Förslag till avgörande av generaladvokat Pedro Cruz Villalón föredraget den 8 september 2015

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT 2001, L 12, s. 1). Den 10 januari 2015 ersattes denna förordning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT 2012, L 351, s. 1).

3 C‑585/08 och C‑144/09, EU:C:2010:740.

4 C‑190/11, EU:C:2012:542.

5 C‑218/12, EU:C:2013:666.

6 C‑478/12, EU:C:2013:735.

7 Bundesgerichtshof har inte ifrågasatt appellationsdomstolens slutsats att den förmedlingsverksamhet som motparterna, vilka har hemvist i Spanien, utövade även var riktad till Tyskland, och Bundesgerichtshof har pekat på vissa förhållanden, såsom att motparterna erbjöd sina tjänster på internet på tyska, angav en e-postadress med toppdomänen de som kontaktmöjlighet, angav ett telefonnummer i Berlin som deras BackOffice och använde sig av tyskspråkiga broschyrer.

8 C‑218/12, EU:C:2013:666.

9 C‑478/12, EU:C:2013:735.

10 Dom Česká spořitelna ( C-419/11, EU:C:2013:165), punkt 30, och dom Kolassa ( C‑375/13, EU:C:2015:37), punkt 23.

11 Beträffande konsumentbegreppet inom ramen för Brysselkonventionen och Bryssel I-förordningen, se exempelvis dom Shearson Lehman Hutton ( C‑89/91, EU:C:1993:15), dom Gabriel ( C‑96/00, EU:C:2002:436), dom Gruber ( C‑464/01, EU:C:2005:32) och dom Česká spořitelna ( C‑419/11, EU:C:2013:165).

12 Dom Česká spořitelna ( C‑419/11, EU:C:2013:165), punkt 30. Beträffande rekvisitet att det ska ha ingåtts ett avtal mellan en konsument och en näringsidkare, se den nyligen meddelade domen Kolassa ( C‑375/13, EU:C:2015:37), punkt 29 och följande punkter.

13 Dom Česká spořitelna ( C‑419/11, EU:C:2013:165), punkt 30.

14 Således är kategorierna i punkt a (om avtalet gäller köp av varor där betalningen skall erläggas i särskilda poster) och punkt b (om avtalet gäller lån som skall återbetalas i särskilda poster eller någon annan form av kredit om lånet eller krediten var avsedd att finansiera köp av varor) i artikel 15.1 i Bryssel I-förordningen inte relevanta i förevarande mål.

15 Dom Mühlleitner ( C‑190/11, EU:C:2012:542), punkt 36.

16 C‑218/12, EU:C:2013:666.

17 Se, exempelvis, dom Pammer och Hotel Alpenhof ( C‑585/08 och C‑144/09, EU:C:2010:740), punkt 55, dom Mühlleitner ( C‑190/11, EU:C:2012:542), punkt 28 och dom Česká spořitelna ( C‑419/11, EU:C:2013:165, punkt 25).

18 Se, bland annat, dom Ilsinger ( C‑180/06, EU:C:2009:303), punkt 41, dom Mühlleitner ( C‑190/11, EU:C:2012:542), punkt 29, och dom Česká spořitelna ( C‑419/11, EU:C:2013:165), punkt 33.

19 Se skäl 15 i Bryssel I-förordningen och dom Maletic ( C‑478/12, EU:C:2013:735), punkt 30.

20 Dom Pammer och Hotel Alpenhof ( C‑585/08 och C‑144/09, EU:C:2010:740), punkt 70.

21 Dom Pammer och Hotel Alpenhof ( C‑585/08 och C‑144/09, EU:C:2010:740), punkt 53, dom Mühlleitner ( C‑190/11, EU:C:2012:542), punkt 26, och dom Česká spořitelna, ( C‑419/11, EU:C:2013:165), punkt 26.

22 Ibidem. Se även med avseende på Brysselkonventionen bland annat dom Shearson Lehman Hutton ( C‑89/91, EU:C:1993:15), punkt 16, dom Benincasa ( C‑269/95, EU:C:1997:337), punkt 13, och dom Gruber ( C‑464/01, EU:C:2005:32), punkt 32.

23 Inte heller vad gäller kravet att det rent faktiskt ska ha ingåtts ett avtal mellan konsumenten och näringsidkaren har domstolen godtagit en vid tolkning. Domstolen slog fast att detta villkor inte kan tolkas på så sätt att detta krav också är uppfyllt när det är fråga om en kedja av avtal enligt vilka vissa av näringsidkarens rättigheter och skyldigheter överförs till konsumenten, dom Kolassa ( C‑375/13, EU:C:2015:37), punkt 30.

24 C‑218/12, EU:C:2013:666, punkt 21.

25 Ibidem, punkt 29. Som jag påpekade i mitt förslag till avgörande i målet Emrek ... [är] förekomsten av en förberedande verksamhet och ett eventuellt styrkt orsakssamband, visserligen inte ... ett underförstått rekvisit som ska läggas till de uttryckliga rekvisit som anges i artikel 15.1 c i förordning nr 44/2001, men ... det ... underlättar [avsevärt] den nationella domstolens arbete då den ska pröva huruvida en ekonomisk verksamhet är riktad till en viss medlemsstat. Förslag till avgörande i målet Emrek ( C‑218/12, EU:C:2013:494), punkt 31.

26 Se, för ett liknande resonemang, dom Hypoteční banka ( C‑327/10, EU:C:2011:745), punkt 44, och dom eDate Advertising m.fl. ( C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685), punkt 50.

27 C‑585/08 och C‑144/09, EU:C:2010:740. Bland annat nämns följande omständigheter: Verksamheten är internationell till sin art, såsom viss turistverksamhet. Telefonnummer anges med landsnummer. En annan toppdomän används än den som avser den medlemsstat där näringsidkaren är etablerad, exempelvis de eller en neutral toppdomän såsom com eller eu. Det lämnas vägbeskrivningar från en eller flera andra medlemsstater till den plats där tjänsten ska tillhandahållas. Det nämns att näringsidkaren har en internationell kundkrets bestående av kunder med hemvist i olika medlemsstater, exempelvis genom att det presenteras omdömen från sådana kunder. Punkt 83.

28 Se, för ett liknande resonemang, U. Magnus och P. Mankowski, Brussels I Regulation, 2nd Revised Edition, (München, 2012), s. 380 och Mankowski, P., Zum Begriff des 'Ausrichtens’ auf den Wohnsitzstaat des Verbrauchers unter Art. 15 Abs. 1 lit. c EuGVVO, Verbraucher und Recht, 2006, s. 289–294.

29 C‑585/08 och C‑144/09, EU:C:2010:740, punkt 80.

30 Konvention av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, 1972, s. 32; konsoliderad version i EGT C 27, 1998, s. 1).

31 Dom Česká spořitelna ( C‑419/11, EU:C:2013:165), punkt 28, dom Ilsinger ( C‑180/06, EU:C:2009:303), punkt 41, dom Pammer och Hotel Alpenhof ( C‑585/08 och C‑144/09, EU:C:2010:740), punkt 57, och dom Mühlleitner ( C‑190/11, EU:C:2012:542), punkt 29.

32 Domstolen har slagit fast att om en bestämmelse i Brysselkonventionen och en bestämmelse i Bryssel I-förordningen liknar varandra i redaktionellt hänseende, bör kontinuiteten mellan konventionen och förordningen, i enlighet med skäl 19 i förordningen, säkerställas (dom Ilsinger, C‑180/06, EU:C:2009:303, punkt 58). Trots de påtagliga skillnaderna i redaktionellt hänseende mellan artikel 15 i förordningen och artikel 13 i Brysselkonventionen, bör det påpekas att det såväl i rättspraxis som i förarbetena betonas att artikel 15.1 c i Bryssel I-förordningen är mer allmänt formulerad än artikel 13 första stycket i Brysselkonventionen så att konsumenterna garanteras ett bättre skydd vad avser nya kommunikationsmedel och utvecklingen av elektronisk handel. Se härvid dom Ilsinger ( C‑180/06, EU:C:2009:303), punkt 50, dom Pammer och Hotel Alpenhof ( C‑585/08 och C‑144/09, EU:C:2010:740), punkt 59, och dom Mühlleitner ( C‑190/11, EU:C:2012:542), punkt 38. Se även punkt 4.2 i förslag till rådets förordning (EG) om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, KOM(199) 348 slutlig (EGT 1999, C 376 E, s. 1).

33 Se, för ett liknande resonemang, Magnus och Mankowski, a.a.s. 380. Med uttrycket särskilt anbud i Brysselkonventionen avses att ombud eller kolportörer lämnar anbud till enskilda konsumenter. Dom Gabriel ( C‑96/00, EU:C:2002:436), punkt 44.

34 Dom Pammer och Hotel Alpenhof ( C‑585/08 och C‑144/09, EU:C:2010:740), punkt 61.