Förslag till avgörande av generaladvokat MELCHIOR WATHELET föredraget den 21 maj 2015

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 26, 2012, s. 1.

3 EGT L 334, s. 17.

4 I artikel 9.2 i Århuskonventionen föreskrivs följande:Varje part skall inom ramen för sin nationella lagstiftning se till att den berörda allmänhet a) som har ett tillräckligt intresse, eller b) som hävdar att en rättighet kränks, när detta utgör en förutsättning enligt en parts förvaltningsprocessrättsliga lagstiftning, har rätt att få den materiella och formella giltigheten av ett beslut, en handling eller en underlåtenhet som omfattas av artikel 6 eller, om detta föreskrivs i nationell rätt och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3, andra tillämpliga bestämmelser i denna konvention prövad av domstol eller något annat oberoende och opartiskt organ som inrättats genom lag. Vad som utgör tillräckligt intresse och kränkning av en rättighet skall avgöras i enlighet med nationell rätt och i överensstämmelse med målet att ge den berörda allmänheten en omfattande tillgång till rättslig prövning inom ramen för denna konvention. ... Bestämmelserna i denna punkt skall inte utesluta möjligheten att en förvaltningsmyndighet gör en preliminär prövning, och skall inte heller påverka kravet att saken får prövas i domstol först efter det att de administrativa prövningsförfarandena är uttömda, om den nationella rätten innehåller ett sådant krav.

5 EUT L 156, s. 7.

6 EGT L 175, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226.

7 EGT L 257, s. 26.

8 EUT L 24, s. 8.

9 I den mening som avses med rättigheter som tillerkänts enskilda enligt offentligrättsliga bestämmelser.

10 Dom kommissionen/Nederländerna ( C‑508/10, EU:C:2012:243, punkterna 35 och 36 och där angiven rättspraxis).

11 I punkt 45 i domen Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland, Landesverband Nordrhein-Westfalen ( C‑115/09, EU:C:2011:289), slog domstolen fast följande: Även om den nationella lagstiftaren får föreskriva att enskilda, i ett mål vid domstol om överklagande av ett beslut, en handling eller en underlåtenhet som avses i artikel 10a i direktiv 85/337, endast får åberopa kränkning av rättigheter som är subjektiva och offentliga, kan en sådan begränsning som sådan inte tillämpas vidare på miljöskyddsorganisationer, eftersom detta skulle vara oförenligt med de mål som eftersträvas med artikel 10a tredje stycket sista meningen i direktiv 85/337.

12 Med rubriken Tillgång till information och allmänhetens deltagande i tillståndsförfarandet.

13 Se dom Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland, Landesverband Nordrhein-Westfalen ( C‑115/09, EU:C:2011:289, punkt 43) och dom Gemeinde Altrip m.fl. ( C‑72/12, EU:C:2013:712, punkt 28). Kommissionen har inom ramen för förevarande ansökan inte gjort gällande att den aktuella bestämmelsen inte beaktar likvärdighetsprincipen. Förevarande anmärkning avser således effektivitetsprincipen. De två ovannämnda domarna avser artikel 10a i direktiv 85/337. Det ska emellertid erinras om att artiklarna11 i direktiv 2011/92 och 25 i direktiv 2010/75 vad avser deras verkningar har samma innehåll som artikel 10a i direktiv 85/337. Härav följer att rättspraxis avseende denna artikel i tillämpliga delar är tillämplig på de aktuella bestämmelserna i förevarande mål. Se ovan punkt 10 i förevarande förslag till avgörande.

14 Se domarna Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland, Landesverband Nordrhein-Westfalen ( C‑115/09, EU:C:2011:289, punkt 41) och Gemeinde Altrip m.fl. ( C‑72/12, EU:C:2013:712, punkt 45).

15 I artiklarna 11.3 i direktiv 2011/92 och 25.3 i direktiv 2010/75 föreskrivs tvärtom att vissa icke-statliga organisationer anses ha ett tillräckligt intresse. Se fotnot 11 i detta förslag till avgörande.

16 Artiklarna 11 i direktiv 2011/92 och 25 i direktiv 2010/75 ger medlemsstaterna ett betydande handlingsutrymme, vad gäller bestämmandet av vad som utgör en kränkning av en rättighet (se, för ett liknande resonemang, domen i målet Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland, Landesverband Nordrhein‑Westfalen ( C‑115/09, EU:C:2011:289, punkt 55) och domen i målet Gemeinde Altrip m.fl. ( C‑72/12, EU:C:2013:712, punkt 50).

17 Se generaladvokaten Sharpstons förslag till avgörande i målet Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland, Landesverband Nordrhein-Westfalen ( C‑115/09, EU:C:2011:289) som i punkt 42 anförde att [a]rtikel 9.3 är den bestämmelse i Århuskonventionen som behandlar allmän talerätt (actio popularis). Bestämmelsen har ännu inte införlivats med unionsrätten, … vilket innebär att det för tillfället inte finns någon unionsrättslig skyldighet för medlemsstaterna att införa allmän talerätt (actio popularis).

18 Se dom Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland, Landesverband Nordrhein-Westfalen ( C‑115/09, EU:C:2011:289, punkt 37) och dom Gemeinde Altrip m.fl. ( C‑72/12, EU:C:2013:712, punkt 36).

19 Se punkterna 38–41 i detta förslag till avgörande.

20 Förbundsrepubliken Tyskland har anfört att domstolen enligt 113 § stycke 1 första meningen VwGO ska upphäva förvaltningsbeslutet och i förekommande fall det beslut mot vilken talan väckts såvida förvaltningsbeslutet är olagligt och klagandens rättigheter följaktligen har kränkts … Domstolsprövningen sker därefter i två steg. I ett första steg ska domstolen noggrant pröva om förvaltningsbeslutet är olagligt, det vill säga om det har tillkommit genom en felaktig rättstillämpning. I ett andra steg ska domstolen pröva om klaganden har kränkts i 'sina' rättigheter 'därigenom', det vill säga genom den felaktiga rättstillämpning som fastställts. Min kursivering. Se punkt 40 Förbundsrepubliken Tysklands svaromål.

21 I målet Gemeinde Altrip m.fl. ( C‑72/12, EU:C:2013:712), anmodade den nationella domstolen (Bundesverwaltungsgericht, Tyskland) domstolen att pröva huruvida detta krav på sammafallande eller parallellitet är förenligt med unionsrätten. Domstolen besvarande inte denna fråga utan anförde att den nationella domstolen inte [hade] lämnat några närmare uppgifter om någon sådan kränkning och att de grunder som anges i beslutet om hänskjutande inte [gjorde] det möjligt för domstolen att bedöma huruvida en prövning av det villkoret är användbar vid avgörandet av det nationella målet (se punkt 55).

22 I formellt eller materiellt hänseende.

23 Jag ansluter mig i detta avseende till generaladvokaten Cruz Villalóns förslag till avgörande i målet Gemeinde Altrip m.fl. ( C‑72/12, EU:C:2013:422, punkterna 92–101) i den del denne anfört att skyldigheten för en enskild att hävda en rättighet, när det gäller frågan huruvida talan är välgrundad, strider mot effektivitetsprincipen och inte genomför de aktuella unionsbestämmelserna.

24 Domen kommissionen/Förenade kungariket ( C‑530/11, EU:C:2014:67, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

25 Min kursivering. Se punkt 6 i svarsinlagan.

26 Se punkt 8 i svarsinlagan.

27 Se ovan punkt 10 i förevarande förslag till avgörande.

28 Den andra anmärkningen första del anknyter logiskt till den första anmärkningen. Genom 4 § första stycket i UmwRG kan ett korrekt införlivande av artikel 10a i direktiv 85/337 (och således av artikel 11 i direktiv 2011/92) inte säkerställas, eftersom denna bestämmelse inte är tillämplig i de fall där miljökonsekvensbedömningen genomförts på ett bristfälligt sätt. Dessa fall regleras däremot i 113 § första stycket första meningen VwGO som var föremål för den första anmärkningen med avseende på vilken jag föreslagit att domstolen ska bifalla talan.

29 Efterlevnadskommittén har i punkt 83 i sin rapport av den 20 december 2013 i detta avseende anfört följande: Det är således inte förenligt med konventionen att möjliggöra för allmänheten att i teorin ifrågasätta förfarandets lagenlighet med avseende på beslut som omfattas av artikel 6 i konventionen, medan en sådan talan i praktiken systematiskt avvisas eller ogillas av domstolarna med motiveringen att de påstådda förfarandefelen inte är av betydelse för beslutet (det vill säga beslutet skulle inte ha varit annorlunda om detta förfarandefel inte hade förekommit).

30 Av ordalydelsen i 46 § VwVfG framgår att denna bestämmelse enbart avser så kallade relativa förfarandefel, nämligen sådana som enligt 44 § VwVfG leder till att en rättsakt som inte är ogiltig ogiltigförklaras (så kallade absoluta fel).

31 Och direktiv 2010/75.

32 Av dess ordalydelse framgår emellertid att 44 § VwVfG enbart avser särskilt allvarliga fel. För övrigt utgör de fel som anges i 44 § andra stycket VwVfG inte några verkliga fel när det gäller information och allmänhetens deltagande vid bedömningen av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt.

33 Se punkt 69 i svarsinlagan.

34 Se, för ett liknande resonemang, domen Gemeinde Altrip m.fl. ( C‑72/12, EU:C:2013:712, punkt 30).

35 Se ovan punkt 44 i förevarande förslag till avgörande.

36 Se, för ett liknande resonemang, dom Gemeinde Altrip m.fl. ( C‑72/12, EU:C:2013:712, punkterna 27?29).

37 Se domarna Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513); Kapferer ( C‑234/04, EU:C:2006:178), och Fallimento Olimpiclub ( C‑2/08, EU:C:2009:506).

38 Se domarna Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513); Kapferer ( C‑234/04, EU:C:2006:178), och Fallimento Olimpiclub ( C‑2/08, EU:C:2009:506).

39 Dom kommissionen/Italien ( C‑100/77, EU:C:1978:78, punkt 21).

40 Dom Impresa Pizzarotti ( C‑213/13, EU:C:2014:2067, punkterna 58 och 59 och där angiven rättspraxis).

41 Se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Ungern ( C‑288/12, EU:C:2014:237, punkterna 33 och 34 och där angiven rättspraxis).

42 Min kursivering.

43 Se domen Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland, Landesverband Nordrhein-Westfalen ( C‑115/09, EU:C:2011:289, punkt 40).

44 Dom Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland, Landesverband Nordrhein-Westfalen ( C‑115/09, EU:C:2011:289, punkt 45).

45 Ibidem (punkt 48).