Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 17 september 2015

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 14, s. 1.

3 Dom kommissionen/Österrike, C‑555/10, EU:C:2013:115, dom kommissionen/Tyskland, C‑556/10, EU:C:2013:116, dom kommissionen/Frankrike, C‑625/10, EU:C:2013:243, dom kommissionen/Slovenien, C‑627/10, EU:C:2013:511, dom kommissionen/Luxemburg, C‑412/11, EU:C:2013:462 och dom kommissionen/Italien, C‑369/11, EU:C:2013:636.

4 Dom kommissionen/Tyskland, C‑518/07, EU:C:2010:125, dom kommissionen/Österrike, C‑614/10, EU:C:2012:631, och dom kommissionen/Ungern, C‑288/12, EU:C:2014:237.

5 EUT L 138, 2004, s. 50.

6 KOM(2008) 227 slutlig.

7 Diário da República, första serien, nr 122 av den 26 juni 2008, s. 3965.

8 Beslut av det portugisiska ministerrådet nr 111-F/2012, Diário da República, första serien, nr 251, av den 28 december 2012.

9 Dom kommissionen/Belgien, 77/69, EU:C:1970:34, punkt 15.

10 Se artikel 5.1 i förordning nr 95/93.

11 EUT L 70, s. 11.

12 Se artikel 2.4 i direktiv 2009/12.

13 Se artikel 10.1 i direktiv 2009/12.

14 I artikel 10 i direktiv 2009/12 nämns tillhandahållande av terminaler eller delar av terminaler bland de tjänster som ledningsorganet kan variera kvaliteten på och omfattningen av.

15 Se artikel 1.4 i direktiv 2009/12.

16 EGT L 272, s. 36.

17 Se bilagan till direktiv 96/67.

18 Se Romain Papy, L’aviation commerciale et le droit antitrust, Presses universitaires d’Aix-Marseille, 2013, punkt 646: Sedan marktjänsterna liberaliserades [genom direktiv 96/97], har inte antalet flygplatsförvaltare som är involverade i marktjänsterna förändrats på något markant sätt (i de 15 medlemsstaterna år 1996). Marknadsandelarna för de marktjänstleverantörer som är dotterbolag till flygplatsförvaltare har minskat, men de ligger fortfarande på en hög nivå. Denna situation medför potentiella intressekonflikter, vilka inte alltid är förutsedda i direktivet och det kan krävas att konkurrensrätten kompletterar direktivet. Konkurrensbegränsningarna avser såväl tillträdet till själva marknaden (oberättigad vägran att ge tillträde till tjänsteleverantörer), kvaliteten på villkoren för verksamheten på marknaden (diskriminerande tilldelning av platser eller ytor för verksamheten), som kostnaderna för att ges tillträde till marknaden (diskriminerande avgifter). Se även rapporten från kommissionen av den 24 januari 2007 om tillämpningen av rådets direktiv 96/67/EG av den 15 oktober 1996, KOM(2006) 821 slutlig, punkt 16: I en rad medlemsstater ([t.ex.] Portugal) är flygplatsoperatören aktiv på marknaden för marktjänster genom att tillhandahålla marktjänster och är därför en direkt konkurrent till leverantörer av marktjänster och lufttrafikföretag som tillhandahåller dessa tjänster åt tredje part. … [L]edningen vid många större flygplatser, där ett tillräckligt antal tjänsteleverantörer är intresserade av att erbjuda sina tjänster eller där flygplatsanvändarna också tillhandahåller tredjepartshantering, är aktiva på marknaden genom att tillhandahålla marktjänster. Vid många sådana flygplatser har de en stark ställning, vilket gör det svårt för en konkurrent eller en ny aktör på marknaden att vinna (ytterligare) marknadsandelar.

19 Se den franska konkurrensmyndighetens beslut nr 98-D-34 av den 2 juni 1998 om konkurrenssituationen på marknaden för marktjänster på flygplatsen Orly och på marknaden för de lokaler och utrymmen som är nödvändiga för lufttrafikföretagens verksamhet, vilka Aéroports de Paris tillhandahåller på flygplatsen Orly (beslut som Romain Papy hänvisar till i L’aviation commerciale et le droit antitrust, omnämnd i fotnoten ovan). I förevarande beslut konstaterade konkurrensmyndigheten att ledningsorganet vid flygplatsen Orly, Aéroports de Paris, hade missbrukat sin dominerande ställning (ett monopol) på marknaden för flygplatsen Orlys infrastruktur, genom att neka lufttrafikföretaget TAT att starta nya linjer från Orly Ouest-terminalen för att istället låta lufttrafikföretaget öppna dem från Orly Sud-terminalen. Konkurrensmyndigheten stödde sig bland annat på den omständigheten att TAT tillämpade egenhantering på Orlys Ouest-terminalen, vilket inte var fallet på Orlys Sud-terminalen där TAT således var tvungen att använda sig av de marktjänster som ledningsorganet tillhandahöll: ”Efter det att bolaget TAT hade flyttats till Orly Suds flygterminal, tvingade [Aéroports de Paris] bolaget, som vid sin användning av Orly Ouests flygterminal ombesörjde marktjänsten för sina flygningar med egen särskilt utbildad personal, att endast använda Aéroports de Paris arbetsgrupps tjänster för att köra ombordstigningsbryggan … Aéroports de Paris har behandlat bolaget TAT diskriminerade genom att hindra bolaget från att använda sin egen personal och tvinga bolaget att använda de marktjänster som [Aéroports de Paris] erbjuder på Orly Suds flygterminal.

20 Ledningsorganet kan på samma sätt lockas att låta de nationella transportörerna gynnas av diskriminerande rabatt på flygplatsavgiften. Se dom Portugal/kommissionen, C-163/99, EU:C:2001:189, punkt 56: [R]abattsystemet är förmånligare för vissa lufttrafikföretag, nämligen i föreliggande fall de facto de nationella lufttrafikföretagen.

21 Se kommissionens beslut av den 28 juni 1995 i ärende enligt artikel 90.3 i Romfördraget, Régie des Voies Aériennes (EGT L 216, s. 8), punkt 17: Det är i detta fall inte så … att [Régie des Voies Aériennes, ledningsorganet vid flygplatsen Bruxelles-Zaventem] försöker skapa lojala kunder eller locka till sig nya kunder … utan i stället så, att staten genom sin mellanhand gynnar ett visst företag, i detta fall det nationella bolaget Sabena.

22 Se punkt 56 ovan.

23 Se andra skälet och artikel 4.2 c i förordning nr 95/93.

24 Se femte skälet i förordning nr 95/93.

25 Se skäl 6 i förordning nr 793/2004.

26 Dom kommissionen/Tyskland, C‑518/07, EU:C:2010:125.

27 EGT L 281, s.31.

28 Dom kommissionen/Tyskland, C‑518/07, EU:C:2010:125, punkt 35: [D]en berörda delstatsregeringen [kan] nämligen ha ett intresse av att inte följa bestämmelserna om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter, när det är inom den icke-offentliga sektorn som sådana uppgifter behandlas. Delstatsregeringen kan själv utgöra en part som berörs av behandlingen, om den deltar eller skulle kunna delta i denna, exempelvis vid ett offentligt-privat partnerskap eller vid en offentlig upphandling med enheter inom den privata sektorn. Delstatsregeringen kan även ha ett särskilt intresse, om det är nödvändigt, eller helt enkelt till nytta, för den att få tillgång till databaser för att fullgöra vissa av sina uppgifter, särskilt för skattemässiga eller repressiva ändamål. Samma delstatsregering kan dessutom ha en tendens att främja ekonomiska intressen vid tillämpningen av nämnda bestämmelser med avseende på vissa bolag som, i ekonomiskt hänseende, är betydelsefulla för delstaten eller regionen.

29 Dom kommissionen/Tyskland, C‑518/07, EU:C:2010:125, punkt 36: [R]isken att kontrollmyndigheterna kan påverka tillsynsmyndigheternas beslut i politiskt hänseende i sig är tillräcklig för att hindra tillsynsmyndigheterna från att utöva sina uppgifter oberoende.

30 Generaladvokaten Mazáks förslag till avgörande i målet kommissionen/Tyskland, C‑518/07, EU:C:2009:694, punkt 34: Jag anser att kommissionen inte har uppfyllt den bevisbörda som åligger den. Den har varken bevisat att kontrollsystemet misslyckats eller att det föreligger någon fast praxis hos kontrollmyndigheterna som utgör missbruk av deras behörighet, vilket skulle medföra en störning i utövandet av de uppgifter som har anförtrotts tillsynsmyndigheterna inom området skydd av personuppgifter.

31 Dom kommissionen/Tyskland, C‑518/07, EU:C:2010:125.

32 Med undantag för det argument som avsåg privatiseringen av ANA, som nämndes i punkt 33 ovan, vilket dock inte förklarar varför ANA fortsätter att ansvara för samordningen efter privatiseringen.

33 Se artikel 4.5–4.8 i förordning nr 95/93.

34 Se, till exempel, Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/14/EG av den 26 februari 2001 om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg (EGT L 75, s. 29). I artikel 14.2 krävs det att infrastrukturförvaltaren ska vara oberoende i förhållande till samtliga järnvägsföretag, i juridisk mening och med avseende på organisation eller beslutsfattande (min kursivering). I ett mål där oberoendet hos den organism som ansvarade för tilldelning av tåglägen, Direction des Circulations Ferroviaires, var aktuellt, slog domstolen fast att organismens oberoende i juridisk mening inte säkerställdes i den franska lagstiftningen, eftersom organismen var en avdelning inom ett järnvägsföretag, Société nationale des chemins de fer français. Domstolen angav bland annat att organismen inte [utgjorde] en annan juridisk person än SNCF (dom kommissionen/Frankrike, C-625/10, EU:C:2013:243, punkt 52). Se även Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108, s. 33). I artikel 3.2 föreskrivs att [m]edlemsstaterna skall garantera sina respektive nationella regleringsmyndigheters oberoende genom att säkerställa att de är rättsligt åtskilda från och verksamhetsmässigt oberoende av alla organisationer som tillhandahåller nät, utrustning eller tjänster för elektronisk kommunikation (min kursivering). Se slutligen Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG (EUT L 176, s 37). I Artikel 10.1 föreskrivs att [o]m den systemansvarige för överföringssystemet utgör en del av ett vertikalt integrerat företag skall denne åtminstone vad avser juridisk form, organisation och beslutsfattande vara oberoende av annan verksamhet utan samband med överföring (min kursivering).

35 Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EEG) nr 95/93 av den 18 januari 1993 om gemensamma regler för fördelning av ankomst- och avgångstider vid gemenskapens flygplatser, framlagt av kommissionen den 22 juni 2001, KOM(2001) 335 slutlig, EGT C 270, s. 131. Se artikel 4.2: En medlemsstat … skall se till att: … b) samordnarens faktiska oberoende vid samordnade flygplatser garanteras genom att samordnaren är organisationsmässigt och ekonomiskt åtskiljd från enskilda berörda parter … (min kursivering).

36 Se ovan punkt 9. I 2008 års meddelande definieras funktionell åtskillnad som att denna bland annat innebär att samordnaren bör agera oberoende av, inte ta instruktioner från eller ha någon skyldighet att rapportera tillbaka till ledningsorganet, ett lufttrafikföretag eller någon tillhandahållare av tjänster som är närvarande på den berörda flygplatsen, men det sägs inget om bildandet av en egen juridisk person.

37 Det är riktigt att domstolen tolkade artikel 6 i kommissionens direktiv 88/301/EEG av den 16 maj 1988 om konkurrens på marknaderna för teleterminalutrustning (EGT L 131, s. 73; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 99), i vilken det föreskrevs att beviljade av typgodkännande för teleterminalutrustningar anförtroddes ett organ som [var] oberoende av offentliga eller privata företag, som erbjöd varor och tjänster för telekommunikation, som ett förbud mot att anförtro ett statligt verk vid post- och telekommunikationsministeriet att utfärda sådana godkännanden, eftersom detta statliga verk även var ansvarigt för driften av nätet (dom Taillandier, C‑92/91, EU:C:1993:854, punkt 15). Utöver att det i bestämmelsen angavs att ett organ ska vara oberoende medan det i artikel 4.2 b i förordning nr 95/93 endast krävdes att samordnaren är oberoende, skulle en sådan tolkning strida mot de förarbeten till förordning nr 793/2004 som nämns i punkt 74 ovan.

38 Se ovan i punkt 62. Det är riktigt att denna bestämmelse i motsats till artikel 4.2 b i förordning nr 95/93 inte innehåller några krav på att tillsynsmyndigheterna för behandling av personuppgifter ska vara funktionellt åtskilda. Det föreskrivs dock att dessa myndigheter ska utöva sina uppgifter fullständigt oberoende och denna bestämmelse återspeglas således i artikel 4.2 b i förordning nr 95/93 enligt vilken samordnarens funktionella åtskillnad endast är ett sätt att säkerställa oberoendet. Medlemsstaten ska nämligen se till att samordnaren är oberoende … genom att samordnaren är funktionellt åtskild från enskilda berörda parter (min kursivering).

39 Dom kommissionen/Österrike, C‑614/10, EU:C:2012:631, punkt 42 och dom kommissionen/Ungern, C‑288/12, EU:C:2014:237, punkt 52.

40 Dom kommissionen/Österrike, C‑614/10, EU:C:2012:631, punkterna 48–51.

41 Dom kommissionen/Österrike, C‑614/10, EU:C:2012:631, punkt 61.

42 Dom kommissionen/Ungern, C‑288/12, EU:C:2014:237, punkt 55.

43 Se ovan fotnot 37.

44 Dom Tranchant, C‑91/94, EU:C:1995:374, punkt 21. Chefen för det laboratorium som utförde de provtagningar som föregick typgodkännandet för teleterminalutrustningar, var anställd av France Télécom som skötte driften av telekommunikationsnätet.

45 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (EGT L 197, s. 30). I artikel 6.3 föreskrivs att medlemsstaterna ska utse de myndigheter med vilka samråd ska äga rum avseende vissa planers och programs miljöpåverkan. Trots att det i denna bestämmelse varken uppställs krav på att myndigheterna ska vara oberoende eller funktionellt åtskilda från de parter som utarbetar dessa planer, har domstolen infört ett sådant krav. Domstolen har bedömt att om en och samma myndighet, enligt lagstiftningen i en medlemsstat, både är ansvarig för att utarbeta en plan och att yttra sig över dessa planers miljöpåverkan, ska myndigheten delas upp i funktionshänseende. Domstolen fastställde att en uppdelning i funktionshänseende bland annat [innebar] att denna enhet [skulle] ges egna förvaltnings- och personalresurser (dom Seaport (NI) m.fl., C‑474/10, EU:C:2011:681, punkt 42).

46 Se fotnot 35 ovan (min kursivering).

47 Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén av den 20 mars 2002 om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EEG) nr 95/93 av den 18 januari 1993 om gemensamma regler för fördelning av ankomst- och avgångstider vid gemenskapens flygplatser (EGT C 125, s. 8), punkterna 4.5.2.1 och 5.2.

48 Se punkt 9 ovan.

49 Se 2008 års meddelande, Inledning, s. 3. Se även slutsatserna i 2008 års meddelande, s. 8, där det anges att [m]ot bakgrund av övervakningen kommer kommissionen att överväga om det är nödvändigt att lägga fram ett förslag till ändring av förordningen.

50 Se 2008 års meddelande, punkt 1, s. 4: Samordnaren bör därför föra separata räkenskaper och budgetar och inte enbart vara beroende av flygplatsens ledningsenhet, en tillhandahållare av tjänster eller ett enskilt lufttrafikföretag för finansieringen av sin verksamhet (min kursivering).

51 Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma regler för fördelning av ankomst- och avgångstider vid Europeiska unionens flygplatser (omarbetning), av den 1 december 2011, KOM(2011) 827 slutlig. I kommissionens förslag införs ett nytt stycke till artikel 4.2 b i förordning nr 95/93 (här artikel 5.3 c): Den finansiering som föreskrivs i led c säkerställs av de lufttrafikföretag som bedriver verksamhet vid de samordnade flygplatserna och av flygplatserna, för att garantera en rättvis fördelning av den finansiella bördan bland alla berörda parter och för att undvika att finansieringen huvudsakligen blir beroende av en enda berörd part. Medlemsstaterna ska se till att samordnaren ständigt förfogar över erforderliga resurser, i fråga om finansiering, personal, teknik och materiel samt expertis, så att samordnaren kan fullgöra sina uppgifter.

52 Se dom kommissionen/Tyskland, C‑556/10, EU:C:2013:116, punkt 62, och generaladvokaten Jääskinens förslag till avgörande i målet kommissionen/Tyskland, C‑556/10, EU:C:2012:528, punkt 60.

53 Se dom kommissionen/Frankrike, C‑625/10, EU:C:2013:243, punkt 67.

54 Se punkt 13 ovan.

55 Beslutet att privatisera ANA fattades den 28 december 2012 och det motiverade yttrandet utfärdades den 25 januari 2013. Se punkterna 15 och 20 ovan.

56 Enligt kommissionen ägde överlåtelsen rum den 21 februari 2013.