftning som var tillämplig vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna, är således till stor del baserat på uppgifter som kommissionen har lämnat i sina skriftliga yttranden.

6 Av handlingarna i målet framgår inte huruvida en sådan person för hela beskattningsåret får välja status som en person utan hemvist i landet.

7 Enligt begäran om förhandsavgörande skulle avdraget, om det hade beaktats i Nederländerna, ha uppgått till 10 779 euro (det vill säga den fördel D.G. Kieback hade av att bo i sin egen bostad minus den hypoteksränta han betalade för bostaden).

8 Se, bland annat, dom Ritter-Coulais, C‑152/03, EU:C:2006:123, punkt 31.

9 Se ovan punkterna 8–10.

10 D.G. Kieback har hävdat att sedan den 1 januari 2015 kan skattskyldiga utan hemvist i landet använda sig av alternativ 3, förutsatt att de uppfyller vissa villkor.

11 Dom Schumacker, C‑279/93, EU:C:1995:31,

12 Fram till den dag (den 20 juni 2005) då han sålde sitt hus i Tyskland (och förmodligen därför löste hypotekslånet), se ovan punkt 12.

13 Således inklusive för den inkomst han uppbar i Förenta staterna, vilken omfattades av det avtal som Förenta staterna och Nederländerna ingått för att undvika dubbelbeskattning och förhindra skatteflykt beträffande inkomstskatt, vilket undertecknades den 18 december 1992.

14 C‑440/08, EU:C:2010:148, punkt 54.

15 Se, bland annat, dom Schumacker, C‑279/93, EU:C:1995:31, punkterna 21 och 26, och dom Meindl, C‑329/05, EU:C:2007:57, punkt 21 och där angiven rättspraxis.

16 Dom Schumacker, C‑279/93, EU:C:1995:31, punkt 28.

17 Dom Schumacker, C‑279/93, EU:C:1995:31, punkt 29.

18 Se ovan punkterna 19–22.

19 Se, bland annat, dom Schumacker, C‑279/93, EU:C:1995:31, punkt 32, och dom Meindl, C‑329/05, EU:C:2007:57, punkt 23.

20 OECD:s kommitté för skattefrågor, 1977 (avtalet i dess lydelse av den 22 juli 2010). Se dom Schumacker, C‑279/93, EU:C:1995:31, punkt 32, och dom Gschwind, C‑391/97, EU:C:1999:409, punkt 24. När det gäller skatter på inkomst från tjänst, se särskilt artikel 15 i OECD:s modellavtal.

21 Dom D., C‑376/03, EU:C:2005:424, punkt 41.

22 Dom Schumacker, C‑279/93, EU:C:1995:31, punkterna 31 och 34, dom Gschwind, C‑391/97, EU:C:1999:409, punkt 22, och dom kommissionen/Estland, C‑39/10, EU:C:2012:282, punkt 49.

23 Se, bland annat, dom Schumacker, C‑279/93, EU:C:1995:31, punkterna 36 och 37, och dom Lakebrink och Peters-Lakebrink, C‑182/06, EU:C:2007:452, punkt 30.

24 C‑527/06, EU:C:2008:566, punkterna 65–68 och 71.

25 Se, för ett liknande resonemang, dom Renneberg, C‑527/06, EU:C:2008:566, punkt 61, där domstolen klargjorde att diskriminering kan uppkomma bland annat (men således inte uteslutande) i sådana situationer.

26 Se, bland annat, dom Asscher, C‑107/94, EU:C:1996:251, punkterna 45–49, dom Talotta, C‑383/05, EU:C:2007:181, punkt 19 och där angiven rättspraxis, och dom Gielen, C‑440/08, EU:C:2010:148, punkt 44. I domen i målet Asscher, som avsåg etableringsfrihet (artikel 49 FEUF), ansåg domstolen att skattskyldiga med respektive utan hemvist i Nederländerna befann sig i jämförbara situationer med avseende på regeln om progressiva skattesatser och att det därför utgjorde indirekt diskriminering på grund av nationalitet att tillämpa en högre skattesats på inkomster för personer som inte hade hemvist i Nederländerna och som förvärvade mindre än 90 procent av sin totala inkomst där (och således i princip inte omfattades av undantaget i målet Schumacker).

27 Generaladvokaten Légers förslag till avgörande i målet Schumacker, C‑279/93, EU:C:1994:391, punkt 83.

28 Vad gäller omständigheterna i förevarande mål flyttade D.G. Kieback visserligen inte till en annan medlemsstat, utan till ett tredjeland (Förenta staterna). Jag ska återkomma till detta längre fram (se nedan punkterna 43 och 44).

29 Se, bland annat, dom Turpeinen, C‑520/04, EU:C:2006:703, punkt 32, dom Renneberg, C‑527/06, EU:C:2008:566, punkt 81, och dom Imfeld och Garcet, C‑303/12, EU:C:2013:822, punkt 64.

30 EGT L 336, s. 15; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 64.

31 Se dom Wielockx, C‑80/94, EU:C:1995:271, punkt 26, och dom Renneberg, C‑527/06, EU:C:2008:566, punkt 78 och där angiven rättspraxis.

32 Se, senast, dom Petersen och Petersen, C‑544/11, EU:C:2013:124, punkt 52 och där angiven rättspraxis.

33 Se ovan punkterna 27–29.

34 Detta påverkar naturligtvis inte min slutsats ovan i punkt 40.

35 Se, för ett liknande resonemang, dom D., C‑376/03, EU:C:2005:424, punkt 41.

36 Se ovan punkt 18.